Till häromåret hyrde jag alltid cykel när jag var i Stockholm, vilket jag har nämnt flera gånger förut. Hjälm brydde jag mig rebelliskt – och dumt nog – inte om. Vinden fläktade i håret, jag var 16 år igen och plötsligt förstod jag hur Odenplan, S:t Eriksplan och Centralen låg i förhållande till varandra.
Dessutom fick jag ju tillfälle att KLAGA versalt över cykelvägarnas idiotiska dragning där jag plötsligt blev tvungen att tvärnita på grund av
- mötande cyklister på min enkelriktade framfart
- bussdörrar som öppnades och folk som vällde ut mitt på cykelvägen
- en man i plommonstop som slog på alla cyklister han kom åt.
Så försvann cyklarna på grund av ett upphandlingsmankemang, samtidigt som sparkcyklarna åt upp trottoarerna som vore de triffider. Igår vandrade jag från Stureplan till Odenplan och då såg det ut så här …
Samtidigt är jag djupt avundsjuk på alla som kan hyra sparkcykel och bekymmerslöst rulla mot rött, sparka mot enkelriktat och sick-sacka mellan bilar som står i kaosköer. De är många – jättemånga!
- Är jag sur, grinig och motsträvig?
- Är jag bara arg för att mina knän inte klarar av huppiguppandet och skakandet?
- Har jag rätt, men får faktiskt skita i det här och leka hinderlöpning samt strunta i de synskadade?
Vad tror ni om sparkcyklarnas framtid?
Uppdatering!
Problemet med störande, nya företeelser är gammalt. Läs Stockholms-Tidningen 1896!
Hupp, ingen i båset?
Jag rör mig inte längre så ofta i stan, men jag känner redan en stark antipati mot de här sparkcyklarna. Mest för att det är så dumt sätt att ta sig fram i en stad.
De är för många, degår att slänga hur som helst, de är i vägen och med tanke på hur populasen beter sig utan batteriserade hjul mellan fötterna så är de också livsfarliga.
Användaren är inte försäkrad, så det lär bli dyrt den dag polisen får tag på någon sparkcykelåkare som betett sig puckat.
Dessutom är det ju allvarligt för hälsan hos sådana individer som jag, eftersom vi kommer reta ihjäl oss om vi inte dör av uppfostringsutmattning när vi högt och ljudligt talar om för alternativbegåvningarna vad vi tycker om deras framfart och parkeringsmisslyckanden.
Du ser, Ninja, vi är lika sura du och jag!
I Tyskland har elsparcyklar registreringsnummer och föraren/ägaren är därmed lika trafikskyldig som alla andra fordonstrafikanter. Något att ta efter.
Vi har synskadade grannar som förbannar dessa vehiklar, av uppenbara skäl.
Japp, Lotten, vi är samma sorts surkärringar.
Leve oss.
Trist med cykelbrist, men det finns andra fiffiga fordon: bilar. (Mäh, tänker kanske någon båsist nu. Taxi då, eller?) Nej, elbilar som funkar som elsparkcyklarna, med den stora skillnaden att de parkeras på parkeringsplatser. Man kollar en app och hittar vanligtvis en bil runt hörnet. Bokar den i appen, går dit, trycker i appen på ”öppna dörren”, sedan på startknappen och off you go! När man är klar ställer man den bara på någon laglig parkering och går glatt visslande därifrån. Visserligen bara i Stockholm innerstad ännu, men där funkar de fint. Googla på Aimo!
Det låter fantastiskt Karin, den enda nackdel jag kan komma på är att det inte funkar för de som inte har körkort, vilket ju många stockholmare har valt bort.
Stämmer bra Ninja. Men det får till följd att man blir extra populär bland sina körkortslösa släktingar och vänner. Än så länge ser jag det som en fördel. Och än så länge har det en viss överraskningseffekt när någon till exempel föreslår att man ska taxi och man kontrar med att: ”Äsch, jag tycker att vi tar den här bilen i stället.” Så öppnar man och hoppar in.
Alltså hur fungeeerar huvet på dom där som parkerar på det där viset?
Förundransvärt ändå.
Man tycker ju att det borde gå att spåra via appen vem som använt sparkcykeln och därmed kunna presentera vederbörande med bot. Men den stora frågan är ju såklart vem skall göra det och vad gör man om (när?) personen i fråga inte betalar…
Ja, jag tillhör surkärringarna i detta.
Igår var nog första gången jag hörde om appbilarna som bara väntar på att användas och tycker det låter som en finfin idé.
För ett antal år sedan slapp vi ifrån motoriserade skateboards (skatbord, enligt Grönköpings Veckoblad) eftersom de hade fyra hjul och motor och därför klassificerades som bilar, och då uppfyllde de inte säkerhetskraven. Den lagstiftningen tycks ha ändrats, för dehär sparkcyklarna har väl också fyra hjul?
Början av förra seklet – då var man kitsligare.
Registreringsskyltar på trampcyklar krävdes.
https://www.na.se/artikel/forst-tillstand-sedan-cykla
En mig närstående 28-åring i det fjärran Örebro rapporterar frekvent om att cykelryttarna därstädes, också fortfarande, ofta är en fara på gator, torg och icke minst gångbanor för såväl sig själva som andra trafikanter. (Hästarna tycks dock ha dragit sig undan stadens trafikmiljö.)
I Göteborg lär de ha bestämt i kommunalfullmäktige att om inte cykeln parkeras å tillåtna ställen, så fortsätter den att belasta dens som sist använde den konto. Jag vet inte om det verkligen fungerar. Kanske är det något färre cyklar på fel ställen.
Vet ni att – och detta kan jag säga eftersom jag nu har kollat – i Eskilstuna har vi inte en enda hyrsparkcykel. Och i Finland cyklar många året runt.
I Stockholm cyklar många också året runt.
Här kostar det sparkcykelföretagen 500 pix att lösa ut en sparkcykel som kommunen tagit hand om för att den ställts på ett puckat ställe. Den summan kunde gott dubblas så kommer kostnaderna för användarna att bidraga till saneringen av marknaden.
Förutom att användarna är i gemen ganska lengräddade, så är det något så genuint KORKAT i att använda dyra och miljöskadliga metaller till batterier för något så genuint onödigt som leksaker för infantila vuxna.
Gå, människa, gå!
Planera din tid.
Förena nytta med nöje genom att se fotnära förflyttning som dagens motionspass.
Nu röt du så där bra igen, Ninja.
Tack Magganini, ibland så!
Hear, hear! Ninja
Kommer ni ihåg Emma-Karin? Hääääääär!
Hon vann! Hon vann Lilla Augustpriset!
Jodeläho, så fantastiskt!
Men jag är inte förvånad, den var så fantastiskt bra!!!
Stort, stort grattis Emma-Karin.
https://www.augustpriset.se/en-ospelad-fiol
Här kan man läsa den vinnande novellen.
Stiligt! Vilka vann resten av Augustpriserna då? Måste undersökas.
Nu har jag undersökt. I fackboksklassen blev det den alla trodde och i barnboksklassen en nästan ingen trodde, om jag minns förhandsdiskussionerna rätt. Så då borde rätt många kunna vara nöjda över att ha gissat rätt/över att det inte är alldeles förutsägbart.
Tja, en elsparkare skulle ALDRIG vika åt sidan, come what may, så Hallandspostens lilla propå betr. velocipedister gäller då inte elsparkarna.
Men ÖR, då har du inte sett när jag och rullen möter folk som inte tar hänsyn till handikappade!
De gröna jonnarna med sina kompakta gummidäck från det konkade företaget är lämnade övergivna och låsta på många ställen. Jag såg en stå över ett år innan den försvann (eller togs i nytt bruk).
Dock har jag noterat att några finns på plats vissa dagar, andra dagar inte. På ett ställe, Hammarbyhöjdens östra T-uppgång, verkar det finnas en som används som alla andra jonnar.
Låsen går tydligen att bekämpa.