Nu ska jag utan att raljera eller vara otacksam försöka berätta om mina tankar när det gäller gårdagens reklamjippo.
Som jag berättade, åkte jag iväg på ett event, som det heter på svenska. Jag blir inte så ofta bjuden på dylika tillställningar, så det gäller att passa på. En gång var jag själv del i ett sådant arrangemang – där jag inte fattade hur det hela skulle gå till eller vad som var avsikten.
1.
Först trodde jag att jag och Fredrik Lindström skulle diskutera språk. (Och var överlycklig.)
2.
Sedan fattade jag att jag var en bricka i ett reklamspel. (Och rodnar fortfarande åt misstaget.)
Eventet som jag var på igår, var riktat till bloggande föräldrar (ergo mammor, om man tittar på vilka som kom) och ”ammande” spädisar. (Mina citattecken.) Detta skedde i tur och ordning på Café Opera:
- Alla gäster fotograferades av en urcharmig amerikan.
- En stjärnbloggspanel talade om hur man skapar blogg-business, hur man får sin blogg att växa, hur man bildar opinion och hanterar näthatet.
- Man fick 37-gradigt te och kakor.
- En leksaksaffär presenterade att de ”äntligen är tillbaka efter tio års frånvaro” och att alla är överlyckliga för det.
- En bostadskooperation berättade hur man hjälper sina barn till en bostad genom att bospara för sina spädisar.
- En seriefigursassocierad firma som turnerar med skridskor talade om att den finns och kommer till oss i år igen.
- Dörrarna öppnades till ett nyss stängt rum där alla fick ”mingla”.
Men så ypperligt tråkigt det var! Jag ville minsann rusa upp på scenen, dra av en jenka, strippa lite, nypa panelen i örsnibbarna och fråga vilka ord som är mest svårstavade eller om de brukar fotografera mögel när de bor på hotell.
– Brukar du svara på kommentarer? sa intervjuaren till en av stjärnbloggarna.
– Näe … näe. Asså de brukar fråga var jag har köpt mina kläder. Asså, jag är inte nån service åt dom.
Så nu vet ni det, alla i kommentatorsbåset – här ska inte svaras på frågor om pussel och kommatecken eller busslinjer, basta!
– Vad läser ni helst: Alex eller hans ex – Katrin?
(Ungefär 90 % i lokalen svarade ”Alex”.)
– Men nej! Man ska välja tjejen! Om man har ett val ska man generellt sett välja tjejen! Jag väljer alltid tjejen! utbrast en annan i panelen då.
(Spridda fnitter. Från mitt hörn hördes endast en pennas rasp mot papper.)
– Hur ska man bli framgångsrik som bloggare?
– Det viktigaste är att man är en bra människa. Sikta högt och vara listig. Hooka upp sig med rätt människor. Lägga ner mycket tid och kärlek på att blogga. Men det viktigaste är att man är en bra människa om man vill bli framgångsrik.
Stackars, stackars tefirman, som sponsrade eventet, men som råkade få vatten som var hett senast i förrgår. Men så bra att leksaksbutiken som ”alla” har saknat i tio år har fått slå upp portarna igen och att kunderna mejlar företaget varje daaag för att det har varit så saknat. (Eh? Va? Råder det brist på leksaksaffärer?)
Och nu till min poäng. Jag var där frivilligt. Jag fick gratisprylar och gratiste. Jag tvingades inte prestera ett enda dugg – utom att jag ju fick se till att uppföra mig och faktiskt inte rusa upp på scenen.
But this was not my cup of tea.
Tänk om arrangörerna hade spelat med öppna kort istället för att låtsas att de gör oss bloggare någon slags mystisk tjänst med freebies när de bjuder in till en mysig bloggträff (liksom). Så här hade man kunnat inleda:
– Hej. Ni som är här bloggar allihop. Några av er tjänar pengar på bloggandet, andra inte. Man kan se er som ett slags egna företagare med läsare som kunder. Och vi vill använda er som en marknadsföringskanal. Det vi kallar ”mingel” när företagen här har fått göra reklam för sig, är en stund när de stora företagen kan visa för er vad de har att komma med. Passa på att skaffa er kontakter!
Men så lät det inte.
Det bästa under hela eftermiddagen var när det pratades skridskoshow. Kvinnan som talade sig varm för den, hade tagit med sig sina två döttrar upp på scenen.
– Ska du ta och tala om vad du tyckte om showen när vi såg den? sa hon och höll fram micken.
– Eeeeh … Näe, sa den tilltalade dottern.
– Nähej. Då tar vi fram glittret och sprutar över publ… inte det? Oj. Nähe, där ser man, sa kvinnan, ryckte sunt på axlarna och gick av scenen.
Där kan man snacka om integritet.
Dagens toabild från Café Opera:
Får jag lägga till att tillställningen förolämpade åhörarnas intelligens. Kvinnor älskar att samlas i flockar för att lyssna på reklam som om det vore en spännande biofilm, och blir överlyckliga över rosafärgade burkar med läsk utvecklat speciellt för oss kvinnor. B, B, B. Förstår inte hur Skugge gått med på att medverka i något så meningslöst och oärligt.
Ja! Då är vi igång och sliter igen!
Den där smarta borde det startas en motståndsrörelse mot.
Den är TÄNKT att fungera så att man drar papperet rakt ut genom hålet i mitten. När man dragit så långt att man kommer till nästa perforering så är hålet och papperets hållfasthet så SMART anpassade att papperet brister när man dragit ut perforeringen några centimeter.
Behöver jag påpeka att det inte alls är särskilt smart? Det fungerar inte.
På Operabaren/källaren är klientelet dessutom lite grabbigt skämtsamt (gäller tjejmuggen också, antar jag) och ett av de bästa skämten (näst efter Gladpack under ändringen) är att pilla tillbaka ”dragsnutten” så att nästa gäst får klara sig med eventuell näsduk eller vad han/hon kan hitta.
Den var inte alls svår att hitta på nätet: http://www.cnmonline.co.uk/Lotus-Smart-One-Toilet-Paper-Dispensers-Leased-pr-36831.html
Om du hade datorn med dig på muggen kunde du ha googlat dig fram till en lösning. Den enklaste är att sparka ner den med en zlatanspark och sedan tillgodogöra sig innehållet som en nalle ur ett honungsbo.
Det hade i så fall blivit en Zlatanspark när han har fyra tajta försvarare av Mellbergtyp på sig, Skogsgurra. (Mellbergarna symboliserar alltså toans väggar.)
Men den stora frågan är ju, fick du ut något dasspapper eller hur gjorde du? Hade du en dasspapperapp i ajfånen som hjälp?
Jag hade ju hela min vanliga ryggsäck med mig. I den finns allt, inklusive en fickkniv. Fällkniv? Hm. (En sådan där röd, schweizisk sak.) Fast den hade jag ingen nytta av.
Jag tog hörlurarnas kontaktdel och gräääääääääävde och pillade i pappershålet tills en liten fiberstump stack ut. Då drog jag så försiktigt jag kunde tills jag fick ut en hel centimeter, för då gick stumpremsan av igen. Och så började jag om igen med pillandet.
Ungefär.
Bospara åt sina barn – ha! Det gjorde vi åt alla tre, tidvis med visst umbärande, och vad hände? När de fyllde 18 tog det ut hela kapitalet och satte fart på pengarna. Det ordnar sej väl alltid med boendet, tänkte de optimistiskt. Och det gjorde det ju!
Bospara åt sina barn – ha!
(=Mina föräldrar har aldrig haft en tanke på att de på något sätt skulle ansvara för att jag och mina syskon har bostad när vi är vuxna.)
Bospara åt sina barn – ha!
(= Jag kommer aldrig att ha en enda spänn över till mina vuxna barns bostäder. De ska vara glada att de får mat.)
Bospara åt sina barn – ha!
(=Min mormor bodde i en sagolikt fantastisk lägenhet på Bergsgatan 3 på Kungsholmen. När vi föreslog att någon i släkten skulle skriva sig på adressen för att lägenheten på stockholmskt vis skulle stanna inom släkten, fnös hon bara.)
Lotten, du har ju trots allt gjort nytta med din utflykt, så var inte så nedslagen. Som du troligen vet finns det ett vetenskapligt sällskap som kallar sig TPH-amatörerna (dvs toalettpappershållar-amatörerna) som dokumenterar och utvärderar TPHs runt om i världen. Föga överraskande är Skogsgurra ordförande i organisationen. Nu har han ju fått ett finfint bidrag till årsredovisningen!
Du blir nog hedersmedlem på kuppen, förslagsvis med medlemsnummer 371. Jag kan lägga ett gott ord för dig om du vill.
På något sätt påminner detta mig om den så kallade husmorsbion, som fanns på sextiotalet. De var en förmiddagsföreställning på bio – fast med bara reklamfilmer. I det läge där själva filmen brukar komma in var det slut, och alla gick hem. Ibland tror jag att det delades ut varuprover också. En kompis till mig brukade få gå på det med sin dagmamma och de andra dagbarnen.
Min värdinna (bodde inneboende i Stockholm på sent femtiotal) brukade gå på de där tillställningarna. Jag fick alltid en långrandig och ointressant redogörelse för vad som passerat och ibland fick jag också hålla en kort stund i ”presenterna”. Där har nog inget ändrats på drygt femtio år.
En dag hade det varit alldeles extra lyckat. För då var Magnus Bank conferencier (”kom-fram-å-säg” som det så humoristiskt försvenskades). Damerna förutsattes tydligen ha noll koll på den tiden. Men vaf – är det fortfarande lika illa?
Tips till Lotten: Var inte så kändisfixerad. Vanliga människor är ofta väldigt mycket bättre att ägna sig åt.
Man ska alltid, alltid akta sig för sådant som på något sätt vänder sig till kvinnor. Tyvärr.
Så du använde en näve 2 cm-stumpar när du…neeeej den bilden vill jag inte ha på näthinnan.
En hel del fakta kring detta finns här: http://www.gke.org/pub/files/TPH_Amatoeren_augusti_2011.pdf
Det är helt okej, för egen del, att kritisera såna ”events”. Särskilt när de tjänar ett helt annat syfte än vad man kan tro. En del förvandlar det säkert till att man är avundsjuk när man tillhör den del av befolkningen som aldrig kommer att komma iväg till något ”event”. Min egen cynism stegrar här in och förenar sig med övriga. Man underskattar deltagarnas/”gästernas” intelligens. Det är med bosparande, det är något föräldrar (med möjlighet) och en betydande medvetenhet om bostadssituationen i diverse universitetsstäder ägnar sig åt. Bygg fler studentbostäder vore kanske en lösning på det problemet, och andra bostäder också för all del.
(känner mig inte sådär jättegenomtänkt, förkylning)
Jag fick samma associationer som Ö-helena.
I samband med skridskoshowen har du blandat ihop två meningar. Jag tar det som ett tecken på att du är upprörd.
Sen undrar jag hur många procent som svarade ”Vilken Alex och vadå ex?”
Och så kan man fråga sig angående meningen
”– Hur ska man bli framgångsrik som bloggare?” om det finns nån naturlag om detta eller om det fattas en fortsättning.
Jaha, fick du lära dig hur du skulle ta betalt då? Även om jag tycker ditt bloggande ska vara gratis.
Cecilia N: Hittar inga hopblandade skridskor. Möjligen ett litet t på rymmen, men annars tycker jag det verkar hänga ihop – som skildring av en sönderfallade verklighet.
…sönderfallande…
Ber om ursäkt för att jag sitter och asgarvar åt dina toapappers bekymmer. Det är inte svårt att måla upp en blid om hur det måste sett ut där inne i båset. 🙂
Mental anteckning till mig själv: Ta med eget papper nästa gång jag går på Café Operas toa!
Men skulle du inte bli medlem också? Så vänder alla helt plötsligt ryggen till när man svarar; nej varför då? Eller är det en helt annan sorts tillställning?
I all hast — jag hittar minsann bara ett n på rymmen i skridskosammanhanget. (Jag är på rymmen och letar husrum i de södra förorterna för att i morgon åka och jobba i Uppsala.)
alt 1) +t
alt 2) -s
vad gäller skridskoshowrescensionen alltså.
Så dumt Lotten, det är ju närmare till Uppsala från dom norra förorterna. För att inte tala om från Knivsta.
Aaah! (I ännu mer hast nu.) Nu ser jag! Korrläsarstjärna! (Ändrar.)
Jag tackar alldeles ödmjukast och innerligt för erbjudandet om sängplats. Men tänk om jag kommer … VAD GÖR NI MED KATTFAN DÅ?
(Det var inte meningen att versalskrika, men jag ser nu att det ju ser riktigt bra ut.)
Kattfan, eller KF kort och gott, trivs utmärkt ute. Vi har ett ganska kattfritt rum där äldsta dottern bor. Hon är allergisk mot kf kortochgott.
Annars trivs Lotten utmärkt bra under en presenning på utsidan av huset. Lägg in en luftmadrass, en fotogenlampa och en kofot så blir hon glad.
Works everytime!
http://www.gke.org/pub/files/Lottens%20antikattalt%20oppet%20red.jpg
Lars ”Kurt Olsson” Brandeby har avlidit. :,(
Han blev 66 år gammal.
Artikel i GP.
Vi har varken luftmadrass eller fotogenlampa. Kofötter har vi dock.
22.11 är jag trött, inkonsekvent och trött ….
Å nu blir det filmtajm (från ett tidigare event):
http://www.youtube.com/watch?v=27GIPbVHMPw&feature=player_embedded#!
Och kort och god?
Med större delen av kidsen på mediautbildningar i stället för ”riktiga” utbildningar var ju detta bara att vänta. Husmorsfilmer på kraftpiller. Är jag en sur och fördomsfull gubbjävel om jag tycker intensivt illa om detta?
Behövs inget svar. Jag ÄR en sur och fördomsfull gubbjävel. Men det är inte därför jag tycker intensivt illa om det.
”sett en känd, pank och arg skådespelare spritt näck i min egen lägenhet”
Det här triggar min fantasi, har vi fått detta utrett någon gång? Var det här som båsbossens fixering vid strippning grundades?
Ett litet interludium med hälsningar till busvisselskolan.
Medtag alltid handväska med pappersnäsdukar försedd, varje gång du uppsöker en offentlig toalett av vad slag det vara må. Var alltid redo!
I Sverige snyter vi oss vanligtvis i Kleenex och liknande näsdukar. De är därför mjuka och allmänt inriktade på att vara så snälla som möjligt mot irriterade näsor. I Kina använder man Kleenex att ha med sig som torkpapper på offentliga toaletter och kanske är det därför de är parfymerade. Det svider om man använder dem till att snyta en röd näsa. Vart ville jag komma? Kanske till att svenska näsdukar ändå går utmärkt att torka sig i rumpan med men man måste tänka på att inte slänga dem i toaletten. I Kina slänger man aldrig papper i toan.
Tror jag vill tillbaka till Kina…
Kleenex.
Annorlunda USA-användning. såvitt jag minns. Detta från -66 i Michigan.
High School. Homecoming Day med parad.
Lastbilsflak eller släpkärror (floats) smyckades med figur/skulptur formad i hönsnät enl något tema.
Figuren täcktes/gömdes med ditsnurrade Kleenex-servetter.
Alla elever var veckan innan, kvällstid, engagerade, med att iordningsställa sina ”floats”.
Lotten- likartat på din High School?
Åh, kolla trappan som försvinner i Niklas länk! Wow! Vill ha!
Örjan: nej, på min high school hade vi det mest tråkigt. Mitt starkaste minne är att jag var bäst av alla på att prata tyska.
OK. Inga versaler på ”high school” i löpande text.
Ganska självklart.
Jag trodde att tonårsflickor använde kleenexar till något helt annat, något mer behagsrelaterat.
En helt annan fråga till det kunniga kommentatorsbåset (och Lotten själv naturligtvis): vad heter det?
http://www.blogger.com/comment.g?blogID=29112011&postID=1110445463493620673
Min syster Karin påminde mig i somras att jag kommit uppvacklande en morgon och påstått att ”Mina ögon äro beck och kåda”. Jag var runt fem år. Ni får googla så hittar ni originalet. Hur jag fått det i huvudet begriper jag inte.
Svaret är alltså: ”Beck och kåda”
Alltså, grusfrågan är lite gullig, så den har jag inga problem med. Men nu har jag precis stekt upp min första gudomligt goda kotlett från grannens ekorekogård, så jag känner mig alldeles grönavågen-ig och det där bloggeventet är bara ett fantastiskt lysande exempel på allt detta jädra skräp som vi människor får för oss att vi måste lägga tid och entusiasm på. Det är ju helt bisarrt, egentligen. Och ja, det går snart över. Men just nu är jag uppfylld av härproducerat kött och dito tankar.
Ekorrbiff?
@aha!: Hemma hos osss säger vi skruffs/skröfs.
Gå in på länken hos aha! enl ovan.
Kolla orignalinlägget! med hennes fråga
Lotten- din beteckning?
För egen del- helt opoetiskt ”grus”, eller” ögongrus”.
Men vilka underbara, fantastiska, poetiska alternativ.
Skrofulös?
Åh!
Där vi bodde förut fanns också sprättgrisar som man kunde få hem en halv dö och styckad av mot en rimlig penning. Nu var det länge sen vi köpte stora partier tamkött.
(Ibland är det bra att särskriva …)
Nu kommer jag att avslöja mig i all min vinningslystnad. En vinningslystnad som gjorde att jag stängde av all självkritik. Vissa anser att jag aldrig ”stängde på” den igen.
Stora monopolgrisföretaget hade en tävling där det gällde att formulera varför griskött är så bra. Kom ihåg att det tidigare hette fläsk – griskött och lokalvårdare är samma andas barn.
Jag skrev:
Bäst att vinna är en kvinna.
Som andra pris jag sätter gris.
Und hast du mir gesehen! Där fick vi en gris – första pris!
Jag var på ett av mina långtidsuppdrag på främmande ort så Hyttfogden fick ta hand om hela grisen på egen hand. Hon var inte riktigt så glad som jag hoppats hon skulle vara.
Luna. Dina bokstäver, lite omändrade, blir ekorre.
Minne
Ser fram emot mitt ekorrpars nya pardans/-jakt denna vinter. Fick se förra årets.Tyvärr ingen filmare
Honan verkar senare ha byggt bo under taknocken på föräldrarnas hus. För att komma dit måste hon ha klätttrat upp via klematisen/annan buske och sedan mängder av sidledes meter på träfasaden.
Tänker inte spika igen hålet till nästa säsong.
Ratatosk-hane el hona?
Tänkte komma med lite bloggtips så här på kvällskvisten.
Sjöfartsverket har tre stycken bloggar på sin hemsida.
Tre bloggar som handlar om olika delar av deras verksamhet.
Ni kan hitta dem här.
Hm, mina vänner, jag tvivlar på att man skulle kunna få ut så rejäla kotletter på en ekorre. Det är för övrigt mitt läskigaste djur, efter åren i storstan. Delade bakgård med en restaurang som regelbundet fick sina sopor genomgångna av diverse gnagare. Värsta sorten var de där med lång svans som kan klättra. Isch. Råttor har åtminstone den goda smaken att hålla sig på marknivå, men ekorrar … fy!
Cecilia N, visst är det lyx! Grymt (ha!) prisvärt dessutom.
Ni som inte har kollat på aha:s länk här ovan, ska göra det eftersom ni lär er allt om vad sömnskräp i ögonen kan kallas. Jätteintressant!
Ekorrlår tror jag faktiskt påminner om grodlår.
Jag tror inte mina ögon! LL99:s länk går till tre olika bloggar som är jätteintressanta!
Kulturarv
Bakom museikulisserna
Marinarkeologi
Jätteintressant är för övrigt ett av mig lite för ofta använt ord.
Jag glömde ju länka till Marinarkeologernas twitter.
Mestadels innehåller detta twitter feed länkar till bloggen men
det kommer även en del ”egna” inlägg.
Kort film om vraket efter skeppet Svärdet. Ett vrak som ju
återfanns för några dagar sedan.
Hmm, inte undra på att det blir köer till toaletterna. Bäst att ha med sig en nödlösning i handväskan.
LL99: Liten rättelse, bloggarna hör till Statens sjöhistoriska museum.
Och nu blev jag faktiskt tvungen att blogga om bloggarna som LL99 tipsade om.
ja Dieva jag vet, vetekatten varför jag skrev sjöfartsverket :/.
Sjöfartsverket kanske också borde blogga?
Bra och kul inlägg tycker jag – synd att du tyckte att det var en sådan pestig tillställning. Det är som sagt frivilligt att komma på våra event – vi tvingar inte dit någon. Vi tyckte att inbjudan berättade exakt vad som skulle hända – men uppenbarligen såg dina förväntningar annorlunda ut. Tycker att du låter som ett kul konferenciersämne – då lär det bli fart på scen! Fundera på om det skulle kunna vara något kanske?
Hur, Charlotta, menar du att ni skulle kunna tvinga någon till era ”händelser”?
Jag har inte brytt mig om att läsa inbjudan. Men, med kännedom hur sådana brukar vara utformade tror jag inte alls att det stod så här: ”Kom och se vilka fina grejer vi försöker lura på er!”
Hela eventbranschen känns ytterligt osmaklig. Som jag sagt tidigare så upplevde jag de så kallade ”Husmorsfilmerna” redan på sent femtiotal och tidigt sextiotal. Samma upplägg. Kanske lite ärligare då.
Lotten skulle alldeles säkert kunna vara en bra sammanhållande person på något av era event. Men jag kan inte tro att hon skulle kunna förmås ställa upp. Hennes sinne för kvalitet och vanlig ärlighet är lite för stort för att lockas av ett sådant erbjudande.
Synd för er – hon skulle säkert lyfta tillställningen. Men, tyvärr – jag tror inte att ni lyckas locka henne.
Tssssst, Skogsgurra — jag gör allt för pengar! I’m serious! (Men se gärna Kjell Bergkvist framför er när jag säger så.)
Charlotta: Du har helt rätt i att mina förväntningar var bortitok. Anlita mig som konferencier oavsett var Skogsgurra säger; han är rädd om min ära och redLighet. Men jag är dyr.
(Nu skrev jag väl rätt, Gerbilmanachern?)
OK, för femtio laxar får du göra det.
Det är förresten väldigt billigt. Öka.
Gulle dej. Du får slå dig i slang med Gerbilen, det är hon som är min främste pengainfångarcoach.
Någon som vill köpa en död Volvo, förresten? Hade tänkt mig hundra papp. (Det är ju JAG som har kört den.)
Men vad är problemet med volvon då? Och har du ringt till Lasses än?
Besiktningsmannen slog sönder något så att Volvon när man vrider på ratten darrar som ett asplöv med båtmotor. Kameran och bilen kommer att så samla damm tills jag kommer på grön kvist — den jag sitter på just nu är ruttnare än TV-eken.
Framhjulslager, spindelled, tappad balansvikt? Vad det än är kan det väl inte kosta så mycket att fixa på den bilen.