Grisen gal i granens topp, världens politiker och ledare är komplett galna, pappa har alzheimer, tekniken stjälper mer än den hjälper, alla hus är fula och kostymerna för små – men det brutna revbenet läker precis sådär långsamt som alla sa att det skulle.
Nästan allt är alltså uppåner eller tvärtom just nu. Om vi börjar i teknikänden … Jag har gått från att vara först med det senaste och bäst på att lösa problem som har med både hårdvara och mjukvara att göra, till att slita mitt hår för att betalningar inte går igenom av ingen anledning alls och för att mobilen precis som pappa har tappat allt minne. (Förmodligen för att bilparkeringsapparna tar all plats och för att jag ju måste ta massa bilder på alla tokerier.)
Vi fortsätter med estetiken.
Mitt senaste Stockholmsbesök innehöll champagnedrickning i glada vänner lag. Men Stockholm vore ju inte Stockholm om man inte måste beställa plats – boka en barstol – för att få sittplats. Efter att ha nekats plats och irrat runt ett tag, hittade vi ett nästan tomt ställe som inte serverade de vanliga tilltuggen till denna ädla dryck, t.ex.
- toast skagen med räkor i kors
- ekologiska chips med naturdipp
- rysk kaviar med klegg & Skogaholms rostebröd
- bruschetta [brusketta] med bufflig mozzarella och dyrtomater.
Mer galenskaper: det ska vara svårt att handla idag. Inne på NK släpps man tydligen inte in i butikerna utan att extremt uttråkade vakter först släpper på kravallsnöret.
Vi tar några galenskaper till! Skönhetsrådet i Stockholm måste slita sitt hår och förtvivla, för det är detta Kungsträdgårdspalats som vetter mot Hamngatan.
Men nu är det dags att avsluta lite positivt! Men uppånertemat fortsätter, för så här kul ser det ut i skyltfönstret med reklam för Stadsteaterns uppsättningar.
Efter att ha tagit bilden på båten i betonghuset, förlåt Kulturhuset, gick jag ungefär 20 steg och svängde till höger. Och tvärnitade. Heureka och hurra! Galenskaper som denna får gärna fylla mitt liv!
Jag tog mig åt hjärtat och sörjde det vackra trädet som fick sätta livet till för att stockholmarna ska få en cool upplevelse, samtidigt som jag log och njöt. Det ser så ballt ut att jag nu funderar på att hänga upp vår julgran i taket i år. Himla praktiskt med tanke på de två ettåriga barnbarnen också, ju.
Nu ska jag radera 20 appar i mobilen och laga bilens avgasrör, redigera en relativt bra bok samt renovera hallen. Tjing!
Förra veckan var familjen på bilsemester i Tyskland, vi besökte bland annat illusionsmuseet i Hamburg. Och visst är det roligt ibland när världen är uppåner!
Påmmfritt med tryffelmajonäs, no less.
Charlotte Gyllenhammar är det som hängt upp trädet (hon kanske fick hjälp) som en hälsning till det träd hon hängde upp på samma plats för 30 år sedan. Charlotte är dotter till Pehr G. om någon undrar och släkt med havregrynen.
(För många år sedan gifte sig Torsten Jonsson som sedermera blev Riksåklagare [och dessutom var pappa till Anna Ekström] med Birgitta Gyllenhammar. Släkten gnölade lite om att han inte var adlig så han funderade på att ta efternamnet Jyllenhammar.)
Tack Niklas, nu har jag uppdaterat med konstnärens kända namn och en länk till det gamla trädet. (Man får inte inte inte lägga ut bilder som man inte äger!)
Ökenråttan: Oj! Glömde tryffelmajonnäsen!
Ja, man måste boka plats på restaurangerna i Stockholm, men om man sedan inte fyller varendaste liten pall så måste man betala för den oätna maten ändå.
I Tyskland bokar mina vänner för en extra för att få ett större bord …
75 % PTV.
Konstaterade också det, Niklas, fast jag fick det till 66 % PTV eftersom jag inte riktigt ser kostymutrustningen. (Vi kommenterar alltså Robert, Tom och David.)
Lotten, jag tycker mig ana en bulle till vänster och ett sladder till höger på kostymgossen.
På 70-talet fanns det en jeansaffär (ingen av de kända typ Gul & Blå eller Hollywood) där man fick sätta på sig de nya jeansen, duscha och sedan sätta sig i en bastu så att de torkade på kroppen. Nej, jag har inte handlat där.
Själv har jag ägt jeans som var så tajta att de gav mig skavsår på fingrarna eftersom gylfen var så svår att dra upp. (Tydligen skulle man ha använt en tång, men si det räknade jag inte ut.)
Pysselitens restaurang-kunskaper: Måste man betala mat för sex personer om man har bokat för sex personer och en slarver försover sig och inte kommer? Jag dånar!
When I was a lad …
På 70-talet var jag tillsammans med en tjej som hade så tajta jeans att hon måste ligga ner för att kunna knäppa dem.
Charlotte Gyllenhammar har gjort det mest fantastiska konstverk jag någonsin har sett, och det finns i Linköpings domkyrka.
Hon har skulpterat av en uteliggare från Linköpings parker, och han ligger på kyrkans golv vänd mot väggen. Jag trodde han var levande och han väckte en fullkomlig kaskad av känslor inom mig, precis som bra konst ska göra.
Gör gärna en avstickare till domkyrkan från E4 om du kan.
Har vi inte någon gång i dessa bås avhandlat olämpligheten i röda cykelbyxor?
Apropå uppåner – har familjen Ökenråtta hittat banansedeln?
Magganini: NEJ. Tyvärr. – Inte än, men vi har inte gett upp efterspaningarna. Den SKA finnas.
Här var det tyst. Är det fler än vi som har varit däckade av misstänkt covid?
Japp! Jag ligger här i feber och mår pyton! Och så plötsligt blir jag pigg och yster och far omkring som en tätting och får massa gjort, bara för att sedan bli kass igen.
Dessutom blev jag i fredags utsatt för en luring – en bedragare på nätet. Jag ska berätta mer när jag har slutat skämmas för att jag blev så lurad.
Oj Lotten, vad trist! Men eftersom en del av dessa bedragare har rent hypnotiska krafter ska du inte skämmas. Jag kan berätta om kloka, smarta, erfarna, omdömesgilla personer som gått med på de mest häpnadsväckande handlingar man kan tänka sig (typ: ”Jaha, OK, då tar jag de här prylarna till pantbanken och där ses vi så att du kan få mina pengar…”)
Tack Karin! Jag börjar författa inlägget meddetsamma!