Lotten – Sida 113 – den skrattande språkpolisen

Personnummerinnehavare Lopez!

Publicerat av Lotten Bergman den 14 februari 2015 10:31

bild För en knapp månad sedan berättade jag om trasslet med att få ett personnummer trots att det handlar om inflytt från ett EU-land, samboskap, förlovning, försörjning, garanter och det fullständigt obegripliga i att man kan köpa sig ett personnummer för 150 000 kr.

Sedan gick veckorna. Vi gjorde ännu ett besök på Skatteverkets kontor, skaffade ett nytt intyg på jobbet som vikarie på Engelska skolan, betalade ännu lite mer skatt och jag började åka skidor. Förmodligen var det det sistnämnda som gjorde susen, för något annat kan det inte vara: inget annat har nämligen förändrats.

Vi vill förstås inte överklaga beslutet (vilket man kan, man får till och med ett informationsblad om detta i brevet med det nya personnumret), men vi har fortfarande inte 150 000 kr på banken …

Nu blir det personförsäkring och körkort! Vi är så glada och spralliga och livet ter sig plötsligt så ljust och underbart. Jag måste förstås för att inte jinxa detta förmodligen åka skidor resten av livet, men det är smällar man får ta.

herrlaget_trams — Eskilstuna Baskets herrlag förbereder sig för strikt foto och är under tiden inte särskilt strikta. Personnummerinnehavaren sitter längst till vänster.

83 kommentarer

Det vänstra ögonbrynet och baletten

Publicerat av Lotten Bergman den 10 februari 2015 10:55

Jag skulle så rasande gärna vilja berätta om när jag spräckte mitt vänstra ögonbryn, men kan inte begripa att jag inte redan har gjort det. Det har visserligen nämnts här och där, men själva storyn verkar jag inte ha utvecklat som jag borde.

Det var 1968 och en mystisk dag hemma i fyrarumslägenheten på Magistratsvägen 7A eftersom pappa (kemist på LTH) och mamma (språklärare i Staffanstorp) var hemma och vi skulle äta lunch och barnflickan (som kanske hette Ewa) kämpade med Broder Jakobs haklapp. ”Mystisk dag” var det eftersom jag inte begriper varför alla var hemma.

Vi åt, Broder Jakob trilskades och jag var arg för att jag skulle ”gå på balett”. Balettlektioner tog nämligen ALLA hos Birgit Wettergrens balettskola i Lund.

intelottenbalett — Inte jag … men precis sådär söt var jag. Nog.

Detta innebar konstig stress (vilket jag aldrig någonsin upplevde annars) eftersom pappa hade ansvaret för balettlektionsavlämningen och han av någon konstig anledning alltid var sen och dessutom bedrövlig på att knäppa upp sin fyraåriga dotters blus utan att alla knapparna lossnade.

– EN KNAPP TILL! Varför lossnar knapparna?
– För att de inte sitter fast ju.

(Jag kan förstås inte alls veta om replikerna föll så, men jag minns med fantastisk skärpa pappas förvåning när knapparna inte höll för stressen.)

Men tillbaka till köket; det var alltså dags att komma iväg. Barnflickan hjälpte mig till badrummet eftersom man måste borsta tänderna innan man dansar balett.

Och det var där och då som jag förstod att jag inte ville dansa balett. I alla fall inte just denna dag. Jag tog ett stadigt bett om tandborsten och stirrade barnflickan i ögonen. Hon försökte borsta vidare men eftersom jag bet så hårt jag någonsin kunde, blev resultatet bara att mitt huvud ruskades fram och tillbaka. Jag bet ännu lite hårdare.

ewa_barnflicka_68_69 — Broder Jakob, barnflickan och lilla Lotten på balkongen 1968.

När tandborsten gick tvärt av, sprang jag ut ur badrummet med barnflickan efter. Hon fick ~~jag~~ tag på mig, men jag slet mig loss och sprang in i köket – fortfarande med tandborsthuvudet i munnen. Där snubblade jag på köksmattan och for med brutal fart och kraft med vänster ögonbryn rakt in i ett köksskåp och vidare in under bordet.

Det blev ingen balett den dagen. Vi åkte till lasarettet och jag blev under en grön operationsduk sydd utan bedövning och mina tårar rann under tiden sakta ner i öronen. Nere i stan dansade Birgit Wettergren gravid i sina trikåer med massa små barn på det väldigt knarrande parkettgolvet, och just denna dag föll inga knappar ur min lilla blus.

Sensmoral: Det här med att dansa balett är inte bra för hälsan om man har dålig kvalitet på sina tandborstar.

63 kommentarer

Nybrevlådan

Publicerat av Lotten Bergman den 5 februari 2015 13:24

Det är inte många som väljer att i några minusgrader och snöfall samt beckmörker installera en ny brevlåda. Det beror på att det är svårt, kallt, blött, opraktiskt och fruktansvärt irriterande.

I förrgår ringde det på dörren och en skamsen – mycket skamsen – plogbilsbonde ringde på dörren och berättade att han hade backat ihjäl vår brevlåda. Han ville betala, han bad om ursäkt och vred förmodligen sina händer i förtvivlan (jag var inte där). När jag tänker efter torkade han säkert bort en tår också – så förlägen var han. (Tror jag. Jag var ju inte där och kunde anteckna orden och ansiktsuttrycken och när jag frågar min djefla man får jag bara manliga hummanden till svar och alls inte en utförlig beskrivning. Skrrnffff.)

Lådan tejpades ihop och som ett vackert korthus hände den på sniskan under gårdagen medan jag gjorde ditten och datten och köpte en ny av Classe.

Men ack. Ingen upphängnings- eller fastsättningsanordning följde med och i min verkstad är det lika mycket ordning som i mitt huvud – dvs. inte alls. Jag letade mödosamt fram skruvar och muttrar och borrar och bits och tappade dem i snödrivorna som är fulla av hundkiss och sprang in i huset var tionde minut för att värma händerna och släpade varje gång med mig verktygen eftersom folk här stjäl som korpar. Men orienteringslampan satt som en smäck på huvudet och jag kände mig cool och när den förfärligt snuvige spanjoren fick komma ut och knipa med tång eftersom jag har så ont i axeln, visade jag minsann hur en skiftnyckel ska hanteras.

Om jag ska vara ärlig, ser lådan ut att sitta bättre än den gör. Den hänger egentligen på en skör tråd och måste sättas fast ordentligt innan den endera dagen rycks ur sin dvala. (Tjuvarna läser inte här.)

Fotnot
Egentligen heter det postlåda, inte brevlåda. Den gula heter däremot brevlåda och inte postlåda på samma sätt som att rondell egentligen heter cirkulationsplats. Men idag är jag rebell.

65 kommentarer

Jag är Gunde på så många olika plan

Publicerat av Lotten Bergman den 3 februari 2015 14:51

Jag ber om ursäkt, alla ni föreläsare som lägger ner så mycket tid på era presentationer och manus men har dålig mickteknik och bara står stilla bakom talarstolen och läser innantill från skärm eller manus: nu tar jag fram datorn och bloggar lite istället.

(Heldagsseminariet som jag är på handlar om läsning och språk. De som talar är till största delen läsare som läser men som inte är talare. Förlåt.)

Vi går direkt till en skidrapport! (Bakgrund. Radiointervju.)

Igår träffade jag min coach Inge Blomberg och en av mina stafettkamrater – släggkastaren Cilla Nilsson – för att få lite beröm. Cilla (som numera är tyngdlyftare) satte iväg uppför backarna som en liten ekorre upp i en tall. Schwopp, så var hon på toppen. Bromsklossen Bergman umgicks med Bosse Bakhalt och Svenne Snubbel samt Hans Halka.

Efter 2,5 km sa Cilla hejdå (hon orkade säkert inte mer, eller hur?), medan Inge sa att ”vi åker väl ut och njuter av ett varv på femman?”.

Njuta av 5 km på skidor? Well. Vi åkte och åkte och när jag slappnade av i en nedförsbacke, kom plötsligt en sväng och störde. Så jag föll. Rumpan är bäst att landa på, men det gjorde jag inte; jag tog emot mig med ~~häger~~ höger axel. Krask. Kras. Fan. Aj.

– Är du okej? skrek Inge.
– Du måste ta en bild! ropade jag tillbaka.

Om man gör illa sig i basket, ropar man på byte och sätter sig på avbytarbänken. Om man gör illa sig under en skidtur, förvandlas man till Gunde 1989.

Sedan körde vi lite vilse, så de fem kilometrarna blev jättemånga fler. Inge bara ryckte på sina fungerande axlar och gled helt obekymrat på. Jag stånkade, frustade, snorade och kämpade på darriga ben och en arm tills jag kom fram och fick en tröstsemla.

Så. Axeln är öm, jag knaprar randiga piller och smörjer med lite tigerbalsamliknande sörjor som luktar omklädningsrum. Det är inte synd om mig. Allt ska inte gå som på ~~räls~~ skidspår. Alla erfarenheter är bra erfarenheter. Man måste våga misslyckas för att lyckas. Om man inte chansar och ger … bla bla bla.

Gunde_Svan_enstav — Gundes enstaviga protest mot luddiga tävlingsregler 1985. (Foto: Bengt Kjellin)

Faaan.

69 kommentarer

Morgonrutiner

Publicerat av Lotten Bergman den 2 februari 2015 09:33

För tio år sedan var det mest en himla bängel med trilskande overaller så här års. Som jag minns det, tillbringades vintrarna mest på golvet i hallen, där vi diskuterade klädernas vara eller inte vara.

– Då tar vi mössan!
– Först ’rallen.
– Bra. Sedan tar vi mössan!
– Nä. Skorna.
– Ska skorna vara på huvudet?
– Nääääää!
– På näsan?
– Nääää! Tokigt!
– Ska strumpan vara på huvudet?
– NÄÄÄÄÄ!
– Var ska vanten vara då?
– På HANDEN! Mamma kan inte!

Det tog sin lilla tid, men jag misstänker att det gick snabbare än ”kom nu, vi har bråttom, klockan är så mycket, nej du kan INTE ta på mössan före tröjan, kom nu, nej sitt ner, stå nu, tusan, ta bort bananen ur mitt hår!”.

Numera är ju den yngste Tolvåringen, så alla sköter sig själva. Med andra ord finns det eoner av tid till gratulerande när man som idag fyller år. (Lite oschyst var jag kanske som morgonfilmade utan förvarning, vilket väl är anledningen till att min djefla man plötsligt kan ses fixa till frisyren.)

Den enda som inte var på plats i morse var Tjugotvååringen, som ju är upptagen med att hela tiden ta på sig kemioverallen i Lund.

erikoveralls — Så här såg det ut när han alldeles själv tog på sig den hemma på köksgolvet i julas.

50 kommentarer

Hur har ni det i kylskåpet?

Publicerat av Lotten Bergman den 1 februari 2015 10:53

Som jag har berättat förut, har vi två kylskåp. Jag tror att vi – även om vi är sju personer i huset – egentligen inte måste ha två kylskåp utan att vi bara är lite dåliga på att hålla ordning och planera. Men en sak är klar: med två kylskåp kan man sätta i system att laga 20 portioner istället för t.ex. 13, och då får man över massa mat! Eller så får man en rundlagd familj.

fridge kitchen — Kylskåpet i köket är till min stora förvåning inte så stökigt som jag trodde. Mysko.

messyfack — Aha. I dörrens fack känner jag igen mig: tabasco, mandelmassa, fetaost, kaviar och plastcitron. Jag tror att kategorin heter ”sånt man lägger till så att det smakar gott”.

nedrekylen — Kylskåpet i källaren – med en herrans massa pizzarester från igår. En gryta med en köttgryta i, inlagda grönsaker som Örjan har gjort och se där! Starkcider i dörrfacket! Hade jag ingen aning om!

Att ha ett kylskåp med av mig inte inköpt alkohol har jag aldrig varit med om förut! Vad kul!

– Tjugoåringar! Kära ungar, har ni köpt cider till mig? Jag som fyller år imorrn och allt!
– Näeee… vi köpte till nyårsfesten, men glömde att dricka. Det var jättekonstigt, för när vi kom hem var det fler flaskor i påsen än när vi köpte dem.

På uppmaning har även kommentatorsbåset bidragit till denna kylskåpsodyssé. Inspirationen fick vi från en fantastiskt fin bildserie med diskhon i fokus.

Kylen1411030 — 3. ”Det var med viss bävan man öppnade kylen efter tre veckors bortavaro i höstas. Hade vi tänkt på allt? Jabba! Det hade vi. Ja, det är ett rispaket man ser. Bredvid ligger en hipster Pulled Beef vi lyckades sätta i oss bara för att inte slösa med mat. (Den var helt enkelt FÖR söt i smaken). Sen ser man ströbrödet. Mjölet ligger innanför riset. Under ligger pulvermoset. Äggen, kaviaren samt våra respektive ostar och margariner var faktiskt inga problem. Att riset och andra torrvaror finns i kylen beror på att vår torrförvaring är ovanför kyl respektive frys. Då blir det varmt och or och annat oknytt växer sig till oanat många små pluppar i maten på ingen tid alls, något man vill slippa.”

4. Annika: ”Att det har gått några dagar sedan det senast handlades vilket är anledningen till att man kan se själva hyllorna.”

Kylskapstitt — 5. Skogsgurra och Hyttfogden.

niklasseskyl — 6. Niklas: ”Den osminkade sanningen.”

karinskyl — 7. Karin: ”Härvare kyskåp. Ser det lite påvert ut? Det beror på att det är ett sällankylskåp, eftersom jag råkar vara i Horndal just nu. Men här finns i alla fall livets nödtorft: Kaffe, lingonsylt och senap, mer kaffe och lingonsylt, älgkorv, öl smör och frigående ost. Samt kewrawater i dörren, dvs lotusvatten, som man måste ha om man ska göra rasmalaj. Men gör inte det. Det är en vanebildande efterrätt som är väldigt krånglig att laga.”

pyssekyl — 8. Pysseliten: ”Här kommer nedre halvan av kylen. Mest burkar och lök.”

Vän av ordning kan nu pfffta att PK:s och Pysselitens kylskåp faktiskt är samma kyl och det nog borde ha en intressant, övre halva också. Jomenvisst, fast nu har båsbossen här bestämt att det är bild per person. Såvida inte någon skickar in en bildserie på ett kylskåp med en älg på översta hyllan och ett pariserhjul i grönsakslådan.

Underligt …

sink — … tänk att våra bilder inte hade samma romantiska skimmer och kripsiga skärpa som den där bildsamlingen med diskbänksrealism …

Uppdatering! Kolla! Flera!

larsw_ — 9. LarsW: ”Semesterkylskåpet. Påvert, men allt man behöver på rummet. I dörren knyckta frukostägg, Cola och ett par öl om man skulle längta efter kallt nån gång. På hyllorna mumsig skivad ost, farligt goda mjukostar och en snart uppäten ’Tapasbricka’, som var välsorterad Supermercado har i sortimentet.”

okenrattan — 10. Ökenråttan & Lille Maken: ”Det här bjöd på intressanta inblickar! Ja, det här såg ju rätt hyggligt ut ändå. Tuber med majonäs, kaviar, tomatpuré och dylikt står i höga burkar i dörren. Sparar plats och det är lätt att se vad som finns. Och så blir det inte klibbigt runt tublocket. Alla burkar och flaskor med såser och tapenade och kapris och rödbetor och sånt, där mitt i, står på brickor eller i gamla plastlådor som man kan dra ut. All ost ligger samlad i en plastlåda. Alla nötter och frön och kärnor likaså. Avslöjade: vi använder starkmjölk; det var vi alltid gjort. Det första som den yngste sonen gör när han kommer hit är att titta i kylskåpet om det finns nåt kokt ägg. Då gör han en ägg- och kaviarmacka. Därför har vi ett fack med kokt ägg överst till höger i dörren, som en liten besvärjelse för att han snart ska titta in. Vi är beredda!”

orangeluvan — 11. Orangeluvan: ”Ett oredigerat kylskåp. Att det står jordnötssmör och bubbel där är normalt. Att det ligger små flaskor julmust där är en tillfällighet. Att det ligger glassburkar med rester överallt och i en sabla oordning beror bara på mig. ”

brid — 12. Brid & Bridgroom: ”Så här ser vårt kylskåp ut för ögonblicket. Det är en väldig övervikt för flaskor och burkar och desto färre egentliga färskvaror, och smör, ost och ägg står på översta hyllan som (nästan) inte kom med. Somligt skulle nog kunna sorteras bort utan skada. Men inte idag.”

agnetas — 13. Agneta uti Lund: ”Två kartonger ägg – den ena med hårdkokta och med text ditskriven att det förhåller sig som så. Haft släkt boende här, bland andra små barn som medelålders föräldrar därtill. Mjölken tog slut i morse – men den liksom filen är av standardfetthaltsslaget.”

annas — 14. Anna Toss: ”Skåpen hör till en familj med många människor & en inneboende – varav två är vegetarianer, en talangfull matlagare, en paleo-ätare och alla oerhört panka så här års, därav alla rester. Det mesta är eko, frigående och har skägg. I skålen högst upp till vänster är en otroligt god indisk blomkålssoppa. Det är inga flugor i soppan.”

65 kommentarer

Utskällning

Publicerat av Lotten Bergman den 30 januari 2015 16:55

Inte nog med att jag den senaste tiden har blivit utskälld av till synes helt normala människor här och där; jag blev idag jätteutskälld även i skidspåret. Fastän jag höll till vänster!

isspaar — Is, skare, fotspår, djurspår och lite mer is.

Jag halkade omkring i dagens isspår i en fart som förmodligen heter ”1 km i timmen”. Plötsligt dök en vacker, nästan vit hund upp i full fart – springande rakt mot mig i kollisionskurs som i ett chicken race.

(~~Fotnot~~ Informativ parentes! Jag kan egentligen bara känna igen två hundraser: golden retriever och tax. Det här var inte en tax.)

Hunden var jähättearg på mig. Nästan som människorna som jag har retat upp. Den stannade en meter framför mig och skällde som om det inte fanns en morgondag, när man ju kanske också behöver ha lite röst kvar för att skälla.

bild 2 — Det var lite glest med snö ibland.

Jag stannade (ingen bromssträcka att snacka om) och stod blickstilla och tittade ner mot skidspetsarna eftersom jag har för mig att man inte ska titta rovdjur i ögonen. (Som pälsallergiker är man inte särskilt hunderfaren. Hunden började hoppa omkring, runt mig – tokskällande – och jag tänkte ”nu dör jag av ett rabiesbett, så himla trist med tanke på all träning”.

Skallet var på helt klart skadlig dB-nivå som inte hade tolererats i t.ex. ett kontor eller en baskethall. Jag stod där blickstilla och andades genom näsan, när jag plötsligt hörde ett svagt knarr uppe i backen framför mig. Hunden fortsatte att hoppa och skälla och jag lyfte blicken.

Hurra! Där kom en tjej med en svart-vit hund som varken var en golden eller en tax! Jag försökte möta hennes blick och i mötet uttrycka ”gör jag rätt som står stilla och ursäkta men om det är din hund kanske du kan säga fot eller nåt annat som gör att hunden även om den inte är din kanske slutar skälla mig och hoppa runt som en tok”.

Men nej, inte det. Fast hon tittade stint på mig. Och så sa hon:

– Jajaja, han är precis lika rädd för dig som du är för han.

Huh? Va? Jag kom mig inte ens för att säga ”det heter honom”, så rädd jag var. Hon försvann med sina två hundar och jag hasade vidare på darriga ben.

Jag var inte hundrädd, men nu vette tusan: jag kanske blev det?

82 kommentarer

Den 29 januari 1895

Publicerat av Lotten Bergman den 29 januari 2015 23:16

Nej, tydligen hände det inte så mycket den där dagen för 120 år sedan. Ingen numera omnämnd blev mördad, ingen vann någon häftig tävling och ingen politiker gjorde något skandalöst.

Men min farmor föddes.

systrarna olssonlilly — Farmor (längst till höger) med sina fyra systrar.

Hon gifte sig med den stilige Sten Stenson 1918, strax efter att han hade överlevt spanska sjukan alldeles solo i en timrad stuga i fjällen.

farmorfarfar_1918 — Bröllopet med farmors sju syskon (Manne, Ruth, Sigfrid [Sigge], Aline, Josef, Sigrid och Bertha) samt farfars bror och andra släktingar.

De flyttade in i ett hus, köpte möblemang, symaskin och taklampor, fick en son som de efter moget övervägande och en brainstorm som hette duga, gav namnet Sten. Sedan brann huset upp och av de få prylarna som de hann rädda undan eldens lågor, finns ett bokskåp, en symaskin och en taklampa idag hemma hos mig.

farfars_lampa — Farmors & farfars lampa.

Sedan fick de en dotter som hette faster Ulla, som nästan blev berömd eftersom jag skrev om henne i nästan vartannat kåseri under tio år.

Och när farmor var nästan 43 år, föddes min pappa som en glad överraskning trots krigstider och åldern och hennes späda lilla kropp. Det var ju tur det, får man (jag) ju säga.

bild — Lilly Stenson (f. Olsson), 1895–1980.

36 kommentarer

Det här med högertrafikomläggningen

Publicerat av Lotten Bergman den 28 januari 2015 15:38

Ni kan förmodligen allt om högertrafikomläggningen redan. Ni vet att det var den 3 september 1967 och att dagen när det skedde kallades dagen H (jämför med den inte alls relaterade dagen D). Alla har vi (som är så gamla att vi bryr oss) sett bilderna på Kungsgatan i Stockholm, som togs ungefär 04:55 på morgonen.

Men vad jag inte har förstått förrän nu, är att övergången skedde under 10 minuter. Klockan 04:50 skulle alla stanna till. Klockan 04:55 skulle alla byta vägsida – även cyklister, mopedister och andra nyfikna som hade gett sig ut i svinottan.

Vidare kunde man utnyttja tiden 04:55–05:00 till att springa ut och ta bort maskeringtejpen på framlyktorna, om man hade någon sådan. För att:

”Alla bilar som inregistrerades eller typbesiktigades efter den 1 juli 1966 skulle vara försedda med högerasymmetriska strålkastare. Dessa måste dock vara försedda med en särskild maskeringstejp fram till dagen H.”

Och klockan 05:00 var det då fritt fram att köra på höger sida. Lååååångsamt och försiktigt. Och klokt. Det visade sig att det långsamma och försiktiga höll i sig i ett halvår och att mycket färre gångtrafikanter skadades efter omläggningen och att trafiken flöt ”lugnare och smidigare och att det var högertrafikens förtjänst” eftersom flera vägbyggen och motorvägsuppfräschningar hade blivit klara precis till den 3 september 1967. Och så hade ju alla bilar utrustats med backspeglar – i alla fall på höger sida.

En underlig sak var att tydligen all privat biltrafik var förbjuden hela natten när omläggningen skedde. Det var då ytterst konstigt att det ser ut som om det var fullt med privatbilar överallt i så fall. I Göteborg var trafiken tydligen alldeles livsfarlig, för där tog de i med råge: inga privatbilar på 24 timmar!

hst.begrupph Efter omläggningen blev den här gula vägskylten obsolet. Den betydde ”hastighetsbegränsning upphör” men kallades i folkmun ”kines med sorgband” (kränkande idag?) och tillät alla att på landsvägar köra som på Autobahn. Praktiskt.

Före omläggningen hittade uppfinnaren Martin Qvistberg på en apparat som blinkade och tjöt om man som förare plötsligt bytte vägsida. Den hette Giro-H och monterades lätt på instrumentbrädan.

Det var en kvicksilverströmbrytare, ett relä, en tutare (eller bzzz:are) och en röd lampa slog till om föraren plötsligt svängde över till vänster sida av vägen. Man kunde också ställa in den så att den var olika känslig beroende på föraren.

Den varnade också om man glömde bort blinkern, vilket man väl får säga skulle behövas i dagens moderna monsterbilar som kan nästan allt utom att just blinka.

http://miljoaktuellt.idg.se/2.8229/1.243952/livraddaren-infor-hogertrafikomlaggningen

Naturligtvis fanns det många som var helt och komplett emot högertrafikomläggningen eftersom

det skulle vara helt omöjligt att organisera
alla bilar med ratten på höger sida ju var helt fel
man i länder med högertrafik krockade mycket mer
våra hjärnor ju är inställda på vänstertrafik sedan cromagnon.

Och nu kan jag meddela jag idag har blivit varse att dessa envisa vänsterivrare finns kvar i samhället som helt vanliga medborgare. De kämpar för att det ska vara som det alltid har varit, vill inte vara med om förändringar och har en sak de gemensamt: de är skidåkare.

skidor_leeeft — Det växlades hårda ord, det gjorde det. Sedan växlade jag spår.

67 kommentarer

Träningen har inletts!

Publicerat av Lotten Bergman den 26 januari 2015 16:43

Om man tackar ja till att åka stafettvasan den 6 mars, måste man träna. Säger de. Min skidcoach Inge Blomberg fixade utrustning, så nu ser jag ut som en skofetischist på alla bilder.

lottensnyaskor — För säkerhets skull är det basketpokaler i bakgrunden så att jag inte ska känna mig helt bortkommen.

För att skidorna ska passa med pjäxorna krävs IQ 200 eller spett och yxa. Det är ett pussel som inbegriper pinnar, spår och compeed-plåster samt en liten härligt luddig, gosedjusliknande kant i pjäxans skaft.

Pjäxa förresten? Hette det inte ”skidsko” på 1970-talet, vilket krävde fokuserad artikulation för att inte låta som ”skridsko”?

Idag vandrade jag iväg 100 meter från huset för att åka för första gången. Eftersom jag visste att jag bara skulle åka i 20 minuter (man måste inleda försiktigt, Lotten, hör du det?), lade jag inte särskilt stor tankemöda vid klädseln, men fick mig då en skopa orienteringsovett från min djefla man.

– Du kan inte ha bomull närmast kroppen!
– Men det är varmt ute.
– Du kan inte ha täckbyxor!
– För att det är varmt ute?
– För att det ser fel ut. Nej, inte dom vantarna!
– För att det är så varmt?
– För att de är opraktis… men vad har du på fötterna?
– JAG HAR MINA FINASTE ALLRA NYASTE GUMMISTÖVLAR FÖR ATT INTE RISKERA SKAVSÅR!
– Jahaja. Det var ju bra.

ombyte — Ombyte förnöjer. Här har jag precis satt på mig skidpjäxor. De fina gummistövlarna står och väntar på mig. Bara en liten stund!

Så halkade jag omkring lite i snön. Ibland åkte jag i gamla skidspår, men det var roligare att plöja ner egna. Bakåt gled jag jättebra; framåt fick jag trycka ifrån för att komma. Min djefla man tog bilder och filmade så att jag om sex veckor kan titta och tjoa ”hahahaaa vad mycket duktigare jag har blivit”.

Jättebra intervallövning:

(Ja, det är min djefla man som dränker alla knarrljud och lottenkommentarer.)

Så … hur ska man egentligen göra? Jag tycker mig ana att jag ser ut lite som Sven-Åke Lundbeck, som Per Elofsson härmar i det här klippet (efter ungefär 3:30 minuter).

Och vad är det för skillnad på elit och vältränad motionär? (Särskilt vid 4:28 minuter anar man vartåt det barkar för mig, som inte ens är ”vältränad motionär” utan snarare ”clown till pajas på hal snö”.)

Dagens lärdom och sensmoral!
”Ställ inte ifrån dig ett par nya, snygga, välsittande och obevakade stövlar i snön, för då stjäls de obönhörligen efter blott ett par minuter.”

91 kommentarer

Lotten Inlägg