Numera är jag Gun Hägglund, Bernt Johansson och Bröderna Fåglum hela tiden för jag cyklar, cyklar och cyklar. Vi sparar bensinpengar, mina knän och fötter gör inte det minsta ont och så får jag rosor på kind och solsken i blick.
Och nu undrar jag: är det helt klarlagt när man som bilist ska släppa cyklister över övergångsställen? Gångtrafikanter ska alltid släppas över – även om det innebär att 17 puttrande bilar väntar på en ensam gångare – men när får jag som cyklist vina över ett övergångsställe?
Bernt Johansson i Montreal 1976. (Loppet kommenterades av en slump av en nybörjade vid namn Arne Hegerfors, som egentligen bara skulle kommentera mer perifera bollsporter.)
Eskilstuna är inte en cykelstad, fast jag gör mitt bästa och cyklar bara på trottoarerna när det är fullkomligt livsfarligt att vingla omkring ute bland bussar och lastbilar. Men när har jag då företräde framför bilarna på övergångsställen? Transportstyrelsen meddelar:
Bra, utmärkt. Ibland ska man släppa fram bilarna, ibland inte.
Nu ser ni framför er hur jag far fram dagarna i ända? Jag har hjälm, reflexväst, lampor och tre lås; att cykla är fantastiskt när man väl sätter igång men det är ett himla bänglande med alla attiraljer. Min cykel har en sadel som är kamouflagemålad med fågelbajsfärg (tack för presenten Pysseliten!) och är dessutom spraymålad orange på ett flammigt, fult sätt för att tjyvar och banditer ska avskräckas. (Jag har dock ingen plinga, för den har rostat sönder. Måste fixas, även om PLING! PLING! med magstödsrösten brukar funka bra.)
Okej, nu cyklar jag i en behaglig, lätt nedförsbacke. Jag närmar mig en cykelöverfart ganska fort, ser en bil komma krypkörande från höger, och bestämmer mig för att mannen i bilen är en snäll hantverkare med full koll. Men ack!
Och ve! Bilen stannar inte! Den nästan gasar på och jag får nu fatta snabbt beslut om att tvärnita eller trycka på ordentligt. Jag väjer undan lite samtidigt som mina finfina lårmuskler (jag går ju på gym gubevars) tar i. Och jag hinner!
Men [plats för svordomar som t.ex. %&&¢&%€&”}¶¥¢‰”&!] vad arg jag är nu. Svettig, ilsken och uppskrämd. Jag blänger mot chauffören som … som … hötter med näven åt mig! Nä nu! En troglodyt! Screeeeeetch! så bromsar jag cykeln och gestikulerar mot bilisten i bilen som sakta kommer emot mig. Han öppnar bilfönstret å ja ba:
– Det där är en cykelöverfart! Du ska lämna företräde! Det där var livsfarligt! vrålhojtar jag med bistra, blängande ögon.
– Ja, jag vet! säger mannen i bilen.
– Du får faktiskt int… huh?
– Jag vet. Jag vill be så väldigt mycket om ursäkt, jag såg dig helt enkelt inte.
– Oj, förlåt, jag trodde att du hötte med näven åt mig! Efter att du hade tänkte köra över mig!
– Nejnej, förlåt att jag skrämde dig! Jag vinkade så att du skulle stanna.
– Men jösses. Förlåt att jag blev arg! Här borta finns en till cykelöverfart – du kan få köra först över den! säger jag och pekar.
– Åååå, så snällt! Då tackar jag för företrädet! Ha en trevlig dag! säger bilisten och puttrar iväg.
– Hejhej! piper jag och önskar mig en näsduk för att först torka ögonen och sedan vinka adjö med.
Sensmoral:
Ta det lilla lugna, både vad gäller cyklandet och utskällandet. Tids nog kommer du fram och kan skälla på någon som verkligen är värd det.
Ni som minns Gun Hägglund som älskade cykling nästan mer än lifvet självt, kan kolla här (spola fram till 07:17).
Nu har jag i bilden ovan (uppklickad till läsbart format, förstås) flera gånger om tittat på vägmarkeringarna för cykelpassage där cyklisterna har väjningsplikt, och cykelöverfart där bilisterna har väjningsplikt — den senare kallas M16 — och jag ser absolut ingen skillnad alls mellan dem. Är det smart?
Själv cyklar jag ju inte (det var många år sedan jag hade någon cykel) men går gör jag förstås. Och jag vågar aldrig lita på att bilister verkligen ska stanna för mig vid övergångsställen, jag vill ha ögonkontakt och se dem stanna innan jag försöker passera framför dem. Så jag skulle heller aldrig våga utgå från att jag kunde blåsa över framför trafik om jag cyklade.
Inte för att jag tror att folk i allmänhet är elaka och vill fuska, utan för att jag vet att folk då och då är lite ouppmärksamma. Och när man kör bil ser man varken fotgängare eller cyklister lika bra som fotgängare och cyklister tror att de syns, liksom. Rätt konstigt med tanke på att de flesta växlar mellan rollerna, men så är det.
Helt korrekt: om man växlar mellan rollerna borde man (ergo jag!) ju vara mer förstående och inte sådär hetlevrad. Tyst, min mun!
Imorrn ska jag cykla redan klockan halv åtta, mitt i morgonrusningen. Och trött kommer jag nog att vara eftersom alla barnen vill gå upp och titta på the bloody moon klockan 04:45. PLING PLING!
Fast vad den sidan av saken angår så förstår jag fuller väl att du blev arg — du hade ju rätt, och det måtte ha varit lite läskigt! Och det hedrar verkligen karln — o-troglodyten — att han gärna ville be om ursäkt. De flesta skulle väl rodnande ha försvunnit så fort som möjligt, tacksamma över att de inte gjorde någon illa …
Därutöver: Ha! Eller menar jag: Hu! Eller kanske: Hrrmmm humdidum.
Oj vad vi har diskuterat hur vi ska göra med the bloody moon. Upp, inte upp, vakna, inte vakna, ”ska vi inte i alla fall”, ”nä vi skiter i’t”, samt ett stort rungande nja …
Det blir spännande att se om vi försöker se.
Som fotgängare i våra kvarter är det bara en tidsfråga innan jag ”råkar” stöta till en cyklist så att h*n störtar in i en vägg eller ut i körbanan där h*n ejengkligen hör hemma när vi två arm i arm –en med käpp– möter en av dessa tvåhjulsfascister som tror att trottoaren är deras och att alla ska hålla undan för dem.
Troglodyt?
Vad avser du med det? Grottinnevånare, schimpans eller medeltida monster?
Det ÄR ingen skillnad på de prickiga vägmarkeringarna, Annika, men väl på skyltningen! Och så hajtänderna då.
Måste säga att jag på rak arm inte kan påminna mig sett en enda cykelöverfart nånstans. Cykelpassager finns det däremot så man kan gödsla med dem.
Det jag grunnar på är varför det är väjningsplikt för bilarna om passagen ifråga ligger i anslutning till en cirkulationsplats?
Det enda jag kan komma på är att det är bättre plats och större chans att bilarna smäller med varandra i en cirkulationsplats än i en vanlig korsning.
Fördelarna med DET har jag däremot svårt att se.
BRA är det att cyklister har väjningsplikt gentemot bilister. Cyklister syns mycket sämre än vad de tror, och många gånger kommer de från bilistens döda vinkel. Att sen många dessutom konsekvent vägrar bära såväl lyktor som reflexer gör det inte lättare.
Tilläggas kan att de cyklister som har blinkande lyktor ligga gärna kunde låta bli, ett blinkande sken gör avståndsbedömningen oerhört mycket svårare för bilisten. Blinkningen är så obehaglig att titta på att man inte gör det. Tittar.
Döda vinklar? Den som har tillgång till en bil med normala backspeglar och en någotsånär rörlig person, kan undersöka saken.
När personen kommer på högersidan av bilen, i en spetsig vinkel, typ 20 grader, kan vederbörande komma nästan ända fram till spegeln, innan hen syns. Ett för den stora allmänheten okänt fenomen, men ytterst välkänt för bussförare.
Det är i den vinkeln folk plötsligt bara dyker upp vid framdörren, just som man stängt och är på väg att svänga ut. Oftast arga och med synpunkter.
Var det bara jag som tyckte att det ser ut som om Gun och Carl-Ingemar sitter i rullstolar?
RODEOstyren?
ROCKETstyre hette det!!
I Eskilstuna är det väldigt molnigt, kan jag berätta.
I Stockholm likaså.
Tablå!
För att dels förenkla, dels komplicera det hela kan kommunerna besluta om lokala undantag från första regeln, dvs att cyklister har företräde även på cykelpassage.
Va, Ö-helena, kan de? Vän av ordning som är ute och kör i olika kommuner hela tiden blir ju lite nervös nu och tänker att i fortsättningen är det nog bäst att
1) som bilist alltid utgå från att cyklisterna har företräde
2) som cyklist alltid utgå från att bilisterna har företräde.
Ha! Jag kommer ALDRIG att bli överkörd eller köra när jag inte får! (Fan vet om jag kommer att komma fram någonstans.)
@Ninja: Det är väjningsplikt mot alla när man kör ut ur rondell för att det numera räknas som en vanlig högersväng. Det är därför man också måste ge tecken när man åker ur rondellen. Egentligen skulle det enligt samma logik vara obligatoriskt att ge tecken också när man kör in i rondellen, eftersom det också räknas som en högersväng, men det är det inte. Dels för att man ju bara kan köra åt ett håll, dels för att man ofta blinkar höger för att göra extra tydligt att man tänker ta första utfarten ut ur rondellen.
Jag släpper gärna över cyklister på cykelpassage, eftersom det är mycket smidigare än att de ska stanna och krångla sig av cykeln och gå över för att tvinga mig att stanna i vilket fall som helst (ett beteende som jag avskyr).
Håller eftertryckligt med Ninja ifråga om blinkande cykellysen. Dessutom triggar de migränliknande huvudvärk hos mig – visserligen bara om jag redan har känningar, men det är illa nog, helst som jag sannolikt inte är ensam om det.
Hej, Ö-Helena!
Lotten: Oy vey!
Grattis till cykelknäna! Bra att du skriker PLING, själv brukar jag säga TUT när folk står och blockerar en ca 70 cm bred gång inne på ICA och fundilerar eller pratar i tellifån.
(Står på ett bibliotek där man inte loggar in. ÄNDÅ är alla mina uppgifter här ifyllda, kan det vara för att jag just kollat min mail…? Skumt!)
Ja, det blev verkligen ett äkta ”nja”.
Vi hade inte ställt någon väckarklocka. Men jag spontanvaknade ungefär tjugo i fem (jag vaknar ofta på nätterna utan anledning; förmodligen är jag en sån som sover ”lätt” och väcks av småljud), så då passade jag på att titta ut. Moln var vad jag såg, så det bidde ingenting ändå.
På tal om väjningsplikt är jag lite brydd och road av en vägkorsning i Kumla som vi passerar ibland. Där är det stoppskyltar för alla fyra inkommande! Stor förvirring råder alltid — högerregeln funkar ju inte när det är bilar på alla fyra eftersom var och en då har en bil till höger om sig. Någon sorts avsikt finns förstås, och innan man kommer fram till själva korsningen ser man en skylt som upplyser om att det är fyrvägsstopp, men vilken denna avsikt är förstår jag inte riktigt.
Annika: Amerikanskinspirerad trafikplanerare i Kumla?
Mycket vanligt med fyrvägsstopp ”over there”?
Fyrvägsstopp är mycket bra!
Alla måste sänka farten, ingen kan hävda nån rättighet att köra först, snabbast, eller så.
Man måste i en fyrvägsstoppskorsning HA KOLL, och det är sällan till nån nackdel i trafiken. Är det inte uppenbart vem som kom först och stannande först måste man ha ögonkontakt och gemensamt lösa frågan om vem som ska köra först.
Alldeles utmärkt lösning när den skärpta uppmärksamheten behövs, t ex vid skolor, taskig terräng som skymmer, kraftig trafikbelastning på rätt små gator, bostadsområden tätt inpå trafikleder med hög fart.
Det är en snabbare lösning än trafiksignaler och faktiskt säkrare för gångtrafikanter på korsande övergångsställen. Barn har lättare att bedöma trafiksituationen när de vet att alla bilar som närmar sig korsningen SKA stanna, det gör det lättare att gå över även med svängande trafik.
Fler fyrvägsstopp.
Jag var uppe strax före halv fem och gick ut på balkongen. Där var den, mellan några moln. Gick och hämtade kameran och fäste den på stativet jag hade satt fram i går kväll utan att se månen mer. Vid fem frös jag och lade mig igen.
Håller med Ninja om fyrvägsstopp. Är de inte vanliga i USA?
Mycket intressant! Ja, att fyrvägsstopp kan vara bra säkerhetsåtgärder i besvärliga korsningar, den förstår jag.
Det konstiga med fyrvägsstoppet i Kumla är väl inte att det är det enda jag stött på i hela mitt liv (om det finns andra i städer där jag kör eller åker bil så ligger de uppenbarligen i korsningar jag aldrig hittills har passerat), utan att det är en helt vanlig korsning mellan helt vanliga gator. Alls inte mer skymd, havandes tätare trafik eller varandes mer utsatt för folk som kör onödigt fort, än några andra korsningar (varav det finns flera alldeles nära, det är ju tätbebyggt område). Kan möjligen vara så att det finns något dagis när någonstans, men i så fall inte särskilt nära själva korsningen. Ja, jag tycker fortfarande att det är lite underligt.
Köpenhamn har ett test man kan ta: http://sikkercykelby.dk/
Då kan det vara en olycksdrabbad korsning, eller ligga mitt i en skolväg, Annika.
Månskensnatten var riktigt fin här på Dal.
Sorry Örjan. Jag såg inte att du som jag hade noterat att fyrvägsstopp inte är ovanliga i USA. Jag stötte på dem i min ungdom på 70-talet, och har bara gott att säga om dem. Ejengkligen är det obegripligt att de inte är legio i Europa, säkra och billiga som de är.
Ninja, säkert något i den stilen, som inte syns för tillfällighetspassörer.
HK, verkligt fina foton!
Jag tycker mig ana att den enda riktiga troglodyten i trafiken numera är … jag! Förbaskat, måste skärpa mig och cykla mer ordningsamt.
Jag och Femtonåringen såg så rysligt lite av månen att vi till och med i sovkläder (t-shirt och basketshorts) sprang ut på gatan och spanade. Och såg absolut, absolut ingenting. Men fina bilder, HK!
Och NU har jag tagit in på hotell i Laholm efter en sjutimmarsresa. Vill ni se hur det ser ut här?
Visst. Särskilt om folk cyklar på trottoarerna där också. Ge dem i så fall en armbåge från mig 😉
Tro-glo- … Plötsligt tänkter jag på gloson. För det är sånt som jag kan tänka på hur lätt som helst.
Laholm har jag åkt för bi sååå många gånger men jag tror aldrig jag har varit in i stan. Bilder! Ja!
I Lusaka finns det i alla fall åtminstone ett fyrvägsstopp. Fast där är det förstås vänsterregeln som inte blir så aktuell. Om den nånsin är det.
Ta det lite polskt och backa med bussen ut på en hårt trafikerad väg! Hälsningar Pysse i Krakow efter en ”traditionell” polsk middag (och jag har druckit: 1 glas vin, 4 snaps och 1 liter öl!) Ba så ni vet, känner mig lite sofistikerad.
Bra nytt uttryck för saken!
”Nä, det är inte värt jag kör, jag känner mig fortfarande lite sofistikerad efter i går.”
Cykla till Laholm från Eskilstuna på sju timmar är ruskigt bra gjort, Lotten.
Jag har visserligen sett dig fara fram på din cykel, med styre i näven och solsken i blick, men det trodde jag nog ändå inte. Strongt gjort!
Jag menar, du är ju ändå ingen greyhound …
Förlåt, jag försvann – gav mig ut att leta mat. Snart kommer bilder!
Birgitte: Nykomling i kommertatorsbåset?
Välkommen!
Hoppas du stannar, och ger fler kommentarer.
Här (före detta hemma) i Karlskoga har vi massor med fyrvägsstopp. Så inihelvete bra tycker jag inte att de är. Och några har ersatts av minirondeller. De senare har för övrigt varit föremål för en lokal nyårsrevy som förutsägbart hette ”Rena snurren”.
Det finns varken hajtänder som visar på väjningsplikt för bilarna eller skylt som visar på cykelöverfart.
Alltså är det en cykelpassage och cyklisterna har väjningsplikt mot biltrafik.
PS, ett tips, cykelpassager är så gott som icke-existerande så som cyklist kan man alltid anta att man har väjningsplikt.