Innan jag ens talar om vad det handlar om, betonar jag det allra, allra viktigaste i den här litterära gissningsleken
Håll i er, för nu kommer det!
Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva ut det rätta svaret om ni är säkra på det!
Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör lämna ledtrådar efter sig precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker faktiskt har fel.) Om man inte har den blekaste susning om svaret, kan man alltid gissa på Orlando Bloom eller Hjalmar Söderberg eller till och med nån som har bott på Skebokvarnsvägen.
I år kommer alla luckor att vara nytillkomna författare. Eller så ljuger jag nu igen. Kanske är det tvärtom så att alla gamla luckor och lösningar kommer tillbaka som osaliga andar? Ja. Eller nej. Men i punktform nu!
- Varannan dag (ojämna datum) fram till julafton lägger jag ut en text i ottan. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Texten har en komplett ovidkommande bild som prydnad. Eller så är bilden kanske jätteviktig? Hur som helst talar vi aldrig om bilden, så det så.
- In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats.
- Ibland kliver även jag in i kommentatorsbåset för att få ordning på era spretiga tankar. Ibland håller jag mig undan eftersom jag faktiskt inte behövs!
- Nån gång efter midnatt varje jämnt datum publicerar jag facit och några av era gissningar. Alla – ALLA – som har gissat har då chans att vinna en ännu inte tillverkad t-shirt, som förmodligen kommer att vara värd lika mycket som en Picassotavla om ett par hundra år.
- Alla tolv luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Ingen begriper nånsin vad detta egentligen har med saken att göra. Men vem är väl jag att bryta en tradition, va?
Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset
Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: förkortning för ”Hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen är bra att dra till med när som helst.
Hjalmar Söderberg & Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Att sitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.
Att hoppa i hatten: man har inte tid/lust/ork att gissa/klura/fundera, men vill faktiskt ändå vara med på ett hörn och ha en chans att vinna tischa. Så här såg tröjtrycket ut förra året!
Och om ni vill gnugga geniknölarna och öva upp er lite, så kommer här en jättegammal lucka som inte alls vållade er särskilt mycket bekymmer. Eller så gjorde den det kanske? (Länk till facit finns i kommentatorsbåset.)
Tja, tjenare, välkommen såhär rakt över disk. Jag ska bara berätta för er hur hur det ser ut där jag jobbar.
Studion (med måtten: 9x5x2,2 m) har en kraftfull men tyst mixer med gummerade handtag som är välformade och har elegant design. Handtagen är dessutom lätta att rengöra (helst med rengöringsmedel med neutralt pH-värde) eftersom mixerfoten är avtagbar och av värmetålig plast. Användningsområdena med symboler kan man se här på undersidan av förvaringslådan, vilket underlättar arbetet förstås. Ytan är i högglanspolerat, tvättbart utförande med plastade skänklar, och här i hörnet finns en orange indikator lampa som gör att många använder den som prydnad vid t.ex. ålagille.
Det finns också retro-dekaler i smidigt, orange gummimaterial som fästes på både kurviga och raka ytor och dessutom på de flesta underlag, t.ex. metall, glasrutor, plast mm. De har stark häftförmåga, som gör dem mycket svåra att ta bort.
5 kommentarer
