Jag håller på att läsa Zlatans bok. (Vilket hade faktiskt varit en bättre titel eftersom man säger så och inte ”Jag är Zlatan”, som den ju heter egentligen.) Det är – som ni säkert har läst om på annat håll – en bok om hans innehållsrika liv och ett par uppgörelser med några personer som han inte riktigt gillar.
Det struntar jag faktiskt blankt i. Så vaddå, Fredrik Ljungberg ditten, Pep Guardiola datten. Pfah. Tssst. Barnsligt. Ge mig hellre
- långa beskrivningar av hur det känns att träna skiten ur kroppen – att orka springa ett varv till trots blodsmak i munnen och mjölksyra upp till öronen
- tips på hur man hanterar de mörka stunderna när bollen inte studsar som man vill
- utläggningar om hur man tänker när man är så nervös att spelet påverkas
- bruksanvisning för hur foten ska vinklas för att den där finten ska funka och hur man dämpar en stenhård passning.
För säkerhets skull: jag menar alltså allvar. Jag vill verkligen läsa det som jag beskriver här ovan och är inte ironisk. Lite mer om den här känslan, direkt ur boken:
Det är väldigt intressant att läsa om hur Zlatan alls inte var ett bollbegåvat underbarn som liten parvel – han var ordinär, om än träningsflitig. Under några år ansågs han så besvärlig och dribblingstokig att föräldrarna till killarna i hans lag gjorde en protestlista för att han skulle kickas.
Skäms på er, idioter! Vuxna människor! (Nu är jag allvarlig igen: de där figurerna ska skämmas.)
Meeeeeeeeeeen. Maken till sensation seeker har jag då aldrig stött på. Dumma, dumma, dumma Zlatan som i tonåren stal cyklar på löpande band. Alla cyklar som vi har fått stulna har trasslat till vårt liv så vansinnigt att jag, när jag läser om Zlatans tjuverier, läser morrande, grymtande, huffande, puffande och väldigt ilsket. Och så kör han fort med sina bilar också. Dummer. Grrrr, huff, puff. Inte coolt – inte ett dugg coolt. Och inte oskyldigt. Grrr.
Men jag ska minsann inte vara sämre. Nähedå. När jag ger ut mina memoarer i 95-årsåldern, ska jag faktiskt berätta om hur jag satte mig upp mot samhällsreglerna och bröt mot konventionen i en hotellbar tisdagen den 15 november 2011:
Det var jag, Staffanåallan, Dieva, PK, Pysseliten, Skogsgurra, hakke med litet h och Hyttfogden. Skogsgurra var så skön. Han tog på sig spenderbyxorna och bjöd laget runt säkert femti gånger. Plötsligt stoppade hakke fingrarna i munnen och bara blåste till. En busvissling. Skogsgurra ville inte vara sämre och visslade till. Utan fingrar till och med. Pysseliten skulle precis till att visa hon också, när värsta monsterkyparen dök upp som en bredbent kung med armarna korsade över bröstet.
– Va? VAD GÖR NI? röt han.
– Vi har bara en liten busvisslingstävling, skojade Skogsgurra.Vi hade ingen busvisslingstävling. Hade vi haft en busvisslingstävling hade vi överröstat både musiken och sorlet. Och jag hade vunnit förstås. Jag är en mästare på busvisslingar.
– Det är förbjudet att vissla. Det är förbjudet att ha busvisslingstävling. Förbjudet. Hör ni det? FÖRBJUDET! FÖRBJUDET!
Han knep ihop ögonen samtidigt som han stirrade på oss. Rent hat. Vi bara log tillbaka eftersom vi trodde att han drev med oss. Sedan vände han och klampade iväg. Bam bam bam sa det i golvet.
Känner ni stämningen? Ser ni framför er hur vi som har så trevligt tillsammans blir osäkra och ser på varandra som för att söka stöd? Och hur vi tittar på våra till munnen halvvägs lyfta fingrar som för att fråga dem: Får man? Ska vi? Vågar vi?
Självklart vågade vi inte busvissla mer. Vi stjäl inte cyklar och kör inte bil i 250 heller. Men lite är vi som Zlatan trots allt, för vi kan kramas:
Så nu har vi förklaringen till Tommy Söderbergs något underliga, hjulbenta, vaggande gångstil; han kunde inte gå ordentligt för att han gick ju omkring med ständigt brutna revben.
Jag ska bli mer som Zlatan! Bra att han har skrivit den där boken. Ut och stjäla cyklar och sätta uppblåsta busvisslingsobstakler på plats! Jag kanske till och med börjar använda ord som inte finns!
Usch så roligt ni har! Men jag hänger i båset ska ni veta ! Blev påmind att träna på busvisslingen.
Vem fan är Zlatan Hult?
I stället för att dyka ner och diskutera på vanligt vis så säger jag idag bara; tack Lotten! Skit samma vad ämnet är, du skriver så man vill läsa. Jag blir glad varenda gång jag läser nya inlägg på din blogg. Tack för det!
Men Lotten! Nu vet du väl ändå att man inte ska busvissla i baren?
Namninsamlingen mot Zlatan får mig att tänka på när lönnebergaborna samlade till Emils amerikabiljett.
Han blev kommunfullmäktiges ordförande minsann!
dam, daram damdam, dam daram damdam, dam, I am not a Zlatan.
Vi satt inte i baren. Eller? Vi fick ju bara barmenyn ju. Så vi satt kanske i baren. Där får man ju inte vissla, det vet ju alla.
För övrigt är Emil en påhittad figur, ibland undrar jag om inte denne Zlatan är det han med. hakkes busvissling var synnerligen försiktig, hänsynsfull och diskret.
Det där med visslingar på lokal har vi ju rett ut en gång, har vi inte?
När hakke med litet h står först i en mening, gör han det då med liten eller stor bokstav?
Hakke står först i en mening.
hakke står först i mening.
(Okej, jag vet: ”hakke” står först i en mening. Dåligt exempel, men säg att hakke står först i meningen ”?akke står först i kön.” då.)
Jo, Zlatan påhittad, i alla fall enligt Esk i DN. Dvs inte påhittad, men inte den verklige Zlatan utan en extra-Zlatan som kallas in ibland. Som i går kväll, t.ex.
Ledsen att jag missade Scandic-begivenheterna i går. Hade dubbelbokat mig och dessutom lovar skjutsa övriga deltagare till det andra evenemanget. Det hade annars suttit fint med en liten privatlektion i busvissling, eftersom jag inte riktigt får till det på egen hand.
Det viktigaste först:
Att hakke stavas med litet h beror på något som jag inte har fått klart för mig. Men det ska vara så – precis som att von Knorring har ett litet v. Och oavsett om hakke eller den där von Knorring står först i en mening, ska det vara en gemen begynnelsebokstav.
Det näst viktigaste sedan: Kära nån, och tack, Herr R!
Visslingar i baren, vareja. Nästa gång är Karin och Barkborren och alla andra båshängare med oss i barhänget, väl?
Bra då vet jag. Gemen begynnelsebokstav i namn är alltid gemen oavsett placering. Ska försöka komma ihåg.
Där jag växte upp blev någon av våra cyklar stulna mest varje vecka, oftast sena lördag(s?)kvällar. Men det var bara att gå till stationen och ta hem den. Det var folk som höll på att missa sista tåget som begick brottet.
På 60-talet var cykellås löjligt enkla att slå upp, men att Zlatan kunde göra samma sak med 90-talets lås är på sitt sätt imponerande.
Han använde sina hästsparkar även på sin mammas staket en gång: det blev ett stort hål i det. (Jag ser framför mig hur hålet är runt precis som bollen – som i tecknade filmer.)
Hästspark a la Taekwondo? http://www.youtube.com/watch?v=RB-afURlP9w
Nu är jag inte särskilt intresserad av fotboll och omfattar inte Zlatankulten men sett från sidan och helt utan statistik att visa på verkar det som om svenska fotbollslandslaget är bättre utan Zlatan. I alla fall verkar de vinna oftare. Är han för bra för resten av laget?
hakke håller med Herr R. Och Lotten. Och tackar och bockar för Skogsgurras generositet. Och lovar att öva busvisslingar så det står härliga till, gärna i Scandicbaren på Kungsgatan.
Min limerick till Skogsgurra vid ankomsten till bloggräffen igår:
En man vid namn Gurra från skogen
mötte Lotten och hakke på krogen.
Förutom vin kvinnor och sång
blev det tre öl på en gång,
och det blev sex med, när tiden var mogen.
Jag missade ju att den skulle in här. Så den hamnade i förra tråden. Hur som helst, här är den igen. På servett. Äktare än så kan det inte bli. http://gke.org/pub/files/Hakke_limerick_1.jpg
Hakke är lite oklar i sista raden. Det handlar om sex öl, alltså.
En hakke i scandiabaren
drack upp ölen och tog sig en klar en
och han visslade glatt
så att kyparn fick fnatt
och frågade strängt: är ni kvar än?
Bådar gott.
Ser fram emot fler limerickar under Julkalendern.
En fjälla som härjar i båset
var för långt ifrån storstan för att få se’ett
Hon missade fest
men lovar att näst
a gång ska hon hänga på låset
Lite kreativ avstavning räddar ofta en knepig situation.
Skogsgurra: Avstavning kan ibland förvärra betydelse.
Nyligen #farsdag
Obs försöker själv undvika avstavning.
Letar efter gilla-knappen lite här och där.
Ja, visst är det besvärligt när man måste skriva massa bokstäver och uttrycka sig, hakke? För att inte tala om att rimma! Så jobbigt!
Här får du en gillaknapp, kan dock inte garantera att den funkar:
O
Luna: tack för radbrytningen!
Är det så det heter? Avstavning utan streck = radbrytning.
Borde jag ju veta. Jag som jobbat med blysättningsmaskiner på gamla Östgöta Correspondenten.
– Var avstavas Ebba?
– Mellan bena.
Blir inte lika småkul om man skriver radbrytning istället för avstavning.
Varsågod!
Anna är ledsen. Inte för att hon inte kunde vara med i går kväll. Utan för att jag är en sån rå sälle och j-vla typ att jag inte uppskattade den undermåliga servicen och kvaliteten på det som serverades. Jag har svarat Anna att jag lite grann förstår henne men att hennes ”professionella” framtoning inte hjälper upp situationen på SGC utan är ytterligare ett sådant där svar som man *måste* skriva. Lite som Caremas svar när folk får ligga i egen spillning [not 1] .
Om hakke tänker öva busvissling i baren på SGC så kanske vi ska söka dispens för sådant ociviliserat beteende och skapa en tradition att den femtonde november ska det busvisslas i baren på SGC. Och drickas italienskt oönskat öl och fesljummet kaffe? Vi bör också vinnlägga oss om att kreera en riktigt usel marängschvisch/svajs som Scandic kan ta upp i de centralstyrda menyerna.
Skulle inte det vara en kulturgärning av godkända dimensioner? Jag börjar genast stoppa kvarvarande penningar i den gamla treliters galvaniserade mjölkkrukan så att projektet inte strandar på grund av resursbrist.
Comments invited.
not 1: -Är det det som är självspilling?
Jag är med SG. Vi måste även kontrollera att nyponsoppan finns i alla menyer som för-, huvud- och efterrätt samt i barmenyn!
Oj, sa en tös ifrån skogen
det verkar gått hett till på krogen
hon förstår inte vad
som hänt, men är glad
att hon stannade hemma på logen
Ja! Nyponsoppan – ett verkligt mysterium. Nyponsoppa som varmrätt och efterrätt. Var det någon som kollade om den kunde fås som förrätt?
En vegetarisk trerätters baserad helt på nypon. Kreativiteten på topp. Hette den för övrigt inte najponsoppa? Eller nyponschoppa?
Instämmer med Luna!
Anna på Scandic hörs banna
personalen som jävlaranamma
får se upp nästa gång
Gurra i en salong
inspekterar och granskar densamma
Nämen nu, hörni, nu är det ju rena rama julkalenderstämningen här! Rimsimsalabim!
En middag på nya hotellet
-hotellet var alltså stället
där vi beställt bord
men det hölls inte ord
så det fick bli baren i stället
Hovmästarn där på Kungsgatan
Var nitisk och vaksam som Satan
Så när hakkes pip ljöd
Han vrålade röd:
”Det där får ni göra på gatan”
Nej men NU börjar vi bli ekivoka. Det gillar jag! 🙂
Vi som va me vi får tacke,
de va gôrskôj å ses å snacke.
Om hovmästarn va en dum en
och om ölen var ljummen
spelar rakt ingen roll, tycker hakke.
Du fick in karlskogamålet fint där, hakke. Lät vi så illa?
Eller var det kanske den gamla Åmåls-dialekten som poppade upp?
(Vilken du iofs aldrig begagnade dig av, vad jag minns?)
Skogsgurra, om det lät illa så förvandlades det till ljuv musik på vägen till mina öron. Men vänta nu, vilken av alla Helena E är det som känner till mina rötter så väl? Eller är det den gamla Helena J?
Jodå, nog hade jag en hyfsad Åmålsdialekt när det begav sig. Mina klasskompisar på Lidingö Folkhögskola påpekade glatt att jag cyklade häm istället för hem, oljade kääädjan istället för kedjan och hade en mycket märklig vana att ställa cykeln jämt utanför. Tillexempel.
Nej, det är den gamla Helena S.
(Och jag vidhåller att din dialekt ändå var av den mindre grova sorten! Det är nog bara stockholmrane som tycker annat!)
Ah, Helena från Lilla Ringvägen – min gamla scout!
Yes! Alltid redo!