Semlor (publ. i Sydsvenskan 2005-02-10)

Häromdagen kom faster Ulla och moster Kickan på besök med semlor. Vi satt i köket och jämförde våra olika sätt att angripa grädden, bullen och det underbara mandelmassekletet.

Faster säger fastlagsbulle och äter den med varm mjölk, vilket enligt dyre maken och husbonden Olle är helt omodernt. Moster säger fettisdagsbulle och äter den som en dubbelmacka med grädden sprättande åt alla håll. Jag säger semla och pillar av det trista locket och sväljer det i en tugga. Sedan ansar jag grädden med tungan – nästan ekivokt – tills det är så lite kvar att mandelmassan syns. Då tar jag så stora tuggor jag kan tills allt är försvunnet. Min man rynkar trots mina övningar på näsan och säger blä och fy eftersom han varken tycker om grädde eller mandelmassa och anser sig vara för gammal för att äta sådant han inte tycker om. Hans semmelmassaker är så här brutal:

– Senast jag åt en semla var 1969. Den moderna tidens fetmaförfall … jag kände mig som en uppstoppad kalkon. Som tunnelbanan i Tokyo … aldrig mer!
– Ni har grädde i mungipan och pulversocker på näsorna! sa faster Ulla och slevade upp en sked ljummen mjölk med skinn på.
– Det heter florsocker, korrigerade Erik, 12 år.
– Näsorna? Vi har väl bara en näsa var! korrigerade Ida, 10 år.
– Dina barn behagar anmärka på dig! sluddrade moster Kickan utan att tugga färdigt.
– Ja, de är yngre än oss och ska ha respekt, konstaterade faster Ulla.

Språkpoliserna Erik, Ida och jag hade lyckligtvis semlor från gom till halsmandlar och kunde i inte påpeka de två språkliga felen i fasters senaste mening.

– Har ni hört att man kan dryga ut grädden med uppvispad äggvita? sa moster Kickan, vilket satte igång en het diskussion.

Efter en halvtimme konstaterade vi att: de som har mobiltelefoner från Nokia har PC och säger fastlagsbulle, medan de med mobiltelefoner från Ericsson har Mac-datorer och säger semla. Helt utanför denna debatt var Moa, 5 år och semmelkonfunderad.

– Jag vill inte äta smällan för den ser ut som en hamburgare.
– Men du kan ju äta upp locket på semlan? sa jag och pillade loss den lilla trekanten med florsocker.
– Ja, så kan du äta lådan, sa Moa och gav semlan till slaskhinken som heter pappa Olle.

”Lådan” var full av världens godaste grädde med mandelmassaklet och slank ner i Olle hur lätt som helst, kan jag meddela. Nu är han hjärntvättad och fast i semmelträsket.

©Lotten Bergman 2005