– Har du sålt dina fonder tappat smöret?
– Har du lagt alla aktier i en korg?
– Har du slutat nysa inför dina barn?
– Var är tvålen, broder?
[paus]
– Vad pratade vi egentligen om före Coronaviruset?
Vi är än så länge inte virusbekymrade för oss själva eftersom vi
- inte bor i Kina
- inte har några aktier och har klarat forna lågkonjunkturer utan blessyrer
- är i 50-årsåldern om vi avrundar neråt
- av hävd och gammal vana bara snyter oss i händerna ute i skogen
- jobbade på sjukhus senast 1988
- vet att min farfar ju överlevde spanska sjukan 1918.
Däremot lider vi med alla våra till åldern komna föräldrar och kompisar samt våra polare med halva hjärtan, inplantererade släktnjurar, förkylningar som aldrig går över och bedrövliga nervsjukdomar. Men de är å andra sidan väluppfostrade och nyser på rätta ställen och hamstrar inte tvål som tokar. Nu ser vi fram emot ett lagarbete av sällan skådat slag! I kristallkulan:
TEAMWORK MED CORONATWIST!
- Alla stödköper Coronaöl för pengarna som de fick när de sålde sina fonder.
- De som kan, ser till att vara utomhus mycket mer än vanligt, vilket ger klädsamma rosor på kind och solsken i blick.
- Grannar som inte umgås börjar dela med sig av konservburkar och barkbrödsrecept.
- Ordet ”kaffesurr” stoppas in i SAOL igen eftersom bönimporten dröjernär flyget lägger ner och surrogaten står som spön i backen.
Och så funderar vi lite på vad man kan göra med T-spriten.
Men på den tiden sålde de ju inte livsmedel på mackarna, så hur fick han tag på limpa?
Ingen handskakning på kundbesöket idag. Vad ska man göra? Vi liksom bugade lite. Men ja, konstigt kändes det.
Den andra saken – hamstringen – känns bara lite knäppt, men mest tycker jag om att ha fulla förråd. Alltid.
Vad gäller handtvätt kan man ju passa på att lära sig något utantill. Tex Macbeth.
Jag har sett den med Vår Fader, pysse.
Angående t-spritsfilmen: hade de inte stoppat i den läskiga smaken än då? Jag bara ryser av att vara rädd för att kontaminera (haha, med sprit) händerna och råka få in smaken i munnen.
Sätta igång vattnet och sen ta handen som kåsa. Huva!
Ja, jag har använt stormkök i min ungdom.
Bert-Åke Varg kände jag igen, men vem var hon?
Dessutom har jag läst nånstans att virus inte bryr sig om spritade händer utan bara bortsköljning med tvål och vatten.
Själv anar jag att jag har fått vanliga influensan. Men jag är inte däckad än.
Kolla på Pysses bild, för den är jäääätterolig!
Jag träffade två revisorer idag och vi vinkade lite lamt till varandra. Jag som ju inte gillar att krama folk som jag inte är väldigt bekant med eller förtjust i, tycker att det här känns jättebra!
Minsann var inte jag också på ett möte i dag. Jag skred in och höll min väska som en liten skärm framför mej och bugade sort of i stället för en massa handskak. En gammal bekant dök upp där och nalkades mej. ’Rör mej inte’ skrek jag. ’Har du Corona?’ undrade han. ’Nä men kanske du’ sa jag.
Förutom Bert-Åke Varg kan det faktiskt vara Anna-Lisa Lyberg. (Är inte alls säker.)
Och nu har jag läst på. Min känsla var rätt, för Anna-Lisa Lyberg var med i dessa reklamfilmer – men hon föddes 1910, så det kan inte vara hon. Det står i infon att Maud Hansson också var med, men jag känner inte alls igen henne som Lina i Emil i Lönneberga.
Haha! Den här bilden mejlade Ökenråttan till mig nyss! (Apropå handtvättningen som Pysseliten lade ut här ovan!)
Kanske så här?
Jo! Visst är det Lina i Katthult!
Kolla när man ser henne genom rutan vid 51 sekunder.
Men hon har ett helt annat röstläge här.
Jag funderar på om inte corona kan börja tävla med och och att och i och dom.
Och hördu C, tLDPT, jag funderar också på vad du försöker skoja om. Jag trodde ju att det där blåa så häret var en länk till nånting, men jag duttar och duttar och ingenting händer utom att det blir ett streck under.
Svårt att finlänka från mobilen. Så här då?
Tack, Christer, tLDPT, nu ser jag. Bra idé!
(Men det är verkligen inte jag som ska gnälla på länkar, jag som inte ens har orkat lära mig hur man gör snyggisar utan till synes skamlöst fortsätter fösa in fula femradingar här. Men det är inte skamlöst utan rätt skamset. Om det nu ursäktar nånting.)
Synd att jag inte skrev ”… med att och i och och och dom” däruppe i stället. Ser kul ut.
Jag hjälper gärna till med snygglänkar om ni vill – men fullänkar funkar jättebra! (I mobilen är det ju snudd på hopplöst att pilla rätt på alla koder med feta fingrar.)
Idag ska jag skriva en akademisk uppsats på 10 000 tecken, förresten. Ämnet är ”modernistiska teman för Nordens konstnärer på 1880- och 90-talen”.
Å ja ba ”huh?”.
Maud Hansson – den häxanklagade kvinnan i Det sjunde inseglet.
Kan ses nu på SVT play.
https://www.svtplay.se/video/9417838/det-sjunde-inseglet?info=visa
24.55 + 01.10.50
Ideligen får jag mejl som vill att jag ska göra som Zlatan och Leif GW m.fl. och satsa på bitcoin. Min första reflexion var: ’Hmm. Skulle Zlatan resp. Leif GW, som är så innehärmligt rika, hålla på och satsa för att få ännu mer pengar? Tror jag inte.’ Och så klickade jag bort meddelandena. Tur det.
Jag försöker göra femtielva saker samtidigt och lyckas sådär, kan man väl säga. Undrar om man kan lägga alla omotiverade saker i en låda och ställa undan den tills man har tid? Nä, det är nog ingen bra strategi.
Igår åt vi middag i ett sällskap på tio personer och lyckades verkligen prata om en del annat än coronavirus, också. Men samtalen halkade iväg åt det hållet åtminstone fyra gånger.
Hur går det med den nordiska modernismen? Låter tidigt med 1880- 90- tal tycker jag. Hilma af Klint, kanske? Eller kanske inte…
Här på min front kan jag tala om att det ställs in på löpande band – föreläsningar och kalas och allt däremellan.
Men min bildningsresa till Cypern om 14 dagar är inte inställd. Researrangören skickar till och med påminnelser och påpekar hur HÄÄÄRLIGT det är med semester. Jag har försökt kommunicera med dem om det, men de svarar bara goddag yxskaft.
Lite spännande!
Oh, tackar som frågar, Karin! Det går bra! Jag är uppe i 12 000 tecken nu! (Det ska bara vara 10 000 så det blir till att killa darlingar på löpande band.)
Hilma af Klint (1862-1944) var fullständigt okänd under sin levnade. Hennes konst stuvades undan i ett garage sen hon dött. Den erbjöds Moderna museet på 1960-talet men Pontus Hultén tackade nej. Nu i senare tid har släkten jobbat stenhårt på att få ut henne så hon blir säljbar och dom har lyckats. Men att hennes konst på nåt sätt skulle har påverkat konstutvecklingen är ju struntprat. Hur skulle du kunna påverka nånting när du ligger nedpackad i ett garage, undrar vänligen Ökenråttan.
Vad tror ni om det här då?
Sonen blev sjuk för sisådär tre veckor sedan. Typ influensa. Han var sjuk i tio dagar eller nåt.
Jag började bli sjuk häromdagen. Inte är det väl så lång inkubationstid?
Om det inte är så lång i-tid så har jag väl blivit smittad senare. Förra veckan var jag ute och åkte tåg. Vem vet vad för sort jag fått då. För sonens sort stod jag ju pall för.
Kan ingen snabbspola?
Jovisst, ÖR, men hon var medveten om att hon gjorde något nytt.
Notering i en av hennes anteckningsböcker: ”Sades att jag var pionjär och stod under en oförstådd arbetsmetod.” Så helt okänd kunde hon inte ha varit, om andra hade synpunkter på vad hon gjorde.
Nä, Karin, hon satt ju inte i garaget och målade. Och med den enorma produktionen är det väl klart att det var folk som såg vad hon gjorde. Men frågan är hur hon skulle ha kunnat påverka konstens utveckling när hennes målningar inte offentliggjorts tidigare.
För egen del har min syn på hygien varit något att dölja för att inte bli beskylld att ha bacillskräck. Men så är det att vara rädd för det som finns men inte syns och ta ut eländigheter i förskott. Kanske är samhället nu bara i den kris som är vardag för någon som är lagd som jag. Egoistiskt nog är jag mest deppig för att min långresa när jag fyller jämnt i april inte kommer att bli av, men i en tid av flygskam och ökade anledningar att odla sin egen mat förefaller det mer och mer som det enda rätta att lägga pengarna på ett växthus istället för en resa. Då kan jag sitta där i en inglasad värld och njuta lite exotiskt iallafall.
Ja, vad säjer du, Lotten. Vi kan ha en konstfejd i båset! Nu när du är inne i såna kretsar.
”Bloggkonstfejden av 2020 kom att visa sig vara en tillgång för alla inblandade. I startgroparna låg då den litterära bildkonsten med vinkling mot juridiska formuleringar och paragrafer.”
Jag har en ny dammsugare. Jag är dammig om händerna av att städa.
Ingen oskyldig drabbas.
Ja, hurra, konstfejd!
Mitt ”kanske inte” (@10:26) handlade just om det där med att hon inte var känd och ”debuterade” långt efter sin död. Men, serru, ÖR, påverkan kan gå åt alla möjliga håll och man skulle kunna tänka sig en djupsinnig betraktelse över den mystiska påverkan på henne som resulterade i alldeles osedvanligt modernistiska verk. (Även om det är många som inte alls vill se henne som modernist, framför allt inte hon själv.)
Nåväl, att jag kom att tänka på henne beror på en bok som jag sorterade ut ur bokhyllan i går. Den handlar om modernismens genombrott i Norden och är en rätt rörig historia. Dess hederskommitté listar fem nordiska kulturministrar och en sovjetisk.
Hilma af Klint finns med på ett hörn, som en av få kvinnliga konstnärer. När hon målade på konstakademien under senare delen av 1900-talet och som yrkesverksam konstnär fram till 1909, hade hon inte riktigt kommit igång med sina stora symbolistiska verk. Men nog sjutton hade Lotten kunnat sno ihop 10 000 tecken om denna icke-modernistiska icke-påverkares väg till jättetavlor med cirklar och trianglar! Nästa uppsats, Lotten!
Jag har en RÖD dammsugare. Den är väldigt fin.
Mitt i era konstbryderier, måste jag fråga en Coronarelaterad sak. Jag läste en av alla dessa listor med råd, fast bara med ett halvt öga eftersom det bluddras och babblas. Men här stod det att man skulle dricka varma drycker hela tiden – och undvika kalla – eftersom viruset dör av värmen. Har ni hört detta? Skulle det verkligen kunna vara så?
(Å ja ba: jag dricker skållhett te hela dagarna. I will survive.)
UPPDATERING!
Det där om varma drycker kom ifrån ett jävla kedjebrev, så jag dricker te hela dagarna helt i onödan.
Sitter alla virusarna i mag- och tarmkanalen? Hur mycket värms resten av kroppen av tedrickning? Andningsapparaten sitter förvisso rätt nära matstrupen och ingångarna sammanfaller till och med. Men det verkar mer effektivt att få lite feber. Och det får man ju då.
För att inte tala om den senare, postuma vinklingen mot det mammonistiska.
DEN boken vill jag läsa. Ökenråttan!
Den postuma vinklingen mot det mammonistiska, Ökenråttan (Båset, 2020).
Återbuden till vår födelsedagsfest om lördag har börjat droppa in. Vad ska vi göra om vi står här med mat till 46 personer och ingen kommer?
Många lunchlådor blir det …
Så passande att jag redan innan de senaste rapporterna bestämt att morgondagens födelsedagsmiddag avätes hemma och inte på lokal. Kanske bäst att åka och handla innan all Salmalax är upphamstrad.
Lite synd om dej, Lotten, som läser det förtjusnade konstämnet på distans. Jag läste på plats vid Stockholms universitet. Jag minns än docenten som hade sånt ljuvligt uttal av ’rönözanzzen’, och med skorrande R, bien sûr. Och gossen som skrev en seminarieuppsats om Watteaus ’Avfärden till Cythere’. Han var fullständigt briljant, blev sen operaregissör och dog ung. Hans uppsats ledde i bevis att målningen i själva verket beskrev ’Avfärden från Cythere’. – Jag tror det var då jag bestämde mej för att övergå till att läsa juridik …
Och ’modernism’ visste vi inte vad det var.
Jag håller med, Ökenråttan. De digitala föreläsningarna är tyvärr under all kritik. (Kritik ska jag däremot framföra när/om jag blir godkänd.)
Coronatemat: Nu dyker det upp massa råd och anvisningar om hur man gör för att klara av att jobba hemifrån. Jag skulle kanske kunna föreläsa i ämnet?
Du kan föreläsa på distans, Lotten!
Imorrn (fredagen den 13:e) blir det hamstringsrapport på bloggen! Gån ut i affärerna så att ni har nåt att berätta i båset!
(Men glöm inte att tvätta händerna.)
Var på två större icabutiker igår på förmiddagen resp kvällen och handsprit, tvål, vanligt vetemjöl och torrjäst var tvärslut i båda butikerna. Det var soprent på rishyllan och glest på pastahyllan. Även tomatkross och tomatkonserver var i stort sett slut. Glest i brödhyllan och i stort sett slut på frusna ärtor och broccoli. Och helt slut på toapapper på kvällen. Folk höll avstånd från varandra och en man stod och höll hårt om en förpackning med toapapper. Märklig känsla. Vi har inte direkt hamstrat, vi brukar ha lite konserver, några extra paket pasta och ris och lite annat smått och gott hemma. Men vi har sett till att våra vanliga förråd är nypåfyllda.
Slut på vetemjöl, tomatkonserver och toapapper, minsann. Och vi som ska göra egen pasta med köttsås i dag. Och toapapperet är på upphällningen – 2 ynka rullar. Men jag la nyss en urusel pocket i tidningsåtervinningspåsen. Får fiska upp den och använda den. Förr hade folk tidningar och Åhlén&Holms katalog till sånt. Och vad kan passa bättre till detta än en skitbok?
Under tiden på Twitter:
Stephen King: Nej, det här är inte alls som i ”Pestens tid”. De flesta smittade kommer att bli helt lindrigt sjuka och återhämta sig alldeles utmärkt. Ta det lugnt och tvätta händerna.
(mycket ungefärligt citerat, men andemeningen är rätt)
Annan person, helt okänd åtminstone för mig: Och vad vet du om det? Har du ens läst boken?
Man får glädja sig åt det lilla.
Vänta, vänta, kom inte med rapporterna nuuuu! Jag har ju inte bloggat än! (Måste jobba först.)