Hundar som tänker, mackor i långa banor och barn som somnar så fort de lägger huvudet på kudden. Samt mystiska män som saknar en eller flera kroppsdelar.
Nu måste jag få berätta om en sak som hände när jag var liten! Jag låg uppkrupen i skorstenen i en öppen spis som egentligen var en hemlig gång till ett slott som ingen kände till. Mina kusiner vet fortfarande inte att jag hörde allt de sade.
”Det är skönt att det äntligen är skollov”, sa Lucy-Britt lyckligt och tittade beundrande på matsäcken som hon höll på att packa. Med sina oräkneliga fräknar, håret i en lustig tofs och nyfikna, gröna ögon vände hon blicken mot Bertilinia.
”Det här är ju toppen!” sa Bertil glatt. Hon var en rustik och bastant flicka med tjock hår som i mer än hela sitt liv hade betett sig mer som en pojke. Namnet Bertilinia ville hon inte längre kännas vid. ”Nu har vi smörgåsar så det räcker.”
”Sakta i backarna! Vi dricker vattnet direkt ur den fantastiska källan” utropade den blondrufsige Lars bestämt, när dörren plötsligt flög upp och han kraftfullt steg in genom dörren.
”Visst katten! Påminn mig inte om det där” sade den långe Jan med klarblåa ögon och ett smittande skratt. ”Det var kristallklart och iskallt. Att den gamla övergivna järnvägen till den övergivna gruvan med de övergivna barackerna hade förgiftat vattnet kunde ingen ana.”
”Kors! Leverpastej! Sallad! Ägg och ansjovis! Tomater! Sallad! Scones!” tänkte Tom och hängde lyckligt med tungan. Han gned kärleksfullt sitt bruna huvud mot Bertil och gläfste till.
En annan dörr flög lika plötsligt upp. In kom en enbent karl. Han hade träben istället för det som han förlorat. Armarna hängde som på en gorilla och han var tomatröd i ansiktet, utom på hakan för där växte det grå skäggstubb.
Det var denna halvfärdiga människa som fick mig att inse min begåvning för mystiska mysterier och därmed var min lycka gjord. Jag kom att mot hans vilja använda mig av honom under alla år. Men det visste jag förstås inte då, i den öppna spisen som ledde till en hemlig gång som förresten var övergiven sedan länge.
Så här dags på dygnet låter Enid Blyton som en otroligt bra gissning. Om några timmar när jag sovit lite kankse inte gissningen verkar lika smart…
Det är ju så klart John de Bello som regisserade mördertomaterna anfaller. Ledtråden tomater och den talande hunden talar sitt tydliga språk!
Eller kanske Jessica Fletcher i Murder she wrote, hon verkar ha ungefär samma skrivstil som Enid Blyton. Detta är helt obekräftade uppgifter, bara en känsla. Hon kan säkert ha skrivit en bok om mordet på tomatfabriken. Ledtråden som löste alltihop var mördarens smörgåslåda som han glömt vid brottsplatsen.
Fem böcker, syskona Julian, Dick och Anne deras kusin Georgina (som vill bli kallad för George).
Böckerna med moral som ledstjärna, man ljög inte och man ställde upp för varandra.
Det är nästan så att man önskade att man fick växa upp i England under den tiden. Få söka skatter, stoppa smugglare och befria flygare.
Enid Blyton! Bertil=George. Det var just den delen av fem-böckerna jag aldrig fattade, vem vill bli kallad George? Även om man heter George så trodde jag att man vill bli kallad nåt roligare. Samma sak måste gälla för Bertil.
Nej! när jag för en gångs skull känner mig smart att ”det här känner jag igen” är det en massa som redan svarat samma sak!! Jag tror det är Blyton, men mest av allt fick det mig att komma på att frukost skulle sitta utomordentligt bra. Synd bara att man sitter på jobbet.
Good old Enid. Härliga böcker kompletta med unkna könsroller och en dos rasism (svartmuskiga skurkar).
Det var ett smart gäng som var fem
som förgäves flukta´efter dem
som utsatt dom för fara
när dom bara ville vara
behållna till liv och till lem
Enid! Enid! Enid!
Enid Blyton! Ingen har väl varit så fokuserad på mat som Enid Blyton…
Utan att tjuvkika på de tidigare svaren: Enid Blyton!
Enid Blyton…såklart ;o)
Jag säger inget, så har jag ingenting sagt, men Charlott har mycket rätt när det gäller Enids matinställning.
Pelle G: jag borde ha stoppat in några flygare här och där så att några av er förvirrat hade börjat yra om Biggles.
Tiila: stilpoäng!
Äh, femböcker – hur kul är det? Inväntar sexböckerna ; )
Men hjälp! Förlåt, jag menade förstås spexböckerna. Man vill ju inte ha minuspoäng : )
Tindra ligger på så mycket humorplus att inte ens rimmen (som jag är sååå svag för) kan mäta sig.
Fast vad händer när man får pluspoäng?
Mmmmhhhnffffggg. (My lips are sealed.)
Loranga och Dartangang kanske? Eller Sagan om isfolket?
Har ni tänkt på, att om man kastar om bosktäverna i Enid Blyton, då, så får man ju Loten Byndi, och det, skulle kunna vara en galen manusförfattare i Bollywood, som skrivit om femböckerna till fantastiska dansfilmer med schwungbling och lite spex i. Mycket roligare, ju.
Oj, nu lät det kanske som om jag menar att Lotten skulle vara galen på något sätt! Förlåt Lotten, du är ju mycket mer än så.
Jättekul! Enid Blytons femböcker. De åt mest skinka och ost. Gott. Jag ville flytta till England och träffa mystiska personer. Ville vara Georgina.
Gamla Enid. Mat och mysterier. Vad mer gives?
I skolan ca 1969 skulle vi recensera alla böcker vi läste och klistra upp lappar på ett ”bokträd”. Karin S skrev sedan hon läst EB:s Mysteriet med den brunna stugan: ”Boken handlar om mysteriet med den brunna stugan”. Jag minns det som i går.
Nu är det så att jag vet vem den där Kicki här ovan är. Och hon ÄR Georgina. Med hund och allt.
Tindra, kloka Tindra … min mans anagram är General Blom. Vilket är helt åt pepparn fel. Ett annat anagram på mitt namn är Bong Letterman. Vilket bara bevisar att jag borde vara talkshow host och väldigt förmögen.
Sent ute efter en lång lördag borta från datorn, men visst måste det vara kära gamla Enid Blyton. Mammas gamla fem-böcker hörde till de första jag slukade, Äventyrens Ö, Äventyrens Hav och Hemliga 7an slank också ner och gav massor av idéer till lekar och utflyktsäventyr. Tråkigt bara att Blyton inte ansågs ”fin” nog att platsa på biblioteket. Alla författare som får barn att vilja läsa mer skulle platsa på bibblan om jag fick bestämma. Så det så! (Nu fick jag propagera lite också!!:-) )
Önskar att jag hade läst dom där böckerna. Alla fem. 🙂
Trassel i sajbern, sirap på nätet. Facit kommer som vanligt vid midnatt … men jag måste gå hem till grannen och blogga eftersom vårt nät har kajkat ihop.
Nu borstar grannen tänderna. Var lade jag nu modemet?
Men hörni tomaterna! Vad menade jag med tomaterna?
Du Lotten, om man inte skulle vinna en sån där snygg t-shirt – kan man få köpa en då?
Nää, jag hör inga tomater. Är det ljud på sajten också? Det är alldeles tyst i min ände i alla fall …
Nyss var jag lite småhungrig, men din text ger mättnad. Jag vet inte vad du menade med tomaterna. De fanns bara på två ställen? Det blir inge mycke ketchup av det.
Ja, Biggis! Man kan få köpa tröjan — 200 kr kostar den och man väcker stor uppmärksamhet. Om man bystar upp sig lite, syns bokstäverna lite bättre dessutom.