Sedan urminnes tider har jag och ibland några barn, ibland några andras barn, ibland bara jag – men oftast även kommentatorerna PK & Pysseliten åkt till kommentatösen Karins hus i Horndal. Och där röjer vi så att stickor och strån far, rullgardinsfjädrar får nytt liv, hela hus målas i falurött, trappsteg lagas, gardiner kortas, stolar kläs om, ett trädäck byggs … och allt är så innerligt kul.
Den här gången hade Karin gjort en finfin lista på allt som skulle göras. Vi läste den, godkände den och sedan satte vi igång med att göra massa andra saker. Fönster målades, ett träd vältes omkull och grästrimmern gick varm medan ett fönster målades.
Men framför allt slet vi upp golvet i två rum!
– Karin! Vad ligger under det fula laminatgolvet i köket?
– Ett lapptäcke av linoleum, alltså restbitarna från pappas skolbänkstillverkning på 1930-talet. Men det hade varit roligt att ta fram.
– Hurra! Sprätt, bank, knirk och tjoff!
– Men vad kan ligga under det här då?
– Det vet jag inte.
– Ska vi inte … testa att riva bort det?
– Kanske … Jo. Gör det!
Ritch, ratch, filibombombom, så kom ett alldeles utmärkt trägolv fram!
– Eeeeeh, Kaaaarin. Jag har hittat ett till fult golv.
– Vilket golv?
– Det i vardagsrummet. Vad ligger under fula laminaten?
– Något slags plastgolv som ser ut som intarsia. Jättegammalt, men väldigt fint, sa en snickare till mig en gång.
– Ska jag …?
– Javisst!
En stund senare stirrade vi ner på ett inte alls fint plastgolv från kanske 1920-talet. Brunmurrigt och väldigt buckligt samt gropigt.
– Förbaskat. Men vad kan ligga under det här då, Karin?
– Det vet jag inte.
– Ska vi inte … testa att riva bort det?
– Kanske … Jo. Gör det!
Denna styrketräning – att dra loss plastgolvet från masoniten – var såpass brutal att jag fortfarande (tre dagar senare) har en förunderligt skön träningsvärk. Händerna känns som vore de gjorda av sparris eller blomkål (eller båda på en gång) pga. jobbet med att dra ut alla spikar.
Efter att vi med gemensamma krafter hade fällt ett dött träd genom att helt enkelt putta omkull det, hittade jag en mysko grej under det som var trädets rot. Jag slet loss det och bar mojängen till Karin som vore jag en katt som precis har fällt en mus.
Och hemma då? Ska jag inte fixa nåt där också? Johodå!
Med hjälp av AI (ibland funkar det!) ska entrén bli en umgängesplats!
(Ni har en dag eller två att protestera mot detta tilltag – eller komma med nya idéer.)
Om jag var du skulle jag ha 6 vanliga trappsteg närmast väggen (till vänster i bild) och sedan 3 större steg (avsatser) på resten. Mycket bättre för häng, lagom att sitta på med en skål jordgubbar eller en flaska rödtjut.
Jag gissar att du tänker täcka befintlig betong/sten eller vad det nu är med trä, inte riva det? Då skulle jag ta hakkes förslag men spegelvänt: trapporna är ju redan där på höger och behöver bara träas in.
Vilka väderstreck handlar det om här?
Det är sydöst, Ökenråttan!
Bra förslag med annorlunda ”trappsteg” … och som Dina säger: vanliga till höger!
För övrigt är Orangeluvan och jag just nu i London. Nyss lyckades söstra mi öppna hotellfönstret så att vår bastu till rum plötsligt gick att andas i!
Jag har grunnat mig sömnlös om den där grepen som fastnat i betong. Eller cement, kanske. Kan det ha varit så att min farfar en gång i tiden skulle gjuta något och rörde om i cementen med den där grepen och så slet sig kon och sprang iväg. eller kanske farmor födde barn? T.ex. min pappa? Eller kanske han bara måste rycka in någon annanstans och grepen blev kvar i den stelnande cementblandningen. Så kan det ha varit. Men i så fall uppstår nya frågor. Vad var det han tänkte använda cementen till?
[…] Sporrade av framgången tog Lotten itu med golvet i vardagsrummet som också hade det där hemska plastgolvet. Under det ett besynnerligt golv av något kristidsmaterial, där möblerna lämnade djupa märken. Bort med det också och det mycket ordentligt fastspikade masonitlagret. Lotten har skildrat processen i ett blogginlägg här. […]
Inte rör man om i en smet med en grepe när man ska blanda sörjan ordentligt.
Det torde inte vara så effektivt. Jag skulle ta en gammal spade som ändå är på sluttampen och använda att välta runt smeten med.
Grepe eller grep använder man mest till att rota i en gösselstack eller lyfta bort lövhögar eller annat skräp. Och spade torde vara ett välkänt föremål för trädgårdsägare.
Så jag tycker nog att jag ser konturerna av en spade som blivit kvar. Den kanske fastnade och ägaren tog sig för att åtminstone rädda spadskaftet.
När mina barn var små skulle de räfsa löv och kom in och frågade efter en kratta
men de fick tidigt lära sig skillnaden på en räfsa och en kratta och hur de användes och hur de såg ut. Vi bodde ju på landet och det finns faktiskt vissa saker som man måste kunna och veta och använda på rätt sätt tyckte jag då och gör det också nu.
Det låter rimligt Hyttis, och min teori att den där grepen användes att blanda cement med var rätt dåligt underbyggd. Men någon slags grep-liknande föremål verkar det vara och varför har det hamnat i en cementklump? Funkar inget vidare som armering. Piggarna sticker dessutom ut en bra bit utanför klumpen. Mystiken tätnar och frågorna hopar sig!
Betonggrepen sätter myror i huvudet på oss … Men HUR många år r det sedan den eventuellt hamnade i roten på ett träd?
Cement är pulvret som man blandar med vatten och grus/sand till tex betong eller murbruk.
Baförattliksom.
Förr i tiden skrev jag konsekvent fel på betong och cement. Men för kanske tio år sedan redogjorde kommentatösen Betong-Bess för skillnaden, och sedan dess sköter jag mig.
Plywood och masonit, däremot. Där gör jag fortfarande fel! Gah och grrr! Plywood är fnasig och träigt, medan masonit är en massa brun skit. (Säger jag till mig själv.)
Plywood = vikträ, eller kryssfaner, eftersom tunna träskivor läggs ihop med fiberriktningarna åt olika håll. Ofta tre lager. Det är för att träskivan inte ska slå sig, säger en del. För att det blir starkare än motsvarande tjocklek i en skiva i ett enda lager, säger andra. Här behövs som alltid mer forskning! Masonit är mycket riktigt brun massa.
/Snickardottern
Masonit är väl dessutom ett varumärke som blivit en benämning på en typ av produkt, som termos och jeep.
Masonit är exploderad trämassa.
Hej
Plywood är också ett varumärke. Spånskiva är väl det neutrala namnet.
När jag som 14-åring jobbade som snickare med pappa, brukade vi ifall det blev en resthög med betong sätta i ett bockat armeringsjärn i det innan det torkade. Då var det nämligen enklare att i efterhand via kran eller handkraft lyfta iväg och slänga skiten. Kan ju vara det som hänt. Betongen har legat någon annanstans där den varit i vägen och förflyttats till bakom trädet/in i snårdunge etc. Och den lilla dungen är nu ett/flera uppväxta träd.
Plywood och spånskiva är inte samma sak för mej.
Spånskiva är ihoppressade skivor av lim (bindemedel) och träflisor (sågspånsliknande smul).
Plywood är varumärket för kryssfanér som blev vedertaget ord för produkten. Det består, precis som Karin skrev en bit upp av lager av träfanér som lags kors och tvärs, en riktning per lager.
Mellan spånskivan och plywooden hittar man OSBn som är pressade skivor av stora fanérflagor.
MDF, HDF, Tretex och masonit och allt vad de olika sorterna kallas är skivor gjorda av mer finmalen träfiber som pressas olika hårt och tjockt med bindemedel för att få sina olika egenskaper.
Vad ska vi bygga och trassla in oss i termer härnäst, eller räcker brandfacklefrågan om det heter ostbågar eller ostkrokar? För att inte tala om vad som är en bult och vad som är en skruv – don’t go there …
Ostkrokar. Men bultåskruvterrängen beträder jag icke.
Jag tycker att Kaffeflickans grepklumpteori bär sannolikhetens prägel. En kasserad grep får fungera som bärgrepp. Låter rimligt. Den kan ha hamnat där när farfar byggde ut ladan och göt grund till nya dasset, någon gång kring 1930.
Skruvar är gängade, bultar är det normalt inte. Om det inte är i en patentöversättning för då måste jag skriva som det står hur ologiskt det än är.
Brid, blir det inte väldigt svårt att få på muttrarna om bultarna inte är gängade?
I min lilla värld ser det ut så här:
Bultar är raka, oftast med sexkantsskalle, gängade med maskingänga (M) eller tumgänga.
Skruvar är spetsiga och gängade på alla möjliga sätt och med massa olika skallar.
Maskinskruvar är raka med ”skruvskalle”, gängade med maskingänga (M) eller tumgänga.
Franska skruv är spetsiga, gängade och med sexkantsskalle.
Franska kort är något helt annat och där gängade man sällan men hade oftast skalle.
Vilken ljuvlig blogg jag hittade mitt i egen renovering. Älskar ditt språk!
Spara linoleumet, det är utrotningshotat.
Gård o torp (tidningen) hade en fin artikel om linoleum i höstas nån gång.
Hej Jenny på Orust, och hjärtligt välkommen till kommentatorsbåset, gemenligen kallat Båset.
Det befolkas av båsister med diverse kluriga smeknamn. Lotten är allas vår uppskattade Båsmor.
Ledsen men spelar ingen roll hur många gånger Brid, PK, Båthuspernilla och alla andra förståsigpåare förklarar skillnaden. Kommer ändå, till makens förtret, alltid kalla allt sånt ”that thing you use to tighten”, ”that woody piece” osv. Min hjärna vill inte komma ihåg skillnaderna.
Men jag kommer gärna på nästa arbetsläger om bara universum och alla andra högre bestämmande tillåter.
Men hallå vad det var fullt blås här! Kulans!
Jag är fortfarande på resande fot i England och internetvågorna är ytterst krassliga. Utförlig rapport kommer senare i veckan!
Eh. ”Senare i veckan” här ovan ska betyda ”nästa vecka”. Fick liksom för mig att det var måndag.
Lite te nu!
Välkommen Jenny på Orust, och tack Ninja för att grep in och välkomnade!