Elva personer bor i samma hus. Där står två tomma vinflaskor. Det är disk i hela köket. Jag (som gillar vissa bloggare mer än andra) har en undring och slänger ut den:
– Kan man söka på var en bloggare har kommenterat på andra bloggar?
Inget svar. Jag lyfter blicken. Fem personer sitter med varsin knähund (lap top) och stirrar in i skärmen. Nej, förresten. En sjätte ser jag inte – han sitter inne på toa och surfar. Det här är ju helt barrockt. Så här kan man ju bara inte umgås. Vad gör de andra fem? Ah, hoppar på studsmattan.
– Hoho. Kan man söka på var en specifik bloggare har kommenterat på andra bloggar?
Nej, det är tyst. Jag testar igen.
– Glass!!!
Puh. Vi är helt normala. Alla vill ha glass.
Två timmar senare.
Bästisgrannen sitter och läser i sin egen soffa, som nu har klämts in i vårt vardagsrum. I rummet intill sitter min man Olle och skriver på en artikel (med deadline i onsdags). Det är knäpptyst.
(Visserligen springer barn omkring i rummen intill, visserligen är det musik på i tvättstugan i källaren och visserligen körs det sprutt- och frääääscoolt med mopparna utanför huset, men det räknas för oss som ”knäpptyst”.)
Men så hör Bästisgrannen ett bekant ljud.
– Ptrrrrrrrrrbrrrrrrrrrrrrtttttttttrrrrrrr!
Men vad nu? tänkte Bästisgrannen. Är min käre Skotte i närheten? Vem fes så att huset höll på att falla omkull? Men oj, det verkar som om det var Olle … vad gör jag nu? Hjälp, jag måste skratta!
– Mhhhmmmmpppffffffff iiihiiii hiiii hiiii mmmfff!
– Oj, förlåt, jag visste inte att du var här.
En generad Olle kryper slokörad till korset med svansen mellan benen – skamsen, stukad och rätt spak.
Nu är det de facto så att vi fiser, petar näsan, luktar illa, ljuger samt låter bli att använda tandtråd och glömmer att knipövningar lite till mans. Jag kliver in i handlingen och räddar situationen:
– Hörni. Jag vill leta reda på vad mina favoritskribenter har kommenterat på andras bloggar. Kan man det?
Ingen svarar.
Bästisgrannen sitter i en soffa och läser i sin egen soffa?
Annars underhållande läsning som vanligt. ;o)
Åhå! Jag har min egen stab av korrekturläsare!
Tack, nu har jag rättat! (Puh, lite svettigt där en stund: hur många har hunnit läsa, hinner jag ta bort, hoppas ingen är ute på nätet just nu, måtte alla sitta och hinka vin …)
Har du fått nån hjälp med din fråga än?
Jag tror man kan googla på namnet, då kommer det även upp kommentarer på andra bloggar. Om den som kommenterat har skrivit under eller över kommentaren med det namnet.
Sorry, kunde inte låta bli att märka ord… För en stund tänkte jag att det var någon slags metaupplevelse där, eller om bästisgrannen hade en bok som såg ut som en soffa, men nej, det gick inte riktigt ihop…
Inlägget får mig att tänka tillbaka på mitt liv, få se nudå, det måste varit våren…. hmmm.
2005! Jag satt i ett kök, tillsammans med två goda vänner som satt å stirrade på sina laptops, alla hade en stor mugg te på ena sidan och mitt på bordet stod äldste sonens (?) gräddbollar.
Konversationen var avancerad:
– Olle, nu gör jag reklam för din bok.
– Oj.
– Va?
– Undrar om man kan ta en till gräddboll.
– Hmm. Väldigt intressant.
– Tvätten. Har nån hängt tvätten?
– Man kan nog äta tre gräddbollar.
– Va?
– Oj. Tokigt värre.
Helt plötsligt försvinner den enda datoranvändaren från köksbordet. Vips är han tillbaka med en gitarr och försöker få oss som sitter kvar att gissa vad han spelar. Utan resultat. Fast det spelar honom sällan så stor roll.
Så var det i tre veckor eller så.
Helt sjukt underbart….
Å soffan förresten. Den vill jag ha.
Kicki, du är välkommen tillbaka any day. Just nu är det lite trångt, men va tusan. Du får plats i källaren!
Lalandakid: Jo, så brukar jag göra, vilket funkar om det är en person med ett bra namn eller ovanligt alias och om personen inte har tusen järn i elden. Vad jag skulle vilja ha är en specialfunktion där man endast får upp bloggkommentarer i träffarna …
Ni andra: om ni inte har läst Lalandakid, gör det. Börja gärna från början, det är det värt.
Haha, känns skönt att veta att det finns fler ställen där det förekommer skitsnack (eller pruttsnack), och där folk inte beter sig riktigt som normen säger. Jag har skaffat bekantskap av detta under veckan och det är en smula traumatiskt, men som de säger där: överlever man detta överlever man allt, det skulle då inkludera en vecka i bergman-huset. fast… frågan är om det är sant. de vet ju inte vilka ni är…
Det finns en fiffig grej som heter Co-Comment – jag använder den, men än så länge har jag bara sett att en till bloggare (Dasai ) gör det.
Men där kan man iallafall hålla hyfsad koll på var andra kommenterar.
Stationsvakt skriver om Co-Comment idag och jag försöker komma i gång med funktionen. Det är rena soppa när man inte är tillräckligt tekniskt begåvad och har kass engelska!
Ja, Anna och Anne-Maj (och Stationsvakt)! Vad bra, nu är jag också på banan! Om jag lyckas att få det att fungera berättar jag om det!