Många personer får inte sitt beröm förrän de är döda, så jag tänker nu hylla en av de fortfarande levande – om än en numera väldigt osynlig en: Birgitta Andersson (f. 1933).
Jag ser att jag har nämnt henne flera gånger tidigare, så det här handlar om djuuuup beundran. Kommer någon annan svensk aktris ens i närheten av hennes kaliber? Eller är det bara jag som är mossig och gammaldags och som inte har vett att förnya mig och hänga med i humorsvängarna? Vilket ju är ett ord som påminner om något helt annat: ”Husmors filmer”, som man kan se med Birgitta Andersson som värdinna. Men det är en väldigt konstig företeelse: bioreklam som sägs vara faktainriktad, men ändå är reklamig. Dessa filmer visades gratis på bio på dagtid … och tydligen var de (underligt nog) våldsamt populära. Analysera om ni orkar!
Jag har hittat ganska många klipp med henne och Povel och Hasse & Tage på Tuben och vansinniga mängder i Öppet arkiv, men inte den som jag minns starkast: en 60-talssketch där hon blir uppbjuden till dans av en massa karlar. Lasse Ekborg är en, jag tror att Carl-Gustaf Lindstedt (som ju var hennes make i Teskedsgumman) är en annan. Uppdatering! Kommentatorn Magnus A. har hittat klippet! (Här, spola fram till 15:20!)
Birgitta är då Milda-Münning, som inte vill dansa och därför tackar nej till uppbjudningarna (där kavaljererna heter bl.a. Hasse & Tage och Svante Thuresson) med allt galnare repliker, t.ex.:
– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!
Kolla nu på den vansinnigt snygga Birgitta Andersson som i absurd utstyrsel sjunger en konstig sång:
En torftig visa.
Björkman & Lundberg vaknar … dagen efter.
Hedvig frågar Olof Palme vad demokrati betyder.
Öppet arkiv med Birgitta Andersson.
Birgitta Andersson erbjuder sin kärlek till Hasse Alfredson. (Observera ”Tar ni köpkort?” efter tre minuter.)
Fyra år gammal intervju i Hemmets Journal.
Hur som helst är Birgitta Anderssons begåvning en kombination av mimik, plastik, den nästan metalliska rösten, de talande ögonen, modet att vara tyst och den fantastiska tajmingen. Och jösses milda pannkakor så snygg!
Se, det var ett blogginlägg som tog tid, det — jag måste ju titta på allting (utom rubbet på Öppet Arkiv, då … och Husmorsfilm* tittade jag bara på inledningen av). Och oooh så bra hon är. Och snygg dessutom, ja.
Men håll med om att koftan hon tar på sig i morgonen-efter-sketchen är ett synnerligen märkligt plagg, med sina jähättelika tofsknappar! Var det modernt då?
* Ett mig totalt okänt fenomen, måste jag säga. Huh.
Vad duktig du är, Annika, som tittar på alla klipp! Och när det gäller jättebolltofsarna på koftan i andra filmklippet så är de i sanning fantastiska. (Och hela sketchen också, för den delen.)
Husmorsfilm kanske bara hemmamammor gick på med sina barn? Mina föräldrar var ju lärare båda två, och vi var bara hemma med barnflickorna. Utom när vi var på
dekislekis.Inte det minsta duktig eftersom jag blev så glad och tänkte jaaa vad mycket roligt! Den torftiga visan är till exempel en stor favorit (och herreminjemine vilken perfekt figur hon hade, det var slående när man fick se henne i en sådan kostym) som jag gärna här många gånger.
Vill-inte-dansa-sketchen skulle också jag gärna vilja hitta — går det att snoka fram den på Öppet Arkiv tro?
Gärna hör! Gärna hör, menade jag. Och när jag skulle skriva detta började jag ”görna här” vilket ju inte var bättre, precis … (Ibland undrar jag verkligen om reverend Spooners ande har flyttat in i mitt bakhuvud och sitter och sm*j*vl*s med mig)
Åh, ja, så bra! 🙂
Hon, och Wenche. Och Siwan. Jag är inne i mitt livs första Siwanperiod, så nu har jag nog blivit medelålders på riktigt?
Har visat snart sjuåriga dottern Birgitta som Hedvig i Från A till Ö och Daisy/Tova i Trolltider samt Abbes mamma i Madicken. Plus berättat om att hon även är Teskedsgumman och många fler. (Gjort något liknande också med Allan Edwall. Dottern mycket road, faktiskt.)
Den här är min B.A-favorit.
Den där när Lantmannaföreningen hade strip-teasetävling och Birgitta (varför säger man aldrig Gittan?) vann på bättre hets. Den, och Seriges vackraste röst, kanske samma? är mina tidiga BA-minnen. Och fortfarande favoriter. Fanns dom med nånstans i länkvirret?
Hon verkar gå hem hos tjejer mer än killar. Så där ursnygg var/är hon väl inte. Men sexig.
Jag inte bara såg hela Husmorsfilmen, jag har varit på Husmorsfilm. IRL. Tre gymnasisttjejer som blev strängt tillfrågade om de var där för att begabba spektaklet eller inte.
Inte sa vi och blev efteråt belönade med varsin kaffesked ur servisen Guldi. Den hade jag länge som exkursionsbestick. Det gick inte fort att äta men det gjordes med klass.
Känner att jag nånstans har hört den där sketchen med de uppbjudande kavaljererna. Skall efterhöra med Starke Mannen han är en redigt ingrottad H&T-nörd.
’Inbrottare’ är ett fint BA-citat ur Jönssonligan, där var hon också bra..
”Dagen efter” var så rolig att jag skrattade högt (väckte nästan PK.) Hon är ett riktigt guldkorn och jag håller med om att det inte riktigt finns någon efterföljare med hennes klass. Kul, fräck och under bältet på ett chict sätt.
”Vi läser” hade en lång intervju med B.A. Det var dock ett bra tag sedan; jag kan inte berätta när det var, för tidningen är kastad i det stora röjandet. Typiskt!
Vi hade B.A:s dotter i nåt av våra barns klass. Det var alltid pappa Z. som kom till skoljippona. Vi fick nöja oss med att titta på mamma B.A. på olika scener. ”Blomsterhandeln Gladioiusen” skrattas det mycket åt i råttboet.
Gladiolusen! Och pappa Z. var ju inte alls lika snygg …
Är det i dansuppbjudningssketchen som hon säjer så där Birgittta Anderssonskt ”Skulle JAG??? Med ER!!!!!” när uppbjudarna kommit med sin förfrågan?
Birgitta Andersson är ingen ”Gittan”.
Hur är gittor i allmänhet?
Gittan Gay var en Gitta tror jag.
I Gladiolusen säger hon nåt i stil med:
– Vad får det lov att vara? En fikus? Jaha, vad ska vi ge till honom då?
Japp, jag tror att du minns rätt, Ökenråttan! Hon säger nej till alla kavaljerer på ett mer och mer burdust absurt sätt.
Ja, Git var en Gittan.
Undrar hur det är med Brid?
Siv Malmkvist är en ”Sivan” men Birgitta A. – ingen ”Gittan”. Bättre kan jag inte.
Min länk 00:01 går till just Gladiolusen. Borde kanske ha varit tydligare.
Grattis på Star Wars-dagen! May the fourth …
Tack, LarsW. Vi följde din länk.
Hon är också helt fantastisk i Att Angöra En Brygga, som är en helt fantastisk film med helt fantastiska skådisar.
Och visst var hon ursnygg. Och sexig.
Jisses, Pysseliten har fastnat i en FANTASYBOK! Divergent, och barn dör …
Måste nog titta på Strul eller något annat realistiskt för att lugna ner mej!
FENOMENAL kvinna! Ett av dina absolut viktigaste, mest strålande inlägg…. wow. Schyffert & Co, grabbhalvor, släng er i väggen! Hos Birgitta Andersson fanns (finns?) sälta, värme, humor i LASS. Hon kan göra en sketch om att köpa en fikus att sätta i häcken såväl som en högt älskad och alldeles genial teskedsgumma. Hon kan dominera på scenen även när hon spelar obetydlig, och vara fantastiskt framför en kamera, och jag har sett henne spela brallorna av Margareta Krook, och DET gjorde minsann inte vem som helst.
(Puh, blir så entusiastisk att jag blir alldeles andfådd…)
Visst var väl Teskedsgumman alla tiders bästa julkalender?
[Att gumman säger ”Göta Petter! Nu ble ja liten som enna tesked igen!” står inte i Prøysens bok. Andersson lade till det själv när hon gav gumman sin västgötska gestalt].
Ur Wikipedia. Stort!
Birgitta kommer jag ofta ihåg i olika situationer. Tacka nej till en dans och många fler av de ovan nämnda även Teskedsgumman.
Hej och! Long time no see.
”Att angöra en brygga” har vi ofta visat för utländska pojkvänner/måg och som velat se nån svensksvensk film. Man behöver bara berätta grundförutsättningarna: att en seglare aldrig använder motorn och att kräftor utan brännvin inte är tänkbart, för att killarna skulle hänga med.
Åh! Vrålsötisen Hepburn fyller 85, bara två dar efter mina 62. Inga jämförelser i övrigt (-:
Lars W. Menar du Audrey så är hon redan död. Hon bars till graven av sina två före detta äkta män, sina två söner, sin klädskapare Givenchy och sin ursnygge älskare. What a way to go!
Fråga inte mig, fråga Googles förstasida som jag snedläste. Själv klarar jag mig utan hennes bägge f.d, sönerna, klädskaparen och älskaren på min begravning. (Älskarinna har jag inte ens).
Lotten, huruvida det finns någon som kan mäta sig med
Birgitta beror väl på vilken humor man har. Jag personligen
gillar Kerstin Granlund i Galenskaparna och jag tycker
att hon håller väldigt hög klass även om hon numer
håller sig bakom kulisserna som regiassistent.
När jag blir begraven vill jag gärna bli buren till densamma (minus be) av stora basketspelare. Och så vill jag att alla andra ska oooooa och aaaaaaa så att kyrkan (blev jag kyrklig plötsligt?) blir knökfull.
– Det kom så många att kyrkan sprack. Ja, se det var ett riktigt kalas det.
Oj så många fina länkar och klipp! Mycket roligare än partiledardebatten, faktiskt. Men tänka sig hon är ofattbara 81 år i år. Tidens flykt. Och apropå det har jag tyckt att det var konstigt att folk tar upp Star Warsdagen idag (May the fourth be with you!) för det är det ju inte dags för förrän i början av maj. Och idag är det ju bara – är det ju… jahaja. 4 maj. När blev det det?
Men det är i alla fall bra mycket trevligare att upptäcka att det är maj och inte till exempel snöstorm.
Fast det var snö, iallafall här i Stockholm. Det var inte alls kul. Och kallt var det också. Och snö.
Också missade jag ju helt Star Warsdagen.
Snöade gjorde det by-vis (byvis?) av och till här söder om Söder idag. Annars har det här med begravning avhandlats här för något år sedan:
https://lotten.se/2013/03/hur-vill-ni-begravas.html
(Ingen av mina cancrar har än så länge inte stuckit upp trynet. Men det är förstås lätt att fundera så fort något hälsomässigt avviker från det normala.
Som i går och i förrgår t.ex.Jag var i Stockholm idag när det började snöa vid halvfemtiden. Förvånat stirrade jag upp mot den blåa himlen och sa ”vaffan, det här är ju precis som i Turkiet”.
Sedan bjöds jag på underbart goda skaldjur för tusentals kronor på ”Stockholm Fisk”, som dock saknar lämpligt genitiv-s.
Vad mig anbelangar passar skaldjur bäst i komposten. Tusenlapparna tar jag.
**Pssst! Lotten har gömt sig i kåseriskafferiet igen, ifall nån undrar!**
Jag beklagar att jag är så överhopad, dag och natt, att jag just inte annars finner tid och rum att medverka, men nu kan jag inte stillatigande åläsa om de uppfinningsrika sätten att nobba uppbjudande danskavaljerer utan att berätta var sketchen finns: 15.10 in i Hasse och Tages Svenska öden II: Milda Münning – hennes liv och verk, 1963.
I fantastiska SVT öppet arkiv, faktiskt.
Bäst, kanske: ”Tyvärr, jag ska just börja jobba, jag har ett solo nu!” (18.50).
Och apropå husmorsfilm kommer Gunwer med ”Rågsved” omedelbart efteråt. Den förklarar allt om folkhemmet bättre än någon avhandling.
Förlåt, 15.20 in i Milda-Münning-programmet skall det vara.
TACK, Magnus!
Hjälp! Har förlorat mig i husmorsfilmerna. (Visste ni att linoleummattorna är färgäkta och kan anpassas till rummets övriga färgskala?)
Varför måste jag jobba?
Öppna arkivet är tydligen restricted area för där kan jag inte se något alls. ledsenlis
Nu är det en ny dag och det är Barnmorskornas dag, har jag läst. Min mormorsmor var barnmorska. Hallå lilla mormorsmor! Först var hon lärarinna, men så gifte hon sej och då fick hon inte fortsätta med det. Barnen kunde fara illa av att se en gravid lärarinna, så hon måste sluta jobba och ägnade sej åt min mormor och hennes så småningom tre syskon. Men så blev min mormorsfar väldigt sjuk och kunde inte arbeta mer. Då skolade mormorsmor om sej. Till barnmorska; där var det ingen som for illa av att se en stor barnmage.
MAGNUS A! Tack!!! (Och tänk så fel jag mindes. Replikerna föll inte alls som jag trodde.)
Dina: Du behöver nog en apparajs som gör så att din dator tror att den står i Sverige. Netshade funkar utmärkt!
Ökenråttan: När du har slutat att skriva dina egna memoarer (som du vägrar skriva) tycker jag att du ska skriva din mormorsmors.
Det kan ju vara så att uppbjudningssketchen förekom i något annat TV-program senare under decenniet (Partaj eller så), med utbytta kavaljerer in spe och med uppdaterad dialog. Sådan återanvändning var inte alls ovanlig under TV:s 1960-tal, då de flesta program ändå sändes bara en eller kanske två gånger (och därefter kanske avmagnetiserades, om de låg på dyra videoband).
Brid är inte heller nån Gittan. Hon var en Gitta när hon var 1 1/2 år och inte pratade så bra, men det gick över. Inom familjen är hon Bi.
För ögonblicket är hon emellertid mest förkyld.
Förresten ska man inte glömma Balladen om enögda Elin, där en förtätat grå Birgitta Andersson sjunger skyllingtrickens skyllingtrick (av Povel Ramel).
Hej, Pyss!
Vet ni vad de hr gjort? Flyttat Skatteverkets kontor i Sth från Söder till Kungsholmen! Allt som finns kvar är en karta och stora fönster som visar tomma dammiga lokaler. Hrmpf!
Magnus – jag inser att skyllingtrick på något sätt är en skämtsam förvrängning av skillingtryck. Men det är inte lätt att bena ut subtiliteterna. Trick har jag möjligheter att fatta, till en del. Men skylling ger mig så många tolkningsmöjligheter att jag behöver lite tips om vilken riktning man bör tänka.
Jag såg den där husmorsfilmen när hon var värdinna. Numret med manstyperna hade aldrig gått att göra idag! Speciellt inte delen om att den här typen också finns i importerad upplaga eller hur det nu var hon formulerade det.
Och det där med att smeta t-sprit överallt. Hade de inte illesmaksämne i den på den tiden? Jag är Mycket Skeptisk till att tvätta spisen med t-sprit.
Men den torftiga visan var söt. Tage Danielsson?
Skogsgurra: Det var inte subtilare än att Povel Ramel har satt föredragsbeteckningen ”Skyllingtrick” överst på notbladet till en annan skillingtrycksliknande visa (”Karl Nilsson”, som faktiskt har hämtat sin melodi från en gammal, skillingtrycksaktig visa, ”Emigrantens avsked”) – och om Povel menade något med ordvändningen har jag aldrig lyckats lura ut; men hos honom finns det ofta mer under ytan än man tror. Och ”Balladen om enögda Elin” är ju ett slags koncentrat av alla tiders skillingtryckselände.
Cecilia N: ”En torftig visa” har text och musik av Povel Ramel. Ur föreställningen ”Dax igen” från 1962.
”Torftiga visan” är ju en underbar spark i baken på alla dessa revynummer där damer hade styrts ut med enorma kreationer av paljetter och strutsplymer, endast för att framföra något andefattigt epos till andefattig musik.
Magnus – ja då återstår mysteriet. Men bra att ha ”stamtavlan”. Den kände jag inte till.
Ökenråttan och Cecilia N: Ja, låtom oss verkligen gilla den torftiga visan och dess framförande.
Jojomän, så är hon väschötte (västgöte heter det på snobbsvenska) också! Från Mariestad med omnejd närmare bestämt.
Hej hopp!
Jag söker sketchen där Birgitta Andersson har repliken ”Säj nått rolit, Hasslerör”! Nån som vet var jag kan hitta den?
Tack
Tyvärr, Nena — jag kan bara precis som du leta på Youtube!
Birgitta Andersson är som du skriver en fantastisk komedienne. Lite trist att man inte ser henne så ofta nu för tiden. Jag skrev brev till henne en gång och fick ett fint svar tillbaka på ett kort med Teskedsgumman. 🙂
[…] jag saknar också Povel Ramel, Gösta Ekman, Hasse & Tage samt Magnus & Brasse. – Men Birgitta Andersson lever! – PUKOR OCH […]