Vår spanjor – Julian – bröt ju ett ben i handen häromdagen. Idag var det uppföljning, kontrollröntgen och lite irrande på sjukhuset. Som ju måste recenseras här och nu.
Men vi börjar väl med en bild på brottet?
Och så fortsätter vi med informationsteknik-brottet. För det här med otydlig information är helt klart något som samhället och juristerna samt brottsbalken borde ta tag i. Företrädesvis med hårdhandskar och rynkad panna.
Nu tar vi en liten snabbtolkning om man är en spanjor som i största allmänhet är frustrerad över tingens beskaffelse samt det faktum att gipset luktar förruttnelse och det måste betyda att alla muskler nu förtvinar.
Hej tjolahopp, du har fått en tid på måndag kl 10:40.
Yeah. Bla bla. Bla bla. Bludder.
[här tappar vi fokus]Förresten ska du vara på en helt annan klinik redan kl 9:50.
Men det där sista ser vi inte för att det
- står överstruket med en färgglad penna
- är skrivet för hand
- nog inte är särskilt viktigt eftersom vi redan har konstaterat att 10:40 är det viktiga klockslaget.
Julian och jag åkte – när han hade förstått vad det stod och klockan redan var 10:15 – på två hjul i kurvorna som biltjuvar (nej det gjorde vi alls inte, men det låter coolt). Medan jag slogs med sjukhusets parkeringsrutor och dito -automater, sprang han in till röntgen- eller radiologmottagningen (oklart både i brevet och på skyltarna inne i sjukhuset). Jag fick ett sms:
– Oh, så trevligt! Man har övergått från siffror till färger! Och blått som är så snyggt! tänkte jag och sprang till radiologavdelningen (inte ”röntgen” just där).
Och fann detta:
Hur som helst: jag hastade resolut åt höger för att de andra färgerna ju inte på några villkor skulle kunna föreställa blått. Längst bort stod det i ett kritvitt väntrum:
VÄNTRUM GRÅ
Helt klart fel. Jag småsprang lite galopphaltande tillbaka till skylten. Den såg fortfarande ut som ovan.
Men lååångt åt vääänster anade jag personal. Galopp, galopp. Väl där – alltså långt åt vänster – fann jag detta:
Spanjoren hade redan hunnit in i röntgenapparaten så jag fick roa mig bäst jag kunde. Aaaah, det är ingen kö till anmälningskatedern! Hoppla!
– Hej! Om du har tid … jag har en fråga om färgkodningen till väntrummen. Det handlar bara om informationsteknik. Men alla pilarna pekar ju mot höger fastän …
– Ja, men det är vi som pekar.
– Jaså? Så man ska inte gå efter skyltarna?
– Nej, alla som ska till ett väntrum pratar först med oss, och vi pekar.
– Okej … hrmm … Och en annan sak: heter det radiologen eller röntgenavdelningen?
– Eh … det är nog lite olika.
– Okej, tack!
Och apropå olika, så lyckades vi helt utan problem att ta oss till ortopedavdelningens väntrum 2, eftersom det var tydligt skyltat på ett helt annat sätt.
Och apropå färger, så har Julian inte längre rosa gips.
Så hur ska man då egentligen formulera det förnicklade brevet med information om två besökstider? Kanske så här?
Välkommen för återbesök! Du har fått två olika tider på två olika avdelningar måndagen den 27 juni, nämligen på
• radiologiska kliniken (röntgenavdelningen) kl 09:50
• ortopedmottagningen kl 10:40.
Eller?
Nu är du vrång!
Hur skulle det se ut om informationen gavs på ett rationellt och lättförstått sätt?
Så kan vi inte ha det.
Jag fastnar redan på ”drop-in-röntgen kl. 9.50” för i min värld är själva definitionen på drop-in att inga tider bokas. (Jodå, jag förstår att de egentligen menar att röntgen måste ske innan doktorn träffas, och att det då är bra med lagom tidsmarginal, men i alla fall!)
Ja, kära nån.
Som en liten jämförelse kan detta jämföras med min upplevelse av den hyperprivata sjukvården (ja, jag är ett sånt där kapitalistsvin som har en försäkring och smiter före) imorse.
Ringde i torsdags och fick direkt på telefon en tid hos en specialist, dr Olof på Art Clinic i Mölndal. Tiden bekräftades i SMS, klart och begripligt, och igår förmiddags fick jag en påminnelse så att jag inte skulle glömma.
Imorse åkte jag till Art Clinic i Mölndal, ett skinande blankt och splitternytt ställe som mest påminde om ett huvudkontor för ett börsbolag. Vänrummet var tomt och skinande blankt. På ena väggen hängde en skärm som marknadsförde klinikens utbud (bl a manlig bröstförminskning), på andra väggen hängde en stor och vacker tavla.
Jag hade fått en tid 8.40. 8.43 tittade doktor Olof ut i väntrummet och vi gick in i undersökningsrummet. Han klämde, tryckte, petade och drog i min onda fot och sa till slut att allt nog var helt ok. Det var bara ledbandet som fått sig en törn.
”Men vi tar en röntgen för säkerhets skull.”
Åh nej, tänkte jag. Men i nästa sekund fick jag ett papper i handen.
”Åk ned två våningar så hjälper de dig där. Sen kommer du tillbaka till mig.”
Femton minuter senare var jag röntgad och klar. Jag hade till och med fått visa doktor Olof att jag klarade att stå på ett ben. Både höger och vänster.
En röntgen 09:50 följd av ortoped 10:40 känns åtskilligt rappare än de fall jag har följt hemmavid. Hos er går det snabbare undan än på vare sig SÖS eller S:t Göran i Stockholm (Landstinget respektive privat, så är den debatten förhoppningsvis avklarad).
Gissningsvis fanns det en lucka 10:40 som krävde viss framförhållning, därav tiderna.
Kapitalistsvinet Stellan! Willkommen zurück!
(Vet inte varför det blev tyska där. Kanske associerar jag kapitalistsvin med Tyskland?)
Hur som helst är även jag – fattig som en modern kyrkråtta som har allt och äter sig mätt men inte kan köpa ny bil eller flyga till Thailand eller laga toaletten – ett sådant därnt svin med privat sjukförsäkring.
Sitter nu bara och rullar tummarna och väntar på att ett piano ska trilla ner i skallen på mig.
Helt riktigt, Annika, förresten: ”drop-in-röntgen kl. 9.50” är inte särskilt dropinnigt.
Jag såg förstås bara den överstrukna raden vid första titten på bilden, och direkt gjorde jag samma koppling som Annika: Drop in vid specifikt klockslag, hur tänkte de nu?
För övrigt fungerar färgkodningen bra på de tre sjukhus jag varit på, med linjer på golvet. Men om man är färgblind så är det nog kört.
Stellan, du kommer nog oundvikligen bli förkortad KS här i båset i fortsättningen. Eller KSS. Du kan nog välja själv.
Men det är ganska typiskt hur det funkar när folk bestämmer sig för att göra något de verkligen vill, driva en effektiv klinik t ex.
Lotten, är pianot du väntar på fiktivt eller har ni ett på övervåningen och dåliga bjälklag? (Du behöver inte blanda in förra pianot alls).
Kan man blanda pianon?
Jag har för mig att Västernorrlands kallelselapp är likadant konstruerad som Sörmlands.
Och jag håller med om att om man konstruerar den enligt ditt förslag så blir den tydligare.
Skicka ett gruppmejl till alla lappskickare i alla landsting/regioner.
Jag kan också stå på ett ben på båda benen, dessutom med ömsom tåhävning och knäböjning, även om jag behöver hålla balansen med händer mot stöd.
Dock äter jag inte med sked som civiliserad och kultiverad än. Inte med höger i alla fall.
Gjorde precis samma miss med en likadant utformad kallelse när jag var inne och stängde thyroxinfabriken i maj. Röntgenkallelsen som var tidigare på dagen stod längre ner på papperet, kamouflerad i en massa annan text. Den tid som stod snyggt och prydligt på övre delen av papperet med flera tomrader både över och under var en timme senare.
Dessutom betalade jag två avgifter per dag, fast jag gick in genom samma dörr båda gångerna. Ena gången till onkologen och andra gången till radiologen.
De som författar information av något slag ska inte skriva som sej själva utan som om de vore en person som inte vet ett skvatt om va-de-nu-gäller.
Ja, alltså dom ska skriva för folk som inte vet nåt om va-de-nu-gäller.
Ja! Det vore förträffligt.
Snälla båsister, hjälp mig att andas. Tappade andan när jag premiäröppnade bildvisaren i min windows 10-dator. Titta, bara titta och förfäras!
Andas in, andas ut och håll andan, Båthuspernilla.
Och andas igen.
Tydligt att det finns fler som behöver Lottens tjänster.
Andas in, andas ut, andas in och håll andan, Båthuspernilla.
Och andas igen.
Tydligt att det finns fler som behöver Lottens tjänster.
**Luckan ovanför sätet öppnas. Syrgasmasken trillar ner. Jag har satt på mig min egen innan jag hjälper Båthuspernilla att få på sig sin. Jag säger nu åt henne att andas lugnt och jämnt, precis som vanligt. Sedan störtar planet i ordsörjan och vi döööööör av misshandlat språk, allihop!**
Det här har jag inte råkat ut för förut. Både den text som jag skrev först och den version som jag sedan ville korrigera till ligger ute. Jag vågar inte ta bort någondera utifall den drar med sig den andra i fallet.
Om du bara andas Båthuspernilla så går smärtorna över, såja, såja, bara lugn.
Alla mostrar vässar paraplyer och brödkavlar och drar ut i fält!
Tack för andningshjälpen, jag kunde somna till slut.
… nu viskar jag så att Båthuspernilla inte vaknar … men huuuuuuh, the horror, the horror … sssschchhhh …
Ruggigt, Båthuspernilla!
Betr. mina förvirrade inlägg ovan. Många gånger är information användbar bara för dom som redan kan elller vet. Därför att den som ger informationen faktiskt inte förstod att vi inte har en susning.
Ett exempel: Jag åker sällan tunnelbana. När jag kommer ner i tbanestationen Kungsträgården ser jag en tom vägg och en perrong till höger och en till vänster. Inte ett pip om hur linjerna går från respektive perrong. Jag måste chansa och gå in på en perrong, till höger eller vänster, för att få se en karta. Då uppdagas det att jag kunde välja vilken som! Linjen till höger och den till vänster går nämligen samma sträcka så där en 4-5 hållplatser. MEN DET VET JU INTE JAG NÄR JAG KOMMER FÖR FÖRSTA GÅNGEN.
Jag kunde alltså hoppa på ett tåg vid vilken perrong som helst och i lugn och ro läsa på kartan inne i tbanevagnen och se om jag ska byta linje längre fram eller om jag hade tur och hamnade på tåget som går dit jag ska. Om det fanns en karta att se direkt när man kommer ner på stationen så skulle resenären redan där, utan stress och utan att få nerverna i kors, kunna kolla hur den ska ta sej till önskad destination. Tack för ordet!
Till syvende och sidst kan man ju fundera över vad klyddigt formulerade kallelser och allmänt förvirrande information kostar, i form av besvikna patienter, stressad personal och skattepengar. Till exempel genom att man skapat en färgkodad navigation som är så kass att personalen måste förklara för alla vart dom ska. Istället för att vårda patienter.
Färgkoden borde definitivt förbättras. För det första bör, nej måste, den göras korrekt och för det andra bör den kompletteras med mönster eller form för att den som har defekt färgseende också ska kunna ta del av informationen. Men tillgänglighet är kanske inte landstingets grej?
B-Pernilla i går kväll: Windows Foton är en bildvisningsapp med enklare redigeringsmöjligheter som kom med en av de senare uppdateringarna av W10. Den kan upplevas som tämligen irriterande, särskilt när man använder annan mjukvara för samma ändamål.
Av någon anledning går den –och några till– inte att Avinstallera Medelst Högerklick i listan av appar. Då får man gå till det felaktigt kallade DOS-fönstret, ejengkligen CMD-rutan och handjaga. MS har instruktioner här. Var noga med att köra CMD som administratör enligt anvisningarna. Det går utmärkt att kopiera kommandona från artikeln in i CMD, och det är inget problem att din W10 är på svenska. Windows är ju engelskt i botten.
Det kan verka lite läbbigt om man inte har använt CMD förut men andas in, Be Calm och Carry On så ska det funka. Och glöm inte en fullständig backup på hela systemet först.
Änglesiska men kul för det och så får man öva sig på att uthalla änglesiska.
http://mentalfloss.com/article/67230/15-ripsniptious-faux-educated-words-19th-century
Nej, jag använder inte Photoshop. Det är för tok på tokdyrt och har dessutom en skyhög inlärningströskel. Jag är nöjd med ACDsee för några hundralappar och deras Ctrl+Z när man ångrar sig i stället för dessa förbenade ”lager”. Till och med fotoutskrifter från ACDsee är mer än väl godkända. Det har sina egendomligheter, men en alert och snabbt svarande support kontrar detta.
Den största och kanske bästa gratismjukvaran vad gäller bilder är annars IrfanWiew, nu 64 bitars. En mycket duglig klassiker som har hängt med i utvecklingen i kanske tio år och hela tiden är med.
Varför man inte kan använda engelska ord i svenskan hur som helst, del fjurthundratrettisjutton:
Aftonbluddrets sportbilaga — den tryckta, alltså, inte bludder onlajn där det kan gå lite fort och okontrollerat ibland — skriver om en allvarlig trafikolycka där en sportstjärna var inblandad. Dyra bilar, hög fart. Och formuleringen ”de racande bilarna”.
Jag visade meningen för min andra hälft utan att säga något. Han försökte ljuda ”ra- … -san- … -kan- … vad står det?!” När jag förklarade ”rejsande” började han skratta och sa att ”det syns ju inte”.
När vi bodde i tropiken var det svårt att hitta rätt. Vår dotter var bjuden på maskerad hos en liten kompis, med ordentlig vägbeskrivning på inbjudningskortet. ”100 meter si och hundra meter så och höger och vänster.” Dottern och fadren drog i väg och efter ganska lång tid kom dom båda tillbaka.
”Vi hittade inte.” Detta var före mobilerna och irrandet hade tagit så lång tid att det vore meningslöst att nu ringa upp värdfolket och be om noggrannare vägbeskrivning; partyt var nästan över. Vad vi stackars utlänningar inte visste var att ”100 meter” i adressammanhang betydde ”ett kvarter”. En del kvarter är korta och en del långa, så räknar du 100 meter som 100 meter finns det ingen chans att du hamnar rätt.
Jag avänder normalt photoshop, elements eller lightroom, men har inte hunnit flytta in dem i datorn än.
Det som gav mig rysningarna var dock misshandeln av det svenska språket.
B-P: Appen i fråga vilar inte. Den sticker upp sitt fula tryne så fort PC:n känner av en ny enhet. I mitt fall när jag ansluter telefonen via USB för laddning och eventuell bildöverföring och otaliga kontaktlösa tillfällen dessemellan. Det var då jag tog bort den, efter blott kanske tio dagars terror.
En racande folkmassa?
Det är så dumt att det gör lite ont, faktiskt.
Racar de varandra på hakorna, Ninja?
Nu har jag en bra stund suttit och över en varm kopp te försökt skämta om rasande folkmsssor som racar, men det är fan hopplöst!
(Ja, jag är på svärhumör. Svär man inte ibland, kokar det över. Hjärnvindlingarna liksom racar fel.)
Svärhumör? Då kan du svära av förtjusning över en fantastiskt färgglad utebasketplan i Paris. Jag hittade den nyss.
Eller svära över att Michael Nyqvist är död.
Va!? Var det han i graven bredvid?
Jo, så vare.
Å nu är han där på riktigt. Eller på väg.
Mina tankar går till hans familj som nu har det riktigt, riktigt jobbigt.
Michael Nyqvist (svår att stava) var sjuk i cancer, men född så sent som 1960, vilket ju inte är nån ålder. Vafan, liksom. Igen.
(Tack för basketplanerna, Annika. Den färgglada har jähättekonstiga linjer.)
Michael Nyqvist tror jag att jag sett en enda gång (det blir lätt så i vildmarken) och det var i just ’graven’. Hans bondgrabb med bondgrabbars hudlösa och självutlämnande sätt att vara, som kontrast mot biblioteksdamernas oro att inte vara ’on’ eller i övrigt ha missat vad som rör sig i tiden, var en stark och äkta prestation.
Det är lite av detta som gör att jag så gärna och envist hänger här i båset. Andra bloggar dryper av allt man inte får ha missat och annat ’on dit’. Men inte denna. Ett litet lufthål i det tjocka aktualitets- och PK-istäcke som breder ut sig över nätet.
Tack Michael. Och tack, Lotten.
Och Ek*r*th blev fälld, hurra,
fälld hurra
fälld hurra
Och Ek*r*th blev fälld HURRA!
Ni vet hur man kliver in i båset och läser och plötsligt vill skrika NÄÄÄÄMEN VAD GUUUUULLIGT?
(Eller nej, det händer ju nog inte så ofta.)
Men i alla fall: det var det jag kände efter Skogsgurras tack här ovan.
Håller med SG.
Gör vi väl alla!
Jupp!
Med flera föregående talare (skrivare) stämmer jag in. In är vad jag stämmer.
Sällar mig till kören.
Var det nån som sa kör?
Jag vill också vara med!
Körövning:
– VINTERN RAAAAA…
Nu kör vi!
**vrooooom!**
Vintern har väl rasat för länge sen?
NU ÄR DET SOMMAR, NU ÄR DET SOL
NU ÄR DET KOSKIT I HAGEN…
Visserligen kan man känna för bondgrabbar och rustik enkelhet. Men…
Tjolitta litta tjolitta lej …
Jag vill faktiskt inte tänka på Bröderna Djup men nu gör jag det i alla fall. (Om här till äventyrs finns några unga och/eller oskyldiga som inte känner till gruppen, får de goooogla och wikipediera och dutuba själva.)
Det var Fassan som sjöng den. Låhångt före nån annan.
https://www.svtplay.se/video/9304868/maratonmarschen/maratonmarschen-avsnitt-1?start=auto
De här är knäppare än jag kände mig förra året.
OT, fast lite andra OT också (sommar): våra oftast åtta till femton nattvioler mellan stugan och sjön är i år bara tre, vad jag kan se. Istället finns där ökande mängder pyrola och smultron. Finns det något man kan göra för att gynna nattviolerna?
Stavningsjädervulen ville få pyrola till pyromanhärva. Just sayin’.
Hörni, nu är ju tiden då vi ska ligga i hängmattor och läsa. ¡Vad läser ni? ¿Nåra trevliga tips?
Cecilia N: Har ännu inte sett programmet, men fick mig att tänka på filmen ”They shoot horses don`t they” (1969).
https://www.youtube.com/watch?v=hWcc4PptU44
https://en.wikipedia.org/wiki/They_Shoot_Horses,_Don%27t_They%3F_(film)
Maratonmarschens slut lär inte vara lika tragiskt som filmens.
ÖR
Jag har börjat ta mig igenom Simenons samlade. Inte nödvändigtvis Maj-Gretböckerna. Just nu är det ’Det lilla helgonet’. Fina parisskildringar. Framför allt från Rue Mouffetard, där vi ganska ofta brukar bo. Nära Pot de Fer. Den skildras också i boken. Men att man kunde dö av dåliga sniglar där nämndes inte. Men det kan man.
Väldig massa böcker skrev han.
ÖR, where are my manners? Tack! Korkarna eftersändes och har landat i Fattigstugan. Fia gnager förnöjt (fast just nu sover hon).
Oh. Här sitter jag på korkar och skickar dem ingenstans. Bedrövligt, övermåttan berdövligt.
Lotten, kan du förmedla en korkadress?
Absolut! Out in the open! Niklas Ejven i Alskog Fattigstugan är adressen!
(Jag mejlar också.)
Tackar!