Aktierna i vårt företag (Bergmans Bokstäver) har på ett år gått upp 150 %. Vad synd att vi inte är börsnoterade.
Detta är ett exempel på tillåtet skryt. Jag talar på en gång om att jag är jättesmart och superduktig samtidigt som jag säger att jag är helt tappad bakom en vagn och inte har den minsta (penga)glädje av denna duktighet.
När jag gick i högstadiet var det coolast att skryta om att man inte hade gjort läxan.
– Har du pluggat till provet?
– Men är du helt sinnes? Majjen sa inte vilka sidor det var, int’ iddes jag kolla det. Skit samma.
Idrottsligt skryt är nästan alltid ok, men å andra sidan är det oftast tillåtet att lite ogint ifrågasätta bragden.
– Jag gjorde 38 poäng!
– Inget bra motstånd alltså? Men tog du några returer då?
… eller …
– Jag kom tvåa! Jag kom tvåa!
– I direktstart, ja, inte så många som deltog, va?
Alldeles för ofta finner jag mig själv skrytandes om hur stökig och slarvig jag är, bara för att jag tror att detta skryt ska räknas till kategorin ”idrott” och därför ifrågasättas. Önskescenario:
– Jag har så stökigt hemma, jag hittar nycklarna i kylskåpet och fjärrkontrollen i diskmaskinen!
– Inte då, äh, så farligt är det inte.
Realitets-scenario:
– Jag har inte dammtorkat på tre år och kan inte hitta mina kontokort och kolla, det där är ju julgardinerna som jag hängde upp för tre år sedan!
– Mmm. Ni skulle verkligen behöva en hemhjälp.
(Märk väl: jag har i denna text fått skryta om vårt företag, om att jag en gång i tiden var en duktig elev, om att jag har gjort 38 poäng i en basketmatch, om att jag i en orienteringstävling kom tvåa och att jag är en icke-streber när det gäller ordning.)
Vad skryter andra om?
26 kommentarer