Det är så enkelt att vara elak och cynisk, vilket jag tycker att många skribenter är. Det är lätt att skriva att någon är pantad och ful. Hade jag varit en sådan (nej, inte pantad och ful), hade jag kunnat skriva att det är patetiskt med gamla gubbar som struttar omkring i urtvättade tröjor och kortkorta shorts. Vilket det alltså inte är.
SM-deltagarna kunde knappt gå; de stapplade uppför trapporna i Sporthallen. Åderbråck, mystiska bulingar, knotor, pigmentfläckar och rynkiga knän samsades med samtal om senaste operationen och dem som inte klarat sig till detta år. Men sätt ett pingisracket i handen på en sådan här, led honom sedan till ett bord med nät på mitten och som genom ett trollslag kan han slänga sig som Ravelli, tänja sig som Comaneci och hoppa som Grodan Boll.
Jag är uppriktigt ledsen att jag spelar basket, som ännu inte har infört veterandivisioner.
7 kommentarer
piercingar, och började sedan fundera över det lilla ordet ”här”, vilket snabbt ledde till att bloggaren var en landsflykting. Lovely. Att det sedan varken var Bellman, Wilde, Shakespeare (eller någon av hans karaktärer), Taube, Musse Pigg, Jane Eyre, Kristin Lavransdatter eller ”en kvinna” som Rosman ville ha det till, må vara hänt. Rosman måste förstås ha en extra eloge för att han har bott i den lägenhet som Kerstin Thorvall beskriver i Det mest förbjudna. Hu. Applåder även till den idag extra finrimmande Ami och Cruella som skriver Ågust.