Hos Charlie hittade jag detta sanslöst ålderdomliga klipp:
”So you put out a general question, and you wait.” (Strax efter en minut får vi veta att Oslo ligger i Sverige.)
Själv skådade jag internet första gången 1995. Wow! Det rörde sig – i färg – på skärmen! (Gränssnittet på skärmen i klippet ovan stötte jag dock inte på någon gång.)
Sedan brydde jag mig inte så mycket mer just då eftersom jag mest av allt bara ville hitta någon att skicka mejl till.
Allmänbildningsakuten:
Jag var nog igång runt 1993. -94 bytte jag upp mig från 9600 kbit till 14400, 19000 om man stötte på ett ZyXelmodem av samma modell i andra ändan.
Alltså från 0,096 till 0,014 MB/s i anslutningshastighet. Jag surfade med Netscape. Allt gick i grått, minns jag.
Mitt Windows hette 3.11 i efternamn, PC-n Gateway och den lagrade 125 MB på hårddisken. Processorn var en 386DX2 med 40MHz och RAM kommer jag inte ihåg, men det var nog runt 1MB.
Mitt Civilization 1 för DOS har jag faktiskt kvar. Det gick bra i 3.11 men dåligt på Win95 och 2000 men bättre på XP och Vista.
Ja det var väl ungefär 1995 – vi skulle få några testdatorer med internet på mitt jobb. En av killarna på min avdelning var lite extra framåt och fick vara med och testa. Vi andra tittade nyfiket på. Och jag sågade det direkt ”lika tradigt som text-tv”…. Den kommentaren fick jag äta upp under många år!!
Oj, oj, oj vad Plastfarfar kan många siffror!
Jag som minns b.la. vilket år Björn Skifs inte vann i Melodifestivalen (1975) och vet att Michael Johnsons fantastiska 200-metersrekord var 19,32 kan inte komma ihåg vad datorerna hette, hur mycket minne de hade eller vad de kostade.
Vänta ska vi se om den djefla mannen kan rabbla lite!
1994, eller möjligen 1995. Jag gick i ettan på gymnasiet i alla fall. Jag minns att det kom dit nån ambulerande utställning (eh, helt fel ord men jag kommer inte på något nu) med datorer med INTERNET. där fanns mailadresser till en massa kändisar som man kunde maila till från den där husvagnen (helt utan egen adress alltså). Jag tror vi mailade Henrik Schyffert. Stackars Henrik.
Förövrigt hade jag en mycket trevlig stund i början av hösten när jag satte mig och gallrade databöcker på biblioteket där jag jobbar. Boken om CD-romens förträfflighet minns jag med extra glädje.
Love, literature and gardening (får jag kalla dig LLAG?) — jag reagerade lite likadant. Liksom ”coolt, men det finns ju roligare saker”.
Måste ha varit -95 när en av mina elever skrev specialarbete om World Wide Web. Lät spännande tyckte jag. Senare det året fick jag min första mailadress! Hur i hela friden kommunicerade jag egentligen innan dess ..?
Beundrar Din simultana perceptionsförmåga.
Det tog mig 3 tittar, innan jag uppfattade att de sa Oslo och samtidigt visade svenska flaggan
Jag kan nog också ange någorlunda exakt vilket år, men just nu och här kan jag det inte.
Jag jobbade på en skola där det fanns En Väldigt Inlåst Dator som var dataansvarig lärares och som jag och en kollega fick lov att Gå In Till och skriva webadress på Netscape.
Det var så spännande att det knollrade sig på ryggen.
När vi skulle surfa via modemet hemma med vår svartvita dator så var vi inne på Hippos hemsida (tv-program om hästar). Längst ner hade de en onödig remsa med hästar som galopperade fram.
Det var Det Allra Viktigaste att få fram, tyckte datorn så vi fick vänta ihjäl oss innan vi fick någon mer info på skärmen (jo, via modem med minutagift …)
Minns att jag hörde talas om fransmännens datornät (hette det intel?) och tyckte det verkade konstigt.
Nu gör jag själv det fransmännen sades göra med datorn och lite till. Blogg fanns nog inte då.
Ur minnet, Lotten. Ur minnet.
Annars lär ditt Sveriges Radio, sr.se, vara bland de tidigast registrerade svenska domänerna.
Med Mac-frälsta söner blev det Mac med en gång. (”Alla kreativa människor har Mac!”) Det var en pytteliten beige burk i vilken jag skrev min första bok så småningom. Den hade någon sorts roliga pausprogram med bjäffande hundar som katten Winston förgäves försökte hitta undertill.
Men -93 – det är ju bara 16 år sedan! Kära nån.
By proxy 1992. Brorsan yrade upphetsat om något som hette Mosaic- det var väl det franska, eller hur Cecilia?
Mejlen hoppade igång 1991-92 – internt på Microsoft där jag då jobbade. Oh joy!
Tja, 21 år sedan i sommar. Men tyvärr var vi inte på den tiden så bra på att dokumentera. Så vi vet inte riktigt när Internet kom till Sverige. Första dokumentet som vi har kvar är bl.a. detta.
Därför har vi bestämt att september 2009 är det ”20 år av dokumenterat Internet i Sverige”, och det är väl en anledning att fira om någon?
Runt 1996-97 började spammen droppa in, sedan flöda, in. Naiv som jag var, så gick jag in på alla länkar som fanns och klickade alternativet ’jag vill inte ha era utskick’
Fine. We’ve got at live one, hette det förmodligen i andra änden av det hela och mitt epostkonto omöjligjordes av ännu mera spam. (De första åren mest på söndagar. Spammarna var tydligen manuella då)
1998 bytte jag mailkonto till modellen förnamn.efternamn@minISP och var gräsligt försiktig med den adressen. Det betalade sig. I ett skede var jag faktiskt nära att få ett Svenskt Storföretag utpekat som spammare.
(Undrar om Sankte Per förstår sånt när man står där)
Jag kommer inte ihåg när men jag kommer ihåg modemljudet. Handskakningen som någon IT-nörd kallade den. Jag förstår fortfarande inte varför den skulle gå genom en liten högtalare som sedan stängdes av.
Och så hade jag en kompis som försvann in i datorernas värld i början eller mitten av 80-talet. Han hade ett modem som man la telefonluren på så kunde datorn kommunicera. Dock oklart med vad men han hamnade så småningom som lärare på KTH.
Naturligtvis hör väl floppy disc hemma i det här nostalgihörnet. Minns ni?
Ja, vi firar i höst! Kalas! (Jag satt i alla fall med en liten Mac-holk 1989.)
Men var är min djefla mans minnen och imponerande siffror? Jag får väl mejla honom.
Nån gång i slutet på 80-talet kom jag (och en elev givetvis)med i ett projekt som drevs av dåvarande handikappinstitutet. Det handlade om kommunikation mellan ungdomar med grava funktionshinder via datorer. Vi jobbade med en AppleII:a minns jag. Runt -94-95 fick jag ett modem till min dator av en organisation där jag hade förtroendeuppdrag på riksnivå för att vi skulle kunna ha sammanträden via nätet. Men själva mötet med det Internet vi känner i dag kommer jag inte ihåg.
imphowwa säger wv. Beundrande och med avsmak på samma gång.
Oj, när kan det ha varit som vi tecknade vårt första internetabonnemang? Få se om jag kan pussla ihop det:
* Tele2
* US Robotics 28.8
* billigare på kvällarna …
Tror det måste varit 1995 — kan också ha varit 96. Hur som helst var vi var helt sålda från början. Bläddra ner här så får ni läsa ett väldigt, ehrm, fräsigt kåseri som Ny Teknik publicerade hösten 1996.
Min allra första bekantskap med internet gjorde jag några år tidigare, i forskningssammanhang runt 88–89. Min handledare plockade fram DNA-sekvenser och mejlade för att tigga plasmider. Konstigt nog lockades jag inte av mediet just då.
Jag fick en mejladress när jag började doktorera – jag har sagt att det var 1994 förut, men undrar om det inte var 1993? Jag har tappat greppet om de enskilda åren i början av 90-talet. Det var lite trist i början, för det fanns nästan inga att mejla till. Ja, förutom till kollegorna på institutionen, då.
Någonstans i samma veva, troligen våren 1994 (om man ska sätta tro till Wikipedias artikel) fick alla ett litet kompendium i facken, som behandlade Det Världsomspännande Datornätverket och browsern Mosaic. (Nej Cruella, Mosaic var inte det franska. Det hette något helt annat, dock inte Intel som Cecilia N föreslog.) Det verkade ju helt fantastiskt – genom att ”klicka” på markerad text blev man sekundsnabbt hänvisad till dokument som kunde finnas var som helst i världen!
Tyvärr har jag inte kvar det kompendiet. Det hade ju varit fantastiskt!
När jag verkligen började använda webben vet jag inte riktigt. Till min första dator (Mac Classic II) fanns det i alla fall inte möjlighet att koppla in något modem. Den bytte jag ut i början av 1996, tror jag, och då skaffade jag rätt snabbt modem.
Alltså jag måste antingen vara totalt senil, eller så tyckte jag inte det var så märkvärdigt det här med internet. Jag kommer nämligen inte ihåg mitt första intryck! Men första egna internetuppkopplingen var i alla fall 1999 då jag skaffade min första egna dator. Naturligtvis en sån där avtalsdator genom jobbet.
Jag kommer däremot ungefär ihåg första gången jag kom i kontakt med en dator. Troligen 1983/84 någongång, en mattelektion på gymnasiet. Matte tyckte jag var urtrist, och inte blev det roligare för att vår mattelärare stod längst fram i datasalen och talade om exakt vilka knappar vi skulle trycka på för att få fram något konstigt grafiskt schema av något slag på datorn. Jag tryckte naturligtvis inte alls på de tangenter vi blev tillsagda att trycka på, så skärmen jag satt vid såg helt annorlunda ut! Min kompis som satt bredvid – vi satt två vid varje dator – blev jättearg. Men jag kan faktiskt inte hjälpa att jag är född sån att jag måste göra tvärt emot vad tråkiga människor säger åt mig att göra!
Äh, det franska var ju Minitel! Kom jag på nu. Högst begränsad succé.
Cruella, Minitel i Frankrike var väl en hyfsad succé? Sponsrade av antingen staten eller företaget bakom var det inte speciellt dyrt för de som ville ha en uppkoppling. Osponsrade försök på andra håll var mindre lyckade. Var det inte Telia som försökte i samma veva som Internet faktiskt började ta myrsteg in i folkhemmet. Minnet är lite vagt.
1992 hade vi i alla fall Internet hemma. Biiipande och Bipppppande 9600-modem. Jag började jobba utomlands, så det var ett sätt att jobba på distans. Fast det fungerade aldrig, det blev att släpa papper i alla fall. Jag hade ett swipnet-mailkonto, men mejlade bara mig själv och jobbet.
Men det fanns en massa obskyra BBS:er, och så usenet förstås.
SvD drog i gång ett försöksprojekt med dagstidning på nätet via First Class, nästan som en BBS. Det var bra när jag var utomlands längre perioder.
Jag började använda datorer på jobbet 1979, hade en Xerox 850 och stora, svarta diskar som verkligen var floppy.
Internet upptäckte jag i September 1995. Jag gick en datakurs på kvällarna och en god vän till min husdelarkompis tyckte att jag ju måste veta vad Internet var, så han installerade åt mig. Needless to say var jag såld direkt!
Abonnemanget kostade $20AUD i månaden, typ en svensk hundring. Modemet var ett 9.5Kb och väldigt skränigt. Servern hette Gecko och var alltid upptagen, så jag fick ringa upp fyrtifjorton gånger innan jag fick uppkoppling. Och där satt jag kväll efter kväll och pratade med folk och pillade med html. Det var slut på sovandet nästan för gott, jag var så fascinerad!
Jag blev tvungen att skaffa en egen telefonlinje in till huset, för andra började bli irriterade på att de aldrig kunde ringa.
Systemet var Windows 3.11 och browsern första Netscape-versionen. Och så IRC på det lite senare.
Ja, himmelska vidunder, jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag hängt på nätet.
pipopp: Begränsad till Frankrike då;-)
Just det. Men det var ändå många miljoner som nappade. Hade fransmännen varit lite mer flexibla med översättningar hade de kunnat vara ledande på masskommunikation med vanliga medborgare nu.
Franska må vara vackert, men inte många begriper det.
Ändå tror jag att tack vare deras storskaliga experiment vågade senare efterföljare sig på att utveckla saker för internet. Det var en (av många) pusselbit.
Kolla in världens första webbserver!
Något helt annat: Satt just här på jobbet och Google-lekte lite då jag snubblade in på detta gamla blogginlägg: https://www.lotten.se/2007/05/gster-med-mat-bva-alla-vegetarianer.html (orkar absolut inte gå i din länkskola igen just nu, sorry!), då jag slogs av att datumet då jag skrev den sista kommentaren, där jag rättar mig själv, föreföll egendomligt välbekant.
Efter ett ögonblick kom jag på det: föga anade jag då, mitt på dagen, att jag blott ett fåtal timmar senare skulle vara mamma! Häftigt. In i det sista är jag dig trogen, Lotten.
synco: synkope? (Vilket har, ser jag, två betydelser! Roligt.
)
Ny WV: pluvic, låter lite jugoslaviskt.
Hmm. För att något kanske knyta an till dagens spörsmål, nu när jag ändå har läst dagens inlägg och kommentarerna, tar jag självmant på mig dumstruten (jag kan omöjligt minnas alla nuffror och bokstavskombinationer på alla gamla maskiner!) och svarar att jag borde ha upprätthållit internetförbudet för mig själv -det blev just den farliga drog jag insåg med en gång att jag skulle fastna i.
Eftersom jag dock är en teknikfientlig person (eller det snarare är tekniken som är fiende till mig, eh, alltså, tekniken är den aktive, jag den passive i detta sammanhang) så kan jag icke alls minnas min första sammandrabbning med datorerna och det dära internettet. Jag lyckades i alla fall så gott som slutföra (??! Nej! utbrister delar av mig i panik. Jag blir aldrig färdig!) mina universitetsstudier utan internet, i alla fall hemma.
Mitt svamlande ovan ber jag oförbehållsamt om ursäkt för. Jag är fortfarande på jobbet och har en massa pladder i öronen. Gör därför ett nytt försök att svara på dagens fråga:
Jag kommer inte ihåg mycket om när jag först ramlade över internet, men det var väl kanske i början–mitten av 1990-talet, antar jag. Dock vägrade jag det hemma in i det längsta, för jag insåg att jag skulle fastna och bli totalt beroende, det räckte att missbruka Spindelharpan.
Och visst fick jag rätt, jag har brukar och missbrukat detta redskap i alldeles för många timmar, dock nästan bara som kommunikationsmedel på diverse communit…yer, eller vad det kan heta, absolut inget HTML och såntdärnt.
WV envisas med språkvetenskap, försöker nog säga mig något: elfem (jodå, det är språkvetenskap eftersom jag genast förstås tänker på elfenben och elfem förstås illustrerar den assimilation som uppstår när det på ett n följer ett b).
Jag tror att jag ska jobba nu.
Jag är som vanligt här och läser, men försöker planera höstjobb och fredagsfest samtidigt. Lätt splittrad!
Kolla in Plastfarfars länk! Jag skulle just formulera något larvigt som ”tänk den som hade fått var med på den tiden” när jag insåg att jag var dubbelbanal — vi är med om något mycket häftigare i detta nu.
Någon tog upp när de först såg en dator i skolan. Det måste vara åren 1980-1982 för min del. En ABC80 tronade i ett grupprum.
Minnet var en kassettbandspelare bredvid.
Bara jag stack in näsan i andra änden av rummet så skrek den error!
Några år senare (1985) gick jag en c-kurs i matte i programmering: turbopascal. Man slog på strömbrytaren på datorn och sen stoppade man in en floppydisk så att maskinen skulle förstå att den var en dator. Sen stoppade man i en till så den förstod att vi skulle prata pascal. Sen kunde man börja göra spaltmetrar med program.
Av någon eller någon annan anledning har jag inte använt den kunskapen sedan dess.
Lotten, det är som ett familjärt kalas här.
Värdparet snickrar eller klipper gräset eller jobbar, medan gästerna i glatt samspråk förser sig ur kylsåpet.
Fortsätt med det du måste göra nu.
Jag har programmerat på en ABC800 med 8-tums floppisar. Gul text på brun botten. Det small utav hilvite när floppisarna lästes&skrevs. Nätverk kunde den dock inte.
Mmm ABC80, fina grejer …
Min första internet-kontakt kan jag inte minnas, men det kan ha varit 1988 och det måste ha varit via ett mail. Eller ftp. Nåt utav det. Utan modem och sånt krafs. Som anställd på en högskola hade man fast förbindelse till internet.
Runt 1991 snubblade jag över ett program som låg på nån server. Gopher hette det. Man startade programmet, en ekorre sprang som tokig på skärmen och sedan, helt magiskt!, kunde man swoosha in på andra högskolor och hitta praktiska saker som telefonlistor. Som att bläddra i filsystemet på sin egen dator. Fast på en annan dator, långt bort, utanför vårt eget LAN. Fascinerande var det.
1993 kom min första kontakt med det numera så populära http-protokollet via webläsaren Mosaic. Fantastiskt! Jag kommer ihåg någon sida som hade ”picture of the day”. Tog bara en minut eller så att ladda sidan (vi hade ju fast förbindelse och den högsta hastighet som gick att klämma ut, förmodligen runt 1-2 Mbps, tack vare SUNET) och sedan kunde man se BILDER!
Åh, those were the days.
Och usenet! Man kunde prata med andra på forum. Åh, nostalgi.
Á propos bilder: Usenet. ”Gigabytes of copyright violations”, stod det i Netscapes ledtext till Usenet. Det kunde man ju hålla med om.
Á propos First Class: När Carl Bildt intog statsministerposten 1990(?) införde han detta i sitt kansli. Och det finns en skröna(?) om hans första email,som lär ha varit en hälsning till Bill Gates. Svaret:
Who are youJag har försökt få den bekräftad eller dementerad i åratal, utan att lyckas.
Det närmsta jag har kommit var när en djuping på svenska internet som stelnade till och ’inte visste’när han fick frågan.
Jag tror nog allt att han visste.
Blev så nyfiken på när min familj skaffat internet att jag ringde min pappa, som är superintresserad av datorer. Det resulterade i en lång föreläsning. 😉
För att sammanfatta vad han sa så fick vi vår första uppkoppling 1988, då kopplade man upp sig via ett modem i Stockholm till ett i USA (eller om det var fler steg) som hette compuserve.com. Där fick vi också vår första e-postadress med namn, innan var det bara kundnummer. Man använde inte punkt mellan namnen utan understreck och det fanns heller inga bilder, bara faktatext.
Första kontakten med internet som var någonlunda som idag var 1991 och det var via http://info.cern.ch där kan man läsa om hur allt startade där i alla fall.
Jag var 11 vid första kontakten och har inte så starka minnan av det…
(Gillar förresten din sida skarpy Lotten! även om det här är första gången jag kommenterar.)
Välkommen till kommentatorsbåset, Katarina.
Eftersom jag ligger och sover nu (jag och mina sömnvanor granskas ju under lupp), har jag läst alla era minnen i sömnen.
Nu vandrar jag omkring i ett landskap av vassa, skramlande ettor … och nollor som fastnar som kramsnö under träskorna.
Zzzzzzz.
Nämen oj, hur har jag kunnat missa detta inlägg …
På mitt arbete utbröt viss panik när telefonerna i dåvarande Sovjetunionen slutade att fungera tillförlitligt. Det var -92, -93. Min chef kände sedan tidigare till Internet och vi började undersöka möjligheterna att koppla upp oss.
Någon kom ihåg att det gick en koppartråd i gräsmattan bort till det närbelägna universitetet och ett samtal resulterade i att två grabbar kom över med avlagd upprustning (gigantiska lådor) som kopplade upp oss med omvärlden.
Först bara e-post men när vi installerat ett nytt operativsystem som kallades Linux så blev det också ftp, gopher och listserv. Och säkert något mer som jag glömt.
Sent -93 (tror jag det var, minnet är bra men kort) visade chefen detta nya häftiga program som hette Mosaic. Två timmar senare hade jag installerat en webserver och klev in i hans rum och frågade vad vi skulle göra med den.
Svaret gav en utflykt till Internets högborg i en kontorsbarack intill en container med monterade paraboler. I källaren fanns enligt uppgift ett mytiskt skåp där det fanns nätkablar uppmärkta med "Nordamerika", "Europa" etc. Eftersom jag träffat Paf IRL ett flertal gånger är jag säker på att han vet vilken barack jag menar. Här fick jag en lektion i detta som kallas H T M L.
Idag förundras jag över hur webmasters kan vara det utan att kunna någon html alls. För mig känns det som om någon skulle vara ekonom utan att kunna räkna.
Det är aldrig för sent att skriva en kommentar, Dieva! (Särskilt inte med de fantastiska minnen som du har.)
Den baracken har jag jobbat i på 90-talet. Och den källaren har jag varit på guidad tur i. Min guide pekade på en sladd som hängde lite slängigt och gick rätt in i Sverige-DNS'en och sa "det där är min uppkoppling hemma".
Anna,
har du? Det var värst. Då misstänker jag att din guide var samme man, salig i åminnelse, som hade Sveriges coolaste e-postadress, @se.
Ojojoj, sicken mejladress. Var finns listan över coolingarna med de ballaste mejladresserna?
Jag fick när jag hade lotten@telia.com (som jag inte har längre) ofta mejl som kom fel, för de skulle till någon som hade lotten.@telia.com.
I ärlighetens namns så har jag för mig att det var be@se som var hans adress. Men coolt enough for me. Vilken hemsk svengelska!