Vår HEJ-bil som var så fin och vacker och underbar på alla sätt och vis, har nu tappat avgasröret två gånger, den har trasig handbroms, sladdriga (mitt ord) fotbromsar (mitt ord) och mår liksom inte så bra längre. Jag sade adjö till den redan i februari, men sedan har vi hållit liv i den med hjälp av konstgjord andning och en enarmad bandit.
Hej då, HEJ! kommer vi att inom kort vara tvungna att säga paw-rikhtight eftersom allt som ska lagas övergår vårt förstånd. (Bilförstånd, that is.)
Nu har vi två bilar som vi måste bli av med – för även Saaben står kvar här hemma och är en perfekt reservdelsbil. Eftersom huset dessutom är fullt av gäster, ser det lite stökigt ut på parkeringarna runtom.
Och vad köpte jag i tisdags? JO, EN BIL!!!
Men först fick min svåger agera lite bulvan åt mig eftersom han vet vad han ska säga till folk som säljer saker. Jag skulle ha sagt:
– Hej, bilen som du säljer, ärennågeåha? Asså, har den radio och så?
Han sa:
– Bilen som du säljer ska jag ha. Jag swishar över 2 000 kr om du genast tar bort annonsen och så kommer vi och hämtar den imorrn.
Svågern är förvisso inte bilmekaniker, men han har ett sjätte sinne när det gäller prisvärda ting. Snipp snapp snutt, höll allt på att ta slutt bara för att SJ inte hade några platser kvar på tåget Eskilstuna–Örebro. Sextonåringen ville följa med som moraliskt stöd – men biljetterna var helt enkelt slut.
Det spelade ingen roll; hur jag än försökte, fanns inga biljetter kvar. Sextonåringen försökte i appen och jag i automaterna. I resebutiken lyckades de skramla fram två förstaklassbiljetter, som jag ytterst motvilligt betalade. Väl på tåget dokumenterade jag hur fullt det var i andra klass. Vill ni se trängseln?
Det sades mig att tåget efter bytet i Arboga ju var fullt, men även där tog jag bilder på tomma säten. (Ska inte tråka ut er. Men grrrrrrrrr. Jag borde ha kunnat köpa resan i två steg och betalat mindre. Gah.)
Så … vi satte oss i första klass på tåget till Örebro och
- mötte upp säljaren
- provkörde bilen hem till säljaren
- skrev på papper
- fixade försäkring.
VIPS, var jag så bilägare. Till vaddå? undrar ni. Jo, nu ska ni få höra.
Bilarna är så löjligt lika varandra att jag bara baxnar. De är födda -99, AC:n funkar inte, och det finns bara en nyckel – där fjärrfunktionen inte funkar. Till och med stenskotten sitter på samma ställen. Inredningen är lite brunare i Goofy, men ratten är lika gummiklistrig.
Kamremmen är nybytt, alla filter är bytta, bromsarna funkar på alla håll och kanter och i motorn ser allt så fint ut, bubbla förknasare på alla håll. Inga hål nånstans! Jag kommer att kunna köra till träningen, åka ut på motorvägen och hjälpa folk att flytta sängar!
Men, ack. Oh ve. Skandal:
INGA MUGGHÅLLARE!!!
Men då kan ni ju inte äta på schnabbmatsrestaurangerna som vnligt folk, utan är tvungna att HÅLLA I MUGGARNA SJÄLV!!
Ja, jag säger då det.
AC kan med fördel ersättas av KD.
Jo men det var nog som du skrev att biljetterna var slut. Då kunde ju ingen köpa biljett, så därför blev alla platser tomma.
Jag undrar jag om di där lite suddiga individerna verkligen hade nån biljett? Hmm …
Är fortfarande spekulant på sommarhjulen på HEJ.
Vår framsida är en hyllning till svensk bilindustri. Nästa inköp: en lastbil från Scania. Sen skulle jag gärna skaffa mig något med kaross från Säffle lättmetall.
Vi har också namn på våra bilar. Maken är ägare till en SAAB 9-5, som är guldbrun metallic. Den fick namnet Guld. Så gav vi bort vår skruttiga SAAB 9000, som gick under namnet Niotusen:en, till Svägerskan. Inte 9001 utan 9000:en. Så skaffade vi istället en SAAB 9-3 i blyertsgrå metallic och den fick namnet Silver. Sedan blev Silver lite gammal och började få lite krämpor. Maken tyckte det var dags att byta ut den. Det blev en SAAB 9-5 i ljusare grått. Den fick nu ta namnet Nysilver eftersom den var ju nyare än Silver. Någon som ser ett mönster här? Jag hoppas Nysilver har evigt liv. För SAAB görs ju inte längre och jag vet inte vad jag skulle ha i stället!
Jag har tidigare ägt en orange SAAB 99 med namnet Maggan och maken och jag hade en vit SAAB 99, som gick under namnet SAAB:en då vi frångick mönstret och hade Kadetten samtidigt. Den var inte så kul, så det blev inte fler sådana….
Våra tidigare bilar har hetat Piff och Tya, efter registreringsnumren. Den sistnämnda omnämns i dagboken flerfaldiga gånger som ”bilen, som tyade i skuggan” etc. Den nuvarande går inte att uttala bokstäverna på, så den heter Agenten efter siffrorna 009.
Pappa franskläraren har bland annat haft en bil som hette USO. Hade den hetat USE (usé, utsliten) hade han inte köpt den, hävdade han.
Grattis till GOF! Ser stor och bra ut för sängtransporter. Jag har en dyscha som … nä, skoja ba.
Alla mina bilar har haft rätt trista skyltar så jag roar mig med andras i stället. Som en svart bil med skylten GUL, en halvskruttig bil med skylten BRA och så de två som var parkerade bredvid varandra och hette KBT och BUP. Det tyckte min psykologdotter var lyckat. Men tror någon att vi tänkte på att fotografera dem?
Har du skrivit Blocketannonserna för Hej och Saaben än, efter alla konstens regler?
– Pedagogisk, med punktlista på fördelar och nackdelar
– Humoristisk
– Trevlig, inga ”prutat och klart”, ”bara svänsktalande” etc
Båset kan säkert hjälpa till att säkerställa att cement och betong används rätt, att annonserna översätts till jiddish samt att den även kan läsas av hammarhajar.
Annonserna skrivs under morgondagen; idag bärs sängar, körs porslin och tappas kristallvaser i hiss! (Spanjorens broder har fått egen lägenhet i Eskilstuna. En perfekt etta med rejält kök nära stationen, nära affären, nära spanjoren och för 3 700/mån.)
Om man tappar kristallvasen just precis innan hissen – på väg upp – stannar, alltså när vasen har ett visst rörelsemoment uppåt, tror jag det kan gå bra. Eller är det just efter hissen startat på väg ner som är bäst?
Allra bäst är förstås om sängen är med i hissen och vasen hålls/tappas strax ovanför sängen.
Ja, det gäller att planera sina kristallvastappningar noga.
Goofy är ju ett bra namn. Annars kunde man, just för att det gäller ett transportredskap, också tänka sig Goforit, eller Gofer. Men det är ju utrikiska. Men visstja, det är väl Goofy också.
Den där jädra kristallvasen har förresten en sönderslagen kompis i Bandhagen. (Hej Orangeluvan!)
Nu har här flyttats färdigt! Och ja: lättsönderslagna saker ska tappas strax ovanför en mjuk säng.
Goofy har förresten stått stilla idag: HEJ-bilen har fått sköta flyttandet eftersom den är proppfull med bensin.
Det finns bra hävertar för ett par tior på Biltema.
Ninja: Hävert? När det finns tunna böjbara slangar att köpas i metervara. Tänk på uttrycket ”slanga bränsle”.
Örjan: Varken bensin eller diesel smakar nåt vidare, tro mej. Kan man slippa suga med munnen är mycket vunnet. Öl, hemmagjort vin eller glögg är en helt annan sak.
Håller med Kråkan, de här har en liten behändig inbyggd pump som man trycker på fyra gånger. Dessutom är de billigare än slang.
Ynklig barfotatant frågar:
Finns det nån gammal huskur för att få ut mikroskopiska stickor ur fötterna?
Jag har en under en stortå som gör sig rejält påmind vid varje steg, men som inte går att få syn på.
Nåt omslag som ”drar ut den”, typ.
Sätt ner foten i fotbad med såpa! Jähäääättelänge!
Kläm sedan som vore stickan en finne.
Man kan också försöka anordna suuuuuug genom att värma ett nubbeglas eller liknande och hålla mot stickhelvetet.
Idag träffade Goofy en bilmeck. Rapport kommer imorrn …
Våtvärmande omslag under natten, gärna med alsolsprit iställlet för vatten.
Om man inte kan få syn på den så kan det vara en liten glasskärva, också.
Jag upprepar mig, tror jag: groblad fastplåstrat under natten. Stickan är uråkt om morgonen.
Har nu satt mig med fötterna i såpbad. Hunden förhåller sig skeptiskt avvaktande runt hörnet. När något arrangeras på golvet brukar det gälla honom …
Tar de andra kurerna sen om inte den här fungerar.
Jag varken ser eller känner stickan utifrån, så att säga. Gick barfota igår och brottandes med lupinerna och lite allt möjligt. Kanske att det är en tistel som försvarat sig.
Hur länge är jähäättelänge?
När fötterna känns som vattenlik: svampiga, skrynkliga och lite som nakenhundar!
Nakenhundar är inte svampiga eller skrynkliga!!
De är som en varm persika ungefär.
Sitt du, tills dina fötter är som Eskilstunabor. Slemmiga som sniglar.
Jag använde den här tekniken på Sextonåringens fot – som hade hamnat på en sjöborre, och taggen bara PFJIOOOOONG!!!! Den hoppade ut som skjuten ur en kanon!
/slemmig snigel
Ja, metoden funkar och av samma orsaker som att min och Magganinis också funkar.
Det är bakdantandet av nakenhundar jag protesterar upprört mot.
Hoppas att det var du som slutligt segrade över tistlar och lupiner, Cecilia N.
SPIK I FOTEN!
Olle (DDM that is) backade den gamla bilen (HEJ) rakt in i den nya (Goofy) så att en stor buckla gör att passagerardörren inte går att öppna!
Byt passagerardörrar mellan bilarna. Borde inte vara något stort problem om ni bara får upp dörren på Goofy (förmodligen våld och kanske även lite mera våld som behövs).
Min ännu äldre Vovlov har min dotter döpt till Batmobilen bara för att den är så tuff.
Cecilia N: Mot stickor gäller Råttans regel. Håll foten i VARMT tvålvatten, mycket tvål och MINST en halvtimme. Fyll på varmt vatten så att det är riktigt varmt hela tiden och låt tvålen ligga kvar; flytande tvål går inte att använda till detta. Sen trycker du med tummarna från vardera sidan om stickan och VIPS bara FLYGER den ut.
Åh nej, så tråkigt med bildörren! Kanske går det att använda såpbadsmetoden även på dörren och klämma upp den uppmjukad? Eller sugkoppsvarianten?
Bilen jag hade före min nuvarande kallade vi för pärlan, dels för att den var vit och dels för att den var en släktklenod (min i tredje generation). Den saknade också mugghållare, men det gick att lösa med en fiffig grej från typ Biltema. Mugghållaren fästes genom att tryckas in i fläktgallret. För het dryck kunde således svalkas genom artificiell blåsning.
Jag har aldrig kallat mina bilar för något annat än bilen, men när vi hade en Mercedes 500 SLE, så kallades den för fetmercan av ungarna. Den var verkligen fet, den var svår att parkera eftersom den fyllde hela parkeringsrutan med sig själv, och lämnade inte alltid rum för att öppna dörrarna, så man kunde gå ut.
Sen hade den en fet dieselmotor som mullrade i bussregistret. Om man körde någon lnjesträckning och låg en minut eller två före bussen, så kunde man få folk att springa som fan genom ett lätt gaspådrag.
[…] Okej, häromdagen köpte jag bil. (Läs och förundras.) […]
Biltemas mugghållare låter intressanta! Och det där med att byta ut bildörren görs säkert i en handvändning …
Handvändning?
Är det inte sådant man gör vid ”normal” bidörrs-öppning (medveten särskrivning för läsbarhetens skull)
[…] där resa som SJ påstår inte går att boka eftersom alla biljetter är ”slut”. Jag vet sedan Örebroresan häromdagen att det är något man bara kan fnysa åt, så det gjorde […]