Här kommer sensmoralen allra först!
Man bör inte ens lukta på glöggen strax innan man beställer flygbiljetter. För då kanske man väljer avgångar i den okristliga svinottan eller såpass sent att alla bussar och tåg har slutat gå. Kanske man även råkar betala extra för att kunna checka in TVÅ resväskor. Och det vet man ju, att om man får tillfälle att ha två väskor på flyget, ja då har man det. Och fyller dem gör man naturligtvis!
Något förvånade kan vi – Orangeluvan och jag – konstatera att missödena under resan var ytterst få och blott inbegrep ryckapåaxlarna-debacle. (Förutom sista dagen. Men jag återkommer till det.)
Den absolut enda planen vi hade var att bo tre nätter på hotell i London och sedan tre nätter på B&B strax norr om Brighton. I London rådde tunnelbanestrejk, som vi helt enkelt bara anpassade oss efter och gick och gick – eller åkte vilse med dubbeldäckare. Att vi hamnade i området Bloomsbury som ligger ett stenkast från British Museum fattade vi inte förrän vi plötsligt stod där och gapade.
Vi bodde i Cartwright Gardens, som är en svängd gata med f.d. bostäder som nu är hotell. Det som förr var tjänstefolkets domäner ”downstairs”, är nu matsalar där alla hotellgäster äter frukost.
Husen byggdes i början av 1800-talet och de smala trapporna var så smala och branta samt mattbeklädda att vi inte riktigt förstod hur man egentligen bodde där för mer än 200 år sedan. Jag menar, vi har ju sett både ”Forsytesagan” och ”Herrskap och tjänstefolk” och vet ju att herrskapet inte trippade omkring i smala trappor.
På bilden ovan var mitt fokus faktiskt inte de fina husen, utan de lila soppåsarna. För dessa finns överallt, överallt, öööööverallt!
Systemet med trottoarsoporna är fascinerande. Tydligen får man inte lägga ut sina säckar mer än 30 minuter innan den dagliga sopbilen kommer, men det är olika företag som plockar upp olika påsar och de har olika upphämtningstider – vilket innebär att det konstant ligger sopor överallt. Om man bryter mot 30-minutersregeln får man böter, men tydligen är det ingen som kollar att reglerna följs.
Och varför har man inte soptunnor som vi har inne på gårdarna eller närmare husen? För att de inte får plats: framför husen är får bara entrétrappan och nedgången till tjänstebostäderna plats och innergårdarna har ingen enkel passage till trottoaren. ”Men i de modernare områdena med nyare hus har man soptunnor!”
Tunnelbanestrejken påverkade oss inte nämnvärt eftersom den inte var 100-procentig. Vissa utvalda stationer var stängda, och då såg det ut så här.
Inne på British Museum såg vi förresten Rosettastenen!
När vi planlöst hade irrat runt på museet och fascinerats över hur husen i London ser ut, och hur gamla de är, och hur få bilar det faktiskt var på gatorna (och sopsäckarna!), gick vi hem till hotellet och delade en öl i sängarna, som vi besudlade med salt- och vinägerchips.
Dagens tips: bo på ett av hotellen i Cartwright Gardens eller nån annanstans i Bloomsbury, för det är ett oerhört trevligt område!
Var glöggen varm eller kall?
Det var ju inte glögg, Ninja. Det var lite vin, förstås.
Hur som helst kan jag meddela att jag med pip i öronen är på väg hem efter en konsert med Foo Fighters. Helt otroligt och fantastiskt på alla sätt och vis var det – trots att Dave Grohl där borta på scenen blott var en millimeter hög.
Klart man ska ta bilder på sophögar, speciellt om de har olika färg. Vykortsbilder kan man ju köpa.
Jag brukar ta bilder på papperskorgar. Det är intressant att se hur återvinning ser ut i olika länder. (Eller kanske inte så intressant men en dag kanske jag gör ett collage. Eller inte.) Maken tar bilder på rör och elsladdar.
Ack dessa ledningar och rör på utsidan av husen! ”Det är lättare att laga utanpåliggande rör” får man höra som förklaring. ”Men rören och ledningarna går lättare sönder om de ligger utanpå” kunde man då genmäla …
ÖR, det är mycket lättare att knacka bort ispropparna i rören på vintern också.
Två frågor till Lotten inför min Londonresa i oktober:
1. Vad hette hotellet?
2. Vad kostade det?
När mormor och morfar (och lilla mamma, ungefär fem när de kom dit) bodde i ett hus av engelsk typ i norra Japan under kriget frös förstås vattenledningarna första vintern. De virade tidningar runt och tände på och lyckades tina upp dem utan att huset tog eld, och sen fick kranen stå och rinna resten av vintern. Separat vattenräkning hade de lyckligtvis inte.
Men hur i all sin dar skriver de det där meddelandet om att det inte är någon service alls på Picadilly-linjen? Det ser ut som markerpenna på whiteboard. För hand! Är det möjligt? Eller är det en digitaliserad variant som är gjord så att det ska SE UT som handskrivet på whiteboad?
Karin: Det var verkligen en whiteboard och ett för hand skrivet meddelande. Jag såg det på flera stationer och har även sett det på FB och andra sociala medier. Det kanske är så enkelt att de helt mot strömmen har anställt handskrivare – en modern version av kalligrafi?
Niklas: Jag har inte koll på vad det kostade, för söstra mi använde Booking, och då blir det lite si och så med priserna. Dessutom varierar väl priserna beroende på säsong? Men jag vet vad det heter! Mentone Hotel!
Snyggt textat och såvitt jag kan se inga stavfel. Hoppas den personen får ha jobbet kvar!
Men AI då! Vi sökte ”japansk hund 4 bokstäver”. Det här tyckte AI var ett bra svar: ”Akita”. Och detta verktyg ska nu bli evangelium överallt. Jag säger bara ”Gud bevare”.
En annan AI-höjdare: Vi sökte på ”skillnad mellan vitkindad gås och kanadagås”. AI svarade att det är svårt att skilja mellan vitkindad gås och kanadagås, särskilt vitkindad gås. !!!
Tala om yxskaft …
Ojoj, en till. Vi frågade om vetegroddar är nyttiga. Det var dom och dom skulle förvaras i frysen ”för att förhindra att de fleromättade fetterna inte härsknar”. !!! Och så får man spetta loss en klump då, när det blir dags att använda groddarna. Brilliant!
Ökenråttan: Ajajajaj – [AIAIAIAIAI] – fakta är AI inte alltid helt haj på! Be den om nåt annat!
Ökenråttan, det är ju allom bekant att det är jähättesvårt att skilja på vitkindad gås. Ju.
Jag tänkte också kommentera det där att det tycks finnas människor i England som kan skriva för hand och dessutom stava. Men den anmärkningsvärdheten har ni ju redan avhandlat. (Det är bara ett ”is” där jag skulle vilja ha ett ”are” där på slutet, men det ursäktas väl av att de har klämt in Notrhern line ätterpå.)
Att till London medbringa såna där tomma utrymmen för planerade bok- och pryttelinköp var förresten ett typiskt beteende hos en nära släkting, tillika flitig kommentatös här, jag hade. Det var ett fasligt, men nöjt, släpande på hemvägarna.
Jag ska bara meddela att jag gick upp kl 04 natten till denna dag, och såg Sverige vinna med 5-1 över Tunisien i fopolls-VM. Jag trodde inte för en sekund att detta skulle ske, så jag simultanrapporterade inte ett enda dugg.
DET ångrar jag! Grrrrrr.
Hihi sitter på Porto flygplats på väg till Stockholm med halvfylld jähättestor resväska som ska fyllas med massor av kaffeeeee. (Brygg såklart. Gott sådant finns bara i Sverige.)(Om man inte vill betala multum på något litet specialbryggeri.)
Men nä oj, det hade väl ingen, eller iallafall jag, inte en tanke på att du skulle göra! Men det hade ju varit kul förstås, för jag orkade verkligen inte gå upp klockan fyra. Trots att jag var uppe och gick med kramp i vaden vid kvart över tre. Jag ville BARA sova.
Uärk för vadkramp mitt i natten. Lider med dig.
Karin, du som kan swahili: hur ser ”en inredning i swahilistil” ut? Jag läser en reseannons om en safariresa. (Swahili är väl ett lingua franca- språk dessutom, vilket gör det hela än mer mystiskt.)
Åh, Ökenråttan, jag ser det framför mig: mörka möbler med snidade detaljer, någon möbel i gladare färger, gärna rött-grönt-vitt, zebraskinn, någon makondeskulptur, valv här och där, mörka fönsterluckor med spjälor. Jag har bilder i en dator på annan plats, från sådana hotellmiljöer. I vanliga rektangulära swahilihus är inredningen mer ”europeiskt ” om budgeten tillåter.
Jag läser också reseannonser! (I fantasin ska jag nämligen vinna fyra miljarder kronor på nåt mysko sätt, och jag vill så innerligt åka till Nederländerna. Tror ni att fyra miljarder räcker?)
Hotellinredningar i ”swahilistil” må vara fulla av klichéer, men kan vara bra ändå. Go for it, ÖR och LM! Jag tänkte lägga in en bild från Kinondo Kwetu, söder om Mombasa i swahilikulturens kärnområde. Men det går inte! Hittar ingen ”bläddra-knapp” för bilder. Vad har hänt?
Karin!
Funktionen ”lägg in en bild” här i kommentatorsbåset pajade för att tillägget som jag hade installerat helt enkelt lade ner och försvann från marknaden. Jag ska se om jag kan installera en annan!
Nu testar jag att lägga upp en bild på när jag i England hittade racket & boll på snöre och stod där i duggregnet och lirade en stund.
Det funkade! Testa, Karin!
Var är bilden, Lotten?
Just det, Ninja, jag tänkte just fråga var nånstans hon gjorde den lyckade uppläggningen. Och vardådå uppläggningsbläddringsknappen och -rutan finns.
NÄMEN. Hur funkar detta månne i den digitala världen? När jag testade såg allt fullkomligt utmärkt ut. Där satt ju bilden som en smäck. Men nu? BORTA!
Utredning pågår! (Det är som om hela tillägget fanns i några minuter och sedan försvann, för nu är valet ”lägg till en bild” helt väck.)
Åhå!
”Tillägget comment-image-boost/comment-image-boost.php har inaktiverats på grund av ett fel: Det finns ingen sådan tilläggsfil.”
Men det fanns ju nyss?
Fortsättning följer!
Nähäpp, det gick helt åt pepparn. Jag måste installera tillägg som inte finns. Så … tills vidare (jag SKA lösa detta) får vi länka till bilder på andra ställen eller beskriva bilder med hjälp av våra förtjusande bokstäver!