Jag känner mig såååå världsvan. Jag kan mingla på vilket releaseparty som helst och vet precis hur laid back man ska vara! Man rör sig i ena sekunden målmedvetet som på väg mot en toa. I nästa sekund går man långsamt i zickzack som på väg mot en försvunnen vän eller en tappad tråd.
(Det här gäller svenska boksläpp. I den anglosaxiska världen är det annorlunda, för där sägs 10 000 kronor vara minimum vad gäller kostnaderna. Man har The Who på plats, konstruerar en champagnefontän, ger bort boken i en godispåse som är fylld av allt från parfym till skohorn och så har man tävlingar med finfina priser som delas ut var 15:e minut.)
Så här gör man!
1.
Först går man med sin nyvunna, knäande gång från Centralen till Söder. Solen lyste som spön i backen och vinden stökade till nudelfrisyren som lade sig som en stor muff över ansiktet. (Med andra ord såg jag inte var jag gick, utan trampade barnvagnar på hjulen med mina hälar och rörde mig på tok för långsamt för de fem miljarder stockholmare som numera springer runt Slussen i tajts och pulsklocka.) Man tittar fascinerat på alla som har längtat så länge efter sol, vår och öl utomhus! Se här var två människor satt och drack kall öl ur varsin burk:
2.
Man kliver in på releasepartyt på ”Bonden Bar” lite för tidigt för att hinna få en pratstund med författarna innan pöbeln dräller in. (Eller bara för att sitta och spela Wordfeud en stund, menar jag ju.) Man äter vad som finns att äta – i detta fall …
3.
Man ser sig nyfiket om och fotograferar lite så att det ser ut som om man är upptagen med att planera sitt nästa blogginlägg. Då kommer ena författarens syster och pratar och då har man så trevligt att tiden bara flyger all världens väg. Sedan reser man sig upp och köper (av misstag) plejsets absolut största öl och fotograferar lite till.
4.
Man konstaterar att den rödprickiga ljussättningen gör att alla ser ut som om de snart kommer att bli skjutna av någon med lasersikte. Då tar man en bild på skumkaninerna.
5.
Man ser att borden verkligen håller på att förintas av kryptoniten.
6.
Man ställer sig i en dörröppning och fäktar med armarna så att alla som försöker gå förbi får sig en tjottablängare. Så då kan man tala om det ett tag. Sedan hittar man sig en Anna Toss och pratar med henne om lifvet, maten, barnen, larmtyfonerna och lite engelsk korrläsning.
7.
Och slutligen vandrar man genom Stockholm mot tåget hemåt och räknar cykelliken till 73.
Förresten – på tåget uppstod en annorlunda situation. Damen mittemot mig och smörjde in hela sig med Tigerbalsam som änna fotbollsspelare.
Och avslutningsvis ska ni se hur min djefla man beter sig när han läser ”Skum kanin med ananassmak”. Jag hörde ett mystiskt hulkande i köket, och smög in med kameran på:
Du e för toki!! (talspråk)
Jåmän! (Precis så talar jag.)
Och sånt där missar man pga lat och ledig annorstädes. Tur att du bloggar det. Och den djefla mannen var rar 🙂
Är det inte när man är lat och ledig som man tar sig i kragen, Pär? (Okej, ”annorstädes” kan förvisso stöka till det.)
Ja, det gjorde ju det. Och lustigt nog är annorstädes granne med en av författarna.
Jag vet inte om den är med, men ’Rök fritt’ är oöverträffbart vad mig anbelangar.
DDM-filmen borde ju användas som reklamfilm för boken!
Påminner lite om mina helgmorgnar när jag tittar på QI i paddan med hörlurar men hustrun vaknar av att sängen guppar av mitt kvävda skratt.
Flinar redan åt boktiteln – den (boken) måste bli en succé! Är författarna fans av detta bås, eller har du raggat upp dem alldeles själv?
Och nu undrar jag: Hur förklarar men denna svenska egenhet, att ord betyder något annat när man plockar i sär dem, för engelskspråkiga?
Gråt milda flickor? O synlig man? Hård nackad MC-förare?
Skum kanin för ju osökt tankarna till båsets skräcknovell, huvaligen. Själv är jag förtjust i erbjudandet från en bilverkstad på Kungsholmen som jag såg på väg till mitt förra jobb för 10 år sedan:
”Byte av motor olja och filter 995 kr”
Men ingen har ju ställt den viktigaste frågan; fotade du med mobilen eller med finkameran?
Följdfråga, funkar finkameran fortfarande?
Tack för alla fina ord, Lotten! Och tack för att du kom.
AndersGM: DDM-filmen har redan använts i syfte att kränga boken, såklart. Finns åtminstone på en av våra webbplatser och två av våra Facebooksidor.
Hakke: Just den otäcka undertonen var faktiskt en starkt bidragande orsak till valet av titel. Först i efterhand har vi även insett att det också var lite fiffigt att använde en titel som är lätt att ”äga” på Google. När man söker på ”skumkanin” kommer faktiskt vår bok upp överst bland sökresultaten, komplett med särskrivning och allt.
Om någon till äventyrs skulle vilja veta mer, eller kanske till och med köpa boken, så kan man till exempel kolla här: http://www.bokus.com/bok/9789186289874/skum-kanin-med-ananassmak-sarskrivningar-och-andra-sprakgrodor/
Sprakgrodor är ett festligt ord.
Nja, författarna har jag inte rotat fram själv — men Stellan var flitig kommentatör här förr i tiden. År 2007 berättade han till exempel att han hade en liten latintant som hette Brita. ”Hon var mycket riktigt en liten tant. Mycket liten. Men hård som flinta.”
Det var väldigt underhållande att stå bara en halvmeter från tjottablängarna, hade inte min mobil dött för att jag försökte googla fram Hesa Fredrik så hade ni fått bilder på dem också.
Stellan, jag borde ha döpt mitt kaninblogginlägg till Skum kanin anfaller! Förlåt.
Skum jag kanins.
Brita jag flints.
Förväntar mig ett avhandlande inlägg snart om huruvida analfabeter kan koppla ihop en citronbild med en riktig citron ellrer inte. Det måste ju vara bullshit, eller? Jag menar hello pekböcker?
Dessutom undrar göteborgaren i mig om hållplatsen liljeholmen alltid luktar bajs eller om det bara är när jag råkar hälsa på? Och borde den inte lukta stearin istället?
Den ena författarens syster ska veta att det luktar bajs även i resten av mellansverige.
Jag var mycket riktigt en flitig gäst här förr om åren. Jag var flitig gäst i många kommentarsfält. Det är dåligt med det nuförtiden, men hos Lotten dyker jag faktiskt upp ibland.
Med vänlig hälsning,
Den ena författaren
Just nu luktar det bajs överallt. Snön smälter och både det ena och det andra utsätts för solens värmande strålar.
Det är klart att analfabeter kan se en ritad citron. Och rita citroner, antiloper med mera själva. Grottmålningar, hello?
Citroner jag illagrins.
Meh … för tio minuter sedan var bloggen osynlig igen, som den var häromhnmhmm. Jag tror stenhårt på Illuminati, som inte finns och som därför givetvis kan göra att annat inte finns.
För övrigt kan jag bara säga att jag också vill ha skumkaniner och en skum kanin-bok. Och att jag har varit i Skara men det var inget särskilt med det. (Utom att jag fortfarande har varmkorvskinn i tänderna, vad är det för fel med varmkorvskinn?)
Hallå?
Tror att det är collagen numera. Inte tarm, som det ska vara.
Varmkorv vi stinns…
Ja … nerkokt häst, eller så.
Uj, det finns slem också (läste häromdagen och blev så fascinerad — slem är ju aldrig fel). (Och för den som liksom jag inte hade en aning om vad hagfish är: pirålar. Som om det hjälper.)
Liljeholmen? Där luktar det inte bara stearin (vi snackar forntid) där luktar det också kabeljo.
Hej hej hallå! Nu är jag hemma, vad har jag missat?
Varför luktar det kabeljo på Liljeholmen?
Liljeholmens kabelfabrik. Gammalt södersnack.
Mer om gårdagens bomb i Eskilstuna. Dock inget besked ifall det var en attrapp eller en skarp bomb.
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.1739722-misstankt-maltavla-utsatt-for-attentat-tidigare
Åh — som allmän nyhetsmissbrukare kunde jag inte låta bli att läsa Örjans länk. Och drabbades av många frågor, men jag nöjer mig med två:
a) Vad är en ”relativt exklusiv” bil? Exklusivare än en vanlig Toyota/Honda/WV/Volvo/Opel/Mazda(&c/&c/&c) men mindre exklusiv än en RR/Lotus/Porsche/(&c/&c/&c). Eeh … Lexus? Chevrolet?
b) Är bilden på bomben verkligen just den bomben, och hurifaderittan fick en reporter fotografera den så fint, tydligt, nära och direkt ovanifrån?
Ojojoj, nu kommer jag ju in här alldeles bortitok försent!
Jag hörde att bombbilden var så bra att alla var på jakt efter den — till och med polisen. (Innan de vågade sig fram, alltså.) Om fotograf Anders är på plats under morgondagens basketmatch, ska jag fråga honom hur han gjorde.
Så, nu känns det som om jag är ensam kvar. Då kan jag slänga in småskräp: kolla en fullkomligt idiotisk ”dramatisering” av en liten händelse i en liten villaförort. Jag försöker fortfarande sluta skratta åt den dåliga smaken.
Vi måste ha lite musik så här halv tre på natten.
Det får bli två låtar med ZZ-top.
Tush och Fuzzbox Voodoo
Klockan var halv-tre när jag skrev det men jag glömde
att trycka på skicka. 😯 🙄
Annika
Fox News går vanligen under namnet Faux News
Annika 20:29
Problemet med korvskinn har utretts grundligt här: http://www.eng-tips.com/viewthread.cfm?qid=313151
Annika: Teleobjektiv och höghus mittemot. Se bild 18.
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.1739626-bildspel-alla-bilder-fran-torsdagens-bombdrama
Och nu har jag talat med Anders Nilsson, Annika. (Han som fotograferade bomben.) Han kom dit såpass tidigt att området inte var avspärrat. Han spanade in en lämplig lägenhet, gick in i porten, plingade på dörren och förklarade sitt ärende. De nyvakna lägenhetsinnehavarna sa bara:
– Ooooooooh så trevligt, vill du ha kaffe?
Fascinerande — det låter som en film! (Snarare, det låter lite som många filmer och teveserier där poliser/journalister/agenter/skurkar kliver in hos just en trevlig person som villigt upplåter sina fönsterutsikter och dessutom serverar fika!)
Eskilstuna!