Med två universitetsbarn i Lund och mitt eget studentliv i ett rosa skimmer, har jag blivit ombedd att författa några allmängiltiga råd till alla som är intresserade av att kanske börja plugga på så sätt. Detta låter sig verkligen inte göras – men självklart gör jag det.
För jag önskar verkligen, verkligen att någon hade gett mig den här listan då, runt 1985.
Trettiotre välmenande råd till den unga studenten
- Skajpa (skype:a?) med dina föräldrar och andra välbärgade släktingar så kommer de förr eller senare att säga ”vill du ha en hundring till mat?”. (Lämpliga frågor: Hur ofta byter man lakan? Vad är det för skillnad på gul och röd lök? Varför är mina tänder gula? Varför luktar mitt enda par skor så illa?)
- Be om hjälp oftare om du aldrig ber om hjälp.
- Be inte om hjälp så ofta om du alltid brukar be om hjälp.
- Ibland när du inte är så glad så är du inte så glad och så är det bara; ät något så går det kanske över.
- Om du inte tränar något alls över huvud taget: gör i alla fall tio sit ups och tio armhävningar per dag. Du får en liten, liten kick som kanske känns bra.
- Köp skor om skor är din passion. (Ordet ”skor” kan med fördel bytas ut mot morötter, öronproppar, läppstift, jeans och tulpaner men kanske inte krokodiler eller jet-plan.)
- Hjälp andra … med förnuft. (Här kan vi diskutera grupparbetesprinciper och dito erfarenheter.)
- Hoppa av om du verkligen vill hoppa av och har funderat på att hoppa av i minst
etttvåtre år. (Jag är lite labil på denna punkt.) - Gamla och nya vänner kommer och går och du kan inte göra annat än att tänka ”jahaja”.
- Köp musik, vad det än kostar. Musik är finfint knark.
- Sov middag även om du sitter på biblo och pluggar. (Ta med näsvidgaren och bettskenan.)
- Ha inte dåligt samvete för vansinnig dygnsrytm utan njut av den; om du får barn senare i livet kan du se detta som en frivillig prövoperiod.
- Lär dig att anpassa studierna efter en specifik deadline och respektera den. Deadlinekunskap och dennas hållningsförmåga är ovärderlig.
- Gå på alla tentor. Även när du vet att du inte kommer att bli godkänd: gå! (Detta råd grundar sig på min egen inställning: tentor som jag inte tänker gå på, pluggar jag inte till. QED.)
- Umgås med ”gamlingar”. De är nämligen inte så gamla som du tror och var lika unga som du alldeles, alldeles nyss. Om några år kommer någon av dem förmodligen att vara din chef.
- Umgås med alla du träffar tills du känner ”neeeeeej”. Ge alla minst tre chanser. Eller åtminstone två.
- Sov.
- Sov lite mer.
- Våga lite mer än du egentligen känner att du vågar så länge du inte riskerar livet på dig själv eller andra.
- Misslyckas.
- Misslyckas lite mer.
- Sov, ta risker och misslyckas minst en gång per dag.
- Fantisera om framtiden.
- Tänk inte för mycket på framtiden.
- Skit i framtiden: lev i nuet.
- Älska. I alla ordets bemärkelser.
- Klä dig bekvämt och ha inte på dig skor som gör ont efter
45 120 19 3 minuteren liten stund. - Bryt inte samman även om stor bedrövelse drabbar dig. Eller vänta, bryt ihop och berätta om 30 år om hur fånigt det var.
- Skriv dagbok på något sätt.
- Vänd kappan efter vinden om du vill.
- Kategorisera dina foton.
- Gå till doktorn när du behöver gå till doktorn.
- Skaffa en tandvårdsförsäkring.
- Läs någon enstaka kurs i lingvistik. (Eller statistik. Eller kriminologi. Poängen är att man ska plugga något som inte ingår i paketet, liksom.)
- Njut av allt du lär dig – även om du inte njuter av det. Din hjärna ba ”wtf” och ”skrnff” samt ”öh” och ”oj”.
- Skratta så att snoret åker ur näsan och teet sprutar ur munnen. Eller le lite då och då.
Av punkterna ovan passar 15 inte alls som råd till Tjugotvååringen (som går fjärde året) och 31 av dem är helt fel till Nittonåringen (som går första året) och alla 33 passar inte in på någon annan än mig själv. Som 21-åring och ny i Lund, när jag var lite bekymrad över att jag inte hade någon tv, att blixtarna till instamickameran var dyra och mina pumps inte höll längre än högst två fester.
Nu orkar jag inte se på tv, tycker att nya kameror är dyra och fötterna håller inte för ens en halv fest i pumps.
Naturligtvis finns det en listförebild, berättar nu DDM för mig – jag är aldrig först på bollen: MIT-listan.
Älskar listan.
Påminner mig om mina tidigare ”akedemiska” år.
Kul lista! Hade gärna sett den för sådär 35 år sedan … Och så får jag lite vibbar av Tim Minchins fantastiska tal som vi väl har avhandlat här tidigare.
Men Lotten, köpte inte du/ni nyss en ny kamera?
Det var en väldigt bra lista som kan användas av vem som helst, när som helst, inom och utom universitetsvärlden. Jag gör en massa av det där vareviga dag, men jag visste inte förrän nu att det var levande livskunskap!
Man får ju nästan lust att börja plugga igen … En ”mjukiskurs” på Gävle högskola har också ökat suget att läsa mer.
Precis vad jag kände också, Pysseliten: JAG BORDE LÄSA LINGVISTIK! (Vilket jag alltså inte har gjort. Mitt nöt.)
Vad kul, Tim Minchins tal igen! Vi plussar på med en punkt till:
– Om du har en superbegåvning som t.ex. musikalitet, är det bra.
Pumps köper man på Myrorna, de håller ju ändå bara två kvällar och billiga skor kan man rädda med lite färg.
Ytterligare tips: bo gärna i korridor. Man lär känna en väldig massa folk och med lite tur är de generösa med innehållet i sin kylskåpshylla. Vi fick fram de mest intressanta middagar på det viset, kombinera tager-vad-man-haver från allas lager.
/Uppsala-student (bodde i samma rum som Magnus A, men inte samtidigt)
Fick förresten en ojvadjagintehängermed-upplevelse på morgonen (när jag sprang ihop med en dott i köket). Tvåorna på gymnasiet skriver nationellt prov i engelska idag – på dator!
Dom får en engångsanvändare att logga in på en sida med och tjopp, så har dom provet framför sig. Men dom sitter tillsammans i provsal, med vakt och allt i alla fall.
Ett tips till: man kan vara 29 år, gift och ha tre barn när man börjar studera. Det gåååår, men det är inte rätt. (Obligatoriska labveckor under sportlov och lördagstentor bevisar det.)
MIT-listan ger råd för MIT:s collegestudenter. När Lille M. föreläste på MIT var det ett universitet …?
Ack, jag studerade i Örebro och bodde i Hallsberg, så jag åkte kollektivt och bodde aldrig i studentkorridor. Stundom känns det som om jag har missat någonting …
(Fast å andra sidan är jag så ensamvargig att jag aldrig skulle orka leva i någonting åt kollektivhållet — jag tycker jättemycket om folk, men inte hela tiden).
Om listan tycker jag mycket. Ett av de viktigaste råden man inte fattar så bra när man är ung, men förstår desto bättre längre fram i livet, är det där med att våga och misslyckas. ”Fail again. Fail better.”, som Beckett sa. Om man aldrig drattar på arslet lär man sig aldrig att hålla balansen, liksom. Och det är inget farligt att dratta lite då och då.
(Observera mitt intressanta hanterande av skiljetecken vid Beckettcitatet! Jag är sååå stolt.)
”But…it is written if the evil spirit arms the tiger with claws, Brahman provided wings for the dove.”
Somliga äter ju kameror och då är det ju inte så konstigt att man tycker att det blir dyrt.
Mitt tips – flytta! Byt stad helt enkelt. Och slå dig ihop med några kompisar (lämpligtvis 4-6 stycken) och laga mat ihop varje dag. Det blir billigare, sannolikt nyttigare och mer varierat. Framförallt slipper man diska varje dag.
Jag håller med om era kompletterande råd och måste särskilt betona Bess’ råd här: flytta!
Du är en klok liten gumma du, Lotten!
Är inte det en låt? Vad en klok liten gumma kan gnoooo!
Den så tvetydiga gumman finns på youtube även med bild.
Mohaha! Här är flytta ett krav! (När dom väl ska studera alltså, under betänketiden får man bo hemma hos mamma och pappa och bli bortklemad, curlad och allt annat onyttigt)
Och som en kamrat till mig sa:
– när de har flyttat, se då till att flytta själva, till något mindre. Då kan de inte flytta hem igen!
Jag har alltid sagt till mina barn att de (senast) måste flytta hemifrån när de fyllt 23. Nästa vecka flyttar nu minstingen 23 år och 2 månader och han har varit jätteorolig hela våren för att han stannar längre än som var tillåtet, men inflyttningsdatum i den nyproducerade lägenheten har skjutits fram. Han trodde på allvar att jag skulle slänga ut honom dagen efter födelsedagen …
Urk, ibland är vi föräldrar bra grymma. Intressant i alla fall att så många har liknande erfarenhet, vissa barn behöver lite putt-hjälp ut ur boet.
Själv har jag varit en idog student både när jag var ung 1978-84, och när jag var betydligt mognare, nämligen 36 år gammal 1995-96 då jag läste en master i tre terminer. Sovit har jag aldrig gjort, men mycket av det andra Lotten föreslår. Skulle nog vilja tillägga att mycket av det man gör utanför studierna, dvs. kören, nationen, umgänget, extrajobbet är det som Egentligen gör en redo för livet efter studierna. Betyg spelar Väldigt liten roll.
Hear, hear, Rosman! Jag håller helt med! (Jag hade en intressant studieteknik som innebar att jag nästan konsekvent och enbart klarade omtentorna, och då gärna med mycket liten marginal. Den ordinarie tentan såg jag nästan bara som ett prov-prov.)
Ett råd till mig själv hade varit att vänta ett år eller två efter gymnasiet innan studierna. Livserfarenhet hade varit väldigt bra. Det gick ju bra ändå men det hade skänkt ytterligare en dimension till alltihop.
Den här texten brukar jag återkomma till:
http://www.chicagotribune.com/news/columnists/chi-schmich-sunscreen-column,0,4054576.column
Den täcker t o m in knävlar i största allmänhet 🙂