”Familjen Adams” var från början en tecknad serie av Charles Addams, men den enda variant som jag har tittat på är den svart-vita tv-serien som sändes i USA 1964–66.
Den som liksom jag är lite nostalgiskt lagd, kommer att gilla introt här:
Hur jag såg Familjen Addams har jag ingen aning om eftersom den började sändas när jag var för liten och mamma och pappa för den delen inte ens ägde en tv då. (Bevisminne: vi gick hem till en granne på Vildanden i Lund för att titta på månlandningen 1969. Jag somnade.) Men den gick väl kanske i repris på 1970-talet?
Ted Cassidy (1932–79), som spelade betjänten Lurch, var 206 cm lång och (förstås) basketspelare. Men han var så mycket mer, och det måste jag ju lista här eftersom man istället för kungalängder och den nu kraschande börsen i Kina kan fylla hjärnan av komplett onödig information. Den långe Lurch var nämligen ett geni!
- Han började tredje klass när han var sex år och gick i alltså i åttan när han var elva (och då 185 cm lång).
- Han hade en sagolik röst, och kunde även sjunga och spela flera instrument (även om han inte spelar cembalon i Familjen Addams på riktigt).
- När han spelade collegebasket snittade han 17 poäng och 10 returer (vilket är bra).
Försök att ignorera de fullständigt hysteriska, pålagda skratten och kolla nu när Lurch lär sig att dansa:
Denna dans spred sig som en löpeld (dåtida uttryck för det nutida ”Youtube-succé”) och vips, skapades ”The Lurch”, som Ted gärna visade upp i alla amerikanska musikprogram. Han verkar inte alls ha varit ledsen för att han faktiskt (med mina mått mätt) utnyttjades, utan tyckte om att ”ha kul”.
– Vilken roll vill du bli ihågkommen för? undrade en intervjuare.
– Jag vill inte bli ihågkommen för något! svarade Ted.
Förutom rollkaraktären Lurch och den där dansen, gjorde Ted Cassidy röster till hur många tv-serier (bl.a. speakerrösten och morranden i Hulken) och reklamsnuttar (med Wilt Chamberlain!) som helst. Och så fick han jobba med Boris Karloff och agera mot Paul Newman!
Ted Cassidy dog efter en relativt enkel hjärtoperation som följdes av komplikationer, men jobbade in i det sista. Bland annat med en totalt och komplett icke-charmig reunionversion av Familjen Addams från 1977. (Titta inte.)
Men den här är finfin – den ska ni njuta av:
Sensmoral: det är bra att vara basketspelare.
(I förra inlägget skrev jag om ett illa skött hotell; i kommentatorsbåset diskuterades därför fiskbullar. Om jag nu skriver om en sedan länge död skådespelare kommer kommentatorsbåset förmodligen att diskutera skosnören.)
Undrar långa skosnören han hade, den där Cassidy?
Men va dumma kommentarsapparat! Varför skickade den iväg min felstavade kommentar fast jag tryckte på Ångra-knappen direkt när jag såg att den var felstavad?
A juste det finns ingen Ångra-knapp :/
Tihi.
/jag är ångra-knappen
På tal om långa (män, det finns långa kvinnor också) så är faktiskt skosnöret, näst efter råttfällan, den enskilda artikel som lockat flest uppfinnare.
Skosnöret är dessutom den enskilda artikel som orsakat flest hjärtinfarkter och blodstörtningar bland all världens patentingenjörer. Det var faktiskt den på sin tid ganska uppmärksammade striden mellan Schuster och Scholl (DRP 612307-c.77) som fick Albert Einstein att överge patentingenjörsbanan och börja tänka relativt. ”Relativität ist Kinderspiel im Vergleich” lär han ha yttrat när han tillfrågades i saken på äldre dagar.
Du är den bästa Ångra-knapp en flicka kan önska sig!
På tal om knappar så konstaterade vi just att familjens bebis fått samma sista fyra siffror som vår portkod, fast baklänges. Vad är oddsen för det? Och vad händer om vi råkar trycka på bebisen istället?
Min Ica-kortsskod är DDM:s sista fyra siffror i personnumret. Ssscchhhhh!
Nog borde det ha varit 60 centimeter, ja eller 24 inches, ha bör ju ha haft rätt stora fötter, och ett par klassiska herrskor har väl tre eller fyra par hål.
Tryggve fick samma kod till sitt gamla bankkort som jag har på Ica-kortet, fast +1 -1 -1 +1. Lätt som en plätt.
Hans nya kod är Harry Potter och min bankkod är C. Lätt som en plätt.
Starke Mannens sista siffror är riktnummret till området där han var sommarbarn. Lätt som en plätt.
Vi sjöng ’skala banan, knäpp, knäpp, skala banan, knäpp, knäpp’ till temat från Familjen Addams. (Nej, vi sjöng inte knäpp, knäpp, vi försökte knäppa.) (Man kunde också ploppa med tungan istället för att knäppa.) (Om man kunde plopa förstås.)
(Nån som behöver parenteser?)
Larmet till vår garagelänga har fyra siffror och byts så sällan att man på knappslitaget ser vilka fyra det handlar om. Då är antalet kombinationer 4!=24. I åratal har jag försökt övertyga ansvariga om hur lätt det är att prova sig fram till rätt kod med hjälp av denna kunskap, men de kan (vill?) tydligen inte förstå.
Inte ens ett ”tyst” inbrott förra året hjälpte, men ansvarig sade då att koden skulle bytas. Detta har fortfarande inte skett av den enkla orsaken att h*n inte vet hur man går till väga. Säg inget till försäkringsbolagen.
Lite fiskbullsspad rann in i det här båset också och då kan jag ju passa på att berätta om när jag åt fiskbullar hemma hos en skolkamrat vars far var schweitzare.
Han tog ett par tuggor, malde eftertänksamt käkarna och yttrade, det blivande klassiska uttrycket:
-Fiskbullar, mja, det är väl som om man skulle äta sin egna testiklar.
Over and out.
Åh Lurch — en av min barndoms älsklingar. Jag har länge tänkt att Kelsey Grammer har inspirerats av Lurch till Sideshow Bobs läte när han trampar på krattor.
Fiskbullar tror jag faktiskt att jag aldrig ens har smakat — alla mina närmaste hatar dem med glödande inlevelse, så de har aldrig kommit i min väg.
Såhär skulle Lurch ALDRIG göra. Apropå långa män, basket och skosnören: https://www.youtube.com/watch?v=FXMCBTl3dAg
Chas Addams tecknade serier (som inte är så mycket serier som ett antal fristående teckningar med text) är också mycket bra.
Groomen brukar hävda att han äter allt utom fiskbullar. Fast vi har en kokbok, antagligen utgiven av Abba, som heter ”Erik Lallerstedt lagar fiskbullar”, med diverse mer eller mindre komplicerade anrättningar i, som i likhet med de flesta av våra andra kokböcker aldrig används att laga mat efter.
Nu väntar jag bara på att någon knyter ihop(!) skosnörena med fiskbullarna. Go For It!
LarsW: Litet försök.
Thailändska friterade fiskbullar är normalt fyllda med vegetariska ”snören” aka gröna bönor i bitar. Ibland långa, så de sticker ut från bullen. Dock inga sådana exempel på bifogade bilder. http://tinyurl.com/ptd3qzv
Tinyurl:en funkade bara indirekt. Titta här istället (samma länk vad jag kan förstå). Fattas bara skorna.
Jag är född 1972 och har sett familjen Addams på TV, så den har absolut gått i repris.
Min bankkortskod är, på en siffra när, samma som vår jobblarmkod. Mycket opraktiskt.
Ett av mina kort har en kod = årtalet för sacco di Roma. Stor hjälp; det årtalet kan vi ju alla …
Just det: Mitt första ICA-kort hade Slaget vid Hastings, om man säger. Mitt nuvarande skådar långt in i framtiden, till förhoppningsvis trevligare händelser.
Jag skulle aldrig drömma om att knyta ihop fiskbullar med skosnören! Om jag inte var i desperat behov av dekorativa lyktor till en fest, möjligen.
Däremot gillar jag såna där italienska risbollar med ost i, ni vet såna där som man bryter av på hälften och så blir det liksom en telefontråd mellan hälfterna (se nedersta bilden!) och så håller man den ena mot örat och den andra mot munnen och så ropar man ”Pronto? Pronto!”
Anna, vilken intressant omvrängning av ett gammalt koncept. Jag menar så här: Det är mycket ofint att prata med mat i munnen, men jag undrar vad etikettexperterna säger om att prata i maten.
Jag har försökt hitta sändningsår för Addamsarna igen, men misslyckats. Nu ska jag mejla SVT!
SVT har nog ingen koll på vad TV3 har sänt. Kan dock inte hitta datum i rappet.
TV3? Va, på 1970-talet? Jag vet att Familjen Addams sändes på tv3 senare, men om tv3 fanns på 1970-talet, ska jag äta upp min dator.
Har du ätit upp din hatt?
Jag missförstod dig. Sorry. TV3 började annars sända 1987. Åren går.
70-talet måste ha varit repris för vi såg dem också då.
Hittade en gång (70-tal) några Adamshistorier i bokformat utgivna av Wahlström med grön rygg. Lycka!
Inte skosnören, men OT:
Hur långt i förtid är det bra att boka tågbiljetter? (Kastrup – Ängelholm – Kastrup)
Bästa siten?
Om man inte bokar i förväg, måste man ta med en hel skattkista till kassan då? Eller får man helt enkelt inte plats på tåget?
Jag har googlat och fått lite information men tänkte att det kunde vara bra att få lite beprövad erfarenhet också. Och då är ju båset bäst.
Jag vet ju att Wikipedia kan vara en falsk vän när som säker källa men där står i alla falla att Familjen Addams började sändas 1964 i USA och 1965 i Sverige. Det tycker jag stämmer bra med mina egna minnen också.
Hm – så var det ju det där med korrekturläsning FÖRE man skickar.
Tänk bort ”när”, och tänk ”i alla fall”.
Dina, jag har de böckerna också — här står vad de heter och wikipedia har i detta fall alldeles rätt — och hur många gånger jag än försöker minska mitt bokbestånd åker de två inte ut! De är såpass roliga att de är läsbara för vuxna också.
(Nostalgi, vadå nostalgi? Äsch, inte då.)
Högläsning, högläsning, högläsning, högläsning!!!
Medan ni läser högt ur Familjen Addams-böckerna, ska jag hjälpa Dina med tågbiljetter!
Skånetrafiken (https://www.skanetrafiken.se/sok-resa) funkar jähättebra när det gäller biljetter. Man kan söka på Copenhagen Malmö Port (CMP) till Ängelholm och finna att det finns resor med ett byte och resor med två byten och att hela alltet kostar 103 kr och att du kan beställa biljetten preciiiis när du vill!
(Skånetrafiken funkar så bra att man kan gå på en buss uppe på Norra Fäladen i Lund och köpa en biljett hela vägen till Strøget i Köpenhamn. Ett föredöme, är min åsikt. Om man ska åka Sthlm–Uppsala måste man … ja, det vet ni ju.)
Annika: Det var dej/din firma som jag trodde att jag hittade, där i Hedemora härförleden. ”Hade inte Annika hos Lotten nåt liknande firmanamn? Tänk om det är hon som sitter i detta bedårande kontor vid detta förtjusande torg!” Jag inom dörrn och lille M som ropade vart ska du:”Jag tror det kan vara nån från Lottens blogg som sitter här inne.” Hans kommentar var mest en axelryckande fnysning. – Det var ju synd att det inte VAR du, Annika, för kontorslokalen var helt suverän. Hoppas du sitter lika fint ändå, fast nån annan stans, då.
Ny sport: bloggbåsorientering!
Den som hittar mig på jobbet får en gratis tur!
Först måste ni hitta jobbet …
Har någn hört något mer om Elsa Anderssons?
Receptet på tangotårta finns på deras hemsida. Den ska jag apselut baka.
Tack, Lotten!
Skall ju inte resa förrän i november men har läst och lärt mig av dig att det kan löna sig att boka i tid.
Det var en anlagd brand …
OK, det kanske inte var någon överraskning att basketspelaren J.R. Smith knyter upp motståndarnas skosnören under match (@15.45). Han är ju sån liksom. Men visste ni att man idag (fast 1939) TV-sände basket för första gången? Brooklyn Dodgers och Cincinnati Reds på Ebbets Field i Brooklyn.
http://www.history.com/this-day-in-history/first-televised-major-league-baseball-game
Baseball är nästan som basketball; det är bara två extra bokstäver!
När vi ändå är OT: Jag har nu givit Dr Wh* chansen två avsnitt i rad på BBC HD. En mer beskäftig och humorbefriad serie får man leta efter. Kvällens avsnitt gick första gången 2011 vad jag kan förstå, så jag spoilar väl inte för er Whoianer iom detta.
Eh … ooops, OK. Det har du alldeles rätt i. Men J. R. Smith spelar väl ändå basket? Och knyter upp skosnören för motståndarna.
Varje varenda vareviga gång jag får ett mail om uppdatering av denna bloggpost läser jag ”[Lotten] New Comment On: Lunch i Familjen Addams”.
Ja, det var bara det
Ja, definitivt – och den där snutten med skouppknytandet var ju jättekul! (Dock har jag inte hittat några anteckningar om hur många tekniska foul han fick för det.)
En gång har jag fått en teknisk foul (osportsligt uppträdande som liksom inte har med baketspelande att göra). Jag ropade UHÄÄÄÄÄRMMMPFFF! (som för att störa) precis när en motspelare gick på en solo-lay up med mig tre meter bakom. Vad domarn inte visste var att jag precis hade petat mig själv i ögat och faktiskt skrek av smärta.
Jag ska försöka att inte skriva om lunch/Lurch imorrn, Anna!
Ökenråttan, plötsligt önskar jag nästan att jag funnes i Hedemora. Det vore ju så roligt om en båsist helt oväntat orienterade sig in!
Hm, genetiskt är jag till 50 % från den trakten, ändå. Mamma kommer från Solvarbo (mellan Borlänge och Säter) och det är ju bara några mil från Hedemora.
Tangotårta … hmmmmm. Mandelmassabottnar. Jag är vähäldigt förtjust i mandelmassabottnar.
Anna, jag läser alldeles själv ”Lunch i familjen Addams” varje gång jag först får se bloggen här.
(Jösses, nu försöker jag skriva med bägge händerna men då gör jag ännu fler felslag än jag gör när jag skriver enhändigt! Fingrarna är alldeles fria men tydligen trycker bandaget för hårt på nedre delen av handryggen, där senorna rör sig. Bah. Enarmad bandit for the duration, tydligen.)
(och så är jag så glad att det finns fler än jag som kan lyckas peta sig i eget öga helt opåkallat; jag har tappat kontaktlins på det sättet åtminstone tre gånger i mitt liv …)
Lunch! Jajjamen, jag med.
Imorgon har jag semester, det ska jag fira med att skaffa mej ytterligare några blåa bulor – mtb är det nya galna hobbyn. Just det, nu blire regn igen.
Pysse: Mtb?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mountainbike
Antager jag rätt?
Samma här, lunch!
Jag ska som vanligt rejsa Kola, regn eller ej, lyckliga jycken kutar som en präriebrand för det.
På fredag däremot bär det ner till äldste sonen i Vadstena med ny arbetsstol, matta och gardiner, folkhögskolan håller inte med det. Däremot en vidunderlig utsikt över Vättern, enär rummets fönster befinner sig mindre än tio meter från stranden.
Funderar på en sväng via Eskilstuna för upphämtning av skolbnk från Lottens källare. Eventuellt medförande Lyckliga Jycken.
Fredag funkar jättebra för en skolbänkssväng, Ninja! Vad vill du ha att äta?
Vet ju inte när jag kommer, men Kola vill gärna ha en god tandborste eller så.
Själv äter jag allt utom spicken sill eller nötter.
Då blire palt.
Lurch-palt.
Själv går jag hellre i koma än äter palt 😉
Gå gärna i koma.
Gå gärna i koma.
Lurchpalt låter smahaskens.
Men jag måste få återkomma med tidsplan, enär det beror lite som att på. Om man säger.
Vad lever du på LW? Det är ju rätt mycket som du undviker. Burrar är inte bra i längden. Supersize me och det där.
Jag lever på ätlig mat, SG. Hur så?
Så originellt, LarsW.
Det tänkte du inte på, SG!
Precis, Örjan!
Och Ninja, vi har också en knopp på folkhögskola – Wik, utanför Uppsala. Hon har stol och gardiner, men matta skulle kanske behövas för att dölja ett hål i golvet. Till och med egen dusch och toalett fick hon i sitt rum. För övrigt vet jag inget, då hon bor i komplett radioskugga.
Men kan du vara med jyckar Lotten? Är du inte algerisk mot dom?
Ninja vet att jycken får stanna utomhus! Woff!