Bokstäver och ord, himmel och jord och några rim. Högt och lågt och roligt. Ibland politiskt. Alltid imponerande.
Det var en gång en dag för länge sedan. På den tiden var det ingen skam att vara utan dator, så kreti och pleti behövde inte hålla sig borta ur folks åsyn utan strövade fritt omkring i ett relativt elektronikfattigt landskap. De som hade räkningar att betala, samlades i lokaler som kallades bank [bangk] eller postkontor [påstkånto:r]. De som hade rätt fingersättning på tangentbordet kallades sekreterare och de som inte hade det, hade ingen anledning att ha det. De var bra på andra saker.
Nu tycker ni kanske synd om sekreterarna. Men det finns det alls ingen anledning till. De levde gott på sina och sina mäns löner och var uppskattade för sina fingersättningar och hade oftast ingen alls önskan att leda fler projekt eller assistera mer och få andra titlar. De visste att det av de och ingen annan som skötte ruljansen både hemma och på kontoret.
Dock uppstod med tiden ett stort problem. Låt oss nu stanna upp ett ögonblick och ställa oss några frågor. Skulle inte de fingerfärdiga må bättre av att få lite omväxling? Borde inte samhället ta sig i kragen och lära sekreterarne att ställa krav på något annat? Vara vad det än vara månde?
När samhället sedan nickade jakande på dessa frågor, fick detta samhälle något religiöst i blicken och beslutade även att snickare behövde gå i treårigt gymnasium samt att det skulle bli så svårt det någonsin kunde för egenföretagare att sköta sina papper.
Men det var som sagt för länge sedan. Fast sannolikt var det alldeles nyss.
Jag får en väldig Karl-Bertil Johnsson känsla av denna blogg.
Åtminstone i början.
Och sannolikt i slutet känns också Tage Danielsson.
Å andra sidan är klockan efter midnatt, så jag kanske ångrar mig imorgon igen!
Karl-Bertil visste vad han gjorde
När han fixa´det alla nog borde
Liksom skaparen Tage
Fyllde han folks mage
Och såg till att dom kråset gott smorde
Det måste nästan vara Tage Danielsson. Slutet känns avslöjande.
”För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten”
Sverige saknar dig, Tage!
Nattsömnen, människor! Ni glömmer ju bort att sova! Sitta uppe så här på nätterna och blogga, vad hade Tage sagt om det?
En gång när jag var väldigt nybakad journalist skulle jag enligt redaktionschefen ringa upp Tage D och fråga om låten ”En torsdagkväll i Vedbaek” som jag just hade gjort ett reportage på temat av (vilken meningskonstruktion!). Jag som hade telefonskräck gruvade mig sådär en timme innan jag slog numret till Svenska Ord i Tomelilla där vakthunden svarade. Jag klämde ut med mitt ärende och blev efter viss hundvånda kopplad till Tage. Han förklarade att låten och texten kom till under en självvald exil till Danmark för att skriva på en revy, och jag stammade ett ”tack så väldigt mycket”. Det hela blev en fotnot i min artikel.
Sens moral: Ska man bli journalist om man inte vågar ringa? Svar: Kanske, det är karaktärsdanande när man väl vågar ta steget.
Lotten, det ska du säga!
Fem barn, eget företag, basket, blog och nu dessutom denna utomordentliga julkalender.
Hinner du någonsin sova?
Nu vill jag lämna in en dubbelprotest. Först mot alla nattugglor som fullkomligt saboterar ens chanser att vara tidigt ute, trots arla morgonstund på jobbet. Mer om andra protesten senare. Visst är det Tage Danielsson. Flera citat är direkt ur Karl-Bertil Jonssons julafton. Mitt favoritcitat är dock:” Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredställelse och är den grundval varpå samhället vilar”. Passar alldeles utomordentligt en tidig morgon på jobbet. Min andra protest som jag hoppas att många skriver under på är att det visas alldeles för lite Hasse&Tage på TV numera. Vi hade en skrämmande diskussion vid lunchbordet på jobbet för en tid sedan när några yngre kollegor inte visste vem Tage Danielsson var.
Hear, hear, Hasse! Jag läser högt ut Tage-böcker på mina föreläsningar eftersom jag själv är så jädra trist. Alltför ofta räcker någon upp handen och säger ”Vem var han, han var ju kul” och då brukar jag sucka och säga att det var bättre förr.
Rosman: ja, ja, fler berättelser ur det verkliga livet!
Tiila: jag har möööööörka ringar under ögonen!
Tage Danielsson, apselut!
God morgon! Klart att det måste vara Tage Danielsson (eller är det verkligen sannolikt att det inte är helt osannolikt att han ens har levt).
Kommer ihåg att min pappa hade en kassett där en text av Tage var inläst på engelska (övning till språkkurs). Texten handlade om en man som ärvde pengar men blev av med dem (skatt, kallas det visst)och bestämde sig för att få valuta för skatten. Någon som vet vad den historien heter? Jag skulle gärna läsa den igen.
Taaaage Danielsson! Och eftersom jag tror att de flesta gissat rätt så tycker jag vi ska vara ärliga och tala om VAR i texten vi kom på det så att det blir någon ordning överhuvudtaget. Alla kan ju inte vara lika bra, som sagt. Lottens ingress, första meningen och så ”på den tiden”. MÅL!
Bra Helena! (Men om det inte är Tage, vem SKULLE det kunna vara då?)
Man kan ju också koncentrera sig på den röda tråden, alltså temat som återkommer alla dagar ända fram till den 24 december.
Nu ska jag sluta, måste föreläsa!
Klockrent Tage Danielsson! Tog det redan på första meningen! Så ser man att alla andra sagt samma sak! Kan du inte öppna dagens blogg vid typ halv nio så att kvällströtta hajforskare oxå får en chans att gissa först?!
Formuleringarna ”på den tiden” och ”strövade fritt omkring” skulle kunna tillskrivas Thomas Tidholm i någon av alla hans barnböcker (å Lotten kanske högläst för sina fem barn ur dem? tänker jag listigt). Han har även skrivit annat; pjäser, essäer, prosalyrik och eh … en AGENTroman med titeln Semester med Sven (spännande värre).
Fast jag tror ju egentligen på Tage Danielsson jag med, försöker bara variera utbudet. (Har för övrigt två vinterkappor som förärats mig av Tages fru Märta-Stina som jag egentligen inte alls känner — livet är outgrundligt i sin variation och rikedom. Typ).
Sannolikheten att det ska vara Tage Danielsson är inte stor. När man tänker på alla dessa miljontals författare som finns på våran jord i rent procent mässiga förhållanden, så är det väldigt osannolikt att det är han. Om man däremot tänker att någon (den lysande skribenten Lotten (där fick jag in lite smicker också)) kan åstadkomma en så bra text.
Så är sannolikheten väldigt stor att hon har använt Danielsson som mall, till och med så stor så att det är sant.
Apropå, att vissa personer ”kanske skulle ha kunnat träffas” och apropå eventuella romanser via julkalendern, så tycker jag att Tage borde ha fått stråla samman med Kristina Lugn. Vilket klockrent par. Tänk er dessa båda sitta vid frukostbordet och föra en långsam men mycket tänkvärd konversation med varann.
Fast, kanske gjorde de det? Vad vet man.
Jag säger bara de’ – Tage D.
Jag måste bara berätta om mitt favoritcitat ur Karl-Bertil, ”se inte så rädd ut, jag ska inte äta upp er”, det brukar jag stoppa in i egna manus, som en liten hälsning och hedersbetydgelse. Och egentligen är det inte ur själva Karl-Bertil utan ur filmen han inte får se färdigt.
Det som slog mig genast var Tage Danielsson. Stärkt av att även andra satsat på detta namn törs jag lämna mitt bidrag.
Karl-Bertil!! Det måste vara Karl-Bertil! Fast ja, då kanske man ska säga Tage Danielsson. Åh vilken julstämning jag fick här i högskolebibblo. ”lukta på glöggen pojk”
Tage Danielsson!!
Jamen det är ju givet Tage, och utan att kunna peka på särskilda passager (utom möjligen: ”på den tiden var det ingen skam…”) så tänker jag ändå skryta med att jag såg det innan jag läste alla andras gissningar. Inga blunders som igår alltså.. Allt handlar om tonfallet!
Den där blyga Gunilla som löste upp knuten igår, mailar igen:
Citat:
”Vi förkylda pensionärer, som öppnar mailen framåt förmiddagen står ju en sådan här dag inför fait accompli (detta bildade samtal blir mer och mer franskinspirerat!)
Jag följer därför Lottens uppmaning om att ’man kan ju också koncentrera sig på den röda tråden, alltså temat som återkommer alla dagar ända fram till den 24 december’.
Enid Blyton och Mickey Spillane talar ju för att vi ser en återspegling av Lottens ”väg till litteraturen”. Om vi skall höja blicken en smula och tänka på att det ju faktiskt är en JUL-kalender, varför inte Det onda och det Goda i människosinn?”
Slut citat.
Blyga Gunilla har via mail fått upp farten rejält:
Citat:
De sista åren av sitt liv slogs Tage för att vi alla skulle förstå nödvändigheten av ”den fria aktiva humanismen som inte är kopplad till någon politisk ideologi utan förfäktar allmänmänskliga livsvärden och försvarar varje enskild människa mot fysiskt och andligt övervåld och översitteri”.
Efter sin betraktelse över tillståndet i Sverige 1984 ville han inte kalla sig ”någonting som
slutar på ist, utom humanist och cyklist”.
Slut citat.
utan att ha läst kommentarerna än: tage danielsson! klockrent.
Igår lyckades jag inte ens med en begåvad felgissning … och idag känns det otroligt krystat att projicera över texten på något annat författarskap — men vänta … Roald Dahl (det blir väl bra – lite lagom småabsurt och så – fast inte samma lite vassa underton som Tage) … usch va svårt.
Kan man inte få bli nerflyttad till en lägre litterär julkalendersbloggsdivision … t.ex. ’hosted by Sigge Bergman’?
Fast idag hittade jag ett stavfel i Lottens bloggtext — det värmde gott 🙂
Dessutom har jag nu insett att man måste vara ute i god tid, så tills imorgon (ikväll alltså) tror jag att Lotten kommit så långt i ’Gunillas röda tråd’ att hon träffar kemiteknologen Olof — och då blir det nog någon form av litterär överreaktion i stil med James Joyce eller TS.Eliot.
Haha, Olof! Nä han dröjer nog en bit ännu. Fast det låter onekligen bestickande med Lottens Litterära Levnadsbana, som vid detta laget borde ha nått till 6 års ålder eller längre. Förhandstipsen såhär dagen innan (oddsen 1,1 till 1,5) borde därför gå i riktningen: Astrid Lindgren, Hergé, Max Lundgren, W.E. Johns, Kerstin Thorvall, Edith Unnerstad, Kurt Vonnegut, Joseph Heller, Gösta Knutsson och Maria Lang.
Hallå, hallå, sakta i backarna!
Även om det nu skulle vara så att dagens bloggare verkligen *är* Tage Danielsson så är svårigheterna ändå inte över med det. Nästa utmaning blir att peka ut *vilken* Tage Danielsson som är den rätta: http://www.sfi.se/sfi/IMAGES/CINEMATEKET/BILDER/APPLKRGT.JPG
Åhhh…Tage Danielssons bästa bok är sagor för barn över arton år.Vilken Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton kommer ifrån.Den MÅSTE ses på julafton inga undantag.Och dom säger att inte ungdomen har någon kultur!!!
Hmm, nu har ju Tage Danielsson redan blivit gissad på och jag kan inte göra annat än hålla med. Fast lite Astrid Lindgren-känsla finns också fick jag för mig. Har något svagt minne av hennes beskrivningar av fattighjon i Emil-böckerna, och andra människor/företeelser som annars kan vara svåra för nutidens barn att förstå.
Jag tror att Olles utmaning är en kuggfråga. INGEN av dem är Tage!
Olle utmanar, Ami limerickar, Carin citerar filmen i filmen, Rosman visar upp oväntade Lotten-kunskaper, Pelle G smickrar, Tindra fantiserar i anakronistiska termer och Charlott vill ändra tidsordningen på bloggen … och allt jag tänker på är Magnus, som har kommit på mig med ett stavfel: ruljans istället för ruljangs!
Nu ska jag iväg på nästa föreläsning, återkommer senare i kväll.
olle: pffff. jätteenkelt. tage är till vänster. de andra är martin ljung och max von sydow. och bilden är från äppelkriget 🙂
Jaha hörni. Hur sjutton ska jag nu få er att sitta uppe till midnatt när allt verkar så solklart färdigt redan?
Ingen som har tänkt på innehållet i bloggtexten, kanske?
Eller: önska er härmisbloggare. Jag har tio till färdiga, åtta saknas alltså. Levande författare är svåra att härma, de är lite … hrm … snarstuckna och öh … lättstötta.
Varför känns det som att stå i kön på bolaget den 23 december klockan 17.56 när jag drar till med Tage Danielsson? Va? Har jag sällskap???
Tage är den enda idol jag själv någonsin haft. Jag skulle känna igen honom i sömnen – och det gör jag dessutom ofta. Han sitter vid min kuddes högra sida och resonerar med mitt goda överjag när småaktigheten och struntviktigheten emellanåt får ett litet övertag. Man skulle verkligen kunna säga att Tage regerar.
”Tage knäcker” skulle man kunna säga om man var ungefär 15 år.
(Att ”knäcker” är ett positivt ord är för mig obegripligt. Men jag vänjer mig väl.)
Måste bara avslöja: en blyg och synnerligen klok Ami har skickat en önske-bloggar-lista via mail till mig.
Ding dong, klockan är midnatt! Någon vinner strax!