Eller så har de inte humor.
Här försöker vi prata med dem å det våldsammaste när vi i några dagar hoppades på att ödet skulle gå vår väg. Och så lyssnar de inte!
Kanske ska jag förklara först.
Vi är en inte särskilt troende familj. Jag är ju uppfostrad av hippier med kasus och genitiv som närmaste gudar och konfirmerade mig endast för att det någonstans i fjärran påstods att jag skulle gå plus – det skulle ju slängas presenter över alla som konfirmerades. Det enda som hände var att min palestinasjal stals i kyrkan och att jag sörplade under nattvarden samt att jag gratulerades blott av en barndomskompis föräldrar. Det hela finns inspelat på film; mina föräldrar var bevisligen inte ens närvarande i kyrkan. Nu låter jag måhända bitter, men så är inte fallet: jag brydde mig inte – och de brydde sig inte.
Sedan gifte jag mig i kyyyrkan med min djefla man, som ju ville gifta sig i kyyyrkan. Jamen så trevligt – då får man ju ha på sig en vacker klänning … som man visserligen syr upp helt på egen hand.
Barnen i huset har underligt nog uttryckt önskan om att konfirmeras, och har så gjort – vi är inne på tredje konfirmationsläsningen nu. Nioåringen upplever samtidigt en dinosaurieliknande passion vad gäller grekisk mytologi. Det han inte vet om Zeus, Medusa, Athena och Herakles (inte Herkules!) är inte värt att veta.
Och nu behövde vi ju gudarnas välvilja denna vecka. Det hela kändes lite fånigt, ungefär som att läsa gudsomhaverbarnenkär när man vill spela bra i nästa basketmatch. Eller lovar att inte ljuga på en vecka för att … ja, något annat banalt. (Ni förstår nivån nu?) Så jag och barnen läste på, och fann att vi behövde offra en höna. Blot. Men vi hade ju ingen höna. Så vi inventerade och fann i kylen ett paket bacon och i frysen några förskrämda köttbullar. En gris och en ko fick ersätta hönan. (Allt detta sker alltså under stort fnitter.)
Därför sågs häromdagen valda delar ur den underliga familjen Bergman vandra ut i skogen för att göra detta offer:
Men. Lyckan (=gudarna?) stod oss inte bi. Alla är vi nu ateister blivna. Ska man få sin vilja igenom får man faan ta saken i egna händer.
Ja måste säga att ni verkar vara en trivsam familj att tillhöra. Ni tänker utanför lådan och hittar på skoj mest hela tiden. 🙂
Baconskändning! Hua!! Klart gudarna är upprörda!
Hänger det inte ihop med hur förhållandet gudar – önskan ser ut? Alltså vilken divinitet fick vilken futilitet?
Håller med Hmm om vilken skojig familj ni verkar vara!
Jag såg filmen.
Jag såg också filmen, Örjan, men som jag minns det blev jag upprörd och skrek att den var skräp.
I USA och Irland är det whiskey det heter — den kanadensiska heter whisky precis som den skotska.
… och i Scotland toppar man med vatten, medan amerikanarna öser i coca-cola.
Fick dom inget att dricka, gudarna? Klart dom inte bryr sig då. Det är brukligt att hälla ut en skvätt pombe, dvs hembryggt öl, när man har något som man vill ha hjälp med. Whisky går säkert också bra. Mjölk, däremot, fungerar inte alls. Då blir dom väldigt arga!
Ordning och reda bland deiteterna! Det gäller precis som Jesper säger att välja rätt gud. Den roliga elefantguden är till exempel den som ger tur i transporter, därför ska man ha honom i bilen. Nu har namnet ramlat ut ur huvudet. Båset, vem menar jag?
Jag föreställer mig i alla fall att han (inte hanuman) skulle vara mindre tilltalad av bacon.
Men vaff… ”INGA ELEFANTER I BILEN” säger man ju!
Karin
Vår rit var ju att gå ner till bron över Årängsån på nyårsafton och offra mjölk till den gud som bodde där. Då dög det med mjölk. Har inget minne av svallande vrede.
Lustigt sammanträffande att Junior intresserar sig för grekgudarna. Själv läser jag just nu Grekiska sagor berättade av Hedda Andersson. Det är en bok från 1911 och tydligen avsedd för flicklycéer. Vissa skildringar är i blekaste laget. Tror att Hedda var lite överbeskyddande.
Jag får inte till det med släktskaperna. Men många verkar vara födda ur Zeus’ huvud. Eller ur havsskum. Och den där gullregnsbusken verkar liderlig i överkant. Ocken kunne tro dä ôm e busk?
Men SG! Vi offrade ju mjölk för god att få skörd och vad fick vi? Hällregn hela sommaren. Det var väl inget vidare?
Lotten, jag blir lite nyfiken på vad det var som gudarna vägrade fixa.
Var det det vi offrade för? Vi var väl inte agrara så det störde?
Var det inte helt enkelt så att vi offrade till Näcken? Och att vi gjorde det därför att det var en urgammal och fin tradition som vi gärna ville hålla vid liv?
”Inga elefanter i baksätet” säger man ju. Det var väl en kampanj för att få föräldrar att börja spänna fast ungarna med bälten när dom åkte i baksätet på bilarna?
Lotten, i Kanada används både whiskey och whisky.
Fast i Sverige säger man blott whisky om kanadensisk whisky. Den där jädra Alberta som jag håller på med nu är dum. Den smakar nämligen smakfullt. (Jag skrev så nyss. Och tyckte att det såg bra ut! Jag måste vara trött. Väldigt trött.)
Karin: Det som gudarna vägra fixa åt oss får jag inte outa på annat sätt än att det handlade om guld, gröna skogar, lycka och välgång samt annat … som man nog får ordna själv om det ska bli gjort.
Jag tror att din offerrit ändå hjälpte: http://www.svd.se/sport/fotbollskravaller-i-aten_6934673.svd
Mellberg klarade sig!
Luna, du menar Ganesha/Ganesh. Jag visste att han är barnens gud, men att han ”anropas vid början av projekt och i början av böcker” och är litteraturens och musikens gud var både nytt för mig och passande för båset.
Visst är det den trevliga Ganesh som är vishetens gud och alltings början; det såg hans kloka mor till när han blev mobbad för sitt elefanthuvud. (Hanuman är också en trevlig prick, men han är en apa.) Jag skulle behöva Hedda Anderssons hjälp att omvandla de indiska sagorna till lämpliga historier för barnbarnen. Nu bläddrar jag snabbt förbi halshuggningen av Ganesh.
Och SG, visst var det näcken vi offrade till, men vad sjutton var det vi ville ha? Jag tolkar regnsommaren som ett tecken på någons svallande vrede. Eller strilande i alla fall. Så undvik mjölk vi offer till gudarna. Lotten, det kanske funkar om ni köper en ny lott och sedan skvätter på lite whisky på baconen?
Ah! Whisky på bacon KAN inte vara fel!
Nu måste jag i balansens namn påpeka att det är Karin som är så där olidligt insatt den här gången. Hon har, genom gifte med indier och med lingon i pannan, förstahandskunskap i ämnet. Ingen googling.
Kan någon av er med lingon i pannan tala om vad ”brittle toffee” är?
/en som vill skriva ”kolaäpple” om toffee apple, men som tydligen ska dra till med äppelklubba
Brittle Toffee.
Så här är det. Först så smälter du socker och blandar det med vatten, sen blandar du i små bitar/småbitar av toffee och låter det stelna i en större form. När det svalnat och stelnar så bryter man sönder det till mindre bitar.
Resultat blir Brittle Toffee.
Utan att vara helt säker så tror jag att Brittle är själva
bladningen av socker och vatten. Serdan kan man para ihop det med vad man vill, t.ex. nötter eller toffee eller kanske choklad?
http://en.wikipedia.org/wiki/Brittle_%28food%29
Tavlingsforaren Kenny Bräck visade sig vara en kombination av bade seg och spröd (brittle) nar han kraschade bilen under tavling i USA for nagra ar sedan, sa kanske ”bräck” skulle passa som oversattning for brittle toffee?
Bra idé Tomas men jag skulle nog välja ordet Kola-Knäck även om Knäck även består av grädde och sirap, förutom sockret.
Så Kola-Knäck är nog det närmsta du kommer på svenska.
SG. A propos Danaë: Inte gullregn – guldregn. Pennies from heaven, alltså. Associationer utifrån detta tar jag inget ansvar för.
Haha! Mina associationer behåller jag för mig själv.
Och nu blir det Skärblacka. Apropå just ingenting.
Brorsan: Bra försök och förklaring till etymologi. men jag tror dock mer på hundvargens länk.
Brittle är/vore det hel- eller halvknäckigt om du skulle köpt i Sydney?
Kola-knäck — är det månne lite som dajm? Whisky med dajmsmak låter ju alldeles förtjuuusande.
Jag har banne mig spelat basket mot ett lag som hette Skärblacka! (Långa räklar.)
Var det ett henlag eller ett henlag? Jag gissar på ett henlag eftersom du ju är en hen.
Ska kolla i morgon om de minns den matchen. Jag är övertygad att dom gör det.
Säg till dem att jag är hen som fick fem foul. (Jag får alltid fem foul. När jag inte får åtta, vill säga.)
Det där sista får du förklara. För såå mycket vet jag om basket att man kan bara få fem foul. Sen får man gå hem.
Nämen har jag inte berättat om när jag fick åtta foul? Så slarvigt av mig! Måste ju åtgärdas. (De som skrev protokoll hade ingen koll.)
Det blev en ganska tuff afton med RM4. När allt brast (pappersbanan) och vi samlades för att tänka igenom situationen passade jag på att fråga om basketlag. Bara fågelholkar. Men då visste jag ju inget om de åtta foulen. Nu är jag på väg hem och tänker inte vända för att ställa frågan på nytt.
Härligt väder, förresten!
Själv har jag hamnat i en taxi som kör mig till en föreläsning i Stockholm eftersom det brann i en tågsladd på Stockholm Södra klockan 07 i morse …
Aha, ni är kvar här!
Då kan jag passa på att tillägga att Skärblacka är Östergötlands reggaemetropol. Av outgrundlig anledning.
Ja det är konstigt. Spelar Kalle Bah än?
Visst gör de det. Kolla här.
Tack Christer!
Petter gick i min kompis’ gymnasieklass. De andra har jag inte så mycket koll på. Alls egentligen.