Midsommarhelgen inleddes med ett flåsande telefonsamtal när jag satt med ett glas vin framför mig ute på lokal med basketpolarna. Det var min djefla man som ringde:
– Hallååååå, sa jag.
– Uff puff huff flåååååååååås.
Sa han. Alternativa tankar i detta läge:
- Jösses, han är kidnappad och ligger i en bagagelucka.
- Han är ute i skogen och springer och vill berätta att han nyss såg en älg och att den var gigantisk, men nu måste han be om ursäkt för att han ju glömde att ta en bild.
- Han har missat bussen och springer istället till stationen och är nu nervös för att han inte kommer ihåg om han kollade så att spisen var avstängd.
– Förlåt, vasaru?
– Huff … skrfnff å NYCKELN … pffgrt å sen HUR?
Nu ska vi tolka:
- Han skulle kunna vara kidnappad och fundera över bagageluckans NYCKEL, men folk med moderna bilar har ju inte nycklar. Alltså nej.
- Han springer i skogen, men nu handlar det inte om älgar. Däremot har han tappat bort BILNYCKELN. Fast eftersom han redan har gjort det en gång tidigare, är det otroligt. Alltså nej.
- Han kan ha missat bussen och kommer springande på att han inte låste huset med NYCKELN. Men huset är under sommaren fullt med folk, så det kommer inte att låsas förrän i mitten av augusti. Alltså nej.
– Va? Jag hörde inte! Stå stilla! Sätt dig ner! Andas!
– Flås flås flås flås. Jag var ute och sprang och tappade bilnyckeln!
– Igen! Vad bra, nu MÅSTE vi köpa ny bil!
– Jag har bett Julian [spanjoren] att komma och hämta mig!
– Okej!
– Jag skickar en bild på var den kan vara!
– Lite risigt …
– Eller här! Jag skickar en bild till!
– Här är den säkert! Jag skickar en bild till!
Alltså favorit i repris, fast förra gången ägde vi två bilar med två bilnycklar vardera:
Ni ser på bilden ovan hur det såg ut förra gången som Lottens lilla Olle i skogen irrade. Nyckeln sprang till skogs och sågs aldrig mer igen.
Nåväl. Jag drack lite mer vin med basketkompisarna, jämförde brutna fingrar och stukade näsor och pling plong, så ringde min djefla man igen.
– Kolla! Jag skickar några bilder!
– Har du hittat nyckeln?
– Jaaaaa!
Helgen fortsatte med 25-årskalas, dans kring Godzilla samt med att min mamma föll och fick åka ambulans och sys med tio stygn (äcklig bild finnes). Huset fylldes till brädden och regnet rann ner i en säng som stod utomhus på vädring. Och så rånades mamma (med den trasiga handen) på sin handväska. 
1. Man får inte råna.
2. Man får absolut inte råna äldre damer.
3. Det borde vara helt självklart för var och en att man inte rånar skadade äldre damer.
Hut!
Så bra att det ordnade sig med nyckeln.
Är det rånaren som med svansen i vädret springer iväg där bakom t-silen? Och med den äckliga (?) t-sillen intill.
(Nya oväntade komplikationer när det gäller att skilja på lång och kort vokal.)
Sill-silen kan användas av den som inte gillar spad väldigt mycket.
Man får absolut inte råna äldre damer vare sig de har ramlat eller ej – i själva verket får man inte råna någon alls! Det är HELT FÖRBJUDET!
Enligt Orangeluvan (som var den som fick rusa iväg och ta hand om mamma) fick rånbovarna
• en bättre begagnad handväska
• 200 kronor
• ett läppstift
• mobilen
• alla mammas lösenord till mejl, FB etc
• hörapparaterna.
Ingen av mina föräldrar använder sina dyra hörapparater. Dessa ligger bara och väntar på bättre tider i fickor, väskor och handskfack.
När min gamla virriga mamma rånades på sin plånbok rusade dom händiga rånarna direkt till bankomaten och tog ut så mycket som gick på en dag (15. 000). Eftersom mamma var bliven virrig hade hon förstås lösenordet till bankomatkortet uppskrivet på en lapp i plånboken … Gefundenes för skrupelfria unga damer. Ja, det var två yngre fruntimmer som gav sej på henne.
Vad lär vi av detta?
1. Det är bra att ha en snäll fru som de-eskalerar situationen; det är så mycket lättare att tänka då.
2. Det kanske är dags att komma på en bättre metod för nyckelns förvarande under framryckning medelst språngmarsch och kartläsning.
3. Skogen är vacker så här års. Nu blir jag sugen på att springa igen.
Tesillen testade vi siste april. Den var god. Men de fanns ingen i affären till midsommar. Antagligen valde vi fel affär.
Tesillen var så god att alla runt bordet häpnade. För en sill med smak av parfymerat te KAN ju bara inte vara god. Omöjligt!
– Vad var det här?
– Den var ju god …?
– Pepprig liksom.
– Inte alls som English Breakfast.
– Näe. Riktigt god.
Jag gjorde en annan sillinläggning till midsommar, med lime, lök, chilli, sesamfrön och gurka! Det var åtminstone delvis efter receptet men den blev inget vidare god. Tur att det fanns andra sorter.
Reser ni till Italien nu, 2026?
Och gäller det sill så röstar vi på matjes any time. Datorn verkar ha gått bananas här -på grund av beskedet från Lausanne eller vad?
Och hur är det? Har vi verkligen 50 ord för snö, som det säjs i presentationen och argumenteringen för att vi skulle få vinter-OS?
Snö. Skare. Nysnö. Kornsnö. Yrsnö. Slask. Dagsmeja.
… mer?
Blötsnö, kramsnö, pudersnö, firn, schnöö (kalixtrakten), snöslask, snömodd.
Lappvantar. Smörsnö. Kramsnö. Blötsnö.
Puder.
Jag tycker att det ska stå utan ”snö” efter.
Men det är ju fopoll nu ju.
Och, icke att förglömma, stölden skedde på en kyrkogård, där vår mor såg till sina föräldrars grav. Det är faktiskt svårt att sjunka lägre.
Sorry, fopollen följer jag bara via text idag! (Har inte tillgång till tv/skärm/dylika ting!)
Snömos.
Fopollen gick bra till slut.
Snöboll.
Pudersnö. För att alla inte åker schlalom.
Aprilsnö (är fåragö’)
Julsnö
Klabbsnö
Är det nån mer som är lättad över att slippa OS -26?
Som stockholmare känns det underbart att slippa spektaklet. Nån gren skulle gå i Tullinge, några kilometer ifrån oss. Phuuu!
Jag som trodde att det var eskimåerna som hade fnutriflattron ord på snö. Men nu ser jag att det ju är vi! (Snöboll var bäst – i dessa VM-tider.)
Glädje och sorg huller om buller. Jag menar dels den sorts intensiva lyckokänsla som infinner sig när man hittar en borttappad nyckel, särskilt när det är på omöjliga platser, dels den missmodiga sorg som man (utöver ilskan) kan känna över människor som rånar helt hjärt- och hänsynslöst. Och på kyrkogården, dessutom. Så lågt! Vidare är det väl lite blandade känslor över icke-OS också. Några är ledsna, andra är glada. Själv håller jag nog med Ninja. Och OS-kommittén. Hela upplägget verkade mycket skakigt.
Enligt min yngste får man inte säga eskimå längre, man ska säga inuit, för det kallar de sig själva. Han är rätt noga med sånt, och uppfostrar tveklöst sin mor.
Men varifrån kommer då ordet eskimå?
Jag trodde också att det var inuiterna som hade så där vanhinnigt många ord för snö.
Spårsnö.
Den där sonen har rätt – inuit eller grönländare är ett ”lämpligare” ord än eskimå. Men ibland är jag lite olämplig. Inte med flit, inte för att vara elak, inte för att provocera. Det bara hampar sig så. Hampa är också ett intressant ord: det kommer av ”hår”. Man tog någon i hampan – grabbade tag i deras hår helt enkelt. Grabba är från början ett norskt ord och underligt nog besläktat med ”grabb”.
Snart kliver vi på tåget mot Umeå!
Den danske författaren Hoeg skrev i sin bok ’Fröken Smillas känsla för snö’ att på Grönland har dom femtio ord för snö. Fascinerande! Senare framkom det att det nog var licentia poetica som talade och att uppgiften inte stämde. Men vissa ’fakta’ har en förmåga att bita sej fast, hur felaktiga dom än är.
Och nu använde Sverge (Jag läser just nu Albert Engströms biografi om Anders Zorn och Engström skriver genomgående Sverge. Käckt, tycker jag.) denna felaktiga uppgift i sin ansökan om OS och då skulle det vara svenska språket som har så många snöord. Dessutom skrev man att vi är galna i att åka skidor och använder gärna skidor för att ta oss till skolan och jobbet. Vilket skulle kvalificera oss för att ordna OS då? Man tar sej för pannan.
När åkte vem skidor till skolan/jobbet sist?
Det tycks mig för egen del vara någon gång på mellanstadiet, om alls. Och i så fall en ytterst enstaka gång. Fast med två stavar att staka med, förstås.
Faktum är att jag har åkt skidor till jobbet. En gång. Jag skulle jobba i mellandagarna, det hade snöat nåt så innehärmligt, nån snöröjning hade inte hunnit vakna så – jag packade ner innekläder i en ryggsäck, spände på mej skidorna och for iväg som en raket. Nåja. Klev in på jobbet med laggarna i näven och frågade vaktmästarna ’Var kan jag ställa skidorna?’ Jubel! Jag bor i innerstan och jobbade i Gamla stan så det handlade inte om miltals skidande. Och när jag skulle hem hade det snöröjts så jag fick hålla mej till planteringarna med mina skidor. Det här har jag väl berättat förut?
Groomen har farit till f d stugan igen, för att röja lite och för att ha tekniskt samråd med kommunen imorgon bitti. Han ringde mig och sa att jag måste ringa och väcka honom imorgon, för imorse när han vaknade, kanske vid sjutiden att döma av vad radion sa en stund senare, visade hans telefon att klockan var fyra på morgonen i april 1923. Och så passerade två renar förbi utanför. Vi har aldrig sett renar där förut, men det ser ju numera ut som kalfjäll bitvis. Dock utan renlav, för den har också brunnit upp.
Under den stora lock-outen i kollektivtrafiken i Stockholm -79 eller-80 så åktes det skidor till jobbet.
Kommunerna lät bli att sanda och folk hasade runt på nederbörden och samhället fungerade någorlunda.
Skulle det funka idag?
Has det lagg att hasa på?
Går det att åka på de moderna hurtbullevarianter med högteknologiska egenskaper som står till buds?
Finns det en burk Swix-valla att uppbringa någonstans?
Att gemene man åker lagg tror jag är nåååågot av en överdrift.
Liksom snöterminologin.
Jag tror mig ha åkt skidor till skolan någon gång, när det skulle åkas skidor även på skoltid. Men säker är jag inte. Första skolan låg så nära att det inte var någon stor sak att bära skidorna de få meterna, de andra så långt bort att det säkert var besvärliga plogade/sandade vägar emellan, även om man på den tiden inte sandade och saltade överallt som nu.
Möjligen kan ju landsbygdsbarn åka/ha åkt till skolan med hjälp av skidor. Här i Skåne har vi ju sällan ordentlig vinter, men min lillasyster, som är barnmorska, åkte skidor nyåret 1979 från Mårtenstorget i Lund till kvinnokliniken som fick in blivande mammor, som bodde på den skånska slätten, via militära bandvagnar. Själv satt jag och familjen fast på landet i norra Småland eftersom Skåne inte gick att nå på flera dagar.
Angående eskimå:
sedan 1795 av fra. esquimau med samma betydelse; ur ett indianord med bet. ’den som äter rått kött’ .
Den första bok jag lånade i skolan på fyrtiotalet i första klass hette Eskimåtrollet Figge. Figge kom bort från sina anhöriga och hamnade i Söderhavet där en negerprinsessa och han blev förtjusta i varandra. Boken var både spännande och gullig. En av mina söner lärde sig på sjuttiotalet att läsa ur den (han lånade den också på skolbibliotek). I dag är den boken utrangerad från såväl skola som bibliotek. Sista utgåvan kom på sjuttiotalet och gavs ut av Almqvist & Wiksell förlag i samarbete med Sveriges Lärarförbund. Tiderna ändras! Bo Beskow var författaren.
https://stockholm-are2026.com/en/7-reasons-why-sweden-should-host-the-2026-olympic-and-paralympic-winter-games/
Så skrev våra OS-fanatiker till IOC för att förklara varför vi är bäst. Patetisk läsning. Verkar hopkommet av nån som aldrig varit i Sverige.
Men jag tycker mig minnas att Sverige förlorade OS-kampen mot Italien redan i februari, när vi höll alpina VM i Åre. Italienarna blev helt skogstokiga och kritiserade allt från bussar till väder.
(De andra ländernas deltagare tyckte allt allt var bra.)
Lotten, nu när det bär norrut kan du väl fråga samerna om det stämmer att de har två hundra ord för snö(kvalitet)? http://www.samer.se/1253
ÖR, söker man OS med den presentationen ska man inget OS ha.
Sockersnö, (att åka i sånt känns som att åka i brun farin, fast det har jag ju inte gjort)
Upplega, ni vet med snö på alla grenar.
Och finns det ett ord för sånt där skimmer i luften av små, små kristaller som bryter ljuset? Så som det kan vara en kall, solig, lugn dag i februari. Det borde finnas ett vackert ord för det.
Kråkan, det finns kanske på samiska, det där vackra ordet för små snökristaller. Jag har inte läst ”Snö – en renskötare berättar”, men där kan det finnas. Här är några andra exempel:
gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö
guolldo snöstorm
habllek pudersnö
muohta snö
njáhtso blöt snö
ridne snö i träden
sabekguottát, brytskare
siebla genomblöt snö om våren
sjålkkå trampad, hård och slät snö
soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen, stöp
säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt
tjarvva skare
tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom
vahtsa lite nysnö
åppås orörd mjuk snö
Fnyk.
Det betyder nog inte snö egentligen, men jag använder det till det. Det låter precis som det jag menar när jag säger det. Det fnyker lite. Det hör ni ju vad jag menar.
Det är tyvärr inte riktigt det som Kråkan efterlyser.
Det är väl när det är som Kråkan menar det kan bli så här.
Sälen januari 2017.
Ja en halo med vädersolar är åt det hållet som jag menar. Hemma har jag nog en bild som visar när hela luften nära där man är skimrar. Ska kolla det, men nu är jag på ett snöfritt St Karlsö.