Hoppa till innehåll

Etikett: språk

Skicka in roliga språkfel – vinn en språkpoliströja

Tillägg den 3 september: Nu har det lilla restlagret av språkpoliströjor dessvärre tagit slut. Men vi återkommer med fler skojiga tävlingar längre fram.

Faktum 1: Vi, Olle & Lotten, uppdaterar våra föreläsningsbilder och tycker att vissa av de exempel vi använt oss av känns lite nattståndna.

– Borde man inte lägga till några nytagna foton på skojiga särskrivningar och upplyftande syftningsfel? 
Faktum 2: Bergmans Bokstäver har bytt typsnitt (från Stone Sans till Gill Sans). Det betyder att vår berömda språkpoliströja från och med nu har fått en ny design.
– Vad ska vi göra med vårt lilla restlager? 
– Nä, nu tror jag att det är dags för en tävling! 
Reglerna är enkla:
  1. Skicka in foton på uppenbara skrivfel. Det går också bra att skanna in t.ex. tidningsidor; huvudsaken är att det syns att det handlar om ett autentiskt exempel.
  2. Om vi tycker att exemplet i fråga är så kul, intressant eller avskräckande att vi beslutar oss för att tillverka en föreläsningsbild av fotot så vinner du en språkpoliströja.
  3. På föreläsningsbilden kommer vi att sätta ut namn och – om så önskas – webb- och mejladress till den som tagit fotot.
  4. Ett urval av de bilder som kommer in kommer att publiceras på denna blogg.

Nio stycken tröjor i storlek L och M ligger i pappas kappsäck och väntar på dig och dina medtävlare. Är du tidigt ute kan du få välja storlek – annars får du ta vad som finns.

Tävlingen pågår till dess att alla tröjor har funnit en ny ägare.
Nota bene! Vi kommer bara att använda oss av foton på språkfel som utförts av personer som har haft en vettig chans att lära sig svenska skrivregler. Den syrianske pizzabagaren eller den dyslektiske bilmekanikern –  som gör så gott de kan – kommer inte att hängas ut. 
Finstilt: Vi förbehåller oss rätten att fortsätta använda fotot under våra föreläsningar utan att upphovsmannen får ytterligare ersättning. När det gäller andra användningar av fotot sker särskild förhandling om villkoren.
Share
12 kommentarer

Kolon!

G’morrn, pojkar och flickor. Idag ska vi tala om kolon. (För det gjorde jag så initierat på en föreläsning för blott läkarsekreterare och fastän jag hade 413 andra saker att tala om, fastnade vi ändå på kolon.)

Kolon är en signal att ”nu kommer det något”. Det kan handla om direkt anföring (följt av stor bokstav):

Då sade han bryskt med rynkad panna: ”Men dra åt pepparn!”

Det kan vara placerat före en uppräkning (och då följs det av liten bokstav):

Mina förfäder var speciella: en ofta arg mormor, en väldigt liten farmor, en relativt stor farfar och en vansinnigt gammal morfar.

Det kan föregå en förklaring (och följas av liten bokstav):

Jag hade varit ganska snygg om det inte hade varit för vissa detaljer: tänderna, öronen, näsan och vårtorna.

Kolon kan också finnas i förkortningar som 12:e och S:t Petersburg och för att markera genitiv som i EB:s (fast det går bra att skriva EBs också).

  • Pengar blir extra tydliga när man har några och om man skriver kolon mellan kronor och ören – 59:50 kronor.
  • Olles orienteringkartor trycks ofta i skala 1:15 000, men jag tycker ändå att de är svåra att tolka.
  • Klockslag tenderar påminna om klockradioapparater (obs, listigt plural) om man pluttar in ett kolon: 07:03.

Nåväl.

Efter föreläsningen kom en av läkarsekreterarna fram till mig och sa:

– Och jag som trodde att kolon betydde tjocktarm!

/Lotten

Share
6 kommentarer

Språk jag inte kan

När jag skulle välja linje till gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag ville. Favoritämnena var matte, gympa, svenska och engelska, och vad blir man på det?

Till slut sa jag till Bästisgrannen:

– Vad ska du välja?
– Humanistisk så att jag slipper matten.
– Ok, då väljer jag också hum. Med latin!

Efter två latinlektioner hoppade jag av eftersom läraren luktade illa. (Sade jag lite coolt och knyckte på nacken. I själva verket var det nog personkemin som kraschade totalt. Jag gillade honom inte och ansåg i min mognad på en fyraårings nivå att jag minsann inte skulle behöva stå ut med lärare som jag inte tyckte om. Han tyckte säkerligen lika illa om mig.) Åh, vad jag sedan dess har ångrat mitt avhopp! Men nu läser Femtonåringen här hemma latin och hälsar mig varje kväll med ett glatt:

– Salve regina misericordiae!

När jag sedan läste blandade småkurser på Nordiska språk i Lund, upptäckte jag till min stora glädje en fempoängskurs i isländska för nybörjare. Min klasskompis Birtna Bragadottir från Reykjavik (?) lärde mig i ettan att säga ”Hej. Du är söt. Hejdå.” Med denna förkunskap måste jag ju glida genom kursen lätt som en plätt!

Till första lektionen var vi tio elever. Läraren bad oss att berätta varför vi hade valt denna kurs, varpå de åtta som satt till vänster om mig på flytande isländska berättade att de var från Island, att de hade bott på Island, att deras pojk- och flickvän eller föräldrar var från Island och att det här skulle bli en chans för dem att lära sig ännu mer om det ack så fascinerande landet.

Jag svalde. Och så blev det min tur. Jag sa:

– [Hai. Tho ert sajt. Bless.]

(Jag lärde mig inte att stava av Birtna. Bara att säga orden.) Då var det bara en tjej kvar, den tionde. Hon var äldre, säkert uppåt 25 år. Hon förklarade:

– Ja jag är bara här för att jag vill lära mig att prata med min häst!

Jag hoppade förstås av efter första lektionen.

Share
65 kommentarer

Chatt- och sms-språket: :-/ lr @-}-}- ?

För ungefär ett år sedan roade vi oss här med att skratta åt hur dålig jag är på att skriva utan att titta på tangenterna. Jag övade med skymmande glasögon (som skygglappar, fast neråt) och blev alls inte bättre. Sedan skrattade vi ännu mer åt att jag inte är särskilt snabb, vilket ni tävla om hääär.

Men nu är det så att jag behöver er hjälp: chattar ni, bloggläsare?

Jag känner några få som chattar, och de är alla mina barn så dem kan man ju inte lita på eftersom de växer upp i ett hem där stor bokstav och punkt är en dygd. Företag har idag ofta chattfunktion på sina sajter – använder ni dem? Företag som har datoriserade och tecknade frågesvarare, använder ni dem? Och nu till det viktiga:

Vilket slags skriftspråk använder ni då?

Jag vet inte om det är en skröna eller ej, men för ett par år sedan lär en 13-årig tjej i Skottland ha inlett en uppsats i skolan så här, på sms-språk:

”My smmr hols wr CWOT. B4, we used 2go2 NY 2C my bro, his GF & thr 3 : kids FTF. ILNY, it”s a gr8 plc.”

(= My summer holidays were a complete waste of time. Before, we used to go to New York to see my brother, his girlfriend and their three screaming kids face to face. I love New York, it’s a great place.)


Jag antar att uppsatsen inte skrevs
för hand med blyertspenna.

Nu är jag inte särskilt stelbent och språkpolisig av mig när det gäller sms och chatt, men jag vandrar omkring i en liten språkriktighetsbubbla bland likasinnade och behöver era erfarenheter!

Hur många olika skriftspråk behärskar ni och använder ni er av?
Är smileysarna praktiska och tidsbesparande eller bara roliga?
Klarar ni dessa (på engelska, sorry) utan att googla?

‘I dnt wnt2go ot 4 lnch coz Ive 2 stdy hrd 4my finL Xams, 2 mths awy. Sry. CUA’

‘cn u 911 @ bout 4:30 pls? I nd 2 spk TU bout D srprze BDay pRT. thx’

‘cn u gt me a b%k frm D lib 2nd fl%r, 1st row? Thx a real lot’

Och en på svenska:

d o j @r donken cn? x

—–
Nu åker jag till Göteborg! (Vilket jag som en slutpoäng skulle ha skrivit på sms- eller chattspråk, men då hade jag fått forska och leta förkortningar och faktakontrollera, vilket jag alls inte hade sparat särkilt mycket tid på, och det är väl det som är det fiffiga med de nya språken: tidsbesparing?)

Men! Tänk om vi plötsligt får tid över! Eoooner av tid som bara ligger och dräller! Kommer vi då att börja skriva på ett mer tidsödande sätt? Och rentav tänka ut komplicerade och snillrika formuleringar?

Share
31 kommentarer

Idag kanslistil!

Jag ska iklädd proper blus i kanslistil idag föreläsa om kanslistil.

Nordisk Familjeboks (Ugglans) artikel.

Först ska jag berätta om en synnerligen välskriven text till kanslisvenskans försvar – läs på Papperspalatset. Sedan ska jag nooog (man vet ju aldrig vad som händer, ibland tappar jag tråden och börjar hjula eller dra snuskiga historier) filosofera om varför man som varande extremt lättskriven svensktoka faktiskt ibland hemfaller åt meningar som är så vänstertyngda att till och med KPML(r) hade tappat greppet. I exemplet här nedan kommer det finita verbet visserligen redan som tredje ord (tack, Översättarhelena), men lite rolig är den att läsa ändå:

”En tjänsteskrivelse torde lämpligen avfattas på en sådan vedertagen kanslisvenska, inklusive mycket långa ordbildningar och menings-konstruktioner, abstrakta associationer samt inskjutna satser, att tjänstemannens objektivitet icke kan ifrågasättas och bör dessutom passiv form företrädesvis användas.”

(Ur Skriva i tjänsten av Per Stenson. Min pappa alltså.)

Men bäst är ändå artikeln om kanslistil i Bra Böckers gröna lexikon – ni vet, det där uppslagsverket med guldpluppar på ryggarna, olika många beroende på vilken upplaga det är.

Salig Alf Henrikson jobbade extra som korrläsare och redigerare på Bra Böcker på 1970- och 80-talen. Det sägs att han när han hade läst den färdiga artikeln om kanslistil, skrev en liten lustiger kommentar i marginalen. Som alla med korrekturteckensutbildning vet, ringar man in allt som är frågor och undringar som inte ska redigeras in i texten. Men det glömde Alf. Så när inskrivaren hittade den extra lilla kommentaren, lade hon till den efter ett kommatecken allra sist i artikeln.

”… men ämbetsverken skriver inte bättre svenska för det.”

Min erfarenhet är att kanslistilen nuförtiden ganska sällan skapar problem, men att illa skrivna texter på ”vanligt” språk gör det. (Nu kliar jag mig eftertänksamt på hakan och tittar snett uppåt, funderandes.)Tyck till!

Share
39 kommentarer

Färst?

Fråga:

Hej!
Jag har funderat på vad motsatsen till ”flest” är i det svenska språket. Alltså det som borde komma efter ”få, färre ….”. Finns ett sådant ord, som betyder det minsta antalet av något?

/Anna

Svar:
I senaste upplagan av SAOL finns färst med! Och googlar man på det, får man flera hundra träffar på ordet. (Men praktiskt taget alla handlar om att det är konstigt att ordet inte finns och att nu har det kommit in i SAOL.) Jag hittade dock bara ett exempel där man använt färst i en vanlig text.

Däremot har man inte tagit in smärst, som tur är.

/Per Stenson

Share
1 kommentar

Om kommatering, niande och annat

Anders Lotson skriver alltid kunnigt och intressant om språk i sina krönikor i Computer Sweden (Språksamt). Det betyder dock inte att man måste hålla med honom om allting.

Här följer en kommentar av språkpolismästaren Per Stenson till Lotsons artikel Förlita dig inte på komma.

Per Stenson:

Förlita dig på komma!

Fru Åvik skriver ”Jag vore mycket glad, om jag kunde få säga en sak.”

Och jag blir mycket glad, när hon kommaterar på det viset. Jag gör nämligen en tydlig paus efter ”glad”, när jag läser meningen. Om man tillämpar pauskommatering, så bör det ju vara ett komma där.

Dessutom vill jag protestera våldsamt mot påståendet att det är föråldrat att tilltala människor med ”ni”. Enligt min erfarenhet blir det allt vanligare, och jag har flera gånger hört förhållandevis unga människor nia varandra. En förklaring kan vara att det är vi i Sverige som duar varandra hejvilt; i Tyskland – det land som dominerar EU – duar man nästan inte ens brorsan.

Ett steg i samma riktning är att titlar börjar komma till heders. I säljbrev till mig skriver man nu emellanåt ”Herr”, och sådan har jag inte varit på flera årtionden.

/Per Stenson

Nu kliver Per Stensons dotter – Lotten Bergman – in i handlingen.

Lotten Bergman:

”Ni” är visst då föråldrat!

Jag vill protestera våldsamt mot påståendet att det inte är föråldrat att tilltala människor med ”ni”. Jag tycker att det andas stenålder och falsk respekt. Däremot kan jag möjligtvis hålla med om att det har blivit lite vanligare än för ett par år sedan. Jag tror helt enkelt att många har gått på kurs och fått sig itutat att ”ni” är vad (t.ex.) kunden förväntar sig.

Själv känner jag bara ett enormt avståndstagande när någon niar mig. Två exempel ur vekligheten:

1) Jag tar in på hotell i Malmö och killen i receptionen är dösnygg. Han och jag får omedelbar kontakt och vi är hejiga och flirtiga och snackar träningslokal och vilken öl som är godast. Han tilltalar mig med du och jag duar honom tillbaka. Plötsligt är jag färdigincheckad, varpå snyggingen med en lätt bugning avfärdar mig med:

– Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse på vårt hotell.

Schwopp, jag är kapad vid anklarna och alls inte flirtig längre.

2) Jag handlar i en närbutik. Tjejen i kassan tuggar tuggummi och stirrar i taket och plipp-plippar alla mina varor med ett stort suck då och då, när plippen inte plippar. Hon är en parodi på en parodi av en tuggummituggande Lena Nyman. Och taket är mycket intressant. Hon tuggar vidare och suckar när mina varor är färdigplippade:

– Trehundrasju å femti. Ska ni ha en påse?

Ni? Hon respekterar inte mig eller någon annan kund utan har bara gått en ni-kurs. Skaruha en påse? hade passat mycket bättre.

Nu ska jag trycka upp en t-shirt med texten ”Hörru! Nia mig inte!”

/Lotten Bergman


Medlare mellan far och dotter: Olle Bergman.

Ja, jag vill ikläda mig rollen som terapeutisk medlare och fokusera brett – skaffa ett helikopterperspektiv, om man så säger. Det gäller att ta ett helhetsgrepp, öppna upp för konstruktiva lösningar där vi för en levande dialog som gör att alla känner sig sedda. En flexibel balans mellan låtgåmentalitet och styrning, helt enkelt, där man verkligen committar sig och är beredd att tänka utanför boxen.

Share
Lämna en kommentar

Krum och långhalsig tröja

Om du har lärt dig att tänka gement och vant dig vid att skriva

  • cd istället för CD
  • hiv istället för HIV
  • etc.

skriver du kanske t-shirt och t-tröja med litet ”t” av bara farten.

Men om du tar en titt i SAOL 13 så upptäcker du att det ska skrivas med versalt ”T”. Det är inte särskilt konstigt. Vem vill ha en smal, böjd polotröja med korta ärmar?

Share
Lämna en kommentar

Dumburksfråga

Fråga:

Hej!

Jag har haft en genomgång om våra skrivregler för mina arbetskamrater idag. Det kom upp en fråga om hur man skriver tv i olika sammanhang.

Skriver man en tv, flera tv-apparater?
Heter det tv:n eller tvn?
TV eller tv?

/S.R.

Svar:
Du, det konstiga är att SAOL vill få oss att skriva teve. Och det gör ju nästan inga. Om vi gjorde det, skulle vi dessutom skriva tevear och teven. Fast jag tror inte att det blir så. (Nu pratar vi alltså om pråkets utveckling – hur SAOL genom att föreslå nya varianter kanske kan få oss att börja använda dem. Som guss och keff, t.ex.)

Men tillbaka till dumburken nu. Skriv inte TV med versaler – det är i och med senaste upplagan av SAOL helt ute!

Så är det med förkortningar; när de dyker upp och är nya för oss, har de versaler. När vi har blivit vana vid dem (i detta fall efter endast 50 år, hrrm), duger det finfint med gemener. Se bara på AIDS, HIV, DVD och SMS, som ju idag skrivs med små bokstäver.

I klarspråk:
Skriv tv och tv:ar samt tv:n – och om du vill, är det helt ok med tv-apparater. (Lika ok är det ju faktiskt att skriva teve, men det ser man inte så ofta.)

———
Plattv är förresten ett på alla sätt roligt ord.

Share
Lämna en kommentar

Västerbottniska funderingar om förkortningar

Västerbottens Folkblad har en ovanligt rolig läsarombudsman vid namn Elin Olsson. Häromveckan fick hon mejl från en ”Sur gammal gubbe” som tycker att tidningen använder för många förkortningar.

En kommentar från språkpolismästar’n Per Stenson:

”Jag tycker kritiken är orättvis. DN och SvD (vedertagna förkortningar?) saknar praktiskt taget förkortningar. Jag roade mig med att kolla i dagens DN (inte sportsidorna) och hittade egentligen inte en enda.

I själva verket är dagstidningar föregångare när det gäller att slopa förkortningar. Och det är nog inte så konstigt. I och med att dessa tidninga har läsare av alla kategorier så kan man inte veta vilka förkortningar en viss läsare accepterar.

Heder åt dagstidningarna!”

Share
1 kommentar