Jag har idag ätit cicharrónes på fiskmarknaden i Ferrol, där vi fortfarande befinner oss. Mmmm. Cicharrones … det låter väl delikat?
De var krispiga och salta och mycket goda. Dessutom var de snygga‚ lite krusiga som en knypplad spets och samtidigt påminde de lite om blommor.
Wikipedia:
”When the intestine is detached from this mesentery, the outside thin part of the latter forms a frill or ruffled-like ornament resembling a flower.”
Och jag – som fortfarande inte vill tänka på hur det var att 1987 äta trippa (komage) i Italien – visste alltså på’t ungefär vad det var jag stoppade i munnen. Jag är i sanning en dare devil. Snart kommer jag väl att börja äta lever också.
Men nu tar vi de fem fula fiskarna från Ferrol!
– Men kan man inte fånga fiskarna i stora nät och sedan tjäna stora pengar genom att sätta fast en krok i varje fiskmun och på så sätt köra med falsk marknadsföring?
– Eh. Nej.
Med tanke på vad som nu händer i Turkiet (och alla andra galna våldsdåd i världen den senaste tiden) kan historien kanske hjälpa oss att skåda framtiden. Ferrol-födde Franco inledde 1936 en militärkupp (ungefär som den i Turkiet igår) och var sedan Spaniens diktator 1939–1975.
Fy faen.
Lajvsändningarna om Turkiet och Frankrike genomlider vi, och just därför blir vi så glada över knasiga fiskar!
Just nu håller jag på att skratta ihjäl mig över det faktum att Sankte-Pers-firren ser ut som Nicolas Cage. Det gör den!
Brrrra, Annika! Skratta på!
Tänk, jag trodde faktiskt att Europa lämnat militärkuppernas tidsålder. Så fel jag hade.
Apropå tarmar och andra inälvor minns jag en händelse från sent 1980-tal: Min mamma och hennes väninna hälsade på mig i Nicaragua där jag då jobbade och vi besökte tillsammans en familj, vänner till mig och min man, i en liten by utan annat rinnande vatten än det i floden. Familjen ville bjuda oss på det mest delikata de kunde, slaktade en ko och gjorde av inälvorna mondongo till oss. Mina svenska gäster hade dock lite svårt att få ner rätten.
Konsthistoriestudenterna vid Stockholms universitet hade ett konstgalleri på Kungstensgatan, var det väl? Under min studietid förekom där en Franco-fientlig konstutställning och det spelades Franco-fientliga kampsånger. Jag minns fortfarande ’Gallo rojo, gallo negro’. Vi studenter turades om att vakta på galleriet. Ibland kom det in figurer som nog inte hade något emot Franco och uppmanade galleristen att slå av den där musiken. Men det gjorde vi INTE.
Åh, ’Svarta tupp’, den sjöng vi i skolan (den för vanartiga barn jag gick i), och vi förstod faktiskt vad den handlade om.
Dessutom är det en rasande bra melodi.
https://www.youtube.com/watch?v=1oKZsm0zLzM
Inte för att semantiken spelar någon roll, men Turkiet räkna(de)s egentligen inte till Europa. Och det var väl inte så förskräckligt länge sedan det kuppades hej vilt på Balkan?
Franco – och vem slog undan benen på hans regim efter hans död om inte Juan Carlos, kungligheten som han groomade så noga men som ändå var demokrat? (JC har ju fått avgå i vanära efter någon sorts skandal, har glömt vad det gällde.)
Det festliga med Sverige är att alla är arga republikaner, eftersom kunglighet ju faktiskt är helt absurt, men ingen vill störta kungahuset! En icke-fråga. (Och så har ju alla kunga-ungarna gift sig med hyfsat vanliga personer…)
”Svarta tupp” är OTROLIGT bra! Helst sjungen av Jan-Olof Strandberg. Hans torra röst var perfekt till den sången.
Och Lotten, du har ätit kilometervis med tarmar i ditt liv när du käkat korv…
När jag ändå är här och stökar – handlade inte militärkuppen i Turkiet just om att störta en diktator?
Min bror skrev en text till Tupp-visan som handlade om en lönnfet toreador som blev utskrattad av alla bikinibrudarna och strandraggarna på plajan. Men så uppenbarade sig en ilsken, svart tjur och alla strandraggarna smet iväg medan flickorna stod och darrade av skräck. Gonzalez gjorde processen kort med tjuren och väntade sig tjejernas bifall – men de var djurvänner allesammans och jagade honom hela vägen tillbaks till Granada. Sångarstriden 1984 kan det ha varit.
https://www.tlth.se/sangarstriden
Jag är Gonthaleth ifrån Granada
jag är thtoltatht av alla i thtada’ …
För övrigt tycker jag sanktpersfisken är väldigt spännande med sin märkliga prick på sidan och sitt underliga engelska namn …
Den där första bilden ser mer ut som tarmkäx än tarm. Och kex kan du väl ändå äta utan problem? Till och med käx?
Här finns texten till ’Svarta tupp’ både på svenska och spanska.
http://enn.kokk.se/?page_id=277
OT- Opera i Skogsgurras nya hemtrakter.
http://www.operapaskaret.se/blogg/
Glesa Louise! Fia hälsar och tackar! Hon har avnjutit din kork idag.
Susanne Hultman. Första gången jag uppmärksammar din signatur i kommantatorsbåset.
Hoppas du kommer att trivas här och återkommer.
OT Nostalgi. http://www.svtplay.se/video/9541898/bombi-bitt-och-jag/bombi-bitt-och-jag-sasong-1-avsnitt-1?info=visa
Susanne Hultman: Fantatiska bilder på din hemsida. Nästa besök kommer jag även ta mig tid att läsa dina texter.
Eh, inälvsmat är alltid gott! So far, i alla fall. Turkiet och alla nötter i världen kan dra dit pepparn växer. Jag återkommer till kampen om fred och rättvisa efter semestern.
Norska kronan sköter sig fint och vi tänkte göra turen hem från Funäsdalen via Røros och Mora. Alla turistiska tips välkomnas! (Obs! Inget fysiskt ansträngande – vi har totalt rörelseuppehåll resten av veckan.)
Tällberg Pyss! Ligger strax norr om Leksand och
bjuder på magnifik utsikt över Siljan.
http://tallbergsby.se/
Delad rutt
Från Mora till Tällberg över väg 70.
https://goo.gl/maps/ktkST9hdB8H2
Njupeskär är också en upplevelse men är dock något
fysiskt ansträngande. https://www.sverigesnationalparker.se/park/fulufjallets-nationalpark/se-och-gora/njupeskar-och-serveringen/#
Vägbeskrivning till Njupeskär http://turistmal.se/?index=item&id=3712
I Njupeskär är getingarna stora och aggressiva. De siktar in sig på blottade bakar och andra känsliga kroppsdelar. Men annars så…
Vi kan erbjuda minimal fysisk ansträngning i nypörtet. Om trappen till huvudplanet blir svår så finns det ett gästrum på nedre planet. Vi kan till och med sänka sängarna ca 3 dm så att det inte blir så ansträngande.
Eftersom ni troligen kommer att passera Fagersta på vägen hem så föreslår vi en liten omväg genom centrala Bergslagen. Det kommer att ge er möjlighet till oväntade upplevelser i orter som Kloten, Tolvsbo (favvoslaktaren) och Ängelsberg.
Dryck finns i överflöd. Vi köper som vanligt vid gränspassagerna, men glömmer att vi numera är dåliga konsumenter.
Tarmkäx! Det måste ha varit tarmkäx jag åt ju! Gott och salt var det hur som helst.
Alla flaggor i hela Spanien vajar på halv stång. Vi var i Santiago idag och spanjorerna var dämpade och deltagande och pratade mycket om Nice. Och så ville spanjor-familjen veta hur Franco kom i sällskap med gårdagens mat i bloggen. (Som de läser googleöversatt …)
Utmärkta tips, tack!!
Tarmkex låter intressant, men hur jag än googlar hittar jag inget om att det är mat …
Sidfläsk verkar vara delen närmast (tarmarna), men på bilden är det ju något annat. Är tarmkexet en del från sidfläsket, eller finns det ytterligare en fettrand däremellan?
Tarmkäxet är det ”flor” som tunntarmen hänger vid. Utan tarmkäx skulle mänskligheten inte existera (inte många andra djur heller) eftersom tarmarna ideligen skulle trassla till sig.
Det behövs förstås också för att transportera näring från tamluddet till oss själva. Utan tarmludd ingen mänsklighet. Och inga kattungar. Tur att det finns!
Ja, så långt tror jag att jag hängde med, det var just ”styckdelen” eller själva beskrivningen av tarmkex som ätlig del som jag inte kunde hitta något om. Kalvmage, njure, tunga och diverse kan man ju hitta information om, men inte tarmkäx. Är det jätteovanligt att man äter det?
Tror jag inte. Min hatkorv, Adouiletten, har mycket tarmkäx i sig.
På matsedeln där jag åt lunch igår fanns bäckenlock. Det tycker jag inte låter ett dugg aptitligt. Mina associationer går åt två håll, det ena har med barnafödande att göra och det andra med svårighet att själv ta sig till hemlighuset.
Jag åt gös.
Nu har jag med kakfrukost i munnen förhört mig med spanjorerna om tarmkäxet, men jag tror att vi får luta oss mer mot Skogsgurra.
(Nu är vi fem spanjorer och fyra svenskar i en lägenhet stor som en förvisso ganska stor, men ändå, skokartong. Alla pratar i mun på varandra och vår spanjor får agera översättare när det gäller komplicerade sammanhang som tarmkexfloran. Och nu sätter de på tv:n eftersom ÄNNU MER LJUD behövs!)
Tack för fina ord om mina foton, Örjan. 🙂
Men visst har jag varit här och ordat förut om än inte så flitigt som andra båsbesökare.
Njupeskärsfallet besökte jag i lördags och det var inte alls speciellt ansträngande att vandra runt. Fast vi var förstås ganska varma i kläderna efter en veckas vandring i Grövelsjön. Väl värt ett besök.
Det var en geting i sovrummet i morse (nåja — i förmiddags skulle väl tidpunkten kallas av människor som har tidigare vanor än vi). Och jag har ju av skäl och orsaker lätt getingfobi. Dessutom ser jag så illa när kontaktlinserna inte sitter i ögona, så min verklighetsuppfattning och avståndsbedömning är inte den bästa.
Nå, den andra hälften var på väg ur säng för att försöka mörda krittret, medan jag alldeles adrenalinstinn och spänd for upp i sittande, och plötsligt dök getingen upp alldeles framför mig och jag … ramlade ur sängen.
Jag har ramlat ur sängen i dag!
Varje gång jag kommer att tänka på det börjar jag fnittra hjälplöst och ohejdbart. Tihihiii!
Ja, det var länge sen man råkade ut för det. Det är tydligen så att kroppen lär sig hur man gör när man håller sig kvar i en säng, dä änte klokt så finurligt det kan va.
Jag har sprungit in i väggen direkt från sängen!
Väckarklockan (ergo mobilen) plingeliplongade. Då brukar jag halvsovande kasta mig raskt åt höger för att stänga av det hemska ljudet. Men idag var det en vägg där: PANG! så skrapade jag knäna och pannan mot en knottertapet.
AANNIKAAA! Är du vaaaaaken?
(Förklaring till alla andra som i morgon bitti undrar: så här dags är det bara jag och Annika och iblaaand Ninja som hänger i båset.)
Jajamensan!
Och jag har ett så fint blåmärke — snarare och än så länge rödlilamärke — på vänster knä. Eller exaktare, lite nedanför och utanför knäskålen. Tydligen var det den delen av min lekamen som slog i golvet först vilket ju är bättre än i stort sett alla andra delar (jag föll … jag vet inte hur jag föll egentligen … men jag hamnade på alla fyra). Det är ömt men inte ett dugg ont, så att säga. Jag tror att det är en lårkaka fast i knäområdet. Knäkaka?
Ordningen återställd!
Och självklart är det en knäkaka. Det är dessutom en allitteration.
Och nu blir jag tillsagd att släcka och sova, tänka på refrängen och morgondagen. Förbaskade barn till att vara ordningsamma.
Jag är vaken! Ju!
Hasar iväg till nästa bås.
Stackars Annika, har nån blåst på knäkakan?