Det har varit prat om sparris i kommentatorsbåset. (Alla vet inte det, men det händer en hel del bland kommentarerna. Man kan till exempel få sin beskärda portion av rimmad och orimmad poesi mellan ekivoka skämt och väderrapporter. Jomenvisst.)
Kommentatorskan Pysseliten odlar egen sparris (som igår begravdes i snö) och vet att berätta att grön och vit sparris är samma samma, men odlingssättet varierar medan kommentatorn Örjan vet att man måste skala sparrisen vid roten innan den kokas och att man kan ha hollandaisesås eller annat till. Skogsgurra köper sin sparris i Tyskland, och får då en skalare till, Annika är grön av sparrisavund och Ökenråttans Lille make är blek som en sparris efter en hemsk sjuka.
Själv köper jag min sparris i buntar med gummiband från Coop eller Lidl. Sedan gör jag inget annat än konstaterar att den är grön och humpar ner den i en stekpanna med försvarliga mängder smör, peppar och salt. Om jag har öppnat en flaska champagne, häller jag gärna sådan på.
Vilket var exakt vad om hände nu ikväll. Med den enda skillnaden att jag just denna kväll åt ohemult stora mängder sparris. Säkert en 20–30 stycken.
– Gottigottgott! tjoade jag till resten av den oförstående familjen som inte alls ville ha förrätt utan spara magutrymmet till all tacoköttfärs som höll på att stekas.
Och sedan hände något. Jag vet inte vad och har inte varit med om det förut, men allt smakade vitkål. Tomaterna, salladen, läsken, köttfärsen, tortillan – allt var faktiskt inte gott.
– Ge mig en karamell! Blärk! Fly mig en apelsin! Å fy bövelen!
– Men mamma varför åt du så mång…
– CHAMPAGNE! JA! Hm. Lite smaklös, men okej. En gurka! Å HUUUUUUU!
– Det är nåt med sparris och kiss, vad är det det ska lukt…
– GUACAMOLEN! Ja! Den smakar något!
– Här, ta lite gräddfil!
– USCH! Gräddfilen smakar som det vita på apelsinen!
Inget smakade gott och allt påminde väldigt mycket om när jag åt pinjenötter och inte kunde dricka rödvin på 18 månader. Jag provade godis, rent socker, kakor, frukt och vodka; allt smakade antingen ointressant eller vitkål.
Nu ligger jag här och känner mig lite halvhungrig när klockan närmar sig midnatt och husets invånare börjar förbereda sig på tandborstning. Eftersom inget smakade gott, åt jag för lite till kvällsmat, förstås.
Men tala inte om det för kvällstidningarna!
Tillägg: Jag har förstås ingen aning om det är sparrisens fel att jag är hungrig. Det kanske var så att klockan slog, tuppen gol och vinden vände och att en smakförbannelse drabbade mig precis när jag skulle börja äta?
Skulle du då inte ha blivit förvandlad till en känguru, eller hur var det nu i ”Det blåser på månen”?
Nä, Lotten bara blev sån. För det är ju det som händer när vinden [och så vidare].
Fascinerande. Att pinjenötter kan orsaka smaklöksförbannelser känner jag till, och att sparrisintag kan kännas när man några timmar efteråt kissar*, det vet jag. Men en sådan här effekt har jag aldrig hört talas om. Hm, kan man goooogla på det?
* Fler än jag som har märkt att liknande kisseffekt kan fås av kycklingsoppa? Det är inte heller riktigt trevligt.
(Nä, det blev för tröttsamt att snabbgoogla för alla toppträffar om sparris och smakförändring handlar om oralsex — fler kroppsvätskor än urin ändrar alltså arom av sparris vet jag nu, fast jag inte alls var intresserad av detta faktum.)
Dags för sparrisresa (vit tjock)! Jag har gott om plats. Kan ta med många plattor öl eller oplatt vin till ohemula tyskgränspriser. Vi drar ca 10/5 hemma ca 17/5. Någon? Obs skalare ingår!
Själv åt jag sparris för första (och sista) gången i livet så sent som förra året. Det smakade mycket riktigt vitkål.
Sparriskiss! Säger bara det. Här i Kalifornien är sparrisen overkligt billig och fantastiskt god, så vi frossar ofta. Dock räcker det att man äter en enda stackars sparris så producerar man sparriskiss bara någon halvtimme senare.
Näääe, vilket trauma! Jag har inte heller hört talas om detta. Om det är vanligt borde det i så fall vara känt i Tyskland, man kanske kan försöka googla på tyska sidor (om man törs, efter Annikas erfarenheter.)
Lite aktuellt är ju också att tänka på om sparrisarna besprutats med något som förlamar smaklökarna.
Här envisas en pippi att flyga in i rutan gång på gång, ska jag öppna fönstret eller låta den fortsätta?
Sätt nåt ogenomskinligt/oblankt för, Pysse. Det är väl en spelgalen stackare som ska jaga bort den där elakingen som verkar finnas på hans revir.
Om sparris och dess effekter vet jag ingenting.
Däremot sägs dibarn lukta surströmming i två dagar efter mammans intagande av sådan föda.
Och på tal om transporter: Ett tomt litet OKQ8-släp går mellan Härnösand och Skellefteå annandag pingst. Huruvida det är med eller utan huv förtäljer inte historien, men information kan kanske bibringas ifall intresse finns.
Sparriskiss är välbekant. Ungefär hälften av jordens befolkning reagerar med speciell doft och den andra hälften icke. Hos oss är det jag som och Hyttis som inte. Om man säger.
Här luktas det helt normalt. Nu ska jag gå ner och smaka på filmjölk. Fortsättning följer.
Vitkål? Hur bar du dig åt då?
Å andra sidan så äter jag den enbart med parmesan på så..ja, det kanske förklarar varför jag tycker att den är jättegod. Å andra sidan så tycker jag mycket om vitkål också. Så när det kommer till kritan så räcker det kanske med att äta vitkål med parmesan på så tror jag att jag äter sparris? Måste testa….
Här äter vi sparris från och med nu fram till midsommar minst tre gånger i veckan. Och urinen…jaa, det är som det är
Du kanske åt för gammal sparris. Vår vän Bill, engelsman, har berättat att enligt hans föräldrars trädgårdsmästare är sparris som är äldre än en halvtimme oätlig. Huru gammal är den gummibuntade sparris som vi köper i dagligvaruhandeln, undrar man nu ängsligt.
Kanske är jag inte tillräckligt flitig sparrisätare trots egen odling (men här har de ännu inte stuckit upp knoppen ur jorden), ovan nämnda sparriseffekter har helt gått mig förbi. Måhända hör jag till den andra gruppen.
Men Lotten, smakade vinet också vitkål? I så fall får vi hoppas att effekten inte håller i sig lika länge om pinjeeländet.
Den utmärkta sparrisen kan mycket väl ha varit lite gammal (lidlsk), men den var jättegod. Jag ska som en vetenskapsman göra om proceduren vid lunchtid idag och se om allt (utom själva sparrisen dårå) börjar smaka vitkål.
Rapport: filmjölk, müsli, tyskt, rostat bröd med smör och chiliost samt minst en liter te smakade precis som det skulle. Jag hittade en liten chokladbit på köksgolvet och testade den också. Funkade finfint.
Igår dracks det bara relativt sött bubbelvin här, Dieva, så jag vet inte – och den smakade helt okej. Men läsken smakade vitkål.
Ytterst underligt.
Förutom att båset är en släptransportkanalsknut, så undrar man ju andra ting: var man lämpligast i dessa tider köper tyg. Här ska sys mörkläggningsgardiner eftersom de moderna rullgardinerna bara går sönder.
Vit sparris + smör = succé.
Lotten, om du råkar te å ha en tygaffär i Eskilstuna, borde finnas i en så pass stor stad, så kan du gå in där och fråga efter mörkläggningstyg. Vi hittade vårt i Nora, en liten stad som förvånat många med att ha så god service (fortfarande) som symaskinsbutik, två gedigna klädaffärer, fotoaffär, bosättningsaffär och en tygaffär, alla med kunnig betjäning. Och den legendariska noraglassen.
Man behöver inte alltid dra åt stockholmshållet för att handla.
Hyttfogden: Det är i dom små städerna vi gör våra verkliga inköpsfynd. Vi jagade huvudstaden runt efter en liten bricka, exakt lagom stor att ha brödrosten på. Var fann vi den? I Lindesberg. Nytt tyg till matbordsstolarna? Från Söderköping; bloggvännen Bloggblad gjorde research åt oss. Vår coolaste nyanskaffning till råttboet kommer från Arboga.
Men vad är det som händer med kisset om man äter sparris?
Har aldrig hört talas om men så äter jag mest burksparris på pizza, så nån konnäsör är jag nog inte.
Moderna mörkläggningsgardiner har ofta en plastbeläggning på baksidan. Den går så småningom sönder den med. Fodra befintliga gardiner med kraftigt mörkt tyg. Snyggt fall blir det också.
Jag tror inte att det är sparrisen som är problemet, jag tror att det dricks skumpa för ofta och för mycket för den Lottenska organuppsättningen.
Om jag inte minns fel finns det tre varianter på sparrispissluktare.
1. De som får konstig lukt på urinen och känner det själva.
2. De som får konstig lukt på urinen men inte känner det själva. (Lotten, du kanske ska ta med dig en sparrispissluktare på dass efter nästa portion?)
3. De som inte får konstig lukt på urinen.
Blir det sparris på nästa båsträff, månne?
Då får den planeras snabbt! Åtminstone om jag ska leverera sparrisen. Mina två favoritrecept är Vårsparris (väl avrunnen, nästan dehydrerad, sparris under ett bechameltäcke som fått färg i ugnen. Till detta sån där skinka som man knappast hittar längre och fin örjaniserad potatis) samt Tysksparris (fin, tjock sparris med en fantastisk hollandaise och smörstekta brödstavar). Till båda dricker normala människor en sval Riesling. Och själv får jag väl köra med gamla Finkbräu.
Planera på!
Jag är bortrest nästa fredag-lördag-söndag
men annars har jag inga hämningar. Ingen sparris heller.
Dibarn luktar surströmming! Det var det roligaste jag har läst i dag.
Jag undrar lite hur det gick för Pysselitens första sparrisar, dog de av snön eller blev de bara vanlig frusen sparris?
Sparris under snötäcke. Kanske en intressant kombination: Sparris under marängtäcke med kaneltycke?
Har jag inte hört talas om sparrisglass? Jo, det har jag. Det låter … inget vidare. Men bättre än baconglass. (Vad är det för fel på folk?)
– Hallå! Kan någon komma och lukta på mitt kiss?
– Nämen alltså.
– Mamma.
– Äre nåt till bloggen?
– Så gärna så, kära hustru! Aaaaaah, ljuvliga rosor!
Och nu har jag även avnjutit resten av sparrisarna (ur samma lidlska batch) och inte alls känt några mysko smaker på efterföljande ägg med kaviar, småkakor med chockelaaaa eller tepotta.
Det är ett ovanligt mystiskt mysterium detta. Eller är jag nu tillvand?
Sparrisen ser ut att ha klarat sig trots snö, men jag är högs osäker på hur säsongen kommer bli. Dom första två knopparna var små och spensliga och det är ingen jättefart i landet. Än. Jag tror att sparrisarna kan vara lite irriterade efter förra sommarens lådbygge (jag bytte murknade brädor mot en robust knäckstenslåda), flyttade några av plantorna och glömde i röran att gödsla som man ska efter skörden i juli.
(I huvudet är jag lite kvar i förra båset, eftersom jag är seg med att se ett så långt klipp som 30 minuter! Tänk att reklam fick/får kosta så mycket! Men vad ÄR egentligen sveriges totala nettoinkomst?)
Lite mer om sparrisens sidoeffekter.
http://matmolekyler.taffel.se/2009/11/28/sparrisatarens-temporara-skunklikhet/
Då var det väl bevisat att det var skumpakonsumtionen och inte sparrisditon som orsakade smakkraschen igår.
Är inte sparris en ren såsängsak?
Fast vitkål är ju gott, t ex stekt i smör, så det låter ju inte som en katastrof.
Hur mörk behöver du få det? Jag kör IKEA Tupplur, de är helt ogenomlysliga och funkar som mörkläggning i ett biorum, nämligen mitt vardagsrum.
Ja, PK, nu är det sluthinkat: inte en droppe bubbel till sparris om jag samtidigt vill kunna äta vanlig mat! Och det är alls inget fel på vitkål — förutom när det inte är vilkål man har stoppat i munnen.
Mikaels: Det är precis ett biorum vi vill kunna mörklägga. (Eller om ryssen kommer.) Nu har jag köpt 21 meter sånt härnt.
Mmmmmm, vilkål…. måste vara vitkål som vilat sig i några timmar i en kålpudding.
NU kom jag ihåg det där fiffiga husmorsknepet som jag glömde häromdan. Så här: Väldigt ofta behöver man bara en liten bit plastfolie. Dela plastfolierullen i två delar. Då är det lätt att ta bara den där lilla biten som behövs och du slipper slösa på jordens resurser och sparar även en massa pengar.
Mäh dåhhhh! Inte hacka på sparrisen! Sparris och vin däremot är ingen bra kombo. inte ens med champagne. Om man inte joxar ihop det till världens godaste risotto med parmesan som liksom lindar in det – förlåt fullänk men jag har bråttom, bakar pizza!
http://karlbergskok.wordpress.com/2014/05/03/meningen-med-maj/
Jamen dåså! Vad skönt — då har vi ju lösningen på problemet: för mycket alkohol!
Ikväll ska jag inte äta sparris.
Karlbergs käk. Håller med. Sparris och vin normalt ej kompatibelt.
Om det inte är tyskt vin av bra kvalitet.
Tyskarna älskar ju både sitt vin och sin sparris. Speciellt den vita varianten.
Lottens Broder Daniel bör kunna ge rekommendationer om lämpligt vinval.
Till spargris, som ju oftast är rätt mager, passar en torr Riesling mycket bra.
Tror det är hollandaisen som räddar tyskarna. Fettet lindar in sparrisen. Just ätit sparrispizza med rödtjut som smakar hästsadel och björnbär. Sådär. Även utan pizza.
Broder Daniel — hihi, vad kul! (Han heter Broder Jakob, nämligen.)
Hulda, maken, står och lagar köttsoppa. Från grunden. I den hälls det antagligen för det gör det i vähäldigt många rätter Hulda lagar, öl. Av god kvalität.
Ingen sparris i soppan, vad jag tror, men ljuhuvligt doftar det.
Hur långt söderut åker du SG? Vill du ha vintips, bo på vingård eller har gott om plats i bilen för en vinbeställning är Breidscheid rätt ställe att åka till! Min Oma fick vinet levererat till porten och min familj dricker fortfarande gärna deras vita Rieslingviner!
Jag läser som jag vet inte vad. Rieslingvinerna och deras kusiner pingvinerna. Tänker jag. Och spargris är torrt, men spargrus ännu torrare, medan spargräs antagligen är strävt men bara halvtorrt.
Abborre kan jag stava till, och laga till. Det ska jag snart.
Betr. odling av sparris. För att man ska kunna få ihop en hygglig mängd på en och samma gång måste man ha en STOR odling. (Kom ihåg att sparrisarna inte får vara för gamla.) Från min barndom minns jag en sparrisodlande granne. Han hade grävt upp hela sin villaträdgård och odlade sparris – inget annat- och förde en vild kamp mot ogräs. Inget fick stjäla kraft och näring från hans sparris. Han gick in mer och mer för sparrisodling och till slut släpade han ut en madrass som han låg på mellan sparrissängarna och bevakade eventuella ogräs som stack upp. Jag undrar om han åt sparrisen sen.
Pysse
Egentligen är det ett jobb i Brane, DK. Med eventuell förlängning till Zaandam/Eindhofen, NL.
Blir det inget NL så får jag ta mig ner till Flensburg och handla där.
Snack och jobbresa. Hyttis hänger med och ser till att jag inte somnar vid ratten.
Kollar egentligen Nisse Landgren. Grannpojken med den taskiga rösten och röda luren. Han är inte dålig.
Som av en händelse så finns det sparrisrecept i det aktuella
numret av kupé. Jag noterade det när jag idag tog tåget till
Stockholm och sedan hem igen när jag hade kollat klart
på showen som jag var i Stockholm för att se.
Det kan också meddelas att tågen både kom och gick alldeles
utmärkt i tid åt båda hållen. Dock så regnade det rejält i Nykvarn
men det är inte mycket SJ kan göra åt det. Å andra sidan
så påverkade det inte tågandet alls, så Nykvarningarna
kan gott få ha sitt regn ifred.
LL99, du var möjligen inte i Oscarskyrkan? Det vore kul med feedback när nu inte Lottan orkade sig dit.
Oh, just rub it in, Niklas! (Ni har inte möjligtvis repetitioner imorrn? Som Lottan kan smyyyyyyga in på?)
Jag kan verkligen rekommendera de ejvenemang som Niklas medverkar i!
Från en enkel macka med te och finska pinnar till mäktiga konserter i landsortskyrkor. Oscarsejvenemanget blir säkert också mycket bra.
Niklas, jodå stämmer bra, 30-årsfresten på Oscarsteatern var det.
Helt fantastiskt bra var det. Det en pyttelilla man kan anmärka på
var att volymen från orkestern vi några få tillfällen var lite för hög
i förhållande till volymen hos den som sjöng.
Svårt att välja ut vad som var bäst men Claes Erikssons
monologer var helt fantastiska i synnerhet ”tiden”.
Lotten nej nu är det inga mer repetitioner.
De två sista föreställningar gavs idag så nu är det slut.
Jag hade tänkt gå för länge sedan men jag glömde bort det
och kom på det igen för någon månad som tur var så
jag lyckades få tag på biljetter innan den slutade gå.
Just monologen ”tiden” kan man lyssna på här.
Text finns här.
Den var dock mycket bättre live, betydlig mer inlevelse.
Oscars som Oscars liksom alltså.
Nja Lotten, imorgon är det premiär och den går att ta sig in på om man köper biljett. Tyvärr kan jag inte smuggla in dig.
Ni måste sluta blanda andligt och världsligt!
Teatern – världsligt.
Kyrkan – andligt.
Eller, vem bryr sig?
På så vis Niklas. Jag utgick helt enkelt att Oscarskyrkan var
ett smeknamn på Oscarsteatern för/av(?) de som tillhör den
innersta kretsen. 😉 Kyrkan däremot har jag aldrig varit i.
Angående just 30-årsfesten så flyttar den tillbaka till Göteborg och
Lorensbergsteatern från och med 2 oktober.
Pysseliten: Du får nog vara på hugget när du ska skörda dina sparrisar. Så fort knoppen bara tittar upp måste du vara där med järnet och sticka sparrisen. Och då underlättar det enormt om sparrissängen är högt och toppigt uppbyggd. Vi hade lyckan att i flera år bo på ett ställe där vi hade tillgång till sparrissängar och när det var säsong var vi ute varje dag och skördade allt som stack upp. Åts med smör eller hollandäs. Ajajaj! Det var tider.
Jag tror Pysse och LM har viss sparrisfärgsdivergens.
Skörd av sparris i Tyskland. Notera stickjärnet med sin ormtungespets.
Förvånad över sista sekunderna där man även skalar grön sparris. Kanske för att dessa stänglar är ovanligt tjocka?
https://www.youtube.com/watch?v=sD-2LPtKSUU
Japp, sparrisen får gärna vara grön. Den gröna har lite annan smak och innehåller fler nyttigheter. Vit sparris äter jag helst på plats i Tyskland eller på tonfisksallad.
Mer om sparrisodling. Tyvärr bara på tyska. Plaströren(vid planteringen) är tydligen för att kunna tillföra jord-/spillvärme från närliggande kraftvärmeverk.
Inser att stickjärnet inte nödvändigtvis är ”ormtungat”.
Notera att tysk sparrisskörd slutar vid midsommar. Efter det får plantorna växa fritt för att samla energi inför kommande säsong.
https://www.youtube.com/watch?v=Tn_JrTk2fPM