Etikett: Julkalendern 2014

Igår lärde vi oss att Haj-Charlott (som inte heter så längre) har fem katter och att Dammråttan åkte hem från jobbet okristligt sent (men i måndags åkte hon okristligt tidigt till jobbet, vilket på alla sätt och vis låter väldigt jobbigt) samt att även Agneta uti Lund nu har gjort en Schubert (av misstag ropat ut svaret). Vad vi inte lärde oss var att Pip-Petter (han som skriver en följetong i båset) är den som har hjälpt mig med att designa årets röda, tioårsjubilerande hemlisbloggar-t-shirt. Det kommer han naturligtvis att få en tröja för. Förresten måste ni läsa Mikaels lösning, som inte alls stämmer med min – men som ju är precis lika rätt. Underligt hur det kan bli.

Men den som drogs ur Plommonstopet var Herr R. Levande hjortar! (Gammalt djungelordspråk.)

Lucka 17

ftermiddag. Fredag. Har varit uppe sedan fyra på morgonen. I bästa fall har jag sovit en timme på dagen och därefter tagit en något yrvaken promenad med Per, min arga men trofasta katt – olik alla andra katter. Med en kopp grönt te i handen kollade jag in det nästan grisfärgade huset som ligger nedanför Callegatan.

När klockan blir fem är det dags att möta min man, som är überchef och alltså har ett mer militäriskt jobb. Vi ses i stan och dricker varsitt glas alkoholfritt, som celebritet och radiopratare kan man bli bjuden på det lite överallt. Sedan köper vi bland annat spenatpaj på ”Messis kök”. Och så lite skaldjur och pilgrimsmusslor på ”Asados fisk”.

Därefter går vi hem och lagar mat i ett par timmar. Jag har ritat vårt kök så finurligt att min man kan sitta vid bardisken och titta på när jag lagar mat, och jag vill ju gärna ha publik. Han dricker ett glas malbecvin och jag en femtonårig Glenfarclas, för jag har fått whiskytips av Lotten och vi plötsligt har glömt bort att vi tycker så mycket mer om vatten. 

Efter middagen sätter vi oss en stund på den famösa balkongen. Min man röker (jag är lite orolig för hans hälsa) och jag lägger mig efter en stund i ett bad och därefter är fredagen garanterat slut.

Facit kommer vid midnatt och lucka 18 i ottan!

(Lucktexten bör kännas bekant för alla som hängde i båset igår.)

– Hhhhhh och hhhhh samt hhhhhhh! sades det i båset till lucka 8  ända tills klockan slog midnatt och alla kunde pusta ut och andas normalt i facit. Babs visade sig redan i lucka 5 ha kläckt nästa års Julkalendertröja, Citronen är liksom jag på turné och via listiga ledtrådar vet vi precis vilka som bakar skorpor och vilka som hinkar drinkar – och att Béatrice vann en tischa. Godiva klämde dessutom ur sig de förlösande orden som jag känner så väl:

– Nattsudd is da shit!

Lucka 9

ABULÖS FEST – VÄLKOMNA TILL MITT GRANDIOSA HUS!!!

Välkomna ska ni vara till en strålande, stor fest i mitt fantastiska hus! Visserligen är jag inte någon vidare värd och visserligen vet jag inte om jag egentligen gillar att ha fest, men nu ska det bli av! Temat för kvällen (och natten) är ”gamla tiders idrott”! (Ja, man kan säga att jag lever lite grann i dåtiden.)

Eftersom jag har stor erfarenhet av livet och festerna i hela Europa, vet både ni och jag att champagnen kommer att flöda, näsor kommer att knäckas, lögner kommer att ljugas och att cigaretter kommer att rökas.

Välkomna!

PS. Ni vet att jag inte brukar skicka ut inbjudningar till mina fester. Det här är ett undantag.

Om allt går vägen och i alla fall något av morgondagens tåg har internet, kommer facit vid midnatt. Annars …

Gårdagens vikarielucka resulterade i ett saffranstips (Stockholms Eter- och Essensfabrik), antikvariska bokrekommendationer, basketskor (Top Ten) och ett finfint Maj Korner-citat: ”Jag vilar min väska”. Plommonstopet spottade ur sig Fredrik I och alla gick sedan till sängs för att hinna sova ända till klockan åtta på morgonen.

Utom jag. För jag är vaken hela tiden! Kuckelikuuu!

Lucka 6

å ska vi se, ja, välkomna ska ni vara, här har vi nu kampen mellan de sammanlagt trettio kombattantparen. I ett hörn har vi alltså tio britter, och på andra tio fransmän. De andra fyrtio männen står och väntar på sin tur. Starten går där, och vi hör riddarnas kraftiga andhämtning, känner svettlukt och anar de kanske alltför höga adrenalinnivåerna. Britternas röda hjälmfjädrar vajar, jag anar att fransoserna är i ett knappt överläge, och här bryter sig den gänglige Oscar loss ur klungan! Han rusar som ett jehu mot … nej, han faller och glider in under den bastante Heinrich. Det var ju tråkigt att se.

Alla skriker sig fullständigt galna. Det sägs att britterna har förlorat säkert fem av sina bästa män, di som råkade ut för en svår sammanstötning i förra slaget. Vi känner oss dock glada och belåtna; britterna är säkerheten själv.

Slagfältet är svårframkomligt och männen riskerar både liv och lem när de försöker bryta varandras anfall, särskilt på högerkanten. Det är kort tid kvar, fransmännen, hoppar och hoppar, springer och springer, runt, runt. Jag ser britternas främste man torka sig i pannan, ja undra på det, ja – vad tror ni jag gör samtidigt?

Och där är det slut. Jag kan inte se en enda oskadd. Nej, ja, det får man ju säga var en trist avslutning.

Facit kommer vid eller strax efter midnatt medan lucka 7 kommer på söndag morgon!

Programförklaring för alla som inte förstår vad det här är för underligheter och är rädda för att klampa in!

Ni som suktar efter gårdagens facit kan antingen klicka här eller på fliken FACIT, JULKAL. i bloggens övre kant. Ni andra kan baka bullar, putsa skor eller läsa gårdagens lucka, som Eva-L kommenterade så att hon hamnade i plommonstopet och kunde lottas fram som vinnare av en tröja till.

Eller så vandrar ni bara sakta in i nästa lucka …

Lucka 3

ej, jag tänkte som Taube, Cornelis och Robban Broberg att jag faktiskt skulle skriva en brevlåt. Lite sorgligt, lite ”oj vad tiden går” och lite ”tänk att vi aldrig ses”. Kanske fortsätter jag med ännu mer bedrövligheter som antyder att jag tar på mig skulden för att vi har förlorat kontakten – lite sentimentalt pladder går alltid hem i stugorna.

Men sedan tror jag att jag övergår till att ställa nostalgiska frågor om vår gemensamma barndom och så drar jag in fylla och braj för att markera att det handlar om misären i dagens samhälle och alls inte dåtiden i ett rosa skimmer. Och i förbifarten talar jag om att själv, själv bor jag ju utomlands numera. Lever förmodligen ett liv som är ganska likt alla andras, men det är i alla fall utomlands. Mina jävla föräldrar nämner jag inte med ett ord, för de är fan inte viktiga i sammanhanget.

Nu undrar jag om din nuvarande adress verkligen är Pisa (i så fall bor du ju också utomlands!) eller om du har kvar lägenheten på Åsögatan. Adresser är viktiga. Vilken avslutande hälsningsfras ska jag sjunga i slutet? Svårt att välja! Kanske helt sonika alla jag kommer på?

Ja, så får det bli.

Facit kommer vid midnatt!