Den elfte luckan fick sin HB-lösning, Niklas fick en dubbeltröja och donerade den till embryo, som därefter höll ett ystert tacktal. Ibland vill man ju bara stanna kvar i dåtiden – till exempel hänga kvar i en gammal facitlucka.
Men vi går vidare. Och i den här (jag beklagar verkligen) finns faktiskt fler villospår än ledtrådar.
Lucka 13
Men en onödig bild ska vi ha ändå! Bara som pynt kanske?
Översättarhelenas (hon som är på Nobelmiddagar numera) allvetande kalenderroll har nog tagits över av duon Flygbengan och zkop (med gement z), medan läktarn som idag inledningsvis var full (av särskilt PK), långsamt tömdes ju längre dagen led.
Ytterligheterna som klev in i båset på förmiddagen, var dessa: 1.PK: – Jag blev så förvirrad av denna lucka att jag inte vet om jag hittar upp på läktaren ens. 2a.hakke:
– Jag har en halvintelligent gissning […] bröderna Karlsson […] 2b.Flygbengan: – Jag tycker att hakkes gissning verkar helintelligent.
Parentes!
(När jag ska publicera era gissningar här, drabbas jag alltid av vånda och ånger eftersom jag måste välja några här och där. Förtvivla icke, ni onämnda – ni har lika stora röda flaggor i kanten som de andra!)
CtLDPT kan sina Ebba Grön-medlemmar: – Jag är inte basist, men … eller jo det är jag ju faktiskt, men det kan man ju inte säga i det här landet
Brid kommenterade embryos ledtråd (se längst ner i dagens facit):
– Jag tar fasta på jordgrubblarsmarmeladen och placerar mig på läktaren.
Raskolnikov och Marmeladov. [CC]Rosman fick tillfälle att stolt sträcka på sig: – Äntligen fick man nytta av sina studier. Och då talar jag inte om min tråkiga ekonomexamen, ej heller om min master i miljöstyrning utan om mina militäranknutna studier i främmande språk och realia i kombination med tjock och go litteratur.
Även Mamsen vet hur tjocka HB:s böcker är: – Själv renoverar jag fasaden. Lägger tegelsten på tegelsten. Resultatet blir nästan brottsligt snyggt.
Hemul var på basketmatch (!), men kom tillbaka och mindes att … – … den där exkartografen, han var visst på smekmånad i mer än fyra år!
När embryo återvände och meddelade att ”morran har en ärtificiell diligens i köket som kan proppa proppkorn utan frisyrolja”, gick det åt pipsvängen för Magganini: – Jag tänkte skriva nåt om att man ska vara snäll, alltigenom snäll. Alla borde vara det. Men så kommer embryo och man skrattar omkull och tappar koncepterna i stället.
Och så måste vi ju alla få se Hannoias bidrag, som är en freudiansk ledtråd. Men nu till svaret! Giganten med tegelstenstjocka romaner är giganten bland giganter.
HB som 58-åring.
Fjodor Dostojevskij (1821–81). Jösses jävlar, om två år är jag lika gammal som han var när han dog. Och inte en enda tegelsten har jag klämt ur mig.
(Plötslig insikt. Tegelstenar is not my cup of tea. Jag vill ju bara skriva lättsamma blogginlägg och kalenderluckor.)
Tillbaka till HB nu! Livet var inte vid någon tidpunkt lätt för den unge Fjodor: barndomen var fylld av hemskheter, skäll, prygel, ovänlighet och en mor som dog när han var i tonåren. Och inte blev det bättre med tiden. Den svenska Wikipediaartikeln behöver en kärleksfull redigerarhand på samma sätt som Fjodor hade behövt lite vänliga puffar i rätt riktning:
”Faderns stränga fostran hade satt djupa spår i den unge mannen. År 1839 dog hans far.”
Jag vet inte hur det gick till förr i tiden när 24-åringar som Dostojevskij hann skriva manus, hitta en förläggare och sedan bli publicerade. Likadant var det med Harry Martinson, som gick till sjöss, blev luffare och skrev dikter som han vid 24 års ålder gav till ett bokförlag – och så var den karriären utstakad, klappad och klar. När Dostojevskij var 28 år deltog han i en socialistisk studiecirkel, blev arresterad, utsattes för en skenavrättning och blev skickad till Sibirien för fyra år i fångläger och sex år i landsförvisning. Därefter blev han en fri, om än noggrant övervakad, människa. Som skrev, skrev och skrev.
Här är Fjodor blott 40 år!
Dostojevskij blev i tur och ordning spelberoende, änkling, epileptiker, tjuv, make, kartograf, äktenskapsförbrytare och far … samt djupt beundrad. Att han fick en krater uppkallad efter sig på Merkurius (Dostojevskijkratern) är förstås helt självklart i sammanhanget.
Jag har blott lyckats läsa en hel Dostojevskij – ”Brott och straff” – men det var i min glada ungdom när jag behövde skryta om dylika tilltag. Ni som känner er lockade behöver inte ens besöka biblo, för väldigt mycket ligger öppet och fritt för läsning på nätet.
Apropå ”Vita nätter”, är det kanske faktiskt så att ni alla måste titta på den här scenen ur den helt orelaterade filmen med just detta namn. Steppdansören Gregory Hines och balettditon Michail Barysjnikov är helt fenomenala på var sitt vis.
Men nu några ord om AI – påfundet som tillverkade delar av (men sannerligen inte några av ledtrådarna) lucka 11. Jag har nämnt denna (skrämmande) uppfinning tidigare, men försöker att inte bli orolig för att min [obefintliga] karriär ska raseras.
Skrivrobotar började bli användbara runt 2015. (Människor som skriver som robotar har däremot funnits längre.) En textrobot är därmed datorprogrammet som genererar en text. (Det finns även för bilder.) Roligast är de som baseras på GPT-3 från Open AI – ett tok-Musk-relaterat, ideellt forskningsbolag. De har samlat in texter på engelska och liksom lärt sig hur texter brukar se ut. Alltså hur människor vanligtvis uttrycker sig i skrift. Nu funkar AI-chatten även okej på svenska, vilket jag fann när jag testade igår. Jag testade och skrev här en rubrik som jag tänkte skulle locka roboten att lägga ut texten. Så här svarade den:
”… det är inte riktigt att kalla någon för idiot” …
Det gick ju inte alls. Så jag testade en engelsk robot istället, samtidigt som jag passade på att stoppa in några fler ord och HB:s namn som krydda.
Titta på den rosa rutan längst ner: jag får inte skriva såna där ord som ”idiots”, ”demons” och ”die”, för då blir det error.
Jag skrev några andra, ganska mesiga frågor, fick några urmesiga svar och byggde sedan luckan på dem. AI:n har ju ingen hjärna, så den är lite klantig. Se här vad den skrev när jag frågade vad Ebba Grön är (eftersom en av medlemmarna gick under smeknamnet ”Fjodor”). Läs och förundras över både språkliga och faktamässiga fel.
Textautomaten kan alltså idag
skapa dialoger
redigera
manipulera texter
svamla och skriva ren rappakalja.
Ungefär som jag, dårå.
Men nu hej och hååå, är det dags för den sjätte dragningen som ger någon en osynlig tisha! (De är beställda! De kommer!) Jag har plommonstopet i knät, jag har lapparna på plats, oj vad många – tror inte att jag behöver ta ut en enda idag – och jag draaaar … (spänningen är inte alls olidlig för ni kan hoppa över allt dravel som jag häver ur mig här och gå direkt till det fetstilade namnet) … Niklas!
Några timmar senare:
OJ! Hm. Eh. Niklas vann ju en tröja häromdan bara, och eftersom man sällan kränger på sig två tröjor samtidigt kom han själv på den lysande idén att låta embryo ärva den ena! Alltså vinner embryo! (Att inte plommonstopet knorrade när jag gjorde fel är ju upprörande.)
Lucka 13 kommer i ottan på tisdag!
Vi kan kalla den här avdelningen för ”embryos understreckare”!
herregudrun farran du måste stjälpa mej det säjer jag nu
yo
jag grår under under den här kallelendern: ingen lukcra liknar den andra okcså är dom lika ordmögliga
vad irrar du om embryo det undrar jag nu: ser du inte att jag är uppdragen
yo
du är ju iallafall beläst okcså berest kan du inte gissla det undrar jag nu: hela lukcan är full av gråtor
nej nej jag har obsalut inte tid jag måste sågra till dom här jubelåsnorna till jubelrubban det säjer jag nu
yo
sträng dörren till snikcerbroa när du grår ut det säjer jag nu
takc för ingenting det säjer jag nu: pappskrälle
yo
då käkrar jag upp den här kallelendern till fruktrost det säjer jag; nyrostrad lukca med jordgrubblarsmarmelad det säjer jag nu
det låtrer grott det säjer jag nu
yo
Bonus!
När jag bad en AI tillverka ”basketball in an armchair, oil painting 19th century”, serverades jag på tre sekunder den här.
Jag kan verkligen rekommendera en läsning av både nionde luckan och kommentarerna i dess facit. Man lär sig massa och får njuta av kommentatorsbåsets smartness, som det ju heter på svenska. Pysseliten vann en tisha som ännu inte finns – fast det ordnar sig säkert.
Men nu måste vi ju kliva in i den ytterst förvirrande och nyskapande samt annorlunda elfte luckan. Vem handlar det här om, egentligen?
Lucka 11
Hur ska man kunna lista ut svaret i Lotten Bergmans litterära julkalender med gåtor?
Jag är ledsen, men jag kan inte ge dig ett exakt svar på det här eftersom jag är en AI och inte har tillgång till Lotten Bergmans julkalender med gåtor. För att kunna lösa de gåtor som finns i julkalendern måste du tänka kreativt och använda din logiska förståelse. Du kan också försöka att använda en bokstavsordning eller någon annan teknik för att hitta mönster eller ledtrådar i gåtorna. Det är viktigt att vara tålmodig och ha roligt medan du försöker lösa gåtorna.
Vad handlar idiotluckan 11 om?
Jag kan inte ge dig en exakt svar på det här eftersom jag är en AI-assistent och inte har tillgång till information om luckorna. Jag har ingen anledning att tro att alla elva var idioter, och det är inte riktigt att kalla någon för idiot. Det är viktigt att behandla andra med respekt, oavsett om vi håller med dem eller inte.
Vilka ledtrådar är viktigast idag?
Som jag nämnde tidigare kan jag inte ge dig ett exakt svar på det här eftersom jag inte har tillgång till Lotten Bergmans julkalender med gåtor. Det är svårt att säga vilka ledtrådar som är viktigast i en gåta, men eftersom Lotten Bergman inte skriver dystra och psykologiskt komplexa texter om till exempel sin svåra barndom, kan man bli misstänksam om hon plötsligt gör det. Handling och konsekvens är annars ett tema som kan leda dig rätt.
Vad ska jag skriva i min kommentar i julkalendern?
En AI-assistent som jag kan tyvärr bara chansa, men försök att läsa på och föra noggranna anteckningar om psykologiska skildringar från förr. Arma stackare och fattiga människor kunde då vara mycket hederliga och ärliga, men de blev ändå tjuvar. Med tanke på tidigare årgångar av julkalendern verkar det som om filosofi, politik och religion samt Orlando Bloom är lämpliga sökord.
Vad kommer det att stå i julkalenderns facit?
Jag är en AI-assistant och jag saknar information om detta facit, men Ebba Grön är ett bra svar. Ebba Grön var en svensk punkrockgrupp som bildades i Stockholm 1977. Gruppen var mycket populär på 1980-talet och hade hits som ”Staten och kapitalet” och ”Ryska posten”.
I konsekvensens namn borde dagens onödiga bild vara av AI skapad. Men det är den junte.
Ujuj, här var jag och rullade hatt hela fredagskvällen medan alla i båset jobbade hårt med lettrådar och delfiner samt städer på Sri Lanka. Och sedan fastnade facitet i vinkelvolten eftersom jag helt sonika somnade. Men nu!
Klatjofs, sa det i ottan när Flygbengan med en fiffig akronym visade var skåpet skulle stå: – Idag skall zkop och jag ut och långköra i vinterväglaget. Som tur är har vi ACC (adaptiv farthållare) i bilen så det ska nog gå bra.
(Själv påmindes jag där och då om att inte blott hakke vill ha inledande gemen. Även zkop är på det viset.)
Pysse länkade till Asimovs prat om framtiden, medan Hemul listigt nämnde både Hal och 2001: – Hm. En hal typ kan man tro, men ändå en av favoriterna från min ungdom, för sådär tjugoett år sen … eller kanske lite mer, när jag tänker efter.
Örjan lutade sig mot ledtråds-Ninja-Malin: – Undrar vart Ninja flyttar idag?
Magganini höll inte med mig alls: – ”Googlingsvänlig” sa hon. Hmpf. Jag som konstaterar att det här var osedvanligt googlingsomöjligt.
KerstinB, Smultronblomman och Magganini var där med dykningsassociationer (eftersom HB var dykfantast), medan Ardy nämnde verket som på ett lurigt sätt nämns i luckan (”Möte med Rama”): – Rena rama…. igenkänning från yngre år.
Jag kan ha fel, men det känns som om alla till slut faktiskt var på banan! I så fall: hurra!!! (Om jag misstar mig, får ni gärna berätta om era blåsippor i kommentarerna.)
Men nu till svaret! Nittioåringen, som mycket väl kunde ha klivit ut ur fönstret, var matematikern och fysikern samt 2001-författaren som de flesta faktiskt känner till på något sätt.
HB långt innan han skrev manuset till Stanley Kubricks ”År 2001 – ett rymdäventyr”.
Arthur C. Clarke (1917–2008, inte 1987 [se nedan]) heter enligt mig just så. Men hu, vad svårt det var att hitta information om honom i de gamla tidningsarkiven. På SvD.se/arkiv och DN.se/arkiv ploppade blott tre artiklar ur modern tid fram. Jag testade mig fram och konstaterade att karln i svenska medier under hela sin livstid omväxlande hette
Arthur Clark
Arthur Clarke
Arthur C. Clarke/Arthur C Clark
C. Arthur Clarke
C. Arthur Clark
Arthur Charles Clarke.
”Äsch, vi kan väl flytta på C:et – vem bryr sig liksom!?”Okej, detta var ju fantastiskt 1946! (Men på 50-talet sa Clarke lika självklart att 1980 var ett realistiskt år för en månfärd.)DN-kåsören Sander nämnde med jämna mellanrum Arthur C. Clarke på ungefär detta sätt.Ni ser – så sent som 2008 skippade man mellan-C:et!
Jag trodde förresten att jag hade hittat ett scoop. Men nej. Överallt nämns att Clarke blott var gift en enda gång, att han var gay och att han inte hade barn. Och så stöter jag plötsligt på detta i N.Y. Times arkiv! Är det månne en hemlig fru som har dött?
Men tyvärr, nej. Den där Arthur C. Clarke som förlorade sin fru 1944 var tyvärr inte den som är dagens HB, utan en annan med samma namn. Ah well.Men ibland gissar siaren riktigt, riktigt bra! (SvD 1961.)Gamle Arthur hösten 2001, när han anade att han ju var inte var odödlig.
För först utbildade Arthur C. Clarke sig (matematik & fysik), sedan tänkte han till och började sia om framtiden – som han såg den. (Faktum är ju att framtidsutsikter inte är särskilt intressanta förrän de jämförs med nutiden kanske 40 år senare.) Bilden här ovan är från en filmsnutt från november 2007, och det är rysligt intressant att lyssna på medan man försöker läsa boktitlarna i bakgrunden. Själva lucka 9 tillverkades med tanken att Arthur C. Clarke satt just där och regisserades av en stingslig människa som tyckte att Clarke var ostyrig på så här på gamla dar. Och alldeles för rolig; vetenskap är ju inte kul.
Här kommer ett klipp från 1964:
Vår HB har fått ge namn till steroiden, nej asteroiden ”4923 Clarke”, och denne gigant har även gett sitt namn till dinosauriearten Serendipaceratops arthurcclarkei.
– No big deal, tyckte Clarke, men jag tror att han hoppade av glädje på insidan.
Men hur var det nu med hans dödsår?
När vi redaktörer på Nationalencyklopedins redaktion runt 1989 kämpade på som värst med dölinjerna och faktiskt hade tagit oss igenom intervallen a-ale, alf-ano, anp-ass, ast-bau, bav-bog, boh-bru och brv-car, var vi inne på cas-cob. Men i artikeln om Arthur C. Clarke blev det under all nattlig övertid fel. Vi tog död på honom:
Nationalencyklopedins tryckta bok – och jaaaa, så här ser det fortfarande ut i den.
En granne till Arthur C. Clarke ringde plötsligt till redaktionschefen på NE (innan vi hade upptäckt felet) och sa att han – Arthur – i alla fall på håll såg helt levande ut.
Tyvärr kopierade sedan redaktörerna på Bonniers lexikon felet utan att kolla i rättelsebladet, så dödsfallet höll nästan på att bli sanning. Inte nog med det – sedan kom även Lexikon 2000 och skrev av samma fel:
Lexikon 2000. Och jaaaa, även här gäller det faktum att boken fortfarande ser ut så här eftersom det ligger i tryckta böckers natur att de inte kan uppdateras och korrigeras.
Men nu har vi väntat länge nog! Tänk att stå här i morgondiset och röra bland lapparna i stopet. Jag drar en och på den står det … (den där ellipsligaturen är inte mycket till trumvirvel) … (så därför tar vi en till) – Pysseliten! Den osynliga t-shirten är dock fortfarande jätteosynlig!
Lucka 11 kommer i ottan (nåja, kanske vid halv åtta) på söndagsmorgonen!
I lucka sju nynnades det alldeles fasligt, och ibland var båsmedlemmarna listigare än jag (hej Zkop). Och ibland blev det proppfullt uppe på glöggläktarn – men det är trevligt det också. I facit förärades Dammråttan en osynlig tischa (åh, vad den tar lång tid på sig!) och alla nynnade vidare ända tills solen gick ner!
Men nu går vi direkt vidare till nionde luckan, som förmodligen inte får nåt facit förrän bortåt gryningen på lördag morgon eftersom jag ska ut och rulla hatt ikväll!
Lucka 9
[klickklickklick … skraap … knaster …]
– Jag börjar då va? – Jupp.
[harrrrkll]
– Hej allihop! Jag närmar mig just nu min 90:e födelsedag och då är det förstås dags att summera lite. Som den obotiliga optimist – och dinosaurie – jag faktiskt är, har jag ett par önskemål inför framtiden. Det är svårt att sia, och då särskilt om framtiden, men jag är fascinerad av den, och kan inte sluta fantisera om den. I framtiden spelar avstånd ingen roll; vi kommer att ha omedelbart kontakt med människor oavsett om de befinner sig på Sri Lanka eller i London. En uppfinning kommer att kunna göra kopior av allt! – BRYT! – [med amerikansk accent] Vi kommer bara att resa för nöjes skull, inte i tjänsten. – BRYT! – Jag gjorde ju det. – Vi har redan kontakt med alla var de än befinner sig. Vi behöver inte längre åka på tjänsteresor. Och 3D-skrivarna fins överallt. – Oj, förlåt! Är det redan den 11 september 2077 så att vi ska förbereda oss på ett stort eldklot i skyn och a… – Nejnejnej, det är 2007! – Åh, jag som trodde att det var 1964 nu. Sorry. Då fortsätter jag – vi är alltså mitt i 2007? – Slutet av. Action!
[harrrrkll]
– Vi människor är just nu bara en så kallad ”stepping stone” mot högre civilisationer. Men då måste vi sluta använda olja och kol, och det är bråttom. Sluta kriga! Studera matematik och fysik och språk! Och alla lärare borde bytas ut mot robotar! – BRYT! – [med singalesisk accent] Vår förmåga att upptäcka bra saker slumpmässigt är f… – BRYT sa jag! – Jamen vaff… jag gjorde ju det. – Detta är tagning nummer 4 923 på ett ungefär. Du måste hålla koll på vad du säger och i vilken ordning vilken framtid kommer. Skippa humorn. – Men har jag nämnt att vi borde tämja apor och delfiner så att de får jobba åt oss, fast om de då går med i facket och kräva medb… – Äh. Vi tar fem minuters paus!
[klick]
Nä nu blommar löken. Vad är det här för skräpbild?
Välkomna till musikhörnan på Facitavdelningen! Ta på er hörlurar och njut!
Först rasslade hakke in i lucka 7 och satte tonen: – Jag nynnar och nynnar.
Nina, Christine, Loooooooo och Åsa HL nynnade med, medan några andra stackare verkligen inte alls ville hänga på. AnnaH utbrast: – Vadå nynna?
PK förvirrade mig – tänker han månne på Kal P Dal? (Det är nästan så att jag hoppas att jag har missat en ledtråd här.) – Många olika egenskaper på skor, men färgen då. Vilka färger ska skorna ha? Jag gilla blåa skor.
Pysseliten inledde (hoppas jag) en trevlig tradition där hon rabblar nya lärdomar: 1) Det var Robban Broberg som sjöng ”Vatten, stan ör full av vatten” – inte Björn Skifs. 2) Dojor stavas med ett j. 3) Imelda Marcos ägde många skor. 4) Pendeltåget och Eiffeltornet har lika många stavelser. 5) Om man googlar fraser från dagens lucka hamnar man hos SMHI eller Ola Magnell. 6) Jag är tondöv: tril-la-lu!
Men nu till svaret. Skoinnehållet skulle kunna relateras till en viss ”Dressed for Success”, men det är ganska långsökt.
HB med Orup i bakgrunden 1987.
Hemlisbloggaren i lucka 7 var alltså Marie Fredriksson (1958–2019) – Halmstadstjejen, Halmstadstösen, Halmstadsflickan och allt vad tidningarna kallade henne i inledningen av karriären. (Jag har rotat i tidningsarkiven för att hitta nåt spännande, men ack nej. Allt var helylle.) Tidningarna kunde ha kallat henne Gun-Marie också, för det hette hon egentligen.
Från början var det meningen att Marie Fredriksson skulle bli sångpedagog, men när hon bestämde sig för att sjunga i källarband och hoppa av skolan istället, sa alla – inklusive föräldrarna – bara ”jamenvisst, självklart”. Hon hade en 200 stadsband att välja mellan eftersom Gyllene tider (Halmstadskillarna, Halmstadsgrabbarna, Halmstadspojkarna) fick alla att börja lira.
Då – i början av 80-talet – approcherade Per Gessle henne med pepping och allmän uppmuntran för att han tyckte att hon skulle ge ut en egenskriven platta. Jahapp, okej, sa Marie, och ut kom ”Den sjunde vågen” … och så fortsatte karriären med Roxette. Videon Neverending Love kom 1986, och nyss tittade jag storögt på den och funderade över vart tiden tog vägen och hur det kommer sig att videon har den handling som den har. Är det ett caféprogram i inledningen?
När jag rotade i arkiven står det som sagt inte ett jota om syndigt leverne eller ens en parkeringsbot. Marie turnerade världen runt med Roxette, skrev egna låtar och bara levde livet.
SvD den 6 september 1991.
I en chatt-intervju med Per Gessle anar man deras personkemi i två enkla meningar:
Frågeställare: Är det du som skriver alla låtar?
Per Gessle: Nej, Gun-Marie skriver ungefär en låt eller två per platta. Hon är hemskt lat.
Jag kommer av outgrundlig anledning ihåg ett replikskifte i tv4:s morgonprogram, där Marie Fredriksson berättade om karriären och alla resorna och hur det var att vara en gigantisk popstjärna. Journalisten ställde en såndär ”hur & egentligen-fråga” som jag tycker så innerligt illa om. Hon sa:
– Marie Fredriksson. Hur rik är du egentligen?
Jag tycker att alla idrottare och Mellovinnare som ideligen får denna fråga ska börja svara helt uppåt väggarna:
– Hur viktig var den här segern egentligen? – 23.
– Hur viktigt var det att boken mottogs väl? Egentligen? – På en skala skulle jag säga 17,5.
Men Marie tog bara ett djupt andetag och sa lugnt:
– Tja. Svårt. Men om jag ska köpa nya gardiner eller möbeltyg, tittar jag liksom inte på meterpriset.
Så kom då den 11 september 2002, när Marie Fredriksson föll omkull hemma och fick en allvarlig hjärnskakning, som visade sig vara en hjärntumör. Från detta minns jag (det är väldigt sporadiska och synnerligen oviktiga saker jag minns när det gäller just detta ämne) hur Per Gessle någon vecka senare i någon tidning skrev en text om cancerbeskedet, där han drog en parallell till den 11 september 2001 (attacken på WTC i N.Y.) och att han svor i stil med ”detta jävla datum”.
Tyvärr kom Marie sedan inte tillbaka med full sångkraft, även om hon gjorde många framträdanden – ofta sittande på scenen precis som Monica Zetterlund. Och i morgon är det tre år sedan hon dog.
Men nu ska vi faktiskt sjunga. Ta varandra i händerna, bläddra ner till sångtexten som jag lägger upp nedanför – och sätt på en av dessa ljudillustrationer. Sjung med.
Marie sjunger Tro till rörlig bild och gör det så vackert så.
Den djefla mannen tar fram gitarren och sjunger helt orepeterad Sko-låten. Blir glatt överraskad.
1.
2.
Japp, det är kul när det är roligt.
Det var det!
Plommonstopet överlevde helgens resa ner till Skåne, men (ni skulle ha varit med!) vid ett amningsstopp (ett barnbarn var med på vift) öppnades bakluckan med en sån kraft att plommonstopet och lapparna – de år efter år återanvända namnlapparna – trillade ut på en nattsvart snögloppsparkeringsplats. Oigenkännliga slängdes de sedan relativt odramatiskt i en liten papperskorg. Några av dem hade till och med varit med sedan 2005. Så nu är lapparna nya, hårda, fräscha, datorutskrivna och rätt trista. Men de funkar! Jag drar en …
Dammråttan!
Lucka 9 kommer i ottan på fredag morgon!
Bonus igen: jag är svårt förtjust i embryos förtvivlade sökande efter rim och reson i luckorna.
nej morran nu ger jag upp den här användskalendern är ju helt hopplös att lösa: jag finner inga ord jag kännrer mej så ordbildad det säjer jag nu
yo
gråtorna är svåra som grälativitetsteorin det säger jag nu
yo
men slutra att gissla då embryo om det är så omögligt
det är svårare än så: nu är det en skomakrare dom vill komma åt
okcså det finskc ju meloner av dom
du får väl gurgla
nej det är fuskc jag spelar rent spel: men det är svårt
det är inte bara att ställra in skorna okcså tro att man hittrar den där skomakraren
Den femte luckan roade den samlade kommentatorsförsamlingen – men många var det i facitbåset som sedan kom på att de nästan inte hade läst ett enda någe av HB. Utom de som hade bokhyllorna fullproppade, förstås. Inte alls lika osynliga som tishan var däremot vinnarna av densamma: Kråkan och Niklas.
Då kör vi vidare mot julafton! Vem härmar jag här?
Lucka 7
Skor. Jag vill köpa skor. Jag vill köpa Dr. Martens låga … gå i vinterslask. I en skoaffär vill jag köpa sko-or. Jag vill känna dojan skava hål på båda hälarna. Nya skor igen: flip-flopsen jag har känns som ostekt rostbiff,
där har hålfotsinläggen ingen plats.
Det spelar ingen roll när jag gråter skavsårstårar; plåstret är en lösning och en tröst … en stund. Men skor! Jag vill köpa skor! Jag vill äga espandrillos när jag är i Spanien. I min fantasi, finns det massa sko-or som kan sitta bättre på min fot än ballerinaskor. Känner skavsåren. Att vilja men inte köpa är jättesvårt – att se Adidas’ Stan Smith (men vända sig bort).
Nu tar vi det stora klivet: platåskor är livet! I mina skor finns fina märken – och en massa svamp i naglar. Men skor. Jag vill köpa skor. Skohorn känns som heta vindar, mitt i stormen är jag lugn. Men en sandalett, är det ens en sko? Jag vill köpa skoputs så att skon får skydd mot hundskiten. Köpa skor igen.
[tankepaus, na-na-na-na]
Jag vill köpa skor. En fin basketsko, jag vill prova barfotaskor, lackpumps här i lugn och ro, och en näversko, finns det sånt måntro? Jag kan känna tårna klämmas hop så trångt och ömheten: provar skor igen. Jag vill köpa skor. Jag vill skruva fotbollsskornas dobbar fast i lugn och ro. Köpa skor.
Under den femte luckans klurande i båset, irrade jag runt i ett spögregnigt Lund. Jag försökte läsa era kommentarer på Norra Fäladen, på Östra Torn, i Nöbbelöv och på Södra Esplanaden samt inne på biblioteket. Det gick helt åt pepparn; mitt stora följe tjoade att jag sinkade dem när jag envisades med att stillastående stirra tomt framför mig eftersom jag inte förstod mer än en bråkdel av alla era lettrådar.
Men sedan klarnade dimmorna!
Zkop var en av många som av nån mysko anledning nämnde bl.a. ”skog”: – Efter ännu en kopp kaffe önskar jag framställa några spörsmål. Almar, granar, hela skogar? Aku: – Fnissar gott åt alla ledtrådar men ser jag skogan för alla trän?
Ninja i Kotteskogen: – Langt om länge är det väl dags för en ny lettråd? Sådär ja, då var den lämnad.
Maplestream konstaterade torrt att en av kommentatöserna är på språng:
– Ninja har flyttat igen.
Dina försökte hinta: – Under min skoltid var jag mer än en gång i HBs trappuppgång. Fast då bodde ju inte HB där längre. Fast, igen, då kanske man måste detektiva lite för att veta var jag gick i skolan.
Detta löste Ökenråttan på två röda sekunder: – Du gick i en skola mittemot ett hus där vår yngste son hade en lägenhet, Dina.
Och hakke var som vanligt – med torrt på fötterna – misstänksam: – …jag antar att det är en luring och att originalet har ett annat tonfall.
Örjan lyckades lista ut att kvinnan på den onödiga bilden faktiskt dog på femte luckans dag: den 5 december. Skarpögt, men … en ren slump! Jag önskar så att jag hade lagt märke till det!
Men nu till svaret. En känd Lange som blev en ännu kändare Lang …
Vilken kul bild på henne! (Foto: Harriet Eriksson)
Dagmar Lange (1914-91) skrev under pseudonymen Maria Lang traditionella pusseldeckare med poliskommissarie Christer Wijk i täten. Hennes hemstad Nora fick heta Skoga och i böckerna finns detaljerade beskrivningar av gator, kvarter, gårdar och personer. Listigt, för inget beskrivs lättare än just verkligheten.
Men från början var hon blott rektor och lärare i svenska och historia, och lyckades även trots erbarmligt skral kassa skriva en avhandling om den gamle filosofen Pontus Wikner. Denna avhandling fick alldeles fantastiska recensioner och omdömen, vilket gav Dagmar Lange idén att börja skriva deckare.
Till och med den annars surmagade kritikern Fredrik Böök var förtjust i SvD!
När deckarna publicerades (en bok per år) fick de till en början lovord och alla läste dem. Varje boksläpp föregicks av pukor och trumpeter, uppträden och fanfarer. Dagmar/Maria var med på noterna och verkade gilla uppmärksamheten. På Norstedts gnuggade man händerna och tjänade – liksom författarinnan själv – storkovan. Hon var med i debattprogram i tv och ställde upp på författaraftnar och hemmareportage och var helt enkelt i ropet överallt och hela tiden. Med tiden blev recensionerna sämre, och intresset för henne avtog lite.
Men ingen vet hur det kom sig att hon sedan 77 år gammal dog helt barskrapad. Vad hade Krille (Christer Wijk) sagt om det?
Jag rotar vidare i arkiven som vore hennes liv en deckare om en kvinna som lever dubbelliv. Som 35-åring höll Dagmar (som hon ju kallades) en liten föreläsning om hur det kom sig att hon hade valt att skriva om mord – varför inte en flott juvelstöld? Ungefär så här står det i SvD:
– Nä, det duger inte med nåt annat än mord i deckare, sa hon. Läsaren får en omedelbar lust att hjälpa polisen att ringa in brottslingen. Mord är också psykologiskt intressantare än stöld. En hederlig deckare måste innehålla många små pyssliga mord!
Dagmar Lange berättade även att hon bara skrev på nätterna, att hon hade en rejält genomarbetad disposition samt att bokens teori måste vara lika noggrant prövad som en vetenskaplig hypotes.
– Det roligaste är att planera, för då råder skaparyra. Sedan är det bara hårt arbete, där mitten av boken är värst. Då är man ibland så trött på sina figurer att man får lust att göra av med någon av dem utan egentligt skäl. Just därför dyker nya mord upp i mitten hos utländska författare; deras otålighet måste få utlopp!
Intressant. Tydligen var Dagmar Lange dessutom så rolig på scen att publikens skrattsalvor var bedövande.
En nyutkommen bok!
Jag har bara läst Katja-böckerna (när jag på 1970-talet var inne i min Enid Blyton-period) och var sisådär halvförtjust i dem. Men nu när jag lär mig mycket om Langs vuxenböcker och förstår att de är fulla av humor och finurligheter måste jag ju ta mig i kragen och be stadsbiblioteket ramla ner i magasinet och hämta upp några dammiga gamla deckare åt mig!
Men hallå, Plommonstopet! (Som är med mig på resan till Lund och i detta nu ligger framför mig på hotellsängen. Full med lappar. Prioriterade jag hatt framför basketboll denna gång? Ja.) Idag blir det tvåååå vinnare!!!
Niklas
Kråkan (som ju borde få två eftersom han inte fick nån förra året!)
Den fortfarande osynliga tishan kommer så fort den har framkallats!
Lucka 7 kommer i ottan på onsdag!
Bonus: kommentatören och förtvivlade gissaren embryo!
jag blir alldeles företvivlad morran dom här lukcrorna är helt omögliga att öppna
men gråt inte embryo det är ju bara en lekstruva
lekstruva: du vet inte vad du säljer: det handelar ju om tetröjor: det här är på bloderligt allvar
tetröjor det undrar jag nu
yo
då är det plättlätt: gissla på en tesort: finskc det någon mer lertråd det undrar jag
nej det är bara latrin alltihop
då kan du gissla på vadsomhelst det säjer jag nu: latrin är skitsvårt ursäkta franskcan
då gisslar jag på örtte med kramomill eftrersom det är ordbegripligt grott det säjer jag nu
Lucka 3 fick sin lösning och Ingela förärades en tisha … men allt förbleknade när vi insåg att kommentatösen Karin ju hade bott granne med HB! (Eller i alla fall nästan.) Tänk om hon hade kunnat knata över och bjuda på en Bloody Mary eller två!
Nämen vad väntar vi på?
Lucka 5
– Haru nytt ånglok, Krille?
– Aaaa, sörru. En Bure 16, förti hästar.
– Tåghästar? Den verkar allright. Bättre än majens gamla Puck alla gånger, den var det nåt tjall på för jämnan.
– Amen han var ju nedrigt bra. Den bästa maje jag nånsin haft faktiskt. Jag gilla plugget då, när vi bara var 13 i hans klass.
– Du har fått det här om bakfoten, pysen.
– Ä, vaddå. Vi plugga latin me han. Laburnum, Prunus avium, Convallaria majali.
– Ja, han var styv på att hålla låda. Såg du hans morsa? Det är ett kvinns som är mera i min smak.
– Den där gumman Alberta? Inte fan kan man se hur fruntimmer är växta under alla dom där långkoftorna och långbrallorna som dom har.
Facitavdelningen slet hela lördagen och lade facit både i blöt och långbänk eftersom det var så rysligt mycket som skulle knådas, jäsa och filas på. HB är nämligen en gigant på alla håll och fronter.
Listig som få var idag Ninja, som obemärkt bytte sitt nick/alias/namn till ”Ninja från Högdahlen” (där för övrigt Skebokvarnsvägen slingrar sig fram). Hon var sprudlande i sina ledtrådar om bl.a. honungens läkande egenskaper, knusende ro, chokladkaka och HB:s (samt Maplestreams) vurmande för vaccinationer.
Samtidigt satt embryo och vred sina händer:
embryo har du löst gråtan det undrar jag nu yo
nej herregudrun det är omögligt
det är en evighetsmaskin vi kommrer hållra på såhär ända tills kallelendern går till ända: lukca efter lukca efter lukca
ellrer iallafall till lukcia det säjer jag nu
yo
Hannoia visste däremot besked:
– Arm i arm med moster Kompott går moster Komplott och smider planer och äter barn m.m.
Ökenråttan betonade det faktum att en av luckans ledtrådar ju inte ens var skymd eller luddig utan bara stod där rakt upp och ned i sin glans, samtidigt som hon stoppade in en annan ledtråd: – Och Matilda nämns vid namn, rakt av så där. Vad kallen heter får vi väl gissa då.
Kråkan hängde på med en referens till HB:s mer förvånande karriärsteg: – Jag hoppar från läktaren och siktar på plommonstopet, man lever ju bara två gånger.
Rosman klev in i båset fem itolv och deklarerade att han visste svaret, samtidigt som han sammanfattade ledtrådarna: – Inte läst ett jota av denne. Men tror jag förstår. Choklad och Matilda, norsk kompott.
Men nu till svaret. Hur i hela friden hann karln ens andas? Eller är det vi (vanligt folk) som är slöa?
Två meter lång var han!
Den som med lite svårighet gömde sig i lucka 3 (det var ju så trångt) var norskättlingen Roald Dahl (1916–90). På bilden ovan är han 38 år gammal och redan ganska trött, ser det ut som. Han var nygift och blivande far, men hade så mycket erfarenhet från så mycket att det är svårt att reda ut allt.
I skolan briljerade han i massa olika bollsporter (sådant gillar ju jag), samtidigt som han inte trivdes särskilt bra. Han var fylld av rättspatos och så ung han var, ändå vansinnigt arg på hur barn (och han själv) behandlades i skolan – särskilt vad gäller aga och kollektiv bestraffning.
Hade han gått i skolan 2022, hade han fått nån slags diagnos, men på 1920- och 30-talen var hette det bara att han var ”ett hopplöst busfrö som skriver som en kratta och hela tiden använder fel ord”.
Betyg från 1930. Men helt fel låter det ju inte! Några exempel är ”A persistent muddler”, “Has possibilities”, ”Very weak, especially in composition”.
Efter skolan tog han värvning och deltog under andra världskriget i så mycket äventyrligt att allt låter precis som Biggles, Jakten på den försvunna diamanten, The Talanted Mr. Ripley, James Bond och Gremlins på en gång. Då är det inte så underligt när man hör att det var Roald Dahl som skrev manuset till Bond-filmen ”Man lever bara två gånger” och att Spielbergs ”Gremlins” bygger på en barnbok som Roald skrev redan 1943.
För er som inte har läst Roald Dahl kan det vara ett spännande äventyr att göra det nu, när diskussionsvågorna går höga om barnbokens eventuella överlevnad.
Ur ”James och jättepersikan”. (Ni känner igen stilen från lucka 3.)
Roald Dahs dotter Tessa Dahl berättar detta om sin faders arbetsdag, och jag tror att ni kan läsa den jämförelsevis enkla engelskan:
”I think he loved the hut most of all. He never thought he’d write anywhere else… There was an equilibrium there. He had a routine. Every single day of his life was the same. He got up at the same time, he took the children to school, he made his thermos of coffee, he answered his letters, he went up to the hut, he worked to a certain time, he listened to The World at One, he had his Bloody Mary, he had his second Bloody Mary, he had his lunch, he had his nap, he watched the horse racing, he put on his bets, he got up, he took his coffee back to the hut. He was up there till about quarter to six. He’d start sniffing the scotch at six, then he’d either drive up to London or he’d have supper at home, then he’d take the dogs out they’d go out and pee and he’d go to bed. Imagine disrupting that.”
Okej. Hans tid avbröts nog aldrig av barnomhändertagande, opackade gympapåsar, matinköp eller bränd ärtsoppa på spisen. Han satt i ett litet stenskjul i trädgården och skrev och skrev och skrev och sov lite middag.
Här är Roald Dahls arbetsplats. Han sägs ha skrivit allt för hand med blyertspenna (HB).
Här kommer ett kladdboksblad som tillhör Roald Dahl från tiden när han jobbade med ”The BFG” (The Big Friendly Giant, Stora Vänliga Jätten [SVJ]). Kolla hur han arbetar sig fram till nypåhittade ord!
Det är misstänkt likt bläckpenneskrift, detta. Hm.
Ja, det är lite svårt att läsa. Så här kommer en renskriven version!
Nästa gång jag har druckit två Bloody Mary och ett par whisky ska jag göra en liknande lista med fräscha, svenska hittepåord.
Idag säger surmagade recensenter att Dahl var rasist och olämplig på massa olika sätt och vis eftersom han ju skrev sina böcker i en helt annan tid. Alla som kände honom betonar tvärtom att han var en hyvens människa – även om han inte var en så närvarande pappa.
Roald Dahl fick 1990 en fin vikinga-begravning med alla (de ännu levande) barnen närvarande. Med sig i kistan fick han biljardköer, väldigt fint rödvin, choklad och blyertspennor (HB) samt en cirkelsåg …
MEN NU SMÄLLER DET! Vi har ju massa, massa namnlappar i plommonstopet! (Fast ännu ingen tisha. Jag verkar inte kunna hitta inspirationen till den förrän Julkalendern verkligen sätter igång.)
Jag rör om, jag rör om, jag pillar loss en liten sliten lapp från det spruckan fodret och läser: Ingela! Tadaaa!
Lucka 5 kommer i ottan på måndag morgon! Nu önskar jag er en vilsam söndag med massa solsken i blick. (Själv ska jag köra 60 mil i bil. Örk)
