Hoppa till innehåll

Inspiration

Stationsvakt har inget att skriva om, skriver han. Alla skribenter (och numera även bloggare) skriver förr eller senare om hur det är att inte ha något att skriva om.

För en evighet sedan skrev jag hur man avhjälper detta kramptillstånd som vi kan kalla fantasiöken eller påhittsransonering. Nu kommer jag med nya tips! Välj ett förhållningssätt av följande:

  • Jag tror att man behöver dessa stunder. Se på dem som sömn – ett nödvändigt ont. När man inte har något att skriva om kan man alltid skriva om strumpor, för det engagerar alla läsare (se gårdagens kommentarer).
  • Jag tror att man behöver sova på saken när inspirationen tryter.
  • Jag tror att man behöver äta choklad, för choklad innehåller ett viktigt ämne som kallas ”varbalinspiratio multum”.
  • Jag tror att mina andar inte har fått tillräckligt mycket magisk strålning från turkosa stenar som hämmar slaggprodukter i kroppen, varför jag tänker hålla i några turkosa stenar en stund.
  • Jag tror att man behöver springa en mil innan man kan skriva en bokstav.

Har ni valt nu då?

Ok, i så fall fick jag er att göra något komplett onödigt, för det spelar ju ingen roll. Skrivämnena dyker ju inte upp bara för att man väljer i en dum lista!

Däremot kan jag rabbla saker som man kan skriva om. (Klipp ut och spara.)

  • Det allra första minnet. (Men då måste man oftast hitta på och ljuga lite eftersom det första minnet brukar vara både ointressant och konstigt … lika intressant som det är att höra om andras drömmar.)
  • En elak människa. (Gräv i barndomen. Ledtrådar: busschaufför, gympalärare, mormor, granne, lekplats.)
  • Obekväma skon. (Stort ämne. Skon kan ersättas av vad som helst, t.ex. ”åsikten”.)
  • Ett oralt erkännande. (”Jag äter gärna snorkråkor, jag äter sårskorpor, jag gillar att suga på topsen när jag har petat öronen, jag använder begagnad tandtråd som påsförslutare.”)
  • Ett analt erkännande. (Beskriv toalettbestyren ingående.)
  • Ett kriminellt erkännande. (Se till att det är preskriberat eller himlarns oskyldigt.)
  • Idrottsliga bedrifter. (Egna eller andras – gärna med Busterfeeling eller den-fula-ankungen-syndromet närvarande.)

Hjälpte det inte? Då är det bara att slänga in handduken och ta en whisky. Hm … Ah! Jag har det!

  • Alkotest. Skriv under the influence of och deklarera tydligt att det är ett försök och ett bevis för att … (fyll i själv).
Share
Publicerat iBloggen

24 kommentarer

  1. Ah, Buster är en mycket underskattad inspirationskälla! Alkohol också, faktiskt. Åtminstone hos oss svenskar. Tyvärr är det inte alltid så lätt att ta sig ett glas när man ska skriva en rad, och det är förstås inte bra att det blir en vana.
    Hujedamej, det där var verkligen PK. Men jag menar det nog: Bättre att blogga några rader på fredagkvällen, då är det ändå bara skit på TV…

  2. Buster har jag skrivit om förut, kom jag på nu. Jahaja. Allt går igen och upprepar sig.

    (Huga, tänk om jag redan i morgon får för mig att skriva om “Inspiration”!)

  3. Ica

    De orala erkännandena var nog det vidrigaste jag läst på länge. Uäk! Hmm, choklad hjälper alltid? Fint, då lär ju jag vara säker för ett tag framåt.

  4. Mitt tidigaste minne är när min första fotbollstränare tog på mig skorna på fel fot. Något han bittert fick ångra.
    Jag pillade loss en intorkad snus, tuggade den mjuk och tröck upp den i min rumpa, vilket gav mig styrka nog att sparka av honom huvudet.
    Det får man inte göra, jag vet, men han hade blivit glad om han såg min sträckta vrist som satte skallen hans i krysset.

  5. Yeah, man lyyyyyysande, hakke! Precis exakt på pricken sådär ska man hantera trista sanningar!

    Ica, man kan ju göra inte fullt lika äckliga orala erkännanden med choklad inblandat. (Men då måste man göra som hakke sedan.)

  6. Vi naturälskare och trädgårdsfreaks har ALLTID något att skriva om!

    Jag minns min första resa till England 1951. Med min bästa skolengelska samtalade jag med en invånare. Jag berättade om vår fördom att engelsmän alltid talar om vädret, och att det i Sverige ansågs fantasilöst – rent av oartigt att tala v..
    Han blev mycket förvånad – tänkte efter ett tag – och sa´:”Ja, men vi har en väldigt intressant väderlek!”.
    Andra outsinliga ämnen:
    barn, matlagning, …

  7. “Il faut être toujours ivre.”

    Charles Baudelaire

  8. Lotta

    Ett tjuvlyssnarerkännande:
    Nu har jag lyssnat på din röst!
    Du lät verkligen inte alls som jag trodde! Konstigt. Ska försöka smälta det.

    Mitt första minne är förresten från Lund. Jag satt på knä i mormor och morfars burspråk och tittade på brandbilar som ryckte ut.

  9. Ica

    AH! balnda inte in choklad i äckelheter nu! Jag har fyra kilo att krubba upp och jag vill inte få några äckelkänslor av det tack.

  10. Men Lotta, hur skulle jag ha låtit?

    Jag trodde länge att jag lät som Goldie Hawn, men kom på att jag nog bara ville ha hennes roller i hennes filmer. Eller om det var hennes hår som lockade: stora, konstgjorda, blanka lockar.

    Och, min djefla, franskpråkiga man: du är ju nykterist!

    Nu ska jag berätta om det outtömliga ämnet “vår trädgård”:

    … öh …
    … eh …
    … hum …
    … skrrrnfff …

    Case closed.

  11. Ditt inlägg om skrivkramp var det första Lottenblogget som jag läste! ..Fast det var inte för en evighet sedan..möjligen ett halvår.

  12. Apropos trädgård
    Jag minns ett kåseri av Torsten ERhrenmark.
    Han hade snickrat i sisådär femtan år under semestarna på sommartorpet – tills en besökande frågade om trädgården…
    Han hade inte sett den – men…
    Det är aldrig försent!

    Jag har just suttit och läst en ny tidning för husägare där de listar de tåligaste, mest lättskötta blommorna…
    Pelargoner kommer överst följt av krasse…
    Varför inte sasa på ett PARDIGMSKIFTE
    Jag kan blygt medföra 3-5 pelargonier 4/6!

  13. Nejenejenej, oooh nej tack, jag vill inte ha pelargoner, hjälp, då flyttar jag hemifrån!

    (Och vem ska då sortera alla strumpor?)

  14. Jag får väl trösta mig med att jag numera et vad ivre betyder!

  15. Förresten:
    När jag var i Din ålder hade jag bestämt mig för att ALDRIG skaffa mig ett par jeans!
    Ståndaktighet är inte alltid en dygd…

  16. När jag var 19 år var jag aktiv videoapparatsmotståndare.

    Det har jag fått äta upp.

  17. Heléne: Din skrivkrampscirkel är med andra ord sluten?

  18. Inspiration är härligt!
    Nu ska jag få ihop en text om Linné, tjuren Ferdinand samt en skomakare.

  19. Lotta

    Jag vet inte hur du skulle ha låtit – eller jag kan inte komma på hur jag ska förklara det. Och nu, när jag vet, kommer min ursprungliga bild (ljud?) försvinna.
    Men inte som Goldie Hawn, tror jag. Är inte hon lite pipig? Jag har tänkt mig en ganska stor röst. Ska fundera på saken.
    Oralt erkännande: igår såg vi ut som Blackie Lawless hela familjen (andra dosen Vanquin).

  20. Lotta

    Förresten, vitsen med Baudelaire är att man visst kan vara nykterist och berusad på samma gång:

    “Mais de quoi? De vin, de poésie ou de vertu, à votre guise. Mais enivrez-vous.”

  21. Oooh, Vanquin, den fina, trevliga medicinen. Det var livets glada dagar, det.

  22. Lotta: min djefla man är just det: nykterist och ständigt fullast på alla fester. Mycket praktiskt.

  23. Den djefla mannen är inte “full” utan berusad!
    Möjligen blodfull = sangvinisk

  24. Vilka härliga inspirationsidéer …sen kom jag till det där med snorkråkor och tops….och ouppppsss satte jag morgonkaffet i halsstrupen. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.