Hoppa till innehåll

I farfars fotspår: dag 4

(Mo i Rana)–Storuman–Umeå–Stockholm–Eskilstuna

Bakgrund
Dag 1
Dag 2
Dag 3

Efter besöket vid de förtjusande broarna i Forsnacken, gjorde vi Storuman och åt röding, svingade varsin ölbägare och tramsade in på Coop för att köpa konstiga produkter som man inte får tag i söderut.

En öl. Men den var som äljest.

Vårt hotell hade träningslokal, men pappa ville inte alls gå ner med oss. Han ville sova. Tills vi kom på att han ju hade med sig pingisracket och boll i packningen.

Men tillbaka till farfars berättelse nu.

I Meyers stora varuhus gjordes affären med kaffebönorna upp. Farfar hade 7 000 kronor med sig, och köpte 1 500 kg à 2,20 kr. Tullen skulle sedan ha 20 öre kilot, vilket innebär att farfar på kaffet brände 3 600 kr. Men vad gjorde han med resten? Kostade resan med båtfärderna och några av övernattningarna massa? Var det kanske hans lön? Ingen vet idag mer än att farfar berättade att han inte fick köpa mer än kaffe på varuhuset. Ingen medicin, inga kryddor, inga förnödenheter; norrmännen sa bara nej.

Kaffet hämtades upp här i Mo i Ranas hamn, men betalades på Meyers varuhus. (På bilden filmar Orangeluvan pappa när han berättar om hamnen och kaffet som kom direkt hit från Brasilien.)

Däremot kostade han på sig en svindyr, stor och tjock ylletröja för 110 kronor (2 000 kr i dagens värde), vilket var honom väl unt. Den kostym som han hade rest i under fem veckor var oerhört sliten, men han fick inte köpa en ny trots att han gick och frågade i flera affärer i Mo. De sa: ”Nej, vi behöver våra tyger själva här i Norge.”

Farfar berättar själv om hotellet som han bodde på i Mo:

”Vid middagen första dagen serverades stekt sill vid alla bord, med den potatis som kom med min potatisbåt. Jag tyckte väl att det var en konstig servering, eftersom det var fråga om middag. Men sillen var den godaste jag hade smakat i hela sitt liv. Den hade kommit in från Atlanten och var alldeles färsk. Jag bodde på hotellet i två nätter och det visade sig att det var genomgående sill som serverades – två gånger om dagen!”

När det var dags för hemfärd, raggade farfar som sagt upp en hästskjuts och lastade upp alla kaffesäckarna och cykeln. Men hur mycket är egentligen 1,5 ton kaffebönor?

Tänk er en stor resväska fylld med kläder och souvenirer som ni checkar in på flygplatsen i Malaga. Den väger 20 kg. Och tänk er nu att ni har 75 stycken sådana väskor, så fattar ni hur de stackars hästarna fick kämpa uppe i de branta backarna i bergen.

När farfar oroligt undrade hur hästekipaget skulle klara denna strapats över bergen (ni minns hur han fick olja sina cykelbromsar?), förklarade hästskjutskarlen att hästarna minsann var vana vid att släpa potatis över berget.

– De känner vägen så väl att jag egentligen inte ens behöver vara med.

Familjen Meyer som grundade det stora varuhuset, hade en flådig villa vars grindöppning pryddes av käkben från en blåval och ett renhorn. Den var så bred att man utan vidare kunde köra in med parhästar, berättade farfar som passerade huset på väg till svenska gränsen.

Meyers grind.

Av detta såg vi 2019 intet.

Framme i Umbukta, lastades kaffet av på den bekanta potatis-ångbåten för transport över gränsen till Sverige och vidare på sjön Över-Uman. Men så hände något egendomligt. I närheten av Sotsnäset kom båten till ett smalt sund, och då kallade kapten på farfar och bad honom att ta fram sin hagelbössa. Farfar berättar:

”Något förvånad gjorde jag som jag blev tillsagd, och vi ställde oss så i fören. Kaptenen pekade på fyra stora roddbåtar som spärrade passagen i sundet och männen i småbåtarna började ro fram mot ångbåten. Kapten vinkade avvärjande, men saktade inte ner farten. I sista stund väjde småbåtarna undan, men en av roddbåtarna nuddade vid ångbåten och ett par av männen hytte med nävarna. Jag trodde att de väl bara ville komma fram och hälsa, men kapten förklarade att det var pirater. De ville åt mitt kaffe.”

Här står vi vid vad vi tror kan ha varit Umfors hamn, där potatisbåten stannade.

Efter båtresan lyckades farfar få tag i en karl med både lastbil och bensin. Han gick med på att köra till Tärnaby, men inte längre – och dessutom ta rejält betalt för den futtiga timme som tre mils väg tog. Våra funderingar om farfars pengar stämmer, för han säger här:

– Det var inte billigt, men jag hade ju gott om pengar kvar.

Pappa, Orangeluvan och jag stannade till i Tärnaby för att kika på Anjabacken och Ingemarbacken, göra några armhävningar och äta den getost som vi hade införskaffat i Norge. Detta för att farfar ju åt getost resan igenom – det låter lite som om han faktiskt överlevde alla strapatser tack vare den ständigt närvarande getosten.

Mellan Tärnaby och Slussfors fick farfar än en gång hjälp av en hästskjuts, men den resan tog mer än en dag eftersom kusken prompt skulle hälsa på några släktingar ”en bit bort” och äta och ta sig en och annan innanför västen, vilket gjorde att ”han inte var i allra bästa skick dagen efter”. Farfar var ju en hedersman som inte drack och levde om, så den här delen av resan roade honom inte nämnvärt. Bröt-Anund – samma båt som på uppresan – tog honom sedan till Storuman, och där satte farfar klacken i backen och slog näven i bordet och sa ”nä nu kan jag inte forsla kaffet till Vilhelmina, för det finns varken landsväg eller räls”. Hans uppdragsgivare höll med om att farfar hade skött sig och kunde luta sig tillbaka och vila efter fem veckor on the road, varav två av dem liggande i spanska sjukan.

Hur kom kaffet då till Vilhelmina från Storuman? Ingen vet! Men fram kom det. Farfar hyllades vederbörligen och fortsatte sin tjänst som förrådsmästare vid SJ till pensionen.

Och år 2019 ansåg även vi att vi hade fullgjort vårt uppdrag när vi övernattade i Storuman. Där hade de en gigantisk bur för tusentalet rökare och en superladdarstation till länets alla Teslabilar.

Orangeluvan agerar rökare. Pappa tittar på djur i bur.
Hur många Teslor finns det i närområdet för att dessa åtta laddstationer ska vara motiverade?

Snipp, snapp snut, så var resan slut. Farfar åkte hem till sin fästmö Lilly, som sedermera blev min farmor.

Här gifter sig Sten och Lilly Stenson 1918. De får tre barn: Sten 1920, Ulla 1924 och sladdisen Per 1937.

Farfars kafferesa 1918 lever vidare.

Share
Publicerat iBloggen

63 kommentarer

  1. Ninja i Klockrike

    Jag tror alla försmäktar i hettan.
    Jag har inte gått ut i dag ens, det är för varmt.

  2. Varmt? Jag tycker det är perfekt, jag! Må alla solstrålar få mina födelsemärken att koka!

    (Olämpligt skoj? I så fall: sorry. Men jag njuter verkligen.)

  3. Olof Bergman

    Kapten Blodpalt hissar Jolly Roger på sin gistna eka och hötter med sin morakniv. Fram med dyrbarheterna, bara – här gives ingen misskund!

    Vad är Pirates of the Caribbean mot Pirates of the Umeälv!

  4. Pustar efter att ha hjälpt grabben att flytta ur studentrummet. Nu ska han kampera här några dagar (och följa med på stämmor och sånt) före fortsatt transport till Finland. En del grejer blir kvar här, men förhoppningsvis ryms det mesta som inte ska med och inte ska skänkas bort i förrådet hos hans moder, som också har flyttat och rensat ut ännu mer och hade ett nästan tomt förråd, innan han började ställa dit saker.

  5. Ninja i Klockrike

    Röja och rensa är trevligt om man får ta det i sin egen takt.
    Jag har börjat tömma ett skrivbord med hyllor och åtta lådor. Det dyker upp både det ena och det andra.

  6. Magganini

    Har försmäktat något, men nu börjar det lugna sig.

    Tack Ninja, jag hade hittat de där också, men jag tycker våra vanliga är roligare. Varför tycer jag det, kan man undra.
    Men tjoho, nu är de tillbaka! Åh hjälp, va’ stora de är!
    (Det finns massor med såna där kameror. Hur ska man hinna? Det gör man ju inte.)

  7. Magganini

    Men Lotten, jag måste fråga om ordet man. Är det en måttenhet för hästskjutsars storlek eller mängd? Eller är det månne ett adjektiv som jag inte känner till? För det handlar väl inte om hästens hår i alla fall, det får jag inte ihop.

  8. Tack Magganini – nu fick jag storskratta åt mitt eget klanteri! (Jag hade skrivit bortitok och inte korrläst och då bidde det fel!)

    Och vad säger ni om Meyers grindhål?

  9. Ninja i Klockrike

    Att det på ett ungefär motsvarar hålet i förståndet hos den som jagar valar.

  10. Magganini

    Om Meyers grindhål säger jag ”märkvärdigt”. Och håller med Ninja.

    Och så ska jag inte göra mig själv så märkvärdig med korranmärkningar. Jag har visst tappat bort ett k lite längre upp här.

  11. Eller så var det så att jag skulle besservissra om just det icke överstrukna ”man” och de html-taggar som stod bredvid. Tyvärr blev det bara ett helt korrekt man. Då försökte jag radera kommentaren men misslyckades och det gick inte att bara lämna en tom kommentar så det fick bli en punkt.

  12. Magganini

    Messerschmitt strikes back.

    Om man har mailpling på de här inläggen ser man däruti vinklar, snedstreck och ord som ”strike” i stället för nåt överstruket. Det har jag på det här, så jag såg vad du skrev, Niklas.
    Och mailplinget kommer direkt, före eventuell redigering, och efter redigering kommer inget nytt. Så det händer att man blir förvirrad när man läser i båset och det står nåt annat där än man trodde.

  13. Ökenråttan

    Vad livet kan vara komplicerat, hörni.
    Själv har jag ägnat mej åt komplicerad shopping i dag. Vi gick förbi en herrekipering som hade travar med böcker i skyltfönstret; sommarläsning, ni vet. Jag stannade och kollade, så klart, och vilka bra böcker! Särskilt en Maigret som jag inte läst, Le Déménagement. Jag in och haffade en expedit och sa att jag ville köpa en bok. ’Men dom säljer vi inte’, sa hon förstås. ’Bara EN’, sa jag och såg läshungrigt på henne. ’Den där Maigret.’ Hon plockade fram den och såg förvirrad ut. ’Den kan jag inte slå in i kassan … Hur ska du betala den här?’ ’Femti spänn i handen’, sa jag. Och det gick bra.

  14. Ninja i Klockrike

    Jag brukar erbjuda mig att swisha nån bra organisation, som Rädda Barnen eller Greenpeace elelr så. Det funkar i stort sett alltid.

  15. Vilken resa! Vilken farfar! En formulering som denna kanske säger något om hans personlighet: ”Jag trodde att de väl bara ville komma fram och hälsa…”? Pirater med knutna nävar!

  16. Ökenråttan

    Ja Ninja, det är säkert bättre. Jag kommer nu säkerligen att åka dit för anstiftan till till svartaffärer eller undanhållande av moms eller nåt sånt.

  17. Kråkan

    Jag fick kaffe och saffransbulle och jordgubbe tillsammans med Fia och Niklas, och detta utan muta med champagnekork!
    Tack o Hälsningar från Öin.

  18. Ökenråttan

    Lille Skotte, ni vet. Nu har jag frågat experterna på Naturhistoriska riksmuseet vad han kan vara för sort. Dom gick bet! Lille Skotte är unik!

  19. Örjan

    Graulerar till dtina kompisat i basket-landslaget!.
    Nästa match? Seminifal?.

  20. Ninja i Klockrike

    Men vilken seredipitet, ÖR!
    Att du råkar ta det skott som ingen kan identifiera. Så märkligt.

  21. Kråkan

    Inte Kapten Grogg i kväll. Jag fick tag i en biljett till Romateatern och har just sett Kung Lear, och en Cordelia som påminde starkt om Greta T i slutscenen.

    Hemses matställen klarade jag mej undan, men hann med en varmrökt lax på Romaklosters café.

  22. Magganini

    Ska vi tro att SMHI läser Lottens blogg? Och bås? Sedan jag skrev det där om väneruttalet pratar de som vanliga människor allihop varenda gång. Så det är väl ingen som tror mej.
    Fast de (SMHI) hade ju tydligen egentligen rätt förut och har alltså fel nu då.

  23. Kråkan (som har träffat Niklas å allt, men jag fokuserar på nåt annat) – OJ! Vad du satt nära scenen. Hur såg det ut när de sa ”ut, fula slemklump” och stack ut ögonen?

    Skottes öden och äventyr är värda en hel bok. ”Ökenråttan och Skotten” eller ”Ökenråttans ädla Skotte”?

    Karin: Tack!

    Magganini: Jag vill gärna tro att ditt påpekande, som jag nämnde för en SMHI-tjej i radion, har gjort nytta!

  24. Vad Örjan grattar mig till är att Sveriges basketdamer har gått till kvartsfinal i EM, vilket är som om herrlaget i fotboll skulle vinna VM: helt osannolikt!

  25. Jag är också på Öin i några dagar. Ätit fölsedaxmidda på Warfsholm och spelat blockflöjtsduett med min syster. Men jag vet inte om det blir Alskog.
    Men du Niklas, finns djurparken kvar där?
    Det finns en Gotlands djurpark nära Eskelhem numera.

  26. Kråkan

    Jo, jag satt på 1:a bänkraden och händelser kom ganska nära ibland. Men scenen var också lång (eller säger man bred?). Jag satt på tredje stolen från höger och ögonens utgrävande skedde rätt långt till vänster, men vidrigt var det. Intet sades om någon slemklump men första ögat kastades, under Regans konvultioner, med ett plopp i en liten bäck som rann över scenen. Brrrrr! Det andra vet jag inte riktigt vart det tog vägen. Hoppas de hittar det till föreställningen i morgon.

  27. Ökenråttan

    storyboardthat.com Där hamnade jag när jag ville friska upp mitt minne av Kung Lear. Det verkar som om detta är en ’hjälpsida’ riktad till lärare, men du milde vilken svenska! Läs och förundras. Maskinöversatt eller hur åstadkommes dylikt, undrar stolta Ökenråttan som för sin del tänker gå till historien med sin nyupptäckta unika krukväxt, Scottus Ökenråttensis.

  28. Jag följde Ökenråttans länk och VIPS! kom jag på att man ju skulle kunna ha kul med att göra en storyboard. (Fastän det stod ”Gör din dröm filmen”.)

  29. Brid

    Du milde vilken svenska tycker jag var mycket milt uttryckt i sammanhanget. Inte gick det att koppla vidare nånstans heller, åtminstone inte via Bipaddan.

    Vi har dragit till Dalarna och röjt skräp bakom föräldrarnas uthus. Herrarna väntas tillbaka om en stund efter att ha kört bort en släpkärra murket trä, trasiga fönsterbågar med mera.

  30. Ökenråttan

    Lystring, lystring båset: hjälp! Vi behöver så där en decimeter ventilgummi, ni vet såna där daggmaskliknande små gammeldags röda gummirör som fanns i väskorna med reparationsgrejer till cykeln. Inte det? Satt under sadeln. Nähä. Men ändå – är det nån som vet hur man får fatt i nåt sånt? Vi har besökt närmaste cykelförsäljningsställe och där – ingenting.
    h-j-ä-l-p
    Ser ni hur svag min röst har blivit?

  31. ÖR, du behöver mycket mer för att göra en bra slangbella.

    Cecilia N (?), Alskogs djurpark försvann för ganska många år sedan. Den i Eskelhem vet jag inte hur den är. Fattigstugan i Alskog finns dock kvar.

  32. Ökenråttan

    Båthuspernilla, tack för tips! Men nej, jag behöver 10 cm av den gamla sortens lilla röda gummislang, inte den där nya varianten .

  33. Herrejisses vad ni är gummislangsbevandrade! Båthuspenillas länk fick mig att sätta teet i vrångstrupen medan Niklas försänkningar i den för mig obekanta Kuntzes gjorde mig alldeles tårögd av pur gummibeundran.

    Strålande!

    (Jag och Orangeluvan sitter och skriver filmmanus. Det vet vi inte alls hur man gör. Men ändå.)

  34. Ninja i Klockrike

    Kuntzes är en klassiker i gummibranschen.
    En glassiker?
    En klummiker?
    En klamsiker?

  35. Magganini

    Intressant att man säljer ventilgummi i femmeterslängder. Om man nu hade en cykel där ventilgummi fortfarande behövdes, i hur många år skulle den där slangen räcka då?
    Men det är klart, det går ju åt till alla slangbellorna förstås.

  36. Ökenråttan

    Och till mej och mina behov, Magganini! Tio centimeter då och tio centimeter då – det blir mycket det.

    Tack igen, Niklas, men beträffande Sifvert och deras sortimang så har vi alla våra skruvar i behåll.

  37. Ninja i Klockrike

    Ska ni till Kuntzez kan ni åka till Telefonplan och ta 142:an till Västbergavägen. Därifrån är det inte så långt att gå.

  38. Ninja i Klockrike

    Det börjar bli folk av gjusungarna, de står i boet och sträcker på sina små vingstumpar. Många av täckfjädrarna är på plats och de putsar sig själva.
    Det har regnat ordentligt och då måste det ju vara skönt att vara lite mer vattenavstötande.
    Det är imma på kameran, men den försvinner så sakta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.