Och hur gick det med entrén som skulle fixas?

Tänka sig att ibland får jag verkligen tummarna ur! För två veckor sedan föll fjällen från mina ögon; plötsligt såg jag att entrén till mitt hus – med en söndervittrande betongklump till trappa – såg bedrövlig ut. Hur bedrövlig var det nu den såg ut? undrar ni och ber om en repris.

Det som fick mig att ta det stora steget och hitta en snickare och hosta upp massa slantar var faktiskt resan till Lundakarnevalen; ”Davids trappa” på Bredgatan slog alla rekord i trevlighet. Vi satt där på tre smala trappsteg i kallt stenmaterial och vi åt och drack samt pratade med alla som drällde förbi på trottoaren.

Tomas the snickare i Eskilstuna kom och satte igång i full fart medan jag roade mig i London (jodå, mer Londontips kommer om några dagar). Vi var inte överens om hur trappan egentligen skulle utformas, men Tomas var så förstående (och skakade bara på huvudet åt mig lite då och då).

Oskar och jag hyrde ett finfint släp för att i söndags få bort alla grenar och allt annat skräp. Här i Eskilstuna har vi ju ett världsberömt återbrukscentrum – Retuna – som det är riktigt roligt att besöka. Jag kollade öppettiderna och när det regnade som mest, satte vi igång att lasta. Regn, regn, lasta, lasta, iskalla händer, blöta skor, lasta, lasta.

Att kroppsarbeta med Oskar är kul eftersom han är stark som en oxe och inte skyr regn det minsta lilla och dessutom är bra på att hantera släpen. Vi krånglar alltid med dem eftersom vi på inga villkor kan backa med släp utan måste koppla loss, styra rätt, koppla på, koppla av för det blev fel och skratta åt allt bängel.

Så satte vi iväg mot Retuna, som enligt sajten skulle ha öppet till 16. När vi kom fram kl 15.03 var det däremot jättestängt eftersom jag hade läst fel. Soptippen stängde kl 15, själva Retuna kl 16. Gaah.

Stor, tung suck. En suck till. Var månne andra soptippen i stan öppen? Nope. Suck. Får man kanske någonstans dumpa trädgårdsskräp i skogen? Oskar googlade och svaret var nej. Suck. Skulle vi stå ut med att bryta mot lagen och faktiskt dumpa allt i skogen ändå – som så himla många andra ju gör?

– Jag vill inte bryta mot lagen, men om du vågar göra det …? sa Oskar.

Vi suckade igen.

– Olle hade aldrig godkänt det, sa jag.
– Nä, pappa hade sagt ”aldrig i livet”, sa Oskar.
– Ja, men faktum är ju att han är död, kontrade jag.

Vi fnissade, för det var ju lite kul. Sedan suckade vi igen och

• åkte hem
• kopplade av släpet
• slet ur alla grenar och lade i en inte alls imponerande hög
• kopplade på släpet
• lämnade tillbaka släpet.

Men nu kan jag blogga om äventyret och vi kan sova med gott samvete samt berätta om hur tokigt det blev och dessutom publicera bilden nedan som visar hur jag med tjugo spretande grenar i famnen snubblade omkull och föll baklänges.

Tyvärr är det ju så att man inte bör renovera alls. Man bör aldrig måla om, sätta upp nya tapeter eller laga ett trasigt golv. För så fort det är gjort, ser allt annat runtom ju fullkomligt bedrövligt ut. Ja, lika bedrövligt som den förnicklade betongtrappan som ju satte igång allt!