Christer, the Long Distance Personal Trainer:
Det hade jag då inte väntat mig!
Ökenråttan:
Fia är lite med på ett hörn, ett sorgligt hörn, men ändå.
[Fia är Niklasses papegoja.]
Aku:
Men var hen/de verkligen från Liverpool och inte från t ex Yorkshire?
(pigga?) kristina:
Vad har romarna nånsin gjort för oss?
Hemul:
Nu lär det snart bli ett herrans liv, fullt med släkt och ont om datortid.
Ninja:
Pepparkaksdeg!!?!
Vi brukade få dela på en liten pepparkaka, hela familjen, 27 personer, men vilken lyx vi tyckte det var. Skulle dagens ungdom aldrig kunna förstå.
Dela en hög med gammalt bös. Tänk den som ändå kunde fått dela en hög med gammalt bös. Vi fick, alla 64 barn, fantisera om att grannens familj kunde få fantisera om att dela en hög med gammalt bös. Efter det drömde vi om att sova, somna det fick vi aldrig.
Nu är vi där igen: det var svååårt att skriva facit. Inte för att jag har glömt vem HB är, utan för att det finns en oerhört stor humorskatt att ösa ur. Så istället för att leta bakgrund och kuriosa, satt jag och gapskrattade åt ”maraton för inkontinenta”.
(Och ja, lite inom parentes har vi våra svenska Galenskaparaftershejvare som tävlade i 400 meter stav, kast med liten höjdhoppsställning, tyngdlyftning, hoppa bort samt gymnasterna med serviettspiralen. Som fastnar i vinkelvolten.)
Sista luckan 2021 var alltså en Monty Pythonfylld lucka med George Harrison i fokus. (Mer om honom strax.)
När gubbarna ovan var grabbar mellan 26 och 30 år, sammanstrålade de och fann att de alla var vansinnigt förtjusta i
- trams
- larv
- idioti
- elaka skämt.
John Cleese har sagt att Python var som allra bäst när skämten faktiskt inte betydde ett enda någe – och så ger han exemplet ”The Fishslapping Dance”.
I detta klipp ser ni även Terry Gilliams fabulösa illustrationer.
Graham Chapman, Michael Palin och Peter Sellers (sedermera Britt Eklands man) gjorde i mitten av 1960-talet barnprogram ihop, medan de andra skrev manus till än det ena, än det andra. När de tillsammans (inte Sellers) 1969 gick upp på BBC för att lämna synopsis till en tv-serie hade de inte förberett någonting. Inte en enda rad, inte en tanke, inte ett skämt, inte en roll. Ingenting.
Ungefär så här lät det:
– Har ni tänkt er humor? sa chefen Michael Mills.
– Eh, ja, sa grabbarna med massa axelryckningar.
– Skämt?
– Ja, sa grabbarna och sneglade på varann.
– Musik?
– Kanske … sa Eric Idle.
– Gästartister?
– Nja … sa grabbarna som inte ritkigt förstod frågan.
– Okej, gör 13 avsnitt så ser vi hur det går!
En sån därn chef skulle man ju önska sig – en som prioriterar konstnärlig frihet och kreativitet. Och som alltså var den som sparkade igång Monty Pythons flygande cirkus (1969–74) genom att ösa pengar över dem.
Jag frågade nyss äldste sonen (han som engagerade sig i luckan som innehöll danska ord) vad han kunde om Monty Python.
– Tja, jag har ju sett alla fem filmerna. Men nä, så bra var de inte.
Och så rabblade han dem alla utan minsta tvekan:
1971 – And Now For Something Completely Different
1975 – Monty Python and the Holy Grail
1979 – Life of Brian
1982 – Monty Python Live at the Hollywood Bowl
1983 – The Meaning of Life
Och det är nu vi återkommer till George Harrison.
När första avsnittet av tv-serien hade sänts 1969, skrev han nämligen till BBC och sa att det hade varit SÅ roligt och att han ville se mer av den varan. Tyvärr fick inte Python-medlemmarna se brevet, men tio år senare klev han in i handlingen igen och räddade hela inspelningen av Life of Brian. Alla finansiärer hoppade nämligen av projektet av ren och skär rädsla för repressalier eftersom filmen ju tar ”all heder och ära av Jesus”.
Men det var ju inte alls så – filmen handlade om fanatism på alla fronter och uppmanade alla att vara kritiska, tänka efter och ta reda på fakta. George Harrison belånade utan tvekan allt han hade och blev producent och såg till att filmen blev vad den blev.
Särskilt Michael Palin och John Cleese fick stå till svars för manuset i flera omgångar – här kommer en intressant liten snutt om just detta. (I ett radioprogram från 2013 diskuterar de än en gång det som hände under Brian-perioden och man får se klipp ur ett diskussionsprogram från början av 1980-talet.)
Det var det: Monty Python anses av många vara för humorn vad Beatles var för popmusiken. Well, där knöt jag allt ihop säcken till slut.
Jag kan förresten rekommendera Michael Palins ”Diaries 1969–79: The Python Years”!
Men nuuuuuuuu tar vi några vinnare ur plommonstopet: Hannoia & Kråkan! Och så en bonuströja till Pysseliten som drog igång en Zoom-båsträffstradition! Mejla adress och storlek!
God julafton, alla!
DRT – the trådutredning kommer nån gång under juldagen!
Dagens embryo-poem … måste dras upp ur bloggens kommentarer
embryo slår upp dörrarna okcså ruslar in i bradagsrummet
jag kan jag kan jag kan
vad kan du det undrar jag nu
farran räknrar på fingrerstropparna: du kan cykcla svimmra pratra med mat i munnen, men det är väl det det säjer jag nu
nej nej det här är något mer fantastiskct jag kan gråtan i lottens hemmeliga bloggrarekryzz det säjer jag nu
yo
vem är
det är biggles det säjer jag nu men säj det inte till någon det säjer jag nu
biggles det undrar jag nu yo
ja okcså det var plättlätt eftersom groerogroe – hur stavrar man hans namn det undrar jag nu – harrisburg var med i proppgruppen biggles
men är det inte lite väl enkcelt det undrar jag nu: han nämns ju i gråtran
just det där ser du: en lertråd
nja en lertråd ska väl vara lite klurlig i sej
det här är klurligt
nja: mer enkcelt än klurligt det säjer jag nu yo
det enkcla är det svåra
det har du iokcsåförsej rätt i embryo
då chansrar vi på proppgruppen the biggles det säjer jag nu
yo
men vi kan gradera med abbra
abbra det undrar jag nu yo
ja dom kommrer tvåa på min önskcelista det säjer jag nu
yo
eftrersom det är ju ändå jul det säjer jag nu
yo
38 kommentarer