Man tager ett färgglatt hus.
Man fyller det med människor, möbler och mat. Sedan tar man all världens sladdar och hänger dem som hemgjord spagetti på utsidan. Häpp, har man skapat sig ett sydeuropeiskt fenomen.
De elkunniga läsarna kanske inte har kunnat ta in informationen ovan hela vägen hit pga. termirritation eftersom det som jag kallar sladdar egentligen är kablar? Vi rådfrågar TNC:
”Definitionen på kabel är ’isolerad och böjlig ledare med eller utan hölje, ofta i form av två eller flera parter gemensamt omslutna av ett eller flera höljen eller på annat sätt sammanhållna till en enhet’ medan en sladd (eller anslutningsledning) definieras som ’kabel av sådant material och sådan konstruktion att den tål upprepad böjning under användning’. En sladd är alltså en typ av kabel, men det är inte dimensionen som skiljer dem åt, utan konstruktionen.”
Ah well. (Två mycket användbara ord som i just denna kombination kan betyda allt från en djup suck till jaha eller skitsamma.)
Husen i Ferrol är fantastiskt vackra, men de däringa sladdarna och annat skräp förfular – fast då får jag ju något att fotografera.
Husen i centrum får inte rivas. Om ett förfaller, blir ägaren ombedd (beordrad) att renovera utan att förändra exteriören. Utsidan måste se ut som den har gjort sedan huset byggdes. Om huset är i riktigt dåligt skick, gäller samma sak: fixa huset men ändra inte exteriören! Ett hus kan alltså inte vara så förfallet att det måste rivas. Hej, alla politiker som bestämde att Klarakvarteren i Stockholm skulle jämnas med marken …
Apropå Santiago de Compostela, så vet jag nu varifrån Beatles fick inspirationen till sitt sedermera bannlysta LP-konvolut, som såg ut så här:
Naturligtvis hade de fyra Beatlarna turistat i Spanien och kollat in …
Och nu undrar ni förstås hur det står till med mina av basketspel numera jätteblåa tår och den där hemskingen på vänsterfoten?
Först sattes foten i kokhett vatten med vinäger och olja som vore den en tomat. Den fick jäsa i en halvtimme. Sedan kletades den in i en hemlig kräm, lindades in i gasbinda och nu är den dessutom insvept i gladpack. Och nu ska foten sova i plastkläder hela långa natten.
Förmodligen kommer den att kvävas, dö och helt enkelt trilla av.
Åh vilket intressant fotbotrecept, detta måste du berätta mer om när du har sett dess verkan. (Om något trillar är det väl naglarna. Vilka spännande tår du ska få!)
Jag gillar alla bilder här, med extra plus för den blåa sladden på lampan och den rostiga vita … luftkonditioneringsanläggningen?
Japp, det är luftkonditionering (bökigt ord att skriva ju), som faktiskt inte är så vanliga här. Man står helt enkelt ut med värmen och sedan är det inte mer med det.
Just nu har vi bastuvärme i vårt sovrum, jag och Sextonåringen (som vill att jag ska sova nu). JAG ÄR FAKTISKT JÄTTEPIGG!!!
Jättespigg. (Nej, dumma mej, det står det inte.)
Fast jag ska verkligen gå och lägga mig nu snart när som helst, så det så. (Ja, dumma mej, det ska jag.)
Nattinatt.
Pssst … så här i nattens mörker …
(dvs här i norr är det inte så mörkt)
… en del av de sladdiga kablarna på de kulörta husen ser mer ut som *rör* tycker jag!
Blev det rörigt nu?
Kuloledningar?
Annars tycker jag det verkar som om spanjorens pappa har lagt ett klassiskt våtvarmt omslag. Fast med lite roligare medikamenter än alsolsprit och värmen utifrån istället för fetvadd. Det blir nog bra, ska du se.
Sen kan du också få en nagel att hänga i en silverkedja om halsen.
Eller en lädersnodd för en rustikare look.
Hur är det egentligen med en knäkaka – leder den till knäknak eller kanske ett knäackack?
Di amerikanska kablarna och ledningarna är inte heller dåliga i dålighet. Men de är stolpigare.
Jag har metervis med svart lädersnodd! Tjoa om du behöver någon meter att hänga nageln i.
Som jag minns det från Fornalutx och framför allt Soller var att spanjorerna var minst lika duktiga som amerikanarna på att dekorera lyktstolpar.
Huset till vänster som man nästan ser dörren på heter ”Casa de mi tia” (fråga spanjoren vad det betyder) och det hade mina föräldrar i så där 20 år för sådär 20 år sedan.
Det är väl lika bra att den där skumma tån bara faller av, med nagel och allt.
Kan den spanske fadern kanske bota knän med samman medusin?
Och hur mår sextonåringen?
Ja, Klarakvarteren, det är en sorglig historia. De är väl dock tveksamt om några av de skyldiga fortfarande är i livet.
Men idag finns ju nya röster som tycker att antikvarierna har för mycket att säga till om och har fått skyddsmärka alltför mycket i stan. Vågar vi hoppas att dagens politiker har lärt sig något av historien?
Sådär ja! Nu har jag köpt en dinosauriesvans till hustrun.
Dinosaurieryggsäcken var läcker, Niklas! Fick hon den också?
Sextonåringen tillfrisknade efter att ha sovit i nästan två dygn. Nu är det Tjugotvååringen som har trillat dit med snor och snörvel. Vi åker ju hem på onsdag morgon, så nu är det sova i två dygn som gäller för henne. (Hon är förstås jätteglad. Not.)
Pokémon Go funkar förresten även här. Det är alldeles otroligt vad de skrattar och springer omkring i omgivningarna.
”Casa de mi tia” behöver jag inte fråga spanjoren om – numera är jag en hejare på spanska. (Igår bad jag kyparen att komma till vårt bord med tio personer och ta upp kaffebeställningar genom att säga ”hola, la familia López Rodríguez a esa mesa [pekade] necesita mucho café”. Och alla som här och nu vill tala om att det finns 37 fel i den meningen kan slänga sig i väggen.)
”Casa de mi tia” betyder ”min fasters/mosters hus”, tadaaaa.
De stolpiga, amerkanska kablarna var mycket vackra i sin trasslighet, tycker jag.
Tånagelrapport: den vajar nu på tån som en sån där järnvimpel som vissa kyrkor har på taken. Mycket intressant är den.
Facinerad av spanjorernas googletranslateläsning av bloggen. Kanske du ska förklara för dem vad det egentligen står, i motsats till vad google försöker få dem att tro? Ibland blir det ju faktiskt precis tvärtom! Kanske tror spanjorens snälla pappa att du tror att han avrättar dina tår?
” Om ett förfaller, blir ägaren ombedd (beordrad) att renovera utan
att förändra exteriören. Utsidan måste se ut som den har gjort sedan
huset byggdes. Om huset är i riktigt dåligt skick, gäller samma sak:
fixa huset men ändra inte exteriören!”
Säg det till stadsbyggnadsnämnden i Stockholm. Alltför många
fastighetsägare i Stockholm låter husen förfalla så att de sedan
kan motivera en rivning med att husen är i så dåligt skick
att de måste rivas.
Även Italien kör med sladdar på husen. Här ett exempel från Lecce på I Apulien på Italienska klacken:
i Apulien på Italienska klacken
Jag tänker att sladdnystan utomhus kan man väl ha där det inte snöar så mycket.
Sedan tänker jag på vad ett av problemen var med elförsörjningen till mina föräldrars ställe borta på skogen. Det var gamla ledningar (sedermera utbytta), och de där porslinskopparna (vad heter de, SG?) på stolparna kunde spricka vintertid, varpå följde detta: regniga somrar kröp sniglar och snäckor uppför stolparna och in genom sprickorna i kopparna och *bzzzzzt* elektrifierade sig samt orsakade kortslutning och strömavbrott. (Ja, sant — i varje fall sa killarna som lagade linjerna att det var det som hände. Flera gånger.)
(Casa de mi tia — jag har tio spänn i kassan?)
Namnet Casa de mi tia fick huset av Costas Echmann el Pequeño när han skulle köpa hus i byn. Han visades runt till flera hus och till sist kom han till huset som presenterades som just la casa de mi tia, alltså mostern till Maria som visade honom husen.
Annika, jag tror att de keramiska koppar du tänker på
kallas för isolator(er).
Ja jösses, LL99, det heter de såklart. (Alldeles för enkelt för min knorviga hjärna.)
Här i vår egen trädgård påträffar vi stundom småstycken av sådana när vi gräver där vi inte har råkat gräva djupt förut. (Inte ett dugg konstigt, för allt som gick sönder grävdes förr ner på något ställe, helt enkelt. Vi brukar hitta långa grova handsmidda rostiga spikar, och tallriksskärvor och kakelbitar och jag vet inte allt.)
För övrigt tycker jag att Costas Echmann el Pequeño är jätteroligt (ungefär så långt sträcker sig min svårt atrofierade spanska) — Costas den lille!
OJ!
Lotten! Om du någon gång finner dig behöva något jähätteintressant och jähätteobskyrt — och knasigt — att blogga om så rekommenderar jag den här historien om ett hotellrum på Claridges och den jugoslaviska kungafamiljen. Såååå knasigt!
(Äsch då. Nu läser väl alla i Den-skrattande-språkpolis-befolkningen själva källan. Eller … gör de?! Den är ganska lång …)
Jag läste ingressen. Den förekommer tämmerligen flitigt och ibland är det Beatrix på statsbesök i Kanada, som föder hux flux, ibland är det nån prins som blidde född i Sydafrika (kommer inte ihåg varifrån hans moder kom), ibland handlar historien om Jugoslaviens monarki.
Vad som är sant vete bofinken.
Aha — säkerligen sant, Ninja! Det är självklart jag som är oerhört obildad vad gäller kungliga apokryfer … hehe!
Nå och väl. Just nu när alla — nä, inte alla, men alldeles för många — talar så mycket om sitt land, sin nation, sitt folk, sitt hem samt att alla andra ska ge f*n i att komma in i deras …
Jag tycker att det är värt att påminna hela världen om att det inte finns några ”hemländer”. Alls. Därför länkar jag till den här fina och genuint upplysande filmen som förtjänar att närstuderas, flera gånger om (annars hinner man inte med):
https://www.youtube.com/watch?v=9LfdXoL3Xck
(Jorå. Vad är Sverige, och exakt när är det Sverige? Ge mig ett årtal — ge mig åtminstone ett århundrade — innan du frågar.)
Och DÄÄÄR har vi ätit upp kvällsmaten och hunnit gå på en liten promenix i värmen.
Som sagt: dygnsrytmen är underbar.
Nääär börjar spanska barns skoldag?
Raaaap? Jag äter gärna sent men …
Knäkakakakakan blir bara lilare. Snart svartnar den, misstänker jag. Tur att den lilla svullnad/hårdnad-plutten verkligen är liten. Jag är inte skadad, blott blesserad.
(Och stavningskorrektionistgalningen anser att jag är blaserad vilket visserligen inte är helt fel, men det har då verkligen ingenting med mitt vänstra knä att göra!)
@ ”Well, snart renoveras det och blir förtjusande.”
AAAnar jag ”en tia” =Mia tia moster Ebba som ju var förtjusande…
Det där med sladdar utanpå huset upplevde jag ffg när jag 1951 var i Storbritannien…
Det är väl som att dricka mjölk i vuxen ålder =Något som som skandinaver tror är normalt
MEN
Det är VI som är avvikarna…
Apropos Santiago =Sankt Jakob där var den heliga Birgitta ridandes=
”De for till Santiago de Compostela i Spanien och den helige Jakobs grav, en resa som tog nästan ett år. Ulf blev sjuk under resan till Spanien. När han dog 1344 blev det en vändpunkt i Birgittas liv. På dödsbädden tog Birgitta hans vigselring och satte den på sitt finger. Hon hade redan tidigare haft syner där hon mött Kristus. Men nu fick hon stora uppenbarelser där Kristus talade direkt till henne. I en uppenbarelse sa Kristus: ”Du ska vara min brud och mitt språkrör”. Birgitta tog då av sig Ulfs ring för att visa att hon nu var vigd med en himmelsk person.”
DÅ fanns det inga ”sladdar”
På förfrågan brukar svaras att ledningarna ligger utanpå husen för att då blir det lättare att reparera om de går sönder. Ett påpekande att ledningarna lättare går sönder om de ligger utanpå husen mottages med en artig gäspning.
Ungefär samma reaktion fick jag:
– Varför tar du bilder på sladdarna?
– För att det i svenska ögon är så annorlunda. Dels att de sitter utanpå husen, dels att de är så stökiga.
– Finns det inte sladdar i Sverige?
– Jo, men de sitter inne i väggarna.
– VARFÖR det? Då ser man dem ju inte. Och då måste man ju in i väggen varje gång de går sönder!
– QED. De går liksom inte sönder.
– Äsch. Ni vet ju inte om de går sönder.
Ninja:
Spanska skolbarn går inte i skolan just nu, men när de går, är det kl 09–14 som gäller för nästan alla (beroende på vad för slags skola det är). När man blir äldre går de halv nio till halv tre. Det fåtal som är ”fattiga” (svårdefinierat) kan få lunch i skolan, annars går alla hem och äter.
Men eftersom vi pratar om Spanien äter man alltså lunch kl 14 eller 15. Alltså äts ingenting under själva skoldagen.
Britterna brukade ju ha alla vattenledningar på utsidan av husen av samma anledning som spanjorerna har elledningarna där. När de frös om vintern var det ju lättare att laga dem då!
Nu ska vi avslöja vår dystra hemlighet: Vi kommer att få tillgång till teveprogram idag!
Sedan vi flyttade har vi inte tittat på teve annat än på hotell. Det har inte varit något problem och vi undrar varför vi nu – efter nästan ett år – får för oss att vi behöver se på teve. Orsaken är att vi börjar betraktas som efterblivna när samtalen kommer in på de senaste serierna. Och det gör de oftare än man kan tro.
Men vi kommer troligen ändå att vara tämligen desorienterade. Som Stenmark som såg fram emot att få veta hur det gick för Kunta Kint (norrländskt uttal) när han slutade åka skidor.
OT? Inte alls! Det går flera kablar till den där bildskärmen som di kallar teve. Våra går mest inomhus.
Har nageln trillat av än?
Nu måste vi göra en lista med sevärda TV-program till SG och Hyttis, så di slipper all skit!
Jag börjar (obs! inget av detta går nu, vi väntar på säsongstarter): Historieätarna, Bron och Sherlock.
Idag var vi i Mora på Gammelgården och gjorde en Tidsresa – rekomenderas varmt! Bättre än TV!
Endeavour är riktigt bra men det är säsongsuppehåll just nu.
Poldark är också bra men även där är säsongsuppehåll just nu
Jag har två blåsvarta tånaglar efter fjällvandringen förra veckan.
Tre blåsvarta naglar. Minnet är sämre än synen.
Det verkar vara svårt med vår teve. Dagens övningar resulterade i: Ingenting.
Den unge teknikern hittade ingen bra plats att sätta en parabol och rekommenderade oss att gå via den existerande fibern. Detta var vad vi först av allt försökte. Så vi är tillbaka där vi var för cirka ett år sedan.
Men den här gången gav vi oss inte utan krävde en skriftlig rapport varför vi inte kan se på teve, som alla våra grannar kan. Det blev lite för svårt så han ringde ”vid sidan om” och nu verkar det som om det kan hända något den andra augusti. Men vi vet inte vilket år.
Gurra, är det av någon särskild anledning som ni
nödvändigtvis måste ha luftburen tv-signal istället för
via fibern?
Jag harför mig att du/ni har nämnt det men jag
kommer inte ihåg vad problemet var.
Fast när jag läste rubriken i detta bås så kom jag direkt att tänka på den gamla rallyhjälten Carlos Sainz. Inte elsladdar och sånt.
LL: Vi vill inte alls gå via etern. Det är nån tokfan på nåt ställe som fått för sig att vi inte får ha tevekanaler på en företagsanknuten fiber. Sant eller ej, vet inte. Men egentligen har vi det rätt bra utan teve. Vare sig det är glasburet eller eterburet. Vi följer utvecklingen av detta ärende (det har ett nummer som registrerades i augusti i fjol) med intresse.
SG, varför inte helt enkelt döpa om fibern till privat och sedan dra kostnaden i företaget i alla fall?
Ok Skogsgurra, då förstår jag problemet.
Det enda tips jag kan ge är att kolla/fråga runt på
Sweclockersforumet. http://m.sweclockers.com/forum
Nagelrapport kommer vad det lider! Tills vidare tycker jag att vi ska se till att hjälpa Skogsgurra och Hyttfogden till några riktigt fina tv-serier. Den där tokfan som har fått för sig att de inte ska ha kanaler var förresten också och pillade på inställningarna till våra mobiltelefoner så att vi här i Spanien igår fick massa sms om att vi var välkomna hit och att allt från och med nu skulle kosta skjortan.
(Det är dock ordnat nu.)
Hmmm … undrar om Lotten mä resten flyger i luften ungefär nu.
Om PK och PK-Pysse vill avsluta sin strapatsrika färd med en lien kajaktur på Björken så kan jag meddela att jag just slagit ihjäl ormen i paradiset (fast egentligen var det en envis broms). Så nu finns det varken ormar, getingar, älgflugor, mygg eller annat som stör friden på sjön. Motorbåtsägaren verkar dessutom ha fått soppatorsk, så inte ens det stör.
Nej, stör finns det inte i sjön. Det blir nog till att leta närmre huvudstaden.
Annika: Jomenvisst! Vi flög och flög – och var nära döden.
Mer om detta i nästa inlägg, som förhoppningsvis kommer före midnatt!
**flämt**
Hu då!
**flämt**
Cliffhanger. Ser fram emot nästa inlägg.
”Cliffhanger” dög inte som kommentar. För få bokstäver
Experimententententent.
Ursäkta, jag bara kollade att det hela inte (också) är ett ordräkningsproblem.
Ovan hade jag egentligen tänkt att bara skriva ett enda ”flämt” inom dubbelasterisker, men det fick jag ju inte. (Jag har för mig att vi talade om tio tecken härförleden, men ”cliffhanger” plus punkt är ju tolv så …)
Jag tror att det är 15 tecken som gäller! (Men jag kan nog trassla mig in i inställningarna och ändra det …)
[…] har sladdpyntats så här sedan flera år. Sådana här bilder på elhärvor brukar jag ju ta utomlands och skratta rått åt fulheten. De små, runda nätkorgarna som hängde på lyktstolpar förr (och […]