Jag lyssnade på Språket i P1 (för si ja e så intellektäll) och fick höra en gymnasieelevs oro för att skriftspråket kanske håller på att försvinna.
– Nejnejnej, säger expertisen, det gör det inte.
Men så sa gymnasieeleven något som jag ju själv mässar, vart jag mig i världen vänder. Hon sa:
– Jag har inte lärt mig att skriva svenska i skolan. Det har jag lärt mig hemma.
Vilket stämmer med mina empiriska undersökningar och är ohyggligt orättvist.
Experten Henrik Rosenkvist sa också – som en rekommendation:
”Köp Svenska skrivregler och följ den så blir det rätt.”
Sedan hörde jag inte riktigt vad som hände i radioprogrammet eftersom jag dansade en heurekadans på köksbordet och joddlade av glädje. För detta betyder att jag ju behövs. Alla som nu undrar hur de ska få tag i en föreläsare, värdens främsta skrivregelsexpert eller den snabbaste och korrektaste korrläsare i universum, behöver ju bara vända sig till fru språkpolis. Alltså till mig.
Bara för att jag är så oerhört glad av insikten att jag är behövd, ska ni nu få se vilka ord som är de näst svåraste att stava.
Det allra, allra svåraste ordet är nämligen dubblett.
Och hur knyter man nu ihop denna säck? Jo, med den tredje av sju planerade 80-talslåtar – en som ju handlar om
- ord
- skolan.
Supertramp: The Logical Song
(Om man ska vara alldeles korrekt kom den ut sent på hösten 1979, men jag avrundar lite uppåt.)
Men Lotten, du missade ju det svåraste av alla ord: lejon.
I femte klass på ett rättstavningsprov (ja det var på 60-talet) så råkade jag skriva blommningen. Bara för att ordet var för långt o jag fick använda bindestreck: blomm-ningen. O i högstadiet råkade jag i ett anfall av akut trötthet skriva ytterliggare. De båda orden saknar jag på din lista.
Helt korrekt, Lena B! De saknas – särskilt som
ytterliggareblir allt vanligare …Om ni undrar hur man gör överstrukna ord, så är det genom att sätta en liten kod med ordet ”strike” före och efter ordet.
Före:
vänsterhake
strike
högerhake
Efter:
vänsterhake
snedstreck
strike
högerhake
Blomningen trodde jare hette. Oavsett.
Nåväl Niklas: Helgas och din mammas anknytning till CM?
Att jag glömde bort det svårstavade lejonet är inte annat än skamligt, Niklas!
Men vad är det som är så svårt med dubblett? Det är ju bara att tänka att det ska vara dubbelt dubbelt? Eller double double som man säger på basketspråk (alltså att man har presterat tvåsiffrigt både med poäng och returer i en match, vilket är jätteduktigt).
På NE år 1988 fick jag redigera en lååååång artikel med ordet ”dubblett” (matematiska sådana) på flera ställen. Jag redigerade med stor möda (med rödpenna på tre lager manuspapper med karbonfunktion) bort ett b i alla dubbletterna och lämnade in manuset till inskrivningsavdelningen.
Som tur var, skakade en av de kloka sekreterarna på huvudet och struntade i att deleta b på löpande band.
ÖR, min mamma har ingen anknytning till CM men Helgas familj bodde granne med familjen Malmsten (i Bergshamra tror jag) när hon var liten. Jag känner Love M som är barnbarn till CM och jobbar som snickare och dekormålare.
Tack Lotten! Och särskilt tack för att jag fick läsa om de sedelärande berättelserna; det var länge sedan. ”Den som lyder går det väl, även om han plommon stjäl”!
Det kan vara bra att lära sig kommatera också.
Lotten, visst det heter snedstreck på svenska men jag tycker nog
ändå att det är bättre att säga slash / för att särskilja det från
backslash \ som ju också är ett snedstreck.
\ heter tydligen ”omvänt snedstreck”. Det känns dock onödigt tillkrånglat.
LL99! KOMMER INTE PÅ FRÅGA!
Det här är däremot Slash:
Nej, det där är Back Slash. Han är spegelvänd!
Det här är Slash:
Ooooh, you’re on fire, Christer! Först en utmärkt kommalänk, och nu backslash!
Svårstavade ord i all ära, men hur är det med alla svårstuvade ord?
Kantarellstuvningen är ju knepig förstås. Och lång.
Jag stavade fel till ”portmonnä” i småskolan. Sedan dess har jag stavat rätt till allting.
Däremot skriver jag fel, särskilt på datorn, men det händer att bokstäverna kommer i fel ordning när jag skriver snabbt för hand också. Fast med min handstil är det inte så många som lägger märke till det.
Hörde också det programmet. Skräckinjagande. Troligen kan inte lärarna heller skriva.
Skräckinjagande säger du, Och? När det ju numera heter …
(se bild, klicka så blir den större)
Jag stavade berätta fel i veckans ord i andra klass och får fortfarande höra det av min älskade pappa. Han har dock missat att jag stavade fel på kände i mellanstadiet och så småningom i högstadiet och det är jag goe gla för.
(Vi skrev veckans ord på fredagar före lumch och jag skulle åka på mitt livs första fjällresa direkt efteråt så mina tankar var någon helt annanstans än i skolbänken den gången jag skrev berätta som bäreta.)
Fruktinjagande. Jag är stum. Tur att jag får skriva här.
Dubblett kunde inte jag heller stava till, under en förvånansvärt och genant lång period. Men lärt mig har jag. (Om jag får gissa så gissar jag att det vanligare ordet tablett är vad som ställer till det, då ju dubblett helt enkelt ser lite fel ut hur rätt det än är …)
Jag lyckades ta mig igenom skola och universitet utan att någon synade hur jag stavade till ”hämta”. Det var först när jag vikarierade som lärare i svenska(!) på högstadiet som jag upptäckte att det inte alls skrivs som ta hem, fast tvärtom. Hemta. Lyckligtvis kollade jag för säkerhets skull innan jag tog fram rödpennan och rättade ä till e i en uppsats av en mycket begåvad elev. Jag undrar hur jag hade gjort om det varit någon av eleverna med lite vingligare stavning. Troligen hade jag satt en stor pinsam bock i kanten!
Och huuuuuuur tror ni att de två alternativstavningarna till ”juste” ser ut?
(Tänk först. Skriv med papper och penna och testa. Bestäm er. Sedan slår ni upp dem i SAOL. Om ni inte har laddat ner gratisappen, kan ni kolla på saol.se.)
Oooo, nu glömde jag ju att betona att saol.se och appen fortfarande är 2006 års upplaga av SAOL. Den nya SAOL från 2015 (där de lymlarna strök kasjunöt) finns än så länge blott och enbart som bok.
Så om inte annat kan ni väl passa på att slå upp kasjunöt medan ordet fortfarande står med?
Jo, slash och backslash ska det heta. Omvänt bindestreck?
Det är ju en hel mening bara för att omnämna ett litet tecken.
Totalt onödigt!
Gällande kasjunöt så är det bra att det strök det eftersom det
ju inte alls har med nötter att göra. Kasjunöt borde ju egentligen
heta kasjunfrö. Samma gäller Pistaschnötter, pinjenötter
och jordnötter som alla är frön och inte nötter.
Om man kan gå ut i trädgården och stirra ilsket på äppelträdet tills äpplena självmant hoppar ner på marken och vandrar in till köket för att av Pysse bli mos och paj, då är man fruktinjagande.
Jag befruktar att svensk stavning hamnat på det sluttande planet och då slutar det väl aldrig förfalla. Smakrik och smakfull är ju inte samma sak. Tecksempel. Med mera.
Nämen vi får tänka lite som mormors lilla kråka, skiftande kjollängd eller bh-stuk: än så går det hit, än så går det dit, och inte alltid går det ner i diket!
Ponera att det vänder nu. PLÖTSLIGT blir det hög status att inte bara kunna skriva, utan även korrekt, begripligt och finurligt.
PLÖTSLIGT sliter alla i dem, de som glatt skriker JAAAAAAAA när man säger ”skulle du bara kunna slänga ett getöga på den här texten?”, bara för att det ju är så himla roligt med bokstäver.
Fruktinjagande, det är ett väldigt fint, nyskapande ord. Synd bara att man associerar helt fel.
Skräck är det ju inte så ofta vi får uppleva, särskilt inte injagad sådan, medan fruktan är lite mer realistiskt och balanserat. Du sitter vid morgontidningen och vill inte se fler döda barn på stränder, men bilderna tränger sig på och du känner fruktan. Inte skräck.
Fruktinjagande!
Lotten, du ska ha en stor eloge för de utmärkta bidrag du levererar på temat 80-tal. Supertramp är super.
Schysst? Sjyst?
I barnprogrammet Felix och Fenix, när Robert Gustafsson berättar Sagan om de tre små grisarna beskrivs vargen som stor och ”förtroendeinjagande”, vilket också är ett kul ord.
Nu har jag lyssnat på det intressanta programmet, men jag störs av programledaren! Hon suckar när Henrik berättar om den spännande utveckling av verben, och låter därmed som en uttråkad elev.
Hon ska väl tjoa glatt eller stöna av vällust eller va fan som helst, programmet riktar sig ju till språkintresserade människor.
Dessutom har hon inte ett talspråk, hon har ett slarvspråk. Usch!
Varken schysst eller sjysst är det.
OL, schysst!
K: http://www.tullxperten.se/site/sv/faq/tullkredit-direktfortullning-och-hemtagare-hur-hanger-det-ihop kan ge viss tröst. Alldeles fel var det ju inte.
’Förtroendeinjagande’ , det var mej ett särdeles målande ord; lite som det slentrianmässigt överanvända utrycket ’skräckblandad förtjusning’.
Ja… det finns ju olika ställen att söka tröst på. Just Tullverket har jag aldrig tänkt på.
Jag skulle vilja höra LL99s definigtion av nötter, eftersom då inte pinjen har nötter.
Se där då, hör till ämnet fastän om engelska: språkregler som man kan, utan att ha en aning om att de ens är regler (ja, jag tyckte artikeln var rolig och intressant)! Finns såklart en hel del liknande exempel för Ärans och Hjältarnas också.
Lotten 08.46: Ytterliggare finns. Inte bara bland besökande romer.
Själv varit sådan under ungdomens resor på kontinenten. En gång under viaduktbro i Lyons. Senare under samma liftarresa, på hemvägen. I ruinhus med visst tak i Waterloo, Belgien.
Omelett med sparrisstuvning är aldrig det lättaste att stuva rätt.
Stavar väldigt rätt, men i museer kan jag aldrig komma ihåg om det ska vara akut accent eller inte. Noggrant, omständlig och professionell får jag slå upp varenda gång. Voffor då? kan man undra. Vad är det för särskilt med de där orden?
Det finns ju ingen accent i museum och således ingen i museet / museer. Det fick jag en gång lära mig den hårda vägen när jag sökte jobb som korrekturläsare (!). Hade skrivit i mitt cv att jag hade jobbat på ”Röhsska muséet”. Detta påpekades vänligt när jag var på intervju. Fick jobbet ändå och har sedan dess aldrig skrivit fel på det ordet.
Jag minns mitt första jobb på posten. Där hade vi dupletter som ställde till det.