Jag ser aldrig på morgon-tv, men nu när det analoga nätet ska släckas ner har jag satt en tv ovanpå kylskåpet. Den kommer att funka i drygt en månad till. Strunt samma.
I Gomorron Sverige i morse pratade Nöjespanelen med varandra. Fredrik Strage (som Ingela Agardh presenterade som ”Peter”) och Susanne Ljung tyckte inte att idrottsfolket passar på galor eftersom man inte känner igen dem med kläder på. Precis som på porrfilmsgalor, sa de. ”Idrottare är för mycket renlevnadsmänniskor”, det krävs mer sprit för att det ska bli lika intressant som när Moodysson fick Guldbaggar för ”Fucking Åmål” 1999. Sade de.
Den tredje i panelen – Frida Boisen – berättade hur det verkligen är superkul att få köpa superdyra designerjeans till sin ettåring eftersom det väl är naturligt att man lägger pengar på det man älskar. (Inte ordagrant citat.) Det verkar för panelen också helt naturligt att köpa dvd-boxar och ”bränna ett par avsnitt varje kväll”. (”Bränna” i betydelsen titta på, alltså.) Ingela Agardh kommenterade deras diskussion med en fråga om hur de hinner med sitt nöjesliv, att vara ute och dessutom ha tid att titta på tv.
– Jomen, vi har ju inga egentliga jobb att tala om, hihi.
Stillsamt får jag ännu en gång bekräftelse på min vanliga insikt att jag är fasligt fascinerad av kompetens och talang och att det på sina ställen behövs mer av den varan. Kolla själv.