Så länge jag bodde i Luleå, var midsommarfirande något absurt oåtkomligt. Som när de på tv pratade om knarket i Stockholm eller spettekakorna i Skåne: inget för oss. Det var ofta 5–10 grader ”varmt”, ibland snöglopp och aldrig någonsin kom jag i närheten av att dansa runt midsommarstången.
Det kan ju förstås haft att göra med det politiska klimatet också. Traditioner och knätofs var lika förbjudet som någonsin den svenska flaggan. Vi diskuterade i familjen att skaffa en flaggstång, men mamma eller pappa sa ”men vad ska grannarna tro?” och så satte vi oss att titta på Familjen Macahan istället. (På en tv som i flera år visade sämre och sämre bild. Alla färger närmare sig rött, och mot slutet av dess livstid hette den ”kommunist-tv:n”.)
Nu på fredag kommer vi att frångå våra traditioner att inte ha några traditioner. Ibland cyklar vi till en stång och hoppar runt lite, ibland sitter vi hemma och äter sill, ibland åker vi och köper dyrpizza och ett och annat år har det varit komplett torrlagt eftersom jag har lite svårt att komma ihåg att Systemet ju har stängt på midsommarafton. Men i år ska vi ta de tre yngsta barnen till ett plejs i Strängnäs med dans och sill och massa folk och gräslök och … regn. Under tiden kommer de myndiga ungdomarna hemma att ha FF-party. När jag berättade om våra planer spärrade alla barnen kollektivt upp ögonen och sa med en mun:
– Vad betyder FF?
Och hur de än gissade, lyckades de inte komma på’t. Dagens ungdom asså.
Så. Nu är frågan: vad i hela friden har man för reservplan när det ska bli ett sånt bedrövligt väder att man inte står ut med att vara utomhus kl. 13–21, vilket var meningen?
40 kommentarer