Hoppa till innehåll

Etikett: datorer

Tio tips för alla med dator (och smart telefon samt kamera)

Det finns en man som är genomdyrkad av alla som håller på med informationsteknik: David Pogue. Nästan vad han än säger får åhörarna att ropa halleluja! – och jag förstår dem. Han vet verkligen vad han gör – och det kan ni se på filmen ovan. Nu är just dessa tips av de banalare slaget eftersom ”alla” känner till dem, men vi är ju inte ”alla”, eller hur?

Fast inte ska väl ni behöva titta på en filmsnutt när jag finns här och har sett allt och vet hur man hanterar ett tangentbord? Nä!

David Pogues tio tips som förenklar det datoriserade livet lite – eller som i alla fall imponerar på dem som sitter och tittar över din axel

1
När du är ute på internet och vill skrolla ner på sidan kan du bara trycka på mellanslagstangenten, för då hoppar man en sida neråt. Om man trycker på shift + mellanslagstangenten hoppar man en sida uppåt. (Det finns andra sätt också, beroende på hur styrplattan är inställd, men musen behövs faktiskt inte och kommer att damma ihop om du läser en lång text.)

– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)
– Veva! Veva! (Forna tiders skrollning.)

2
Om man som jag har blivit skumögd och beroende av 30-kronorsglasögon från OKQ8, kan man på samma sätt som ovan (fast lite annorlunda) förstora texten genom att trycka ner ctrl/cmd och plustecknet samtidigt. Och gissa hur man förminskar … jo, genom att trycka ner ctrl/cmd och minustecknet samtidigt.

Plus and minus icons

3
När man fyller i ett formulär med t.ex. sin adress och inte använder sig av autofill, kommer en pop-up-meny förr eller senare och stökar till det. Men inte behöver man klicka och leta och skrolla här heller: tryck S S S S många gånger tills du har kommit förbi Swaziland och kan fylla i Sweden. Man kan också trycka på SWE snabbt så kommer man direkt på rätt rad.

Uppdatering! LL99 i kommentatorsbåset säger att man ju kan trycka på T- istället för S-tangenten eftersom Sweden kommer så långt ner bland S-länderna. Slut på uppdatering.

Här har någon råkat trycka på U istället för S!
Här har någon råkat trycka på U istället för S!

4
När man duttskriver på en smart telefon (jag tror att vi får acceptera att det är det de heter numera) och vill avsluta en mening (hör upp alla som tycker att det är JOBBIGT att skriva med punkt och stor bokstav) finns det en fiffig genväg. Tryck två gånger på mellanslag såhoppar en punkt och ett mellanslag fram pronto – och telefonen ställer dessutom in sig och är beredd på stor bokstav. Vilket förstås är jättestörande om man skriver:

bildbild

5
Om man vill ringa upp den person som man senast ringde till (på mobilen), kan man bara trycka på ”ring” två gånger och behöver inte leta upp ”senaste”.

6
Det här är inte ett jättebra tips, men det beror mest på att jag inte har gjort efterforskningar. Om man hamnar i någons röstbrevlåda och vill gå direkt till pipet och inte höra allt som sägs om upptagenhet eller hur man faktiskt gör för att prata in ett meddelande kan man … göra nåt. Men det beror på vilken operatör man har. Ibland ska man trycka på *, ibland på 1, ibland på nåt annat, och vips säger det piiiiiip.

pipear

7
Man måste inte när man googlar skriva så himla mycket numera eftersom Google är lite smartare än man tror. Om man vill ha en engelsk ordförklaring skriver man bara define och det mystiska ordet … kanske protractionventriloquist eller amalgamation? Men … skriv det alltså i adressrutan – där http-urlen brukar stå. Vips, kommer svaret utan att man behöver trycka på enter eller klicka sig fram bland olika träffar. Testa med att skriva in ”km in 20 miles” eller bara ”2+2” och se vad som händer. Look, no hands!

Skärmavbild 2014-04-14 kl. 23.32.12

8
I ett ordbehandlingsprogram behöver man inte draaa över ett ord som ska markeras utan kan bara klicka på det två gånger så markeras det. Sedan behöver man ju förstås inte deleta (”ta bort” på nysvenska) det innan man skriver ett nytt ord utan kan bara skriva på. Om man klickar tre gånger markeras hela stycket. (Håll kvar sistaklicken så kan du dra i ordet/stycket och placera någon annanstans det.) Ooops.

9
Digitalkameror har tusen och en finesser som de flesta inte bryr sig om (och jag är av dessa dumbommar), men detta är så enkelt så: tryck ner tafotoknappen liihiiiite så ställer den in fokus så att när du sedan trycker till ordentligt, tas bilden på studs.

10
Detta tips är så bra, så bra. När du håller en presentation med bilder som visas via datorkanon och PowerPoint eller Keynote (och du förstås gör det utan förformaterade punktlistor eller trista clipartbilder och ingen bokstav är mindre än 85 punkter), trycker du på B-tangenten för att släcka ner bilden och W-tangenten för att göra hela duken knallvit. Det här gör man för att åhörarna ska fokusera på föreläsaren och inte på bilden. (Och ja, man kan definitivt föreläsa helt utan datorpresentation förstås.)

B
B
W
W
Share
78 kommentarer

Dagen då den djefla datorn dog

Faktum är att jag klarar mig bra mycket längre utan vatten och bröd än utan dator.

Vår första dator – som fortfarande funkar.

Jaja, vad ”klarar mig” innebär är förstås en definitionsfråga, men symptomen är snarlika. Till exempel dessa – i tur och ordning

  • förvirring
  • koncentrationsstörningar
  • ilska
  • insikt
  • oförmåga till relevant åtgärdspaket
  • ännu mer ilska
  • vredesutbrott.

Om jag i detta skede får i mig något – eller om datorn börjar funka – är livet blott en dans på rosor igen. Men.

Detta har hänt de senaste dagarna:

  • Gammeldatorn gick i vila och började tuta, men gick att sparka igång ibland.
  • Ny dator beställdes av Inwarehouse eftersom den gamla faktiskt var tre år gammal – och så länge har jag nästan aldrig haft en och samma dator.
  • Nydatorn kunde inte levereras av åkeriet eftersom det hade försökt nå oss men vi ”inte var hemma”. Att jag hade satt upp lappar på dörren med ”VI ÄR HEMMA” och ”PLINGA PÅ BÅDA KNAPPARNA” funkade liksom inte. (Jag fick åka och hämta paketet på andra sidan stan istället.)
  • Nydatorn packades upp och all information överfördes under natten.
  • Gammeldatorn pensionerades på morgonen den 29/8, samtidigt som nydatorn på ett utmärkt sätt sattes i tjänst.

Gammeldatorn som är död.

Och jag var glad. Nya datorer är så blanka och ofläckiga och tangenterna är så matta och sköna. Bokstäverna bildar vackrare ord än vanligt och deletetangenten är så skön att trycka ner att det är en ren fröjd att killa sina darlingar. Men.

Detta hände under förmiddagen:

  1. Nydatorn gick inte igång. Efter bara åtta timmars felfritt fungerande. Stendöd var den. Olika sladdar (som även kallas laddare eller adaptrar) testades — men nydatorn var lika död som C3P0 när han inte går igång och R2D2 inte är i närheten och kan fixa honom. Så … vad gör man när man är beroende av en fungerande dator för att kunna jobba och bara har två trasiga att titta på?
  2. Man stjäl i detta panikläge en dator av ett av barnen. (En iBook G4 från 2003.) Det här skapar en oreda i successionsordningen och alla blir arga på allt (se översta punktlistan i detta inlägg).
  3. Man kommer på att man har glömt att äta.

Den stulna datorn som funkar.

Detta hände under eftermiddagen:

  1. Jag ringde till Inwarehouse och fick sitta i telefonkö med be-dröv-lig musik i en halv evighet. Inte nog med att musiken var kass, den var dessutom skorrig – som en radiokanal med störningsbrus eller en LP-skiva som spelas med damm på pickupen.
  2. Jag fick prata med en kille som sa ”det kan vara laddaren eller batteriet” sju gånger fastän jag sa att jag hade provat med olika sladdar eftersom vi har ett antal här hemma. Han sa också att jag borde ha köpt datorn som privatperson istället. Jag förklarade att jag inte är privatperson. Han tyckte i alla fall att jag skulle ha köpt datorn som privatperson. Jag förklarade att det här inte var acceptabelt och att jag inte ville ha den en dag gamla datorn reparerad utan att jag ville ha en ny. Han rådde mig att åka till en Mac-butik.
  3. Jag funderade på om detta var en bra idé.
  4. Jag ringde till Mac-butiken i stan, men hamnade hos en växel som kopplade bort mig. Till slut kom en röst som sa ”Eskilstuna svarar inte, ska vi be dem ringa upp?”. Så jag sa ja.

Och där är vi nu. (Det var klockan halv två.)

Nu handlar inte detta om datorernas kvalitet, så sätt nu inte igång ett PC–Mac-slagsmål i  kommentatorsbåset. Det handlar om be-dröv-lig service. Och punktlistor.

Nydatorn som är död.

Uppdateringspunktlista 

  • Bortåt halv tre ringde Mac-butiken (som ju heter Digital Inn, men borde heta MacAffären eller liknande) i Örebro. För de hade fått order om att ringa upp mig … Den ytterst trevliga killen i luren tröstade mig och beklagade att jag inte hade med Örebro att göra och sa att nej, din dator ska nog till Uppsala.
  • I MacAffären i Eskilstuna blev jag synnerligen väl omhändertagen av en Gustaf och en Calle, som såg lika bekymrade ut som jag, men som höll med om att nydatorn behövde åka till Uppsala. De beklagade att de inte hade en utlåningsdator att erbjuda och jag kan bara beklaga detta jag också.
  • Jag och många med mig anser att den djefla nydatorn ska få stämpeln DOA (dead on arrival) och att jag bör få ett nytt exemplar samt som bonus på laxen även ett skadestånd som jag kan erbjuda alla mina uppdragsgivare som idag har fått veta att jag inte kommer att kunna hålla min deadline eftersom jag har suttit i telefonköer och åkt omkring med datorn och nu måste trixa med den från Femtonåringen stulna datorn.
  • Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har som rutin att backuppa vähäldigt ofta.

Summa summarum: jag har betalat drygt 9 000 kr för en defekt vara som jag inte ens har tillgång till. Jag är maktlös, sur, förbannad, bekymrad, fattig och jättehungrig.

Ja, en MacKa.

Share
116 kommentarer

Anakronismer och fantasier

Lotten med vin och dator runt 1972?

Vad händer här då?

Jag snubblade (via Beta Alfa) över gamla reklamsnuttar från 1993–94 – som är så vansinnigt nära verkligheten idag. Någon faxar från en solstol på stranden!

David Fincher, som regisserade Benjamin Button och Fight Club, gjorde reklamsnuttarna – men det är väl egentligen inte han som ska ha äran. Framtidsvisionerna skapades nog av vetenskapsmän i vita rockar och fina glasögon och gummiträskor. Förutom det där med faxen på stranden, är nästan allt som är modernt idag med i reklamen (presenterat av Tom ”Magnum” Selleck). Det är bl.a.

  • GPS
  • pekskärm
  • bild-tv bild-telefon (i Japan finns det t.o.m. telefonautomater med bildskärm)
  • röststyrning (fast de öppnar inga dörrar än, väl?) uppdat.: jodoå, kolla i kommentatorsbåset!
  • videokonferens
  • filmnedladdning eller video-on-demand (”video”, hihihi)
  • varuskanning (fast vi är inte riktigt där än utan måste skanna varje vara för sig)
  • liten telefon (fast varför har vi dem inte på handleden?)
  • automatöversättning.

Men var är filmsnuttarna om framtidens uppfinningar idag? Och hohooo, var är SVT-klippet som vi har drömt om förut, där de fantiserar om hemdatorer runt 1968? Sluta jobba, göra nytta och tramsa, hjälp mig istället att hitta framtiden!

Eller kolla på Tekniskt Magasin!

Ok. Beam-me-down-Scotty-apparater, hälsenetransplantationer, flygande sekruttbilar, matlagande robotar och bollkänsledoping får jag väl fortsätta att drömma om och bara vara himla glad över att internet i alla fall har uppfunnits.

Fotnot
Bilden längst upp är en anakronism. Sådana tycker jag mycket, mycket om.

Share
38 kommentarer

En plötslig tidsresa

Datorstapel i källaren.

Ok, vi har många datorer i huset. Framför allt har vi farligt många ickefungerande datorer. Vi har såpass många döda datorer att de små barnen ibland tar ner sina kompisar i källaren för att visa upp datortjyrkogården.

De gråa som vi har lekt med under sommarspelens gren ”kast med liten dator”.

 

Stora skattkistan med sladdar som ingen behöver.

Men på fyra ynka dagar har tre av de fem laptopparna klappat ihop, lagt sig att vila och valt att glömma allt som inte har backuppats. Plötsligt måste vi köa, kvotera in oss, ansöka om datortid och samsas som i vanliga familjer. Den enda stationära som går att sparka igång har fått dammas av och uppdateras.

Och allt är jättekrångligt. När jag hör uppmaningar om att ”kolla på www…” så börjar jag gnissla tänder och morra att det minsann inte är så himla lätt som de tror. När jag ska läsa bloggar får jag göra det i expressfart för att en tonåring ju måste få skriva en recension av Doktor Glas. När jag skulle kolla tågtider, valde jag att ringa till SJ istället för att avbryta de tillfälliga datoranvändarna – och det är fan ingen dans på rosor att prata med SJ!

(Ni ser. Jag tar till och med till svordomar. Jag är inte mig själv.)

– Men Lotten. Det här är bra för er, säger någon som påstår sig vara en vän.
– BRA? Lika bra som att leva på bröd och vatten!
– Meen. Ni är nätberoende hela bunten.
– Ja, och vi är stolta över det!
– Ta nu ett djupt andetag och titta på den vackra hösten.
– Snicksnack. Jag går ner i källaren och hyperventilerar.

Källaren är som alla förstår av bilderna ovan en källa till glädje, tankar, meditation och nostalgiska trippar. I morse hittade jag t.ex.vår allra första bärbara dator.

Detta är väskan. Observera gärna det äkta spindelnätet nertill och dammet som yr som en höstdimma.

 

Blixtlåset som inte har öppnats på minst ett decennium lät som en moppe. Krrpppbrrrrum!

Jag lyfte på väsklocket, flyttade försiktigt på musen (som var av en senare generation), greppade datorn i det ack så bekanta handtaget och drog sakta upp datorn med ett swooosch-ljud. Så vackert!

Kom alla barn och titta! Ser ni vad söt den är? Stopp, stanna, kolla!

Succén uteblev. De datorberövade barnen rusade förbi, prioriterade busstider och frukost framför att gulligulla med vår vän holken. Ljuva 1980-tal. Och när jag lyfte min simmiga blick, såg jag plötsligt mig själv i dåtiden.

Femtonåringen springer omkring i min letter jacket från Dallas 1982, klänningen från 1989 och strumpbyxorna från 1986.

Men tillbaka till nutiden. Ämrans hårddisksförbannelse som har drabbat de jämnåriga datorerna. Kan vi månne prioritera datorinköp framför bilens pajade koppling, badkarets avskavda emalj, kökets sopiga fläkt och barnens filmjölk?
_________
Uppdatering
Ny MacBook Pro med lysande tangentbord är härmed beställd. Nämnde jag att tangentbordet lyser?

Share
34 kommentarer

Men hur jävla stökigt kan det bli?

Friktion: fem barn (6–17 år) med sommarlov och två frilansande föräldrar som jobbar arslet av sig för att få ihop de där slantarna som ska räcka till skatter och avgifter (meeen så luddigt det låter), omkostnader för resor och litteratur, skatt, pensionsinbetalningar, försäkringar samt datorutrustning för inkomsternas förvärvande. Alla bor de i ett stort hus i en lagom stor, mellansvensk stad.

Inte så himla konstigt. Nästan normalt, om jag riktigt tänker till.

Men så regnar det nu. Och det regnar varenda och vareviga dag. Under junis fjortonde regniga dag regnar det 100 % av timmarna. Jag letar i mitt barndomsminne och finner blott soliga somrar med bad, solhattar, plåster på knäna och sololja på magen.

– Det regnar! Jag har inget att göra! Det här är tråkigt! säger Lotten, 11 år.
– Regnar? Nämen titta. Det drar snart förbi, säger pappa tröstande och har förstås helt rätt.

Men nu, när den globala uppvärmningen inte sköter sig som den ska, låter det inte riktigt likadant.

– Kaaan vi inte få spela på datorn nu när det regnar? säger de fem med bedjande blickar.
– Kommer inte på fråga, säger den elaka modern. Datorförbud mellan tio och fem. Förresten blir det ju enligt SMHI sol om åtta dagar!

Och vad händer? De hårt arbetande föräldrarna tillbringar helgen – visserligen hemma i huset – med redigeringsarbete och två festarrangemang och låter barnen fara vind för våg. Resultat:

  • All nysorterad tvätt hamnar på golvet i tre olika rum som inte har några som helst klädslukande garderober.
  • Papperspysselklipp ligger precis överallt.
  • Smutstvättshögarna når nya höjder trots att tonåringarna tar sitt ansvar och tvättar och hänger som vore de livegna.
  • Rullgardinerna är neddragna dygnet runt.
  • Rullgardinerna som någon ängel försöker dra upp går sönder som ju moderna rullgardiner plägar göra.
  • Nioåringens garderobsdörr trillar av sina fästen.
  • Maten tar slut fem dagar efter min handling för 2 173 kr.
  • De två yngsta leker Robin Hood ovanpå monsterkylen.
  • Tvestjärtskolonin flyttar in i vardagsrummet.
  • Jag skrattar så att vinet sprutar ur näsborrarna.
  • Barnen äter strutar med glass med – i brist på strössel – chips på toppen.

Snälla rara sommar med sol och bad och cykling samt tystnad inomhus – kom nu!

Bonus: Pippi Långstump (förlåt, Inger Nilsson, väldigt underligt det där) som provfilmar 1968. Bara för att jag än en gång ska få stökcitera henne (alltså Pippi): ”Det är ingen ordning på allting. Jag hittar inte vartenda dugg”.


Uppdatering

I kommentatorsbåset minns vi 1987 som Den Värsta Sommaren.

Share
27 kommentarer

När snubblade du första gången över den där mystiska nyheten ”internet” ?

Hos Charlie hittade jag detta sanslöst ålderdomliga klipp:

”So you put out a general question, and you wait.” (Strax efter en minut får vi veta att Oslo ligger i Sverige.)

Själv skådade jag internet första gången 1995. Wow! Det rörde sig – i färg – på skärmen! (Gränssnittet på skärmen i klippet ovan stötte jag dock inte på någon gång.)

Sedan brydde jag mig inte så mycket mer just då eftersom jag mest av allt bara ville hitta någon att skicka mejl till.

Allmänbildningsakuten:

Share
46 kommentarer

Bytes-komik på datornivå?

En mig närstående släkting, född på 1930-talet, mejlar ofta om datorhjälp. Ibland konstaterar hon bara tingens beskaffenhet. Jag ska här och nu (med benäget tillstånd) citera lite ur min kommande uppgörelse med min barndom, bestsellern ”Datorn är ett djävulens påfund”. (Citaten är oförvanskade.)

Kapitel 1
”Datorn är smart, har en egen vilja och gör allt för att sabotera mitt liv”

– Jag har glömt hur man gör när man skickar bilder! Jag slutade med det, när datorn inte ville.
– Jag provade att stoppa in skivan, som verkar vara en PC-version i min Macdator och den funkade förstås inte. Den vill inte komma ut, och jag vågar inte dra symbolen till soptunnan.

Kapitel 2
”Datorn är dum och lat och
saboterar mitt liv
– Det händer ingenting, när jag klickar på rutan. Är det datorns fel?
– Vad är det min dator har för sig, som inte orkar öppna bilder?
– Råkade skicka samma meil två gånger till dig. Jäkla dator!
– Nu har jag fått bredband. En underbar finlandsvensk kille var här och installerade. Han sa att min dator är för gammal och trög, den är historia, fast den bara är sex, sju år gammal!!!

Kapitel 3
”Det kan inte vara mitt fel”

– Ljudet på min dator är borta.
– Det finns ingenting som heter ”tömma brevlådan” hos mig. Jag klickar på ”skicka och ta emot” och så rullar två runda pilar runt en stund. De biter varandra i svansen liksom. När de försvinner kommer ev. meil.

Kapitel 4
”Ok, ibland är det mitt fel”

– Datorn är kirrad nu. Jag hade kastat allt i papperskorgen, tyckte att det var så mycket skräp på skrivbordet.

Kapitel 5
”Nu ger jag upp”

– Jag har en massa bilder. Vi får se om min granne kan skicka dem till dig genom sin dator.
– Internet funkar inte! Hur ska jag skicka mail? (Ja, det stod i ett inkommande mejl.)

Kapitel 6
”Jag är listigare än datorn och vet hur jag ska besegra den!”
– Det går inte att skicka New Mail på min dator så jag använder ett gammalt mail och gör Forward.

Ni ser att vi är förbi de glada dagarna när hon tittade under bordet när jag sa något om papperskorgen, när hon var tvungen att titta på musen när hon skulle flytta pekaren och när hon raderade ”prickar” som råkade vara lösenord. Det går framåt!

Och jaaaa, jag vet att jag

  • är helt väck och borta om man stoppar ner mig i en bilmotor
  • inte kan sätta ihop en AK4 på två minuter ens under pistolhot
  • inte minns hur man broderar stjälkstygn i motljus.

So sue me.

Share
10 kommentarer

Internet eller internet? (uppdat.)

Förra inlägget handlade om mina släktingar och det gröndaskiga släktfotot. Helt logiskt kom då Stina med följande fråga i kommentarerna:

Jag skriver på min magisteruppsats och behöver en utredning angående det här att skriva ”internet” med stor bokstav eller ej.

Jag svarade:

Internet skrevs förr alltid med versal eftersom det var ett namn – och var därför inte med i SAOL, eftersom SAOL inte har med namn. Annars hade ju Lotten varit ett givet uppslagsord.

Men nu är ju inte Internet längre endast ett namn på det internationella datanätet utan en företeelse som diskmaskin eller bananpaj: internet. I SAOL (2006) finns alltså både Internet och internet med. Så: skriv som ni vill – men var konsekventa!

Cruella lade till:

Den s.k. branschen skriver än så länge Internet med stor bokstav, så håll er till det är min insiderrekommendation. Däremot behövs inte längre bindestreck vid ord som Internetanslutning.

Men minns ni när ni stötte på internet för första gången? Minns ni när ni skickade ert livs första mejl? Det gör jag. Jag höll föreläsningar om ARPA och DARPA redan innan Google fanns och grälade några år senare med kursdeltagare som påstod att Altavista var bättre än Google. Jag skrev till Ikea och talade om att de nog behövde en sajt och att jag skulle ju kunna göra den åt dem.*) I mitten av 90-talet ringde jag till DN för att mejla in ett kåseri som de inte ville ha.

– Hej, jag skulle vilja ha mejladressen till DN.
– Mej? Adress? Adressen till mej?
– Nej, elektronisk post!
– Internt? Sådana bruna kuvert med hål i?
– Nej, määäjl, brev som skickas via datorer.
– Vänta ett tag. Jag kopplar.

Och så hamnade jag på avdelningen för utrikesnyheter, som inte heller hade någon mejladress utan hänvisade till ett faxnummer. (Naturligtvis skrev jag sedan ett kåseri om detta och skickade det till SvD. Som inte ville ha det.)

Under åren på Nationalencyklopedin hade vi datormeddelanden som vi kallade ”plong”. Det sade nämligen plong när de gröna bokstäverna dök upp på den svarta skärmen. Det gällde att läsa och svara omedelbart – att återvända till ”plonget” senare var mycket komplicerat. Tänk er att jag sitter och redigerar artikeln om t.ex. akvedukt.

bro som har till uppgift att föra en vattenledning med fri vattenyta eller en trafikkanal över en dalgång, en väg, en järnväg eller ett vattendrag. I vidare mening …

PLONG!
Vem har bestämt att vi ska ha uppslagsordet ”ficklock”? Glöm inte att det är du som ansvarar för matlaget imorrn. Har du sett Maggans strumpor idag? Är du färdig med ”autoklav”?

De var inte bra för koncentrationen, de där plongen. Nä, nu ska jag skriva några roliga mejl.

—–
*)
hybris, starkt överdriven uppskattning av det egna jaget och den egna förmågan.

——

Sju trasiga laptoppar, kassdisketter en masse, diskettläsare och en rullbandspelare tog tid att hitta eftersom de var placerade på ett ovanligt bra ställe i källaren.
Share
22 kommentarer

Fredag i kollektivet

Elva personer bor i samma hus. Där står två tomma vinflaskor. Det är disk i hela köket. Jag (som gillar vissa bloggare mer än andra) har en undring och slänger ut den:

– Kan man söka på var en bloggare har kommenterat på andra bloggar?

Inget svar. Jag lyfter blicken. Fem personer sitter med varsin knähund (lap top) och stirrar in i skärmen. Nej, förresten. En sjätte ser jag inte – han sitter inne på toa och surfar. Det här är ju helt barrockt. Så här kan man ju bara inte umgås. Vad gör de andra fem? Ah, hoppar på studsmattan.

– Hoho. Kan man söka på var en specifik bloggare har kommenterat på andra bloggar?

Nej, det är tyst. Jag testar igen.

– Glass!!!

Puh. Vi är helt normala. Alla vill ha glass.

Två timmar senare.

Bästisgrannen sitter och läser i sin egen soffa, som nu har klämts in i vårt vardagsrum. I rummet intill sitter min man Olle och skriver på en artikel (med deadline i onsdags). Det är knäpptyst.

(Visserligen springer barn omkring i rummen intill, visserligen är det musik på i tvättstugan i källaren och visserligen körs det sprutt- och frääääscoolt med mopparna utanför huset, men det räknas för oss som ”knäpptyst”.)

Men så hör Bästisgrannen ett bekant ljud.

– Ptrrrrrrrrrbrrrrrrrrrrrrtttttttttrrrrrrr!

Men vad nu? tänkte Bästisgrannen. Är min käre Skotte i närheten? Vem fes så att huset höll på att falla omkull? Men oj, det verkar som om det var Olle … vad gör jag nu? Hjälp, jag måste skratta!

– Mhhhmmmmpppffffffff iiihiiii hiiii hiiii mmmfff!
– Oj, förlåt, jag visste inte att du var här.

En generad Olle kryper slokörad till korset med svansen mellan benen – skamsen, stukad och rätt spak.

Nu är det de facto så att vi fiser, petar näsan, luktar illa, ljuger samt låter bli att använda tandtråd och glömmer att knipövningar lite till mans. Jag kliver in i handlingen och räddar situationen:

– Hörni. Jag vill leta reda på vad mina favoritskribenter har kommenterat på andras bloggar. Kan man det?

Ingen svarar.

Share
11 kommentarer