Facit till lucka 9 heter lucka 18 (Lilla Julkalendern 2017)
Idag var det en sån där gammaldags lucka där jag tar en regelrätt text av en författare och härmar stilen, men stoppar in massa annat som inte finns i originalet. Bollar, till exempel.
Zkop var först med sin ledtråd (min kursivering):
Det är väl ej den jag tänker på.
Hannoia genomskådade det hela direkt:
Men vänta nu vet jag nog, är det en som har Suttit på en Stol?
Pysseliten övergick från den ständiga googlingen till att helt korrekt göra nåt helt annat!
Den här är nog lätt att att bookla och jag ska börja med att kolla historien.
LottenPotten var på samma bana:
När man booklar ska man börja i början.
Citronen (som ju är basketspelare!) hade vaknat på fel sida, eller så försökte han bara leverera jättesvåra ledtrådar:
Horribel historia där huvudpersonen verkar ha hybris. Att dessutom ha mage att dra fram bollar som vore de kaniner i en hatt gör ingen lycklig. Usch och fy.
För inte är det väl så att Stolsittaren nummer 11 egentligen var trollkonstnär eller kaninman? Även om Magic var det …
I denna den nionde luckan gömde sig en finfin och mycket respekterad gammal arbetarklass till författare: Eyvind Johnson (1900–76).
En av mina favoriter, Tecknar-Anders (Anders Andersö), har gjort den här bilden av Eyvind Johnson.
Han är alltså en av de så kallade litterära giganterna. Detta för att han … eh … hm … ja, vaddå? Fick många priser? Tilldelades Nobelpriset 1974? Var en grabb som kom från arbetarklass, men som till allas förvåning visade sig kunna skriva?
Detta måste vi gå till botten med. Men först lite fakta: Han föddes i ett hus (som fortfarande står kvar) strax utanför Boden, och det var nog inte mycket roligare än det är idag i just Boden. (När man är uppvuxen i Luleå får man säga så om Boden.) När Eyvind var
- 4 år fick han flytta till en fosterfamilj eftersom föräldrarna helt enkelt inte hade råd med honom
- 13 år slutade han att gå i skolan
- 14 år flyttade han från fosterfamiljen och började jobba som timmerflottare, sågverksarbetare och biografvaktmästare
- 19 år flyttade han till Stockholm och försörjde sig plötsligt på att skriva artiklar
- 21 år flyttade han till Tyskland och försörjde sig fortfarande på att skriva artiklar
- 24 år debuterade han med en novellsamling
- 25 år flyttade han till Paris och försörjde sig på att skriva artiklar
- 30 år flyttade han tillbaka till Sverige
- 34 år fick han sitt stora genombrott med Romanen om Olof.
Eyvind Johnson var starkt politiskt engagerad, särskilt i kampen mot Hitler. Han bodde förutom i Tyskland och Frankrike under andra världskriget även i Norge, och efter 1945 i Schweiz. Han flyttade alltså omkring som en rastlös en, och måste ju ha blivit påverkad av många andra språk där han för tillfället bodde.
Tänk om vi skulle rycka en elev i sjuan från skolan idag, skicka denna utomlands och sedan avsluta experimentet med att säga:
– Såja, skriv nu en novellsamling.
Så allvarsam och lite till åldern kommen såg Eyvind ut som 25-åring.
Så här skriver Eyvind Johnson i Nu var det 1914:
”Så tog dimman henne för alltid. Hon sjönk in i den och blev borta. Hostan växte till en storm, som knäckte henne: hon slungades rakt in i himmelriket av den. […] Barnen hostade ut sin tid och sjönk in i tystnaden. Minnet av deras skratt, deras lekar och deras hosta levde kvar en tid i de inrökta timmerväggarna i köket och i reporna och fläckarna i kammarns tidningstapet. Året gick runt sitt hostvarv.”
Eländes elände.
Själv fastnade jag för och läste under en resa till det förfärliga Catania på Sicilien hans Strändernas svall, där han återberättar Odysséen – fast med tillägg och fråndrag. När italienarna frågade mig vad det var jag låg och läste där på stranden, svarade jag enkelt ”Odissea – Le avventure di Ulisse”, vilket gav mig ett oförtjänt litterärt rykte. En kväll blev jag under en middag med många medicinska forskare (inga svenskar) ombedd att hålla ett tal. ”Javisst”, sa jag och drog en snuskig historia på svenska. [applåder]
När Eyvind Johnson valdes in i Svenska Akademien, uttryckte hans son Tore (som var fotograf) sin glädje på detta vis:
Foto: Sten Didrik Bellander. (Källa.)
Det här med glädje verkar inte ha varit Eyvinds starka sida. Men när han 1974 fick Stora romanpriset, var han väldigt glad:
– Jag är jätteglad. Verkligen. Men om jag tar tag i den här boken kanske bilden blir bra?
Eftersom min djefla man är ett stort Eyvind Johnson-fan (medan jag själv sätter Magic Johnson högre), tar jag mig fram till honom i köksröran där vi idag hade översvämning, musbesök, potatisruttnad och kladdkaka på golvet.
Lotten:
– Tell me, darling Olof/Olle/DDM, aka min djefla man, varför håller du långa monologer om Eyvind Johnson vid frukostbordet?
Olle:
– Åh! Han har ju gett mig några av mina största läsupplevelser på svenska. Inte minst hans historiska skildringar är sublimt sköna, till exempel
- Strändernas svall, den som du läste i Italien du vet
- Molnen över Metapontion (två sammanvävda berättelser – en koncentrationslägersöverlevare och en forngrekisk soldat)
- Drömmar om rosor och eld (om häxprocesser i en fransk stad på 1600-talet).
Lotten:
– Vad jättefint att du talar i färdig punktlisteform. Är Eyvind enligt dig Sveriges främsta romanförfattare, kanske?
Olle:
– Jo, det får nog sägas; han kan tävla med vem som helst när det gäller språk, form och teman och sen får alltsammans det där extra allvaret när totalitära staters härjningar, andra världskrigets vanvett och den mödosamma återuppbyggnaden av Europa äger rum under den tid då han är aktiv som författare.
Lotten:
– Nu fick han ju dela Nobelpris med en annan en-s-efternamnsman: Harry Martinson. Kan man månne jämföra dem med varandra?
Olle:
– Mjäh. Stilistiskt liknar de inte varandra alls. Eyvind Johnson har en stram prosa och full kontroll över formen. Harry Martinson kan aldrig dölja att han är poet i själ och hjärta, och hans romanverk känns som de vuxit fram ur själva skrivprocessen, snarare än utifrån en sinnrik plan. På så sätt går det nog bättre att översätta Eyvind Johnson – han är mer internationell och universell.
Lotten:
– När jag låter blickan fara över gamla artiklar om Eyvind Johnson i SvD:s arkiv på nätet, ser jag att han gav sig in i debatter, var samhällskritisk och skrev artiklar om än det ena, än det andra: Visste du det?
Olle:
– Javisst. En intressant del av Johnsons gärning var att han – tillsammans med hustrun Cilla Johnson – introducerade utländska författare i Sverige, t.ex. Aksel Sandemose, Jean-Paul Sartre och Albert Camus.
Lotten:
– Tungt. Men du, vad säger du om Magic Johnson och hans NBA-karriär och kanske framför allt relationen som han hade till Larry Bird?
Olle:
– … Zzzzzz … zzzzz … zzzz …
Gah. Det här med basketbollaversion och sport-tröttma är ju något vi måste diskutera endera dan. Det är ju som att inte gilla te, Cary Grant eller yllesockor – helt omöjligt.
Nu tar vi ett tvärt hopp till ”konsten att tala om vem som tilldelas Nobelpriset”, vilket tydligen inte alls föregicks av hysch-hysch och läckagerisk på stenåldern. Detta publicerades i SvD den 1 oktober 1974:
Inga braskande kulturläckor här, inte. (Solzjenitsyn [modern stavning] tilldelades priset 1970, men kunde inte komma och hämta det förrän vid ceremonin fyra år senare.)
Nu repeterar vi ännu en gång så att alla skriver korrekta efternamn:
- Tomas Gustafson (men Jonny Nilsson)
- Hans Alfredson (men Tage Danielsson)
- Alf Henrikson (precis som skådespelaren Anders Henrikson)
- Harry Martinson (vars pappa hette Martin, hallååå!)
- Moa Martinson (av naturliga skäl, se ovan)
- Eyvind Johnson (alla som 1974 fick Nobelpriset i litteratur hade ett s i efternamnet)
- Thomas Magnuson (han som ryckte i backen)
- Charlotte Stenson (numera Lotten Bergman)
Plommonstopet hitåt! Lapparna ner! Dragning! Åheeeeej! Det blev två! Goblin-Charlott och HK! Tjolahopp!
Ny lucka kommer vid midnatt när det blir den 19 december!
Psst. Här kommer lucktexten i original.
Och här kommer lucktexten med länkar till boktitlarna.
Lotten lämnade den bakom sig – den trygga, gamla världen som hade funnits med hela hennes barndom. Bollen hade nyss följt henne en bit på väg till nattövningen för att den ännu några minuter skulle få vila i hennes händer, och det fanns kanske en smula hopp kvar, att hon skulle ändra sig, behålla bollen och låta allt vara som förut. Tårarna rann nerför hennes ansikte. Än en sista gång var hon kapten. Hon lyfte bollen framför sig så att den dolde fläskläppen och den blåslagna näsan, hårsvallet. Olof stirrade på hennes svullna, stukade finger och tänkte, men utan att det berörde honom nämnvärt: att händerna rört vid bollen ofta. En gång hade den träffat henne på kinden, det var för några år sedan, många år sedan, medan hon bara var tio år gammal, på väg till slutspelet i ungdomsturneringen.
Inte Moberg som jag tänkte först utan Eyvind Johnson alltså, tack båset som fick mig att tänka ett varv till och tack Nattövning som fick det att klicka.
Grattis Goblin-Charlott och HK! Jag kan intyga att tishan är både synlig och snygg.
Si på den du!
Nu ska jag verkligen sluta klaga på okända HB!
Strändernas svall läste jag på luckan i lumpen. Strändernas svall har jag haft med mig nere vid Medelhavet och hört just detta svall genom det öppna fönstret. Och vi pratade om svallet senast igår.
Oförmåga handlar det om! Min egen. Det är bara att inse.
Nu kommer jag väl att missa nästa lucka, som förstås blir Aniara …
Jahapp. Både Martinson och Johnson var med på min gissalista. Å andra sidan är det få författare som jag inte har gissat på i dag. Känns lite korkat att inte ta Olof-ledtråden, men jag kunde aldrig tro att ett namn skulle meddelas så där i klartext i en kalenderlucka.
Nä, nya friska tag i lucka 10. Och grattis på er, blivande tischabärare!
Hipp hurra för vinnarna! Nu släcker jag lampan i mitt eget fylke. På återskrivande.
Tjoho, jag har vunnit en tröja!
Trots att jag fastnade i tanken vid Nattövning och Olof kopplade jag EJ förrän 23.58 (lottenPotten).
Oj, min aning var ingenstans i närheten.
Grattis Goblinflickan och HK!
Svårlettrådad? Moi? En elefant glömmer aldrig och en Citron kan aldrig vakna på fel sida eftersom den är typ nästan liksom rund. Och alltid sur 🙂
Det enkla och (läs är) det svåra som Harry M. skulle sagt om att spotta snus i Eyvind. Grattis GC och HK!
Ja, en praktblåsippa med extra allt! Jag gissade på HCAndersen, Den lilla sjöjungfrun. Jag var stenhårt säker och hetsade Lille M. till att inse hur rätt jag hade. “Jamen, titta! T o m bilden stämmer. Lakers – lake – sjö – sjöjungfru! VA?” Jodå, han höll med. ALLT stämde.
Grattis Goblin-Charlott och HK!
Tänka sig, jag hade alltså fel idag igen! Men det lät verkligen som när Bilbo lämnar Fylke för sista gången.
Spotta snus i Ey-vind, vilken underbar oledtråd Citronen! Närapå nobelprismässig, skulle jag säga.
Grattis, ni lyckliga tisha-vinnare.
Själv hade jag bara fel. Slokar med öronen och erkänner att jag inte läst Eyvind.
Samtidigt tänker jag att vid sidan av allt annat som är så himla kul med kalendern så ger den en de mest utmärkta boktips inför julledigheten!
Jag kanske också ska förklara min sena (23:49) kommentar “Även löjliga, enfaldiga och elaka gissningar emottas med förståelse här i båset …“. Det var en ripp-off på Wikipediaartikeln om Romanen om Olof som lyfter fram Eyvinds värme och medkänsla, och där det står: “Även löjliga, enfaldiga och elaka personer skildras med en förståelse för de omständigheter som format dem.“.
Jag fick se att Magic heter Earvin i förnamn! Det gör ju bildledtråden ännu mycket bättre än jag begrep.
Grattis Goblin-Charlott och HK!
Jag letade länge efter passagen i “Mina drömmars stad” med fortsättningar, av naturliga skäl utan att hitta den. Men sen trillade tjugofemöringen ner.
Grattis Goblin-Charlott och HK!
Där åkte jag dit på Moberg ! Ska bli spännande att se vad det blir i morgon…
Eyvind Johnson, tänkte jag direkt då jag läste – men gav mig ut i världen för att möjligen förvilla en eller annan lucklösare. Kanske dags att läsa om en del av Johnsons verk.
Grattis till techörts!
Tänk om det gick att se en karta över googlingar, vilket gytter av blåklockor, basketbollar och vaga associationer det skulle vara.
Måste varit sjuk den svenska lektionen. Eller så är minnet dåligt pga någonting. Håhåjaja… Ser fram emot pensionen. DÅ skall jag läsa allt jag missat i kalendern!
Grattis G-C och HK!
Nehej! Är rätt säker på att Romanen om Olof finns någonstans hemmavid bland mina föräldrars efterlämnade bibliotek men inte har jag läst den. Är dock nyfiken på vad “b” är för yrke / sysselsättning.
Grattis tishavinnare!
Brid, hannoia, AuL, vovamomo m.fl: Gilla!
Båset är fantastiskt med boktips, vilda och vida googlingsresor (och booklingar) och inspiration till omläsningar.
Jag satt t.ex. länge och bläddrade i Ut- och Invandrarna och upptäckte att jag helt hade glömt den speciella formen med insprängda avsnitt ur olika perspektiv. Det gav mej nytt och förklarat perspektiv på teaterstycket jag såg i Göteborg i höstas.
Pendang. Ur operan Strändernas svall. Odyssevs möter Nausikaa på stranden. Musik: Reine Jönsson. Libretto: Mange. https://open.spotify.com/track/6onrzEM7wzzOa9SOLe5rz8
“året gick runt sitt hostvarv”… Tack för fint facit!
Imorgon – då är jag vass! Har ju övat på att både googla och bookla i flera veckor nu, någon gång måste det ju ge resultat! Igår var jag chanslös hela dagen, trots ledig söndag. Booklingen blev dessutom lite mager när jag fattade att vi inte hade rätt bok hemma.
Grattis HK och Charlott the Goblin girl!
Eftersom ni alla – helt off topic – ju undrar hur det går med mitt opererade knä, kan jag berätta att jag idag har varit på Sophiahemmet och blivit utsugen på två matskedar vätska (kletig, oljig och gul) och sedan fylld med kortison i samma kanylhål. Läkaren sa glatt:
– Såja, nu gör vi en omstart på knät!
Gisch!
Men det gör att det blir lättare att ställa frågan (till Olle) på en gång. Vi diskuterade matoljor och deras (o?)förmåga till att härskna.
När det härsknar så oxiderar det, eller?
Och när det oxiderar reagerar det med syre. Så då måste de ju ha en lös tamp att knyta ihop sig med syre, eller?
Har detta något att göra med hur mättat fettet ät?
Undrar
“Värdelös lucklösare”
Tack!!!! Här sitter jag och småmuttrar att “Lotten måste ha uppbådat 12 helt nya hemlisbloggare i år och jag kommer ändå inte på en enda”. Och så har plommonstopet valt mig! Nu känns det redan bättre. Nu ska jag bara försöka komma över att eventuellt 13 små muminfigurer omkommit i en brand i ett auktionshus inatt. Ja alla har vi våra böjelser.
Sofiahemmet har vi goda erfarenheter av bägge två här hemma, visserligen inte av knän men väl höfter och jack.
Min ögonkirurg bubblade på om vad han höll på med när han fixade min starr häromåret. Efter ett tag fick jag en syl i vädret och en sylvass viskning i retur:
“Pfft. Jag håller på med mikrokirurgi här”.
Det gjorde han med den äran.
@Dieva: Jag funderade också på vad “b” kunde tänkas vara för jobb, men det räckte med att tippa ikull telefonen och läsa i liggande format för att få svar på det. Då kom det fram “biografvaktmästare”. Ett högst hedervärt yrke vilkets beteckning tydligen kan förkortas på detta effektiva sätt.
I min telefon står det att han arbetade som biograf vilket låter lite besvärligt. Hur ska han ordna sittplats åt alla och var ska projektorn projicera?
Men! Vad i hela friden har ni för format på telefonerna om de censurerar ett ord som just ”biografvaktmästare”?
Oh, nu äre lucktilverkning och tedrickning samt knäckebröd i sängen. Myyyys.
Imorgon kommer HB vara en h*n som levt och verkat i ett land söder om polcirkeln. Hen har hostat flertalet gånger och ibland var det även feber i kroppen. Skostorleken är större än 35 och hen hade både en mamma och en biologisk pappa som var längre än mamman när hon satt på huk. Hen gillade sötsaker som barn och har ägt minst en cykel med runda hjul. Födelsedagarna firades med presenter och hen borstade tänderna innan sängdags.
Hen kan också ha snusat nån gång i sitt liv men har däremot aldrig bott på Skebokvarnsvägen. Tror j*g.
Sonen Tore Johnson, fotograf har gjort en bok med text at Ivar Lo-Johansson (2 s), “Okänt Paris” som kom ut 1954. Mycket intressant.
Citronen har så många rätt vad gäller morgondagens lucka att jag faktiskt måste ställa en fråga:
Var är cykelnyckeln som jag tappade på Delphi i november 1985?
Ny lucka!
http://lotten.se/2017/12/lilla-julkalendern-2017-tionde-luckan-pa-den-nittonde-dagen.html
Men vad f-n här missar man en lucka pga det där jäkla livet och så är det Bodensonen. Men å andra sidan hade jag ju fått skämmas multum om jag inte kunnat.