Eftersom vi har så haltande generationer i släkten, är det 101 år sedan min då unge farfar på statens uppdrag begav sig till Norge för att köpa kaffe. Jag har berättat om farfar förut, så nu kommer en snabbrepris:
När min farfar Sten Stenson var 27 år, fick han ett hemligt uppdrag som innebar att han skulle ta sig genom halva Norrbotten för att köpa 1,5 ton kaffe för 7 000 kr. Han fick en pistol att skydda sig med och tog sig sedan från Vilhelmina till Mo i Rana via vattenvägar och på cykel. När han sov över i Vojmån fick han låna en sovsäck av en okänd karl ”som hade mått väldigt dåligt”. Inte undra på: mannen dog senare i spanska sjukan. Och farfar blev förstås sjuk …
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog – de flesta var precis som farfar unga och friska, om än inte med massa pengar och kaffe i sikte. Sjuk och febrig, halvdöd och ynklig lade han sig och yrade i en tom stuga i den oländiga terrängen på gränsen mot Norge. Ingen visste var han var, ingen tog hand om honom – han skulle nog dö, tänkte han.
Och nu undrar ni vad detta har med verkligheten att göra detta nådens år 2019.
Detta är vad vi ska göra nästa vecka. Med pappa (f. 1937) och lillasyster Orangeluvan ska jag åka farfars rutt från 1918! Vi ska naturligtvis köpa kaffe i Mo i Rana, men kanske i blygsammare mängder.
Som ni ser går det inte att åka tåg hela vägen, som vi inleder med att tuffa till Umeå. Sedan hyr vi en bil och åker vidare. I Vilhelmina ska vi leta reda på var farfar bodde och hela vägen har vi gamla bilder att jämföra med. Vi kommer inte att kunna åka vattenvägen som farfar, men här kommer en bild på en av båtarna som han klev på.
Till grund för vår resa ligger en rullbandsinspelning som pappa gjorde med farfar 1973, där han ingående berättar om hela äventyret.
Fortsättning följer nästa vecka! Kom gärna med tips och frågor!
Jisses vilken kul resa! .. Det måste bli.
Frågor i massor! Hur länge tog det innan han blev frisk? Vad tänkte han skulle hända med pengarna om han dog där ute i en ensam stuga? Kom han fram och lyckades köpa kaffet till slut? Vem var uppdraget för och varför var det så hemligt? Fick han behålla pickadollen?
Här skulle man ju vilja sitta på dragkroken och vara med lite påsniskan.
Nej, inte vara på sniskan!
Oj, vad spännande. Min farfarsfar gick från Värmland till Medelpad för att få arbete, och hans fästmö anlände senare per tåg, vilket tog en vecka, men några detaljer vet vi just inte.
Instämmer i alla hakkes frågor.
Jag blir nyfiken på geografin.
Ni ska börja i Umeå (Västerbotten) och fara vidare till Lycksele och Vilhelmina (båda Västerbottens län och Lappland) och han for genom halva Norrbotten?
Jag fick precis en ny kunskap. Vilhelmina ligger inte så värst norr om Lycksele, bara väster om.
Där ser man: jag har fan inte svar på era frågor!
Jag bara skakar på huvudet och tänker ”det här måste jag undersöka” och inser att jag inte sitter inne med facit!
Spännande!
Ska ni bara åka bil mellan Umeå och Mo i Rana och sen tåg igen, eller bil hela vägen genom Norge och hem?
Resan är inte planerad i detalj, men hade vi haft ohemult mycket pengar hade vi definitivt tågluffat hem genom Norge bafatt.
Men nu blir det hyrbil Umeå–Vilhelmina–Mo i Rana–Storuman–Umeå med en planerad övernattning i Umeå och två oplanerade övernattningar nån annanstans.
Emotser svar på alla frågorna. Glöm inte Cecilia N:s geografifråga.
Varför fanns det så mycket kaffe i Mo i Rana? Hur kom han hem med alltihop, köpte han en liten vagn också?
Har stavningen av ”helst” i klippet att göra med att det handlar om doktorn och alltså hälsa? Nähä, inte det.
I tidningsklippet finns också ett av mina favoritretmedel, nämligen ”mellan – till”. För i alla fall jag kan inte läsa strecket mellan 11 och 12 som annat än ”till”. Det är tydligen inte bara en nutida styggelse. Frågetecken på det också.
Eller om det är ett litet flygblad eller en affisch eller så.
Sannerligen säger jag eder: svaren kommer!
(Och helt korrekt: nutida brott mot skrivreglerna har funnits sedan 100 år! Salig Carl Larsson särskrev som en tok!)
Får ni ta hyrbilen utomlands?
Nej, men hunden med in i himlen.
Om vi INTE får ta hyrbilen utomlands, måste vi väl göra som farfar: improvisera!
(Hade inte ens tänkt tanken … Vi är inte de mest välplanerade typerna i den här familjen.)
Glad midsommardag på er.
Norge är bara lite utomlands – nästan inte alls där vid Mo i Rana där det är så smalt!
Vi var i Mo i Rana ett par timmar härom året och häpnade över att en enkel lunchpizza med ost kostade 150 spänn. Och dom har en fin racerbana.
Alltså, de där gjusungarna. De växer med sådär 50% mellan varje gång jag kollar. Och jag kollar flera gånger om dagen.
Just det: midsommardag! Här har vi rullat hatt, firat spanjorens 25:e fölsedag, sagt adjö till DDM som for till Boston och dessutom städat två kylskåp! Vilken lycka!
Det ser så roligt ut när gjusungarna sover, de står som barnungar med huvudet ner och stjärten i vädret.
Ja, från fågelfronten kan jag rapportera att duvorna nu flyger med små pinnar och lagar sitt gamla blodiga bo där på brandbalkongen. Ska dom aldrig ge upp? Och lita på att skatan minns var det fanns så möra små duvstekar. Vad detta är sorgligt!
Det är livet, ÖR, de ger aldrig upp och driften att låta livet fortsätta är den starkaste som finns.
Det kan också vara så att dina duvor var lite tonårsoerfarna, men kan ha lärt sig nåt av den misslyckade häckningen.
Och det kläcks för många duvungar och även skatungar är ynkligt hungriga.
[…] Pappa (farfars son) och lillasyster Orangeluvan och jag satte oss idag på ett relativt obekvämt tåg med pinnstolar och en högtalaranläggning från 1953. (Tågen heter SJ3000 but I beg to differ, SJ1953 passar bättre. Det kan hända att jag överdriver lite.) Vi ska nämligen gå i farfars spår. […]
Gammalt bås, jag vet. Men när jag läser att skator attackerat duvungar måste jag berätta vad som hände under vårt midsommarfirande i en stuga vid en sjö en Småland. Min vän skriker till från altanen och alla rusar ditåt. Det singlar något dunigt i luften över ängen och så kommer en rovfågel dykande med något i klorna. En trio skator ger sig på rovfågeln och den ger upp och flyger ifrån sitt byte som verkar dött men vinden blåser i dess vingar. Det är en duva, så ett gäng skator har försökt rädda en duva. Eftersom vi har barn i stugan tänker jag att vi borde se till att få bort liket så jag går mot det men då vaknar duvan och flaxar bort över sjön.
Brukar fåglar rädda andra fåglar från rovfåglar?
Wow, Sanna! Vilken rysare! Det gör inget att det är ett gammalt bås: ibland trillar folk in i gamla bås i flera veckor senare!
[…] Bakgrund Dag 1 […]
[…] Bakgrund Dag 1 Dag 2 […]
[…] Bakgrund Dag 1 Dag 2 Dag 3 […]
[…] min farfar ju överlevde spanska sjukan 1918. […]