Hoppa till innehåll

Etikett: bacon

På finhotell i Göteborg!

Jag flackar runt hela Sverige på min roliga språkpolisturné, men jag reser inte för mycket. Fortfarande tycker jag att det är fantastiskt spännande att komma till nya hotell – till och med om jag har bott där förut. Jag har dock blivit lite fin i kanten och tycker inte alls att det är kul att bo på sterila vandrarhem utan baconfrukost.

(Det är alltså uppdragsgivarna som beställer och betalar mina övernattningar, så jag kan faktiskt inte komma med surmagade krav – och i ärlighetens namn spelar det ju faktiskt ingen roll. Jag ska ju bara sova i ett par timmar. Och koka te. Och surfa upp allt internet. Och leta fram reservkudden eftersom en kudde inte räcker när man som jag måste palla upp det trasigaste knät som vore jag uppåt 100 bast.)

Igår tog jag in på Riverton i Göteborg. Det tog bara 16 minuter att gå till hotellet från stationen trots att jag i beckmörker klättrade över ruinhögar, ombyggnationer, stängsel och höll på att falla nerför en överraskande trappa.

”Jag sätter på Runkeeper så om jag går vilde eller trillar och slår ihjäl mig så kan brottsutredarna se vad jag höll på med.”
”Jag sätter på Runkeeper så om jag går vilde vilse eller trillar och slår ihjäl mig så kan brottsutredarna se vad jag höll på med.”
Jag tog massa bilder, men de ser ut så här allihop.
Jag tog massa bilder, men de såg ut så här allihop.
I hotellentrén hängde en fantastisk äggstol, så jag blev redan där fylld av förväntan.
I hotellentrén hängde en fantastisk äggstol, så jag blev redan där fylld av förväntan.
Rummet var stort, ombonat, mysig och på alla sätt och vis sådär perfekt att jag stannade till och pratade högt med mig själv. ”Bravo, hurra, åhå, nämen grattis Lotten!"
Rummet var stort, ombonat, mysig och på alla sätt och vis sådär perfekt att jag stannade till och pratade högt med mig själv. ”Bravo, hurra, åhå, nämen grattis Lotten!”
Garderoben hade glasdörrar, strykjärn, strykbräda, fläkt, tekokare och kassaskåp samt en till synes halvarmad sjöjungfru.
Garderoben hade glasdörrar, strykjärn, strykbräda, fläkt, tekokare och kassaskåp samt en till synes halvarmad sjöjungfru. 
Tv:n var minst tusen tum stor och minsann stod det inte en liten flaska onthehouse-sprit där och väntade på mig!
Tv:n var minst tusen tum stor och minsann stod det inte en liten flaska onthehouse-sprit där och väntade på mig!
Badrummet var kliniskt rent. Och se där -- finhotell bjuder på både schampo och balsam. (Den där dusch-schampo-tvålen som brukar sitta i storpack på väggen förvandlar mitt hår till något som liknar blött sämskskinn.)
Badrummet var kliniskt rent. Och se där — finhotell bjuder på både schampo och balsam. (Den där dusch-schampo-tvålen som brukar sitta i storpack på väggen förvandlar mitt hår till något som liknar blött sämskskinn.)

Naturligtvis måste man duscha om man har ett fint hotellrum: Av samma anledning som man måste koka te, dricka spriten, stryka en strumpa och titta på tv fastän det inte är något att se.

Men duschen krävde mer list än jag anade. Där till höger är ju helt klart varmt och kallt. Men var sätter man på själva vattensprutet?
Men duschen krävde mer list än jag anade. Där till höger är ju helt klart varmt och kallt. Men var sätter man på själva vattensprutet?
Aha: man vinklar temperaturmojen.
Aha: man vinklar temperaturmojen.
Se så vackert -- de har till och med ett litet klistermärke på toapappersvikningen!
Se så vackert — de har till och med ett litet klistermärke på toapappersvikningen!

Men … vad är nu detta? VAD SKÅDAR MITT NORRA ÖGA? Vad är det som anas där på golvet, i kakelfogen?

Aha!
Aha!

Vad trevligt — det var länge sedan jag hittade lite hotellmossa! Ingen skugga ska dock falla över Riverton eftersom jag är vansinnigt imponerad av allt annat. Eller vänta … vänta nu …

Så här med onödiga versaler tycker inte jag att man ska skriva i dessa moderna tider. Nope, gillar’t inte – det känns inte trevligt och respektfullt utan bara avståndstagande.
Så här med onödiga versaler tycker inte jag att man ska skriva i dessa moderna tider. Nope, gillar’t inte – det känns inte trevligt och respektfullt utan bara avståndstagande.

Nu springer jag ner till frukosten! Baconrapport kommer – om jag inte fastnar i croissant-avdelningen!

Bejkånrapport

Jomenvisst. Riverton hade suverän frukost med allt som tänkas kan. Både kaffet (jag drack kaffe!) och baconet samt äggröran var lite för kallt, men jag kan ju ha haft otur bara. (Finkameran har tyvärr trillat i golvet och tappat plastbitar som tydligen behövs, så nu blir det till att hitta fokus med mobilen enbart.)

Fast avklippta bacon har jag inte stött på förut.
Fast avklippta bacon har jag inte stött på förut.
Förvånansvärt många hotellgäster karvade på detta köttstycke, som låg alldeles bredvid …
Förvånansvärt många hotellgäster karvade på detta köttstycke, som låg alldeles bredvid …
… croissantavdelningen, som hade förgyllts av en krans med mormors hosta.
… croissantavdelningen, som hade förgyllts av en suddig krans med mormors hosta.

Dessutom funkade logistiken perfekt — inga långa köer och de som ville ha fil slapp att stå och vänta på fruktfrossarna. Bravo, Riverton!

Nu mot föreläsningen!

Share
66 kommentarer

Gudarna måste vara tokiga

Eller så har de inte humor.

Här försöker vi prata med dem å det våldsammaste när vi i några dagar hoppades på att ödet skulle gå vår väg. Och så lyssnar de inte!

Kanske ska jag förklara först.

Vi är en inte särskilt troende familj. Jag är ju uppfostrad av hippier med kasus och genitiv som närmaste gudar och konfirmerade mig endast för att det någonstans i fjärran påstods att jag skulle gå plus – det skulle ju slängas presenter över alla som konfirmerades. Det enda som hände var att min palestinasjal stals i kyrkan och att jag sörplade under nattvarden samt att jag gratulerades blott av en barndomskompis föräldrar. Det hela finns inspelat på film; mina föräldrar var bevisligen inte ens närvarande i kyrkan. Nu låter jag måhända bitter, men så är inte fallet: jag brydde mig inte – och de brydde sig inte.

Sedan gifte jag mig i kyyyrkan med min djefla man, som ju ville gifta sig i kyyyrkan. Jamen så trevligt – då får man ju ha på sig en vacker klänning … som man visserligen syr upp helt på egen hand.

Barnen i huset har underligt nog uttryckt önskan om att konfirmeras, och har så gjort – vi är inne på tredje konfirmationsläsningen nu. Nioåringen upplever samtidigt en dinosaurieliknande passion vad gäller grekisk mytologi. Det han inte vet om Zeus, Medusa, Athena och Herakles (inte Herkules!) är inte värt att veta.

Och nu behövde vi ju gudarnas välvilja denna vecka. Det hela kändes lite fånigt, ungefär som att läsa gudsomhaverbarnenkär när man vill spela bra i nästa basketmatch. Eller lovar att inte ljuga på en vecka för att … ja, något annat banalt. (Ni förstår nivån nu?) Så jag och barnen läste på, och fann att vi behövde offra en höna. Blot. Men vi hade ju ingen höna. Så vi inventerade och fann i kylen ett paket bacon och i frysen några förskrämda köttbullar. En gris och en ko fick ersätta hönan. (Allt detta sker alltså under stort fnitter.)

Därför sågs häromdagen valda delar ur den underliga familjen Bergman vandra ut i skogen för att göra detta offer:

Världens lägsta fallos.
Världens lägsta fallos.

Men. Lyckan (=gudarna?) stod oss inte bi. Alla är vi nu ateister blivna. Ska man få sin vilja igenom får man faan ta saken i egna händer.

Share
40 kommentarer