Pappa fyllde 80 år förra veckan och behövde ett kalas med både filmtema och 70-talsmat, så jag och mina syskon ordnade maskerad, rostbiff, bakad potatis och rulltårta.
Vi kunde förstås ha fyllt på med halva avokador, päron med mintchoklad, glace au four, Harry Kuvert, morotstärningar, storsnibbade skjortor och lite ostfondue, men nån måtta får det ju vara på excesserna.
”Klär ut mig gör jag icke”, sa den envise Broder Jakob som vanligt (sedan 1973 ungefär) medan vi andra först hade storslagna planer och sedan liksom inte fick ändan ur. Vi klädde därför ut oss i vad som helst som fanns i huset, men upptäckte till vår förskräckelse att jag inte längre äger
- pipa
- rullskridskor
- käpp
- trenchcoat.
Alltså blev ingen Kapten Haddock, Papphammar eller Chaplin. Å andra sidan kunde vi medelst svarta kläder, blomgirlanger, pilbåge, hattar och morgonrock samt en tweedhatt klä ut oss till bl.a. Soldat Bom, Barbamamma, Hunger Gamesfigurer, Sven-Bertil Taube, Marilyn Monroe, Idas sommarvisa och Monsieur Hulot.
Vi berättade alla runt bordet om vårt allra första minne, som inbegrep bl.a.
- en rödhårig tjej i ett fönster
- rutiga galonbrallor
- Obla-di Obla-da
- ett drunkningstillbud
- leksakskassaapparat som föll nerför en trappa i ett suteränghus
- husmorsgymnastik på en slänt
- en rullbandspelare som hette herr Tandberg
- Pokemonkort på en kulle på dagis
- pang på en legogubbe och en dagisfröken som påstod att legogubben fick ont
- barnmorskan hade en fin väska när hon kom och levererade en lillasyster.
Sedan bad pappa allra ödmjukast om att få åka hem för att ladda batterierna inför söndagens pingismatcher i 60-årsklassen.
Men ack. Han lirade inte alls skjortan av 60-åringarna och föll på eget grepp när han hade matchboll och då beslutade sig för att serva extra svårt. Så här:
(Servarna for bortitok och matchbollarna likaså.)
Sjuttonåringen spelade också söndagsmatch och sedan satt vi i sekretariat (man skriver protokoll och tar tid och håller koll på 24-sekundersklockan) på en annan match och höll på att döden dö för att det var så rysligt spännande när grabbarna på planen for som små flipperkulor stora bowlingbollar över den halkiga basketplanen.
Sedan kom vi på att det ju var Fars dag. Men si det lärde jag mig redan som liten palt i Luleå att det är ett kapitalistiskt påfund som man ska ignorera. Så det gjorde jag, om än lite motvilligt.
Och hur mår ni allihop?
Late night, last night, maam?
Det där protokollet är lika obegripligt som detta:
Mår? Just nu är det OK men jag har krattat alla mijarders löven på vår bakgård så i mårrån kanske jag mår lite stelt.
Trevlig fest, hörru! Du var väldigt lik MM.
Jag mår bra. Riktigt bra.
Min helg tillbringades i en liten kurslokal i Hornstull där jag lärde mig grunderna i påsöm. Sånt där bulligt blombroderi ftån Dala Floda.
Vanhinnigt roligt.
Ninja, var det Johanne som hade den kursen? Hon är ju lite glad i Dala Floda om än jag inte förknippar henne med broderi.
Jag mår som man gör när man fått tvåor på besiktningen.
I övermorgon mår jag rysligt med träningsvärk för nu ska jag rida två dat i rad.
Ökenråttan: Om man är stel för att man har krattat löv, kanske det här piggar upp?
Jag som vanligtvis inte brukar titta på fopoll utan nöja mig med morgontidningens redovisning av resultatet har just läst förra blogginlägget och är alltså uptodate så i afton kan di svenske sparka ner valfria italienare men förstås helst bollen in i mååål för det fattar jag är tanken.
Men jag har inte tid att titta eftersom jag ska rida islandshäst i afton, kadrilj minsann, skitroligt. Ser alltså fram emot att läsa Lottens referat. Sport är sport om än i gyllne fraser.
Cecilia N; det var Anna Karin Jobs Anderberg som ledde kursen.
Helt underbar kursledare.
But oh noooo, Zozzo! Jag är inte hemma ikväll och kan varken titta, skriva eller sparka i kakelugnen för tur! (Kanske lika bara det. Om vi missar VM ikväll blir det så väldigt sorgligt ju.)
Tack, Christer the LDPT. Såna där skutt i lövögen orkar bara den göra som inte har krattat ihop det hela.
Krattandet var klart innan vi kom, men vi hjälptes åt alla fyra att få upp 36 säckar på släpvagn (jag stod på vagnen och satte dem på plats) och att få av dem, öppna dem och tömma dem på återvinningsstationen (jag stod på vagnen då också och släpade första biten). Det började snöa när vi lämnade tillbaka släpvagnen. Timing!
Hela vitsen med att kratta ihop en gigantisk lövhög måste ju vara att man ska hoppa i den. Annars kan man ju låta bli så får naturen själv ta hand om löven. Den kan det. Jättejättebra.
Nej nej, inte hoppa i lövhögar. Då får man polio!
Lördagen for jag tåg, båt och buss till Louisiana i Danmark och hem igen. Museets huvudutställning var foton av den belgiska fotografen Rineke Dijkstra. Väl värd att se. Husets buffé avnjöts och innan hemfärd kaffe och kaka. Solen sken under dagen och den omgivande parken var höstligt vacker. Allt frid och fröjd förutom att jag fick alltmer ont i en häl (hälsporre trodde mina medresenärer) och mitt linkande fick till följd att jag fick rejält ont i andra benets höft. Nu två dygn senare har det mesta onda gett med sig.
En lite bild från museiparken:
Eller, Per, sorkfeber!
Det är inte att leka med det heller.
Mäh, Lotten!
Hur ska jag klara det?
Jag har inte ridit kadrilj, men väl en nordsvensk i öppna. Undrar vad det blir imorgon.
Jag mår bra, sitter på Cacatua bar, Valle Gran Rey, La Gomera och ser på fopoll utan ljud men med bla. italienare i publiken.
Sista kvarta öka farta!
Om man inte är så insatt är den här rubriken från DN lite … lustig.
Det var värst. Sverige är visst klara för VM, men Italien får inte vara med. Så kan det gå
90+ minuter bra försvar är också en seger!
Nu lär väl Världens Sämsta Förlorare yla etter värre. Var det inte domarna, så var det väl FIFA, Sankta Lucia eller Jultomten som förrådde dem.
VM-gul och blå. Spassiba!
Maken ligger och läser italienska sporttidningar med ”hjälp” av google translate. Det är tydligen kul på mer än ett sätt.
Jihaa, jippi, och sånt där. För Sverige gick ju vidare, det framkom rätt tydligt i flera nyhetskanaler jag utsatte mig för efter att ha suttit av tottopållen.
Men hur det gick till och vad man skulle titta på, det är mig förborgat. Asch då, Lotten. Nu när jag (äntligen, säger maken) faktiskt var lite intresserad, missade jag guidningen genom matchen. Även om jag läser det i efterhand är det spännande!
Har faktiskt sett fopoll IRL. 1970nånting, när Nacka var hemma och spelade på Söderstadion. Nån Ronnie stod i mål. Det var stämning på läktaren. Som gravt närsynt såg jag aldrig bollen, men det var lite kul ändå.
Jag har då aldrig sett så många karlar gråta på så kort tid!
(Det är alltså så att Sveriges herrlandslag i fopoll har slagit ut Italien ur VM-kvalet genom att spela försvar i 93+95 minuter. Jag är så glad!)
Zozzo: Jag LOVAR att simultanrapportera från VM!
Lotten är inte den enda Fopollskommentatorn Som Radiosporten Missade. SR Stockholms Mia Sjökvist –hon med Sö’tälje– går i samma liga. Här en analys från Sverige-Portugal för några år sen:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5709203
Dra tillbaka reglaget till noll och hoppas på det bästa. Det är tio år sen jag lämnade SR IT, så skyll på andra.
Jotack, bra. Helgen har använts till att städa ur husvagnen som kom från verkstan nyreparerad till nyskick (en lång historia med en lurendrejare till husvagnssäljare som jag har bråkat med i två år och till slut VANN emot i ARN-ärende). Alltså städning invändigt, bort med spån, slipdamm och sommarens avlagringar. Upp och ner på hög trappstege halva söndan medan jag skrubbat och borstat utvändigt så lacken skiner ikapp med den midnattssol som kommer att lysa när lilla vagnen kommer ut ur garaget till sommaren.
Som pålägg på detta har jag i kväll debuterat som Zumbadansare, detta då jag p.g.a. stadsresa kommer att missa styrketräningen i morgon. Jag lovar högtidligt att hålla min danskonst ifrån såväl Covent Garden som Bolsjoj även framöver.
Ninja: Ack, vad jag önskar att naturen kunde ta hand om våra bakgårdslöv. Men jag tror inte att en tegelbelagd markyta kan göra så värst mycket åt bladena. Så vi krattar, vi krattar, vi krattar.
Försvar är bästa anfall.
Men när dök termen (eller företeelsen) ”Play off” upp? Utöver kvalmatch? Säg att det var rätt nyss, för annars har jag ju varit grovt ouppmärksam! Och inte kan jag fråga redaktör’n heller, som tålmodigt och pedagogiskt brukade svara på de mest elementära fopollsfrågor.
Låter rätt. Man måste tänka efter lite. Jaha? Nehej.
Karin, jag förstår ju precis hur sorgligt det är när man inte längre kan fråga den man vet skulle komma med ett bra svar.
”Play off är ett album av Mora Träsk. Det gavs ut 1980 och var deras sista som ett rockband, innan de ombildades till en duo med fokus på barnmusik.”
Play off har man haft inom fotboll så länge att jag faktiskt inte har lyckts hitta ett årtal för när det infördes.
Men det handlar om att man i gruppspelet börjar med truttifjuttron lag som spelar i olika grupper och Sverige får alltid stornationerna i sin grupp, vilket förmodligen beror på mutor och andra orättvisor.
Om man vinner sin grupp, är man direktkvalificerad till VM och behöver inte oroa sig för annat än sin kondition. De åtta bästa grupptvåorna går vidare till den andra omgången – alltså det som kallas playoff.
Nu ska jag se om jag kan hitta statistik som berättar hur många gånger Sverige har tagit sig vidare från play offen!
Okej, 1962 misslyckades vi nog i en play off som då kallades ”kvalmatch” mot Schweiz. (Bara fyra år efter VM-silvret!)
Och så har vi då Zlatan-åren* 2010 och 2014, när vi inte tog oss till VM pga. Portugal. (År 2014 var det precis som i år play off-möten – men då förlorade vi. Igår vann vi.)
*) Zlatan var med i Sveriges VM även 2002 och 2006, men var först för ung, sedan fylld av ömmande ljumskar.
Jag borde fan bli fotbollsjournalist. Tjänar dom massa kosing?
Det gör de nog, och så får de säga en massa fula ord och icke-pk saker rätt ut i etern.
Har nu börjat läsa BOKEN.
MVG, än så länge.
Om inte boken gör dig så snuskigt rik (så att du slipper flänga runt och referera fotboll, som väl måste vara motsatsen till handb – ursäkta basket) så kommer den absolut att leda till en feruktansvärd mängd välbetalda föreläsningar.
Men, det är klart – då måste du ju ändå flänga runt. Men bara i de Sverige.
Jag studerar vidare. Det där med diverse tecken före eller efter slutparentesn är inte lätt. Men jag ska nog klara det.
Ja Ninja, sorgligt är det. Men det är ju tur att detta häringa båset finns för frågor av det slaget. Och jag tror att båset i förekommande fall skulle avstå (i likhet med redaktör’n) från att påminna om att det var ungefär samma fråga som jag ställde under förra matsen som vi såg tillsammans.
Hoppas att Annikas make/sambo också finner ett bås som hjälper till med frågor och svar.
Vad ljus över griften, hen lever, o fröjd! Nämligen Elsa Anderson som i Elsa Andersons Konditori i Norberg. När vi fingo veta det och befunno oss i nejden störtade vi dit och köpte gamla klassiska godingar som Napoleonbakelser, polynéer och tangotårta. It takes two to tango … Hoho, nu kommer vi att gå upp 18 kilo var, men det är det värt.
Cecilia N – det var i sanning en snäll tanke till Annikas andra hälft!
Men fanken! Vi befunno oss i samma nejd, men cirka 20 km söderut (Fagersta). Och vi visste inte ens att Elsa var igång igen!
Det hade varit intressant att ta del av ert frosseri. Själva är vi något mera måttfulla – en Napoleon hade varit passande och mera i samklang med våra ekonomiska resurser. Plus att vi kommer att bo i Ajaccio om cirka en månad. Napoleonbakelserapport, om dom har några, kommer att avges. Napoleon kan bli den nya äggröran.
Nu tror vi inte att dom har just det bakverket. I varje fall inte i nivå med Elsas. Så vi ska vi ta några bilder åt dem. Det bli den nya turistattraktionen på ön.
SKA NI FLYTTA TILL FRANKRIKE? Så där bara i förbifarten?
Nej, vi ska bara kränga älgprylar i Fréjus med omgivningar. Vi slår upp Det Praktfulla Ståndet, som vi hittade i pannrummet. Det har fått ett alldeles nytt randigt tak.
Kôrven var ingen bra idé. Hälsovårdsmyndigheter och annat hade synpunkter.
Så nu tar vi med oss allt som finns i Det Praktfulla Älgrummet och idkar torghandel några veckor. Sedan tar vi färjan till Ajaccio och festar upp hela förtjänsten på languster, ostron och andra kräsligheter. Eventuellt kan det slinka ner en Napoleonbakelse också.
Reservdelsmänniska sedan igår fm.
Fick ortopedläkare att att operera in ny höftledskula.
GRATTIS Örjan!
Härligt att höra, Örjan.
Det såg ganska besvärligt ut med höften senast vi sågs.
Så nu ska alla skogens svampar börja oroa sig igen?