På engelska finns det något som heter ”pet peeves”, som jag har skrivit om flera gånger tidigare i mitt liv. Det är liksom favoritirritationsobjekt i min egen hemsnickrade översättning. Nu vet jag egentligen inte om det betyder att man gillar att vara irriterad på vissa saker eller om det är vissa favvosaker som man bara helt enkelt ständigt blir irriterat på.
(Jag blir själv aldrig irriterad på knöliga tandkrämstubar eller fulla slaskhinkar men fullständigt från vettet av irritation på moppar som kör i 90 förbi mina barn som väntar på att få gå över övergångsstället. Och sedan kliar det förstås i hela kroppen när fjärrkontrollerna har rymt hemifrån och hamnat i kylskåpet.)
Nu idag fick jag av hakke ett mejl med ett nytt irritationemoment i livet. Man kan inte alltid kommentera! Här! Va? Jag som är så glad och nöjd med era kommentarer som på nolltid går från J-O Waldner till groggar och från ensamma träd till cykelhjälmar. Så här mejlade hakke:
Det ser okej ut när jag postar kommentaren, men sedan dyker den inte upp. Har du har något spam-filter vid sidan om ordverifieringen, eller åker såna kommentarer bara ivåg ner i det djupa ”nul”?
Ser ni det framför er? Alla självcensurerade kommentarer som virvlar runt i sajbern utan hem? Undrar om word verification liksom hänger med på sladden. Undrar om avsändaren syns. Det kanske är ren och skär diskriminering? Ett spamfilter som känner efter, smakar lite på den finurliga kommentaren och sedan bestämmer att nääää, den där, den ska slängas ut i snurra i limbo så att inte Lotten drabbas av hybris.
johnny depp says:
Du ar valkommen hem till jag på midag omm du kan mej lara swenska prata. ghqqwwfs
byggmästare Humbla says:
Jag kommer gärna och målar ert kök gratis, ni verkar ha fullt upp. wwftcxq
horace says:
Apropå cykelhjälmar, så kommer jag att nominera dig nästa år. gpwwqx
Om det är fler än hakke som har stött på detta — mejla mig. Först ska jag då bli arg och irriterad och skälla på Blogger, sedan kan jag ju faktiskt lägga ut kommentarerna om ni vill.
Nu är frågan: hur ska vi någonsin få lära oss allt om hakkkes släktmat, i en annan del av djupaste Småland?