Tänk vad tiden går! Lucka 1 kom för en evighet sedan (i förrgår) och igår var det dags för Facitavdelningens redogörelse – där Magganini förärades en alldeles osynlig tisha.
Lärdom: Det är bra att kunna rabbla sånt som sker i Bibeln.
Påminnelse: Den utförliga programförklaringen finns här.
Sensmoral: Kontentan är budskapets slutkläm.
Lucka 3
Med väskan full av citroner och marmeladburkar kom jag hem igen. Jag var 22 år när jag gav mig iväg, och nu hade jag hunnit fylla 25. Det var, som ni säkert förstår, en ganska underlig upplevelse för mina föräldrar och den övriga släkten med moster Kompott i spetsen.
Fram till 21 års ålder förde jag en lycklig tillvaro. Men så en dag mötte jag en flicka som hette Matilda, vars besynnerliga uppträdande förbryllade mig. Hon påstod att den allra bästa av efterrätter skulle tillredas med choklad.
– Choklad, sa hon till mig, choklad är ett måste i Peach Melba. Gärna en hel spann! – Enligt min åsikt, mumlade jag, är det väldigt ovanligt att ersätta hallonsåsen med choklad.
Matilda lyfte långsamt sin högra hand och riktade pekfingret mot mig.
– Du har fel! Är du kanske även av åsikten att choklad blott och enbart ska ätas vid stora högtider som till exempel födelsedagar?
Jag bestämde mig då för att det verkligen inte var rätt ögonblick att diskutera saken, mycket beroende på att Matilda verkade vara så säker på sin sak.
Nämen. Vilken osedvanligt fascinerande och på alla sätt intressant – men onödig – bild!
Här på Facitavdelningen har vi jobbat hela dagen för att få till nåt vettigt … men vi börjar väl som vanligt med blandade småhopp från kommentatorsbåset?
(Nej, jag publicerar inte alltid den som har gissat rätt först. Dels för att det är hopplöst svårt eftersom ni är så bra på att lämna obegripliga ledtrådar, dels för att det blir trist och enahanda att göra så. Basta.)
Klockan fem i tolv lade jag ut ledtrådarna ”Jakob, Lea och Rakel”. Då accentuerade jag förstås bara det som Kerstin B. redan hade basunerat ut: – När jag var liten tyckte jag för övrigt att Rakel och Lea var de fulaste namn jag kunde tänka mig. Rakel låter tråkrakt och Lea låter elakt.
Jag hoppas att M liksom jag tänkte på melodin till ”Broder Jakob” när hen skrev: – Nynnar en melodi och allt känns lattjo lajban.
hakke kanske inte visste svaret, men han hade ju rätt: – Om det inte är Rakel utan tvärtom så kan det ju vara snedel, eller orakel.
Halva båset kan rabbla Jakobs söner, vilket vi har avhandlat flera gånger tidigare här i bloggen. Det är väldigt användbart! Kolla vad Niklas kan: – Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin.
Jag rekommenderar alla läsare att lära sig just detta. Kanske träffar ni t.ex. Cecilia N., Ökenråttan, Niklas eller Orangeluvan och kan tjoa namnen i korus!
Jossilurens hade tack och lov fel som vanligt: – Svett rimmar ju på lätt och mint rimmar ju på fint, så därför är jag helt övertygad om att Lotten försöker finta oss och att dagens HB är Orlando Bloom!
Men nu till svaret. Är det Cher?
Hemlisbloggarens eget bidrag från Instagram. Man anar att en stylist ligger bakom.
Margaret (inte Margret som liksom Ingmar Bergman istället för Ingemar Stenmark) Atwood är i Julkalendersammanhang något så ovanligt som en nu levande författare, född 1939. De flesta vet att hennes titel är ”författare som inte har fått Nobelpris än”, men hon är har i alla fall tilldelats CC,OOnt,CH,FRSC och FRSL – akronymer som för mig är lika begripiga som nånsin börsnoteringar. (Men dessa titlar betyder att Atwood har fått välförtjänta priser för sitt skapande, och de nämns överallt.)
Lilla Margaret bodde med entomologpappan och dietistmamman samt två syskon i Canada, och gick inte i skolan förrän i 12-årsåldern eftersom pappan var tvungen att resa så mycket pga. sitt yrke.
Entomologen och Margaret runt 1943.
– Vänta, va? sa jag så långt kommen. Va? upprepade jag, och ställde tre frågor.
Måste entomologer resa omkring jättemycket?
Var mamman verkligen dietist – på 1930-talet?
Huuuuur kan man inte gå i skolan förrän man är 12?
Svaren var hur enkla som helst:
Ja, insekter måste ju undersökas överallt och familjen måste följa med till dem.
Ja, yrket ”dietist” har funnits sedan grabbarna Homeros, Platon och Hippokrates skrev om näringslära för mer än 2000 år sedan.
Jamen man kan förstås bli hemskolad av sin mamma, som kan berätta om mer än blott vitaminer.
Sedan 1961 har Atwood publicerat (och nu rabblar jag precis som alla andra fakta-plejs)
17 poesisamlingar
16 romaner
10 faktaböcker
8 novellsamlingar
8 barnböcker
”one graphic novel”.
Jaha, ”graphic novel”, vad är det då? Va? (Jag är väldigt frågvis idag.)
”The Handmaid’s Tale” som tecknad bok.
Aha. Tillsammans med serieskaparen Renée Nault gjorde Margaret Atwood en tecknad serie där vi får se hur huvudpersonen Offred försöker överleva i den totalitära monoteokratin Gilead i ”The Handmaid’s Tale”. Och det heter alltså ”graphic novel”. I had no idea och känner mig nu lite bakom flötet.
Mer ur samma ”graphic novel”. Såja, nu tror jag att jag har lärt mig detta begrepp.
Redan som 30-åring fick hon en roman publicerad. (”Redan?” säger ni, det är väl inte så himla redan? Well, jo, det är det eftersom jag ju är 58 och faktiskt inte ens har skrivit nän jädra roman än.) Romanen hette Den ätbara kvinnan, och är ”en tragikomisk uppgörelse med konsumtionssamhället” – men den kunde hon skriva eftersom hon redan tidigare hade fått prispengar för diktsamlingar. (Tihi. Mina stipendier och prispengar går bara till fil och flingor!)
Atwood till vänster, jag till höger. Ni ser; two minds think alike. (Jag vet inte riktigt vad det är Margaret har på huvudet, men själv har jag rabarberskräp.)
Dock dröjde det till 1980-talet innan Margaret Atwood faktiskt kunde försörja sig på skrivandet – och detta tack vare ovan nämnda ”The Handmaid’s Tale” (som på svenska heter ”Tjänarinnans berättelse”, men den titeln är relativt okänd om jag har förstått saken rätt). Dessutom har den i modern streaming-tid blivit en enorm Netflix-succé.
Margaret Atwood är fortsatt en sann kvinnokämpe som citeras överallt eftersom hon är så rysligt välformulerad. De som däremot får uttala sig om henne, pratar mest rappakalja.
– Det här är hennes chans att säga vad hon tycker, och hon får verkligen säga vad hon tycker.
– Hon kommer at bli ihågkommen som en av de stora författarna idag och hon kommer alltid att läsas.
– Hon har verkligen fått den gudomliga skrivargåvan.
– Hennes verk är verkligen viktiga och man kan inte tala om kanadensisk litteratur utan att nämna hennes namn.
– Det viktigaste om Margaret Atwood är inte hennes privatliv utan hennes verk.
Pffft. Kom igen, recensenter, bättre kan ni!
Margaret Atwood har både ett Twitterkonto (där hon mest delar andras inlägg) och ett Instagramkonto, där hon ibland delar med sig av privata skeenden. Som här, där hon har köpt en ny grillvante.
”Tired of burning self (again ) on toaster oven, finally bought silicone oven gloves..,” (Och för detta fick hon 9 000 likes.)
Margaret Atwood är mycket läsvärd, och väldigt levande. Kontakta henne vetja – kanske får ni svar av en gigant!
Men nu till viktigare ting! Plommonstopet, alla namnlappar och dragningen av en vinnare till en än så länge osynlig tisha!
Stackars plommonstopet, ja. Min morfar (född 1878) vänder sig i sin grav, där han ju ligger sedan 1962. Tänk att hans hatt sedan 18 år enbart har använts som tombolatrumma. Jag plockar upp en lapp … som … som det står Magganini på!
Lucka 3 (som alltså är lucka 2 egentligen, men som heter lucka 3 eftersom den publiceras den 3 december) kommer i lördagsottan!
Nu, mina vänner, kör vi Julkalendern för artonde året i rad. Den är som förra året ”liten” – bara tolv gåtor och tolv facit eftersom vi måste hinna tindra och glittra och lägga in sill också.
Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva ut det rätta svaret – ni ska bara ge ledtrådar i kommentatorsbåset!
Den utförliga programförklaringen finns här! (Jag rekommenderar en läsning, för på elva månader kan man hinna glömma jättemycket.)
Rakel reste sig upp från gymnastiksalsgolvet och tittade upp mot basketkorgarna, som fortfarande saknade nät. Lukten av svett från förr hängde sig kvar, lite utblandad med mint och tvål från alla tjejerna på plats.
– Sov du? – Ja, jag hörde inte klockan. Men vad i hela friden är det du har på huvudet? – Det är hundens. Eller om det är kattens. Skyddstratt för att jag inte ska förstöra lockarna.
Och så en komplett onödig bild som inte har med nåt att göra egentligen.
Imorrn den 1 december 2022 – i ottan, kanske vid 06 – kommer första litterära gissningsluckan här på lotten.se!
Innan jag ens talar om vad det handlar om, betonar jag det allra, allra viktigaste i den här litterära leken. Håll i er, för nu kommer det.
Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva ut det rätta svaret!
Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör lämna ledtrådar efter sig precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker faktiskt har fel.) Om man inte har den blekaste susning om svaret, kan man alltid gissa på Orlando Bloom eller Hjalmar Söderberg eller till och med nån som har bott på Skebokvarnsvägen.
I år kommer alla luckor att vara jätteenkla. Eller så ljuger jag nu igen. Kanske är det tvärtom så att alla luckor är jättesvåra och rent av hopplösa. Ja. Eller nej. Fast jo.
Men i punktform nu!
Varannan dag (ojämna datum) fram till julafton lägger jag ut en text i ottan. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Texten har en komplett ovidkommande bild som prydnad. Eller så är bilden kanske jätteviktig? Hur som helst talar vi aldrig om bilden, så det så.
In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats.
Ibland kliver även jag in i kommentatorsbåset för att få ordning på era spretiga tankar. Ibland håller jag mig undan eftersom jag faktiskt inte behövs!
Nån gång efter midnatt varje jämnt datum publicerar jag facit och några av era gissningar. Alla – ALLA – som har gissat har då chans att vinna en ännu inte tillverkad t-shirt, som förmodligen kommer att vara värd lika mycket som en Picassotavla om ett par hundra år.
Alla tolv luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Ingen begriper nånsin vad detta egentligen har med saken att göra. Men vem är väl jag att bryta en tradition, va?
Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset
Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: förkortning för ”Hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen är bra att dra till med när som helst.
Hjalmar Söderberg & Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Attsitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker. Glögg intages med fördel.
Att hoppa i hatten: man har inte tid/lust/ork att gissa/klura/fundera, men vill faktiskt ändå vara med på ett hörn och ha en chans att vinna tischa. Så här såg tröjtrycket ut förra året!
Plommonstopet på bilden är jätteviktigt, för det är i den som alla era namn bor.
