Hoppa till innehåll

Etikett: Julkalendern 2017

DRT i Lilla julkalendern 2017

För ickejulkalendrare: det här inlägget kommer att verka helt obegripligt. Hoppa ner till ett gammalt inlägg från november eller 2011 eller nåt sånt! Eller … klicka på länkarna och förundras!

Den Röda Tråden har egentligen inte alls versaler på varje ord. Förutom ibland. Och just nu och här! DRT is in da house!

Den stackars röda tråden har genom åren behandlats styvmoderligt av mig. Ett år fick jag krysta fram en röd tråd eftersom jag inte kom på att jag skulle ha en förrän efter en veckas julkalendrande. Och ibland blir det så bra så och jag får in 13–15 förslag på lösningar. I år tänkte jag vara lite extra tydlig med ledtrådarna eftersom det ju bara var tolv luckor. Samtidigt försökte jag sprida ut lite vinkar både i gåtorna, i faciten och i mina kommentarer.

Men i år har inte ens hakke skickat in en snygg utredning! (Det har han alltid gjort tidigare. Mitt jobb blev ju av hans ansträngningar förr om åren snorenkelt eftersom jag då bara kopierade hans utredning och lade på några egna kommentarer.) Uhuuu!

Here we go! DRT 2017 var inte en red-green röra, men väl äppelträdsgren.

Några av de tydligare ledtrådarna var:

Stefan Zweig gren på tyska
Johan Henric Kellgren gren
Nancy Mitford släktträd
Sue Townsend Adrian Moles lärare heter
Mrs. Appleyard
Isaac Newton THE äppelträd
Lisa Tetzner Apples Lisa-dator
Graham Greene green (hihihihiiii)
Caitlin Moran Caitlin-äpple (Gala)
Eyvind Johnson Sankt Olof-äpple 
Flannery O’Connor Bodde i N.Y. (The Big Apple)
Max Planck plank (fniss, fniss)
Anna Maria Lenngren gren

När det gäller DRT är det bara tokgoogling som gäller. Man kan hitta många fler äppelsorter gömda och lite cider och en och annan äppelvinäger på gårdar som heter som huvudpersoner i böcker (vilket man kanske inte vet, men om man googlar en HB i kombination med äpple dyker de upp) och rent av äppelcitat.

Eyvind Johnson i Romanen om Olof:

”Det är inget hårt land. Säj dej: det är inte hårt. Det blir hårt först när man snålt sätter sej ner och klagar över att det inte växer apelsiner här, inte ens äpplen.”

Flannery O’Connor i A Good Man is Hard to Find:

”Later he saw Jesus move from tree to tree in the back of his mind, a wild ragged figure motioning him to turn around and come off into the dark where he might be walking on the water and not know it and then suddenly know it and drown.”

Nu är det definitivt slut för i år! Ni som inte har fått era vinsttröjor (plus alla som fick er tröja av vinnaren Örjan): mejla mig storlek och adress! (Idag skickar jag till Pysseliten, LottenPotten, Goblin-Charlott, Godiva, Ingela och Brid.)

Ni som vill köpa en tröja för 100 kr kan göra det också – jag har även tröjor från forna tider som kan packas ner och skeppas iväg!

Avslutningsvis lämnar jag ordet till Tomas Tranströmer, vars dikt också hade kunnat vara DRT:

Människofåglar.
Äppelträden blommade.
Den stora gåtan.

 

Share
40 kommentarer

Facit till lucka 11 heter lucka 22 (Lilla Julkalendern 2017)

Tänk er ett paraply. Och att paraplyet är slitet och gammalt och har tappat allt tyg. Tänk er nu detta paraply har hamnat i en stor centrifug. Och nu bänglar ni ut det ur centrifugen och tänker ”julgran i en tyllkjol”.

spretigt var båsets ledtrådar idag. Men om ni tittar lite extra på vissa av kommentarerna, kommer ni att se att särkilt fyra komponenter upprepas: bokstaven h, konstanter, plankor och max:

Hannoia (h annoia, h-annoia):

Spänningen är olidlig och konstant. Vi måste anta att bakom den här luckan finns ett medvetet och intelligent sinne.

Pysseliten:

Jag ser hen planka.

Karin:

Dagens bräda, minsann, och en rejäl en! Nästan så man undrar om det inte skulle funka bättre med en planka.

Ökenråttan var först inte riktigt säker:

På bilden har vi en bock. Sågbock, då? Eller gymnastikredskap! Och figuren där har nyss utfört en trippel med skruv, eller dylikt.

Men samma Ökenråtta visste besked en liten stund senare:

Nu ser jag vad det är! Haha, pinnarna.

Pelotard:

Men för höge farao, Pelotard, ännu en lucka som handlar om din fil. kand. och så ser du inte ledtrådarna direkt. Korkad till max.

LarsW:

Jag föredrar Max framför Donken.

Ingela:

Planka ser jag ju, men HB måste väl vara Ernst som ska bygga ett köksbord av murkna brädor med kraftigt överdrivna dimensioner.

Och var man ännu inte säker på svaret, så kom Skogsgurra med en plankdefinition:

”Orättmätigt bereda sig tillträde till avgiftsbelagt publikt evenemang.”

Och nu till lösningen! En vetenskaplig gigant …

Lägg gärna märke till barnbilden ovanför böckerna. Jag återkommer till den.

Max Planck (1858–1947) hette faktiskt inte Max från början utan Karl Ernst Ludwig Marx Planck, vilket har förvirrat kalenderbitarna genom åren. Kanske var det bara en felskrivning i kyrkböckerna, men från 1868 skrev Planck själv sitt namn som vi är vana vid nu.

Se en sådan mogen handstil han hade vid tio års ålder …
Max Planck, 16 år.

Den unge Max var multibegåvad och skulle faktiskt ha satsat på musiken om han inte hade snubblat över en fysiklärare – Philipp von Jolly (tihi) – som påpekade att det där med fysik var minsann inte nåt att ha i framtiden. Allt var liksom redan hittat eller uppfunnet eller formulerat, sa han:

”Inom fysiken är nästan allt redan upptäckt, det enda som faktiskt återstår är att räta ut några  enstaka frågetecken här och där.”

Men Planck lyssnade inte på det örat. Parallellt med sånglektioner och operakomponerande samt piano-, orgel- och cellospel excellerade han i fysikstudier och påbörjade sina universitetsstudier redan som 16-åring. I Tyskland var det då helt normalt att man bytte universitet då och då och pluggade än här, än där, så Planck hamnade när han var 19 år på ett universitet med idel kända vetenskapsmän i lärarstaben. Dock lät han precis lika surt kritisk som jag, när han i breven hem berättade om sina föreläsare:

Hermann von Helmholtz är alltid oförberedd, räknar fel hela tiden, pratar långsamt och tråkar ut oss alla. Gustav Kirchhoff förbereder sina föreläsningar minutiöst, men är fnösketorr och talar hela tiden med monoton röst.”

Max Planck, 20 år.

Max Planck slutade att gå på lektionerna och pluggade istället termodynamik på egen hand – och kvitterade ut sin universitetsexamen när han var blott 20 år. Sedan följde slag i slag en fullständigt sanslöst fantastisk karriär där Planck formulerade den teoretiska grunden för det som kom att kallas ”Plancks strålningslag”. In på scenen alltså: kvantmekaniken! 

När Einsteins artikel om relativitetsteorin publicerades, var Max på hugget och hängde på resonemanget, blev alldeles till sig, kontaktade Einstein – och fick en vän för livet. Kanske sporrade de varandra till sina stordåd? (Analytiker skulle, om de lyssnade på mig mer, kunna jämföra denna relation med t.ex. Lennon & McCartney eller Hasse & Tage.)

– Om Nernst håller upp ett finger, såja, och Einstein ser lite roat begrundande ut och du, Planck, du sneglar mot din högra sida på ett pillemariskt sätt och Millikan slutar skratta och Laue slutligen ber en bön…? Såja, nu tar jag bilden!

När Hitler kom till makten, var Planck en av de mer aktiva i kampen mot galenskaperna. Han hjälpte judiska vetenskapsmän så mycket han kunde och skrev månget brev till nazister i maktposition, där han bad om förståelse och undantag. Nazisterna själva litade inte alls på honom och tillsatte prompt en utredning. Enheten för forskning kollade upp Plancks förfäder – och konstaterade nöjt att de hade haft rätt: att han var till en sextondel judisk. Hilfe!

(Här hoppar jag nu över alla Max Plancks konstanter och professurer, lärjungar, medaljer, Nobelpris och asteroiden. Sammanfattning: det är väldigt imponerande.)

Solvay-konferensen 1927. På bilden ses 1 kvinna och 28 män, där 17 var eller skulle bli Nobelpristagare.

Om ni är intresserade av bilden ovan:

  1. Auguste PiccardÉmile HenriotPaul EhrenfestEdouard HerzenThéophile de DonderErwin SchrödingerJules-Émile VerschaffeltWolfgang PauliWerner HeisenbergR.H. FowlerLéon Brillouin.
  2. Peter DebyeMartin KnudsenWilliam Lawrence BraggHans KramersPaul DiracArthur ComptonLouis de BroglieMax BornNiels Bohr.
  3. Irving LangmuirMax PlanckMarie Skłodowska-CurieHendrik LorentzAlbert EinsteinPaul LangevinCharles Eugene GuyeCharles Thomson Rees WilsonOwen Willans Richardson.

Men nu till privatlivet.

Planck fick 1888–92 fyra barn med sin första fru Marie Merck. Om de hade gift sig i Sverige 2017, hade barnen säkerligen hetat Planck-Merck i efternamn.

Barnen var i kronologisk ordning Karl, tvillingarna Emma och Grete samt lille Erwin. Max och Marie var lyckliga, livet lekte, barnen växte och de vetenskapliga upptäckterna kom slag i slag. År 1901 togs den här rufsiga bilden på Planck som jag inte har lyckats hitta en förklaring till, men den brukar dyka upp i meme-sammanhang med rubriken “före och efter”. Fast före och efter vad?  Mustaschen spretar, håret står på ända, han ler som Mona Lisa och tittar i november. Varför?

Så långt gick i alla fall det mesta som på räls. Men sedan …

  • Marie dog av tuberkulos 1909.
  • Planck fick ytterligare en son med sin nya fru Marga 1911 – Hermann, som enligt källorna inte var ”psykiskt stark”.
  • Sonen Erwin var försvunnen – tillfångatagen – i Frankrike ungefär 1914–17.
  • Sonen Karl dog i slaget vid Verdun 1916.
  • Dottern Grete dog i barnsäng 1917.
  • Dottern Emma gifte sig med Gretes änkeman, och dog sedan i barnsäng även hon 1919.
  • Sonen Erwin (som ju till slut släpptes i Frankrike) deltog i periferin i planeringen av 20-juli-attentatet mot Hitler och hängdes därför 1945.

Efter Erwin Plancks avrättning, skrev Max Planck i ett brev (tack och lov för dessa tiders intensiva brevskrivande) till en forskarkollega:

”Jag kämpar dagligen för att finna styrka att acceptera detta öde. Vid varje gryning kommer sorgen över mig igen som ett nytt slag, den förlamar mig och grumlar mina annars så klara tankegångar, och det kommer att ta lång tid tills jag återfår min mentala balans. Detta eftersom Erwin var en så värdefull del av mitt liv. Han var mitt solsken, min stolthet, mitt hopp. Det som gick förlorat med honom, kan inte i ord beskrivas.”

Två år senare dog Planck, fortfarande oerhört bedrövad. Hans hustru Marga följde ytterligare ett år senare (1948) och sedan dog även den psykiskt svage sonen Hermann 1954.

Om det finns något att glädjas åt i denna sorgerliga soppa, är det att de två barnbarnen som föddes 1917 respektive 1919 överlevde, och att fick sina döda mödrars namn: Grete och Emma.

Här kommer några till engelska översatta Planck-citat som ni kan skriva ut och rama in och sätta upp på toa:

”Anybody who has been seriously engaged in scientific work of any kind realizes that over the entrance to the gates of the temple of science are written the words: Ye must have faith. It is a quality which the scientist cannot dispense with.”

”A new scientific truth does not triumph by convincing its opponents and making them see the light, but rather because its opponents eventually die, and a new generation grows up that is familiar with it.” (Förkortat: Truth never triumphs—its opponents just die out.)

”In the last analysis, we ourselves are part of nature and therefore part of the mystery that we are trying to solve.”

De dämpade Marga och Max strax efter krigsslutet.

Minns ni fotot på väggen i den första bilden längst upp i facit? Här är den igen.

Karl, Emma och Grete runt 1896. Men varför är Erwin (f. 1892) inte med på bilden? (Jag har tyvärr inte svar på denna gåta.)

Vinstchans! Hopp i hatten! Jag rör om och drar två på en gång! Karin! Ingela! Tjoho! Kom ihåg att mejla adress och storlek! Skål!

Psssssssst. Jag kommer att ha massa inte särskilt jättestora tröjor över när vi är färdiga på julafton eftersom jag räknade helt fel när jag beställde dem. Vad tycker ni att jag gör med dem?


Bonus ur kommentatorsbåset: embryo rimmar!

det här kan jag embryo maka på dej från datoreländet

men jag sittrer ju här

maka på dej sa jag eller vill du inte några praket

men jag skriker en liten dikct

det ger jag den i: fly mej några tangenter så jag kan svara på gråtan

men farran

undan det är dan före dan före dan före dropparedan

men farran

det är bråttom: vi måste till stormarknaden julmarknaden okcså köpa en klapp till julgrannen

men jag tänkcte rimma / det tar bara en timma

nä nu skriver jag svaret: jhldhjdlöodilm jjkllkövretkll

men farran: det där betyder ju ingenting

inte för dej kanske men för mej betyder det allt det säjer jag nu

yo

Share
45 kommentarer

Facit till lucka 8 heter lucka 16 (Lilla Julkalendern 2017)

Jag trodde på riktigt och i verkligheten att jag hade gjort världens svåraste lucka. Ingen skulle känna till hemlisbloggarn, ingen skulle ha hört talas om skribenten och alla skulle bli jähätteirriterade och så skulle jag bli tvungen att som i Schubertluckan bli tvungen att gå in och rya och ställa saker och ting tillrätta mot tolvslaget. Vilket jag alls inte hade haft tid med eftersom jag idag pratade

  • i radio
  • i tv
  • på högskolan
  • med konstiga personer i telefon
  • med bönder på latin.

Och nu när allt är tvärtom och uppåner, fokuserar jag en stund på alla stackare som sitter på läktarn.

Vovamomo, som nästan aldrig har rätt men håller humöret uppe ändå:

”Himla irriterande är det. Att jag inte förstår vad ni pratar om. Te och frisyrer.”

Ökenråttan, som fann ett halmstrå:

”Nu har jag hittat dom gula dojorna. TROOOR jag. Men vad hjälper det?”

Wickmanskan, som tog sig friheter:

”Fattar noll och ingenting. Därför skriver jag rakt ut Arundhati Roy. Det finns inte en enda ledtråd som passar in, så det är ingenting att ta på allvar.”

Agneta uti Lund, som gav upp:

”Hos mig står det helt still.”

Smultronblomman, som bad om hjälp:

”Te och svampar. Min hjärna stressar runt med allt som måste fixas innan det bör i väg söder över. Kan inte fokusera. Tittar in senare. Kan någon vara snäll och vara väldigt övertydlig?”

Bokmal, som lade sig platt:

”Jag gissar på samma som någon annan, fast vet inte vem.”

Skoggurra, helt klart panikslagen:

”Bernadotte? Battenberg? Bourbon? Plantagenet? Holstein-Gottorp? Pfalzfolket? Eriksson? Habsburgarna?”

Hannoia, däremot, slog till med en fantastisk ledtråd på både rim och engelska:

There was a young lady from Brighton
Who wanted to get her young wank on
She was feminist
Always taking a piss
She made boys want to ‘sleep’ with the lights on

Dagens lucka måste ha gjort många besvikna eftersom den, åh … och … samt … pffft, well, det spelar ju ingen roll. Jag väljer vem jag vill, jag!

Men luuuugn. Ni kommer att gilla detta. Tänk er någon som skriver så här, och förstå hur himla rätt det är för alla som känner sig vilsna i tillvaron:

”We must recall the most important of humanity guidelines: Be polite. Being polite is possibly the greatest daily contribution everyone can make to life on Earth.”

För tre år sedan var jag på väg från Gatwick till Arlanda och höll på att döden dö av flygplansförseningstristess. Sudokuboken tog slut och allt på internet var trist och Johnny Depp bidrog inte alls nånstans. Jag gick frustrerad in på tax free-shoppen och hällde en liter favvoparfym (Dior) på mig och vandrade vidare till lektyravdelningen.

Och där hoppade Caitlin Moran (född fucking 1975 och därmed elva jävla år yngre än jag, satana perkele) på mig i bokform. Kan man motstå denna kvinna, frågar jag er?

Nej.

Det är alltså en Lasse Holmqvist-frisyr i nylonstrumpor, kängor och jeansshorts. Som skriver som en fantasigud med humor. Jättekul!

Hm. Är jag ett regelrätt fan? Har jag fått en idol? Vill jag från och med nu ikläda mig jätteobekväma kängor som tar tio år att gå in?

Ja.

Hon har verkligen på riktigt sju syskon (hejsan, Ethel Turner) och hade det verkligen knapert hemma under den brittiska barndomen mitt i Thatcher-regimen. Och hon vet verkligen vad det vill säga att inte ha mat för dagen eller ens vettiga föräldrar som i alla fall ibland vet vad de pratar om.

Men på något sätt var gensammanblandningen synnerligen lyckad. Caitlin fick feeling för det skrivna språket och skrev så pennorna och tangenterna glödde … ungefär samtidigt som jag totalfokuserade på att spela basket. (Sicket slöseri, hörni.)

Ah. Hon vet hur man hanterar en ögonskugga. Damn.

I en artikel från 1994 (före internet!) läser jag om hur hon plötsligt fick finna sig i att vara kändis eftersom hon skrev och skrev och blev så rysligt uppskattad. Hon bodde i en sunkig källarlägenhet, som den intervjuande journalisten (var är det med journalister som intervjuar journalister, liksom?) blev inbjuden till, som var så rörig att ingen någonsin hade sett maken till röra. Någonstans i denna sanslösa röra låg stora bankcheckar (!) som Caitlin visste att hon hade fått och som hon visste att hon hade slarvat bort, men som hon inte visste hur hon skulle hitta.

Caitlin hoppade av skolan när hon var 11 år för att hon inte fattade vad hon hade där att göra. Hon och hennes syskon skolades hemma av musikerpappan och buddhistmamman och på något sätt fick de ihop det såpass att alla åtta barnen överlevde. Hur gick lektionerna till?

– Äh, jag vet inte. Så fort jag hade lärt mig att läsa och skriva så gick allt liksom på löpande band. Jag satt på biblioteket, helt enkelt, säger Caitlin.

Därav förmodligen detta citat:

“A library in the middle of a community is a cross between an emergency exit, a life raft and a festival. They are cathedrals of the mind; hospitals of the soul; theme parks of the imagination.”

Caitlin skrev sin första bok när hon var åtta år – fyra sidor lång, inte antagen någonstans men faktiskt ändå en bok. (Enligt henne.) När hon var tio skrev hon en fantastisk berättelse på 40-sidor. När hon var tolv skrev hon en pjäs i två akter, som sattes upp i ett shoppingcentrum.

– Jag skrev bara för att mina yngre bröder och systrar – och kaaaanske mina föräldrar –  skulle skratta. Det var min skola.

Men röka börjar jag inte. Nån måtta får det vara på beundran.

Caitlin skrev och skrev och har nu skrivit så mycket att hon börjar bli känd även i Sverige. (Hej alla som löste luckan!) Och hon är rolig, tack och lov. Hej humor! Som jag har saknat roliga förebilder sedan Bang, Kar de Mumma, Ehrenmark och Gits dog för tusen år sen!

Men (naturligtvis) finns det en mörk sida så fort någon är så här sprutande kreativ. Caitlin Moran erkänner glatt att hon under en period drack en flaska starksprit per dag samtidigt som hon hann röka 200 cigaretter. (Även jag har en tendens att överdriva; ibland dricker jag ju tre liter te per dag.)

Hon lever idag ett relativt välordnat liv med man och barn samt städerska och en miljard skrivna krönikor, kåserier, böcker och … varför får jag inte gå på pubrunda med henne i N.Y. redan  idag?

Jag kan också klättra!

(Var inte oroliga. Jag lider av idolbeundran även gentemot andra som jag inte känner, så jag är precis lika spretig som alltid. Visste ni t.ex. att Michael Bublé är skitkul trots att hans musiksmak suger?)

Så nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor, även om det bara är en liten blek, svensk kopia. Basketdojjor, randiga kalasbyxor, kort kjol och en tajt hemlisbloggar-t-shirt samt en nudelfrippa och en liten bokstavskombinationsbegåvning är allt som krävs. (Och kanske rätt kontakter, rätt vänner, en ingång i Svenska Akademien och ett annat språk, säger ni? Ah well. Tids nog. Jag lever säkert i 20 år till.)

Nu kan ni kolla på den ständigt babblande Moran här:

Finns Caitlin Moran på svenska då? Jahadå. Börja med den här:

En helt annan bok.

Morantology – översatt av sällankommentatösen Molle, som figurerade i ett gammalt facit där Citronen (ständigt denne Citron!) vann tröjan.

Men nu! Hattdags!

Plommonstopet har inte varit ute och rullat på en hel vecka snart, och känner sig övergiven och sorglig.

– Jag används ju bara i kalendersammanhang numera! suckar han besviket.

Men nu stundar ju nya tider: jag och mina randiga nylonstrumpor (förvisso inte inköpta än) ska dra på stan och göra densamma osäker vad det lider. Jag ska bara sova lite middag och handla julklappar först. Och skicka ut fakturor och hitta på rolig julmat samt göra tåhävningar.

Rafsandet tar vid! Jag drar en … Godiva! Som redan har vunnit. Jag tar en till!  Wickmanskan!

Nu blir det ny lucka imorrn – den 17:e december.

Men till dess: köp en julklappsbok vetja! (Om någon vill ha en signerad, kan ni förstås mejla mig så skickar jag hemifrån. Mellan skål och vägg kan jag berätta att två av båskommentatörerna har beställt 30 stycken böcker på en gång …)

Share
45 kommentarer

Facit till lucka 5 heter lucka 10 (Lilla Julkalendern 2017)

I lucka 5 gömde sig en av världens mest kända män. Han är så känd att alla någon gång har hört talas om honom, liksom Marilyn Monroe-känd. (Känner nu att min första association till en världskändis är lite väl mossig.)

Men visste ni att vår gamle kändis hade ett äkta, riktigt långt hårsvall – som blev grått redan när han var i 30-årsåldern och som efter en noggrann undersökning 1979 visade sig innehålla absurda halter bly?

Här har vi några ledtrådslämnare!

Pelotard:

Nä, det här går inte. Jag känner mig alldeles trög idag. Och det lär jag fortsätta vara, om ingen ger mig en knuff. Och om någon skulle ge mig en knuff, så knuffar jag ändå bara tillbaka.

Nina:

Idag ser det ljusare ut.

Flygbengan:

Närmare Da Vinci-koden än så här kommer vi nog aldrig mer i Julkalendern. Jag har sett HBs vagga och försökt se hens grav.

Dieva:

Jamen, allt faller ned. Även polletten. Det fattade ju HB också om hen nu inte råkar vara Schubert.

Ökenråttan:

Om man står på axlarna på nån som är lång så ser man lite längre, eller hur?

Isaac Newton (1642/43–1727) var inte (som man är nuförtiden) fokuserad på ett yrkesområde och kanske en liten hobby som att bygga modellflygplan i källaren på lördagskvällar. Nej, han var ett totalgeni som intresserade sig för fysik, astronomi, matematik, filosofi, teologi och (harrrkl) alkemi. 

Vin, kvinnor och sång var inget för denne allvarsman.

Nu var han ju inte ensam om galenskapsförsöken att skapa guld (en formulering som jag kommer att få äta upp den dagen någon verkligen lyckas) – det finns en lång, lång lista på liknande forskningslycksökare. Där står att finna bl.a. Elizabeth I och drottning Kristina, Faust, Tycho Brahe, Roger Bacon, Albertus Magnus, August Strindberg, Carl Jung … 

Några av ledtrådarna inne i lucktexten var massa, acceleration, lagar, flux-, guld, fall, äpplen och gravitation. Pesten 1665 fick vara med för att den verkligen påverkade Newton; hans skola stängdes under två år på grund av den grasserande böldpesten och då blev han helt enkelt tvungen att istället för att plugga ta jobb på posten och pack… Neeej, feeel, han blev inte alls tvungen att jobba: han ville – och fick – istället sitta hemma hos sin mormor och läsa och forska på egen hand.

Ett litet känt citat som inte alls stod att finna i luckan, var detta:

”If I have seen further it is by standing on ye sholders of Giants.”

Det betyder enligt de flesta att Newton insåg att hans framgångar och fantastiska forskning och underbara upptäckter berodde på det jobb som tidigare forskare hade gjort. (Och ye uttalas [the].)

Med detta citat i bakhuvudet kan ni raskt associera till

Men nu har det visat sig att det kanske inte alls var ett tack till föregångarna och inte alls speglade en eventuell ödmjukhet. Det kanske var så att det bara handlade om ironi, satir och elakhet eftersom den som fick emotta dessa ord var en kortväxt krympling till forskare (med väldigt dålig hälsa) som hette Robert Hooke

Denne och Isaac Newton var inblandade i ilskna fajter (som pågick i decennier) om vem som först kom på uppfinningarna och idéerna. Kanske ville Newton med citatet bara klämma åt Hooke  och så anspela på hans inte alls (varken bokstavligt eller bildningsmässigt) stora person.

Om man ska sammanfatta Newtons liv, blir det inte en kort historia ens i punktform eftersom han

  • föddes 13 veckor för tidigt och ändå överlevde
  • har en något flytande födelsedag (december 1642 eller januari 1643) beroende på vilken kalender man använder
  • var faderlös eftersom Isaac d.ä. dog redan när hans hustru var i fjärde månaden
  • fick flytta hem till sina morföräldrar när hans mamma gifte om sig
  • fick flytta hem till mamman igen när fosterfadern hade dött
  • tydligen hade en mamma vars män dog frekvent
  • uppfann fluxionsmetoden som inspirerade Doc i Tillbaka till framtiden
  • byggde världens första spegelteleskop
  • gav ut den revolutionerande  Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica (förkortad titel: ”Principia”) 
  • formulerade sina tankar om gravitation när han inte begrep hur det kom sig att äpplen och månen väl lyder under samma tyngdlag men rör sig så olika (men Hooke sa att det minsann var han som kom på detta)
  • gick in i väggen och blev deprimerad och sökte tröst i ett helt normalt jobb på det engelska myntverket, där han utarbetade ett nytt monetärt system som gjorde stor succé
  • forskade fram det faktum att jorden naturligtvis kommer att gå under, men inte före år 2060
  • utförde hemska försök på sig själv, som att sticka en syl i sitt ena öga
  • inte var någon vidare politiker trots envisa försök i branschen
  • tyvärr fick se två års arbete brinna upp när ett stearinljus välte rakt på alla papper och anteckningar
  • stammade.

Det var Voltaire som av Isaac Newtons brorson fick höra om hur vårt geni löste gravitationens gåta när ett äpple föll från ett träd. Så långt är historien bekräftad, men den där delen om att äpplet landade i huvudet på Newton är förmodligen en skröna. (Vilket passar mig utmärkt: skrönor är ju som historier betraktade intressantare och roligare än den verkliga, kanske bistra sanningen.)

Nu ska vi dra en vinnare! Tröjorna är tyvärr fortfarande osynliga (tusan vad jag verkar ha otur med tröjtryckerierna: detta är mitt femte sedan jag började 2005 och alla lovar de runt och håller tunt). Jag rör om och draaar en LarsW – och så en liten bonus till Agneta uti Lund, som aldrig ger sig och googlar frenetiskt och famlar sig fram till gåtans lösning hela dagarna! I Newtonluckan kom Skogsgurra dessutom med väldigt fin tröst till henne:

– Men du famlar väldigt bra, AuL.

En ny lucka kommer på måndag den 11 december!

Share
40 kommentarer