Ni ser framför er hur jag sitter och skålar med Timbuktu, va? Han kisar lite med ögonen som på bilden här intill och så minns vi tillsammans lukten i omklädningsrummen på Tunaskolan i Lund, där han har gått och jag har spelat basket.
Eller så ser ni framför er hur jag av någon underlig anledning har lyckat samla alla invånarna i Timbuktu och skålar med dem eftersom ni inte gillar rapp (som egentligen stavas rap, men det är ju så dumt) och därför inte har stött på lundapågen Jason, som han ju faktiskt heter.
Vi tar en annan rubrik:
Lotten på AF!
Nu ser ni framför er hur jag har gett upp språkpolisyrket och istället söker jobb via Arbetsförmedlingen – jobb som basketproffs, programledare i Sportspegeln eller inspicient på Dramaten, eller hur?
Vi tar en tredje rubrik:
Konsten att konversera världens främste forskare på neutroner
Ni skrattar förstås till och undrar hur man konverserar någon när man går på neutroner och tänker att det kanske är en ny drog? Sedan tänker ni till och kommer på att neutroner är ju vahettere såna där partiklar som inte syns i atomkärnan och sådant som inte syns finns ju inte och dom kan man välan inte forska på. Men Colin Carlile, han kan, han.
Jag ska förklara. Jag och mitt bloody eye tog igår tåget ner till Lund i blott och enbart ett syfte: att få gå på fest på Akademiska Föreningen. Festarrangör var Johan Wester, som ibland ser ut så här:
Det intressanta i sammanhanget är hur festen kom till: Johan bjöd in sina 100 närmaste vänner (jag har i runda slängar tre nära vänner) och bad dem bjuda in sina närmaste vänner (förmodligen i förhoppningen att de inte var 100 till antalet) och så hyrde han Akademiska Föreningen i Lund (som kallas AF), såg till att alla fick mat och dryck och så bad han en polare – den alldeles fantastiska Timbuktu – att sjunga och spela lite för alla 597 som kom.
Jag pratade, dansade och skrattade tills jag blev alldeles trött på mig själv och tog en paus, sittande alldeles ensam på det ölimpregnerade stengolvet. Och så mindes jag de ljuva stunderna på AF när jag inte konverserade neutronforskare, tv-producenter och journalister som en gång spelade i Beagle, utan mest stod på scenen iklädd endast en korsett. Där satt jag alltså precis som jag satt för 25 år sedan och så tänkte jag på hur det såg ut när Timbuktu och Johan Wester stod på scenen tillsammans. För det såg ut precis så här:
Äh, vi tar en fjärde rubrik:
Att trivas trots finskor
Yksi kaksi! Nu tror ni att jag hoppar på vårt broderland i öst – tills ni kommer på att det förstås handlar om höglackade saker som klämmer ihop fötterna till klenäter.
Ja, jag hade pumps på mig — ett par antika skönheter i mocka från 1940-talet. De har inte gummisulor utan läderdito och fäster därför inte som man skulle kunna önska. Som Bambi på slak lina gick jag mellan trygghetsöar som t.ex. stora karlar och ledstänger, tills jag gav upp och snörde på mig gympadojorna igen. Och vips, blev det en ännu roligare fest! Visserligen hade jag inte längre en anledning att klänga på de stora, starka karlarna – men å andra sidan kunde jag ta trappan upp till Stora salen i tre steg.
Festen pågick tills tåget norrut gick, och alldeles strax är jag hemma igen: ett festligt minne rikare. När jag vid tvåtiden på natten satt där på stengolvet och filosoferade, kom Timbuktu-Jason med bandet Damn! (ett bandnamn med inbakat utropstecken) förbi på väg hemåt. Sträckan på åtta meter som jag har mätt upp här på bilden nedan, tog storstjärnan ungefär 20 minuter att avverka; alla ville posera med honom, ha hans autograf, berätta om sina egna musikprojekt och bara njuta.
Ni utbrister i detta nu:
– Men männscha, satt du på det kalla stengolvet i 20 minuter?
Ja, men äsch, min fina tyllkjol värmde så bra så.
Bra förfest det där! Och tågvanan har du inne. Du och alla kommaterare är välkomna tisdagen den 15 november. Som konstaterats på annan plats.
Tigger du om yllemammelucker eller?
Sorry, hinner inte göra såna till dig.
Och kan inte heller dyka upp på bloggträff på tisdag i Stockholm. Sorry, gurra.
Fundering: syns inte neutroner? Inte för att jag brukar spana så mycket på sånt smått, men de är väl ändå rätt stora om än inte påverkbara med elektriska fält?
Om inte såna är synliga, hur kan man då se de där kvarkarna, som var de som var minst när jag sist var i branchen, det kan ju ha kommit till nya ännu mindre. Eller ja, de fanns väl där hela tiden även om ingen sett dem förrän på senare tid.
(Och hur sätter man in ett frågetecken i näst sista meningen, det är ju trots allt en fråga där i mitten. Eller den meningen som var före den här i parentesen, den är ju likadant uppbyggd.)
Neutronerna kan ses om man har extremt starka glasögon som kallas … detekteringsinstrument? (Vad kul: nu ska vi snacka atomfysik i kommentatorsbåset. Utmaningen till alla som behärskar ämnet blir att arbeta med liknelser som gör att pedagogiken gnistrar. Om man kan jämföra neutronerna med vissa människor på en fest blir det t.ex. jättebra. Själv är jag en proton.)
Jag kommer garanterat till bloggträffen på tisdag kl. 19 på Scandics nya Grand Central i Stockholm, om det så bara blir Hyttfogden och jag.
Mammelucker under tyllkjolen var alls inte en dum idé!
Frågeteckensfrågan kvarstår.
Oj, ibland är språkfrågorna till mig retoriska trots sina frågetecken, men i detta fall måste vi ju reda ut det.
Jag hade föredragit dessa varianter:
1.
Eller ja, de fanns väl där hela tiden även om ingen sett dem förrän på senare tid?
(Om det hade stått ”ju” istället för ”väl” hade jag inte satt ett frågetecken.)
2.
Och hur sätter man in ett frågetecken i näst sista meningen? Det är ju trots allt en fråga där i mitten.
Om man absolut inte vill göra det till två meningar kan man vända på innehållet och ta ”det är ju en fråga där i mitten” först och ”hur sätter man in ett frågetecken” sedan.
På tal om frågor: Hakke kommer väl? Om jag fattat rätt så bor han i Stockholm. Eller?
Hannt du med något arkivbesök i Lund igår?
Jag hannt med att komma dit, cykla upp till Kemikum med spaghettikryddor (Nittonåringen bor liksom där) och sedan cykla ner och göra mig vacker och sedan gå på fest och sedan åka hem!
Den meningen skulle inte godkännas i ”På minuten” #Upprepning
Hante hunte (hannte hunnte?) längre än till eget arkiv, eftersom temat för årets Arkivens dag var Konst. Djupdök i gamla synder.
Det resulterar nog i en hel arkivvecka hemma på min blogg. Allmänheten varnas. Hittills har jag mest bara visat upp sådant som jag slängt, eller nästan slängt.
Om jag lyckas ta upp till marknivå igen på tisdag ansluter jag till träffen på Scandic (var det väl?)
Har du hunne bunne hunn? Frågade Bröderna Slut från Surahammar i programmet ”Bättre sänt än aldrig”. Det resulterade i världspremiär vid hyttan i Granbergsdal. Med traktorpremiering. Välkommen på blandad upplevelse på Vasagatan. Tar med kombinerad detektor-strålkastare-kamera.
Hmm. Scandic på tisdag? Jag ska se om jag kan vidta anstalter för att kunna närvara.
Meh! Tänk om du avslöjat detta innan du åkte, då hade jag kunnat dela med mej av en av mina anekdoter, nästan i stil med den om min natt med Lasse Kronér! Nu har du ju ingen möjlighet att verifiera min uppgift, så därför tänker jag inte berätta. 😛
Jomen gör det Dieva! The more the merrier.
Det blev fel med Vasagatan. Entren är på Kungsgatan, men mycket nära Vasagatan.
Och Hakke? Vår bard, kommer han?
Först tittar vi i mitten av atomen:
Lotten, du är en proton. Gillar du andra protoner? Ni är exakt likadana!
Du svarar antagligen, att du är trevlig och rolig att ha att göra med i lagom utspädning.
Tänk på hur två norrändar av magneten, repellerar. Precis samma fenomen som mellan två protoner. Där kommer neutronerna in, de passar i gapet mellan protonerna, så de kan ligga skönt nära varandra. Om det blir för många neutoner då … splittras festen och ni blir radioaktiva (sönderfall). Typ.
Elektronerna cirklar runt kärnan av protoner och neutroner och attraktionen håller ihop hela partyt!
Neutronerna är fö. svåra att detektera då de är neutrala, till skillnad från protoner och elektroner, som har positiv och negativ laddning.
Vaddå bloggträff, det har jag missat?
Tack, Pysseliten — perfekt festbeskrivning!
När det gäller bloggträff så är det högst opåannonserat — Galne Skogsgurra tar emot i egen hög person (samtidigt som han jobbar) imorrn kväll kl 19 i korsningen Vasagatan–Kungsgatan om jag har förstått rätt. (Det har jag nog inte.)
Suvi: du får banne mig berätta mer!
Det var länge sedan jag kallades Galne Gunnar. En hederstitel som jag stolt bär i det alltmer brunsåsiga och politiskt korrekta landskap som breder ut sig runt protonerna.
Jo, eftersom jag och Hyttfogden är på hemligt uppdrag och ska rapportera till våra hemliga uppdragsgivare på tisdag kväll. Och dessa hemliga uppdragsgivare är trivsamma personer med protonvarning så tänkte jag att det kunde vara läge att sammanföra ett antal partiklar och studera reaktionen. Det kan finnas en nyttoaspekt i detta eftersom en totalt undermålig PR-byrå med katastrofal språkhantering finns i periferin av det hemliga uppdraget – reflexionerna gör sig själva..
Vårt pyttelilla företag ordnar sällan personalfester (utom den numera till öl och vin urspårade nattliga mjölkfesten) så vi är skyldiga samhället och vår revisor att ordna någon liten tillställning då och då.
Det är i korthet bakgrunden (Pysselitens kommentar om barhäng i förra tråden var nog den utlösande faktorn) till den ogenomtänkta, spontana idé som jag (och Hyttfogden) fick för något dygn sedan. Kanske två. Alla välkomna till Scandic Grand Central på Kungsgatan på tisdag (i morgon) ca 19.00
Yay!
Vad säger den samlade språkkunnigheten om följande klipp?
”Galten & co gör allt för att? vad ser ni för problem vad är fel. Lightlab visar sin Q3 vid tidpunkt och kalender alltså 29 ;e nov.
Candella kan ju fråga sina alierade eller ett av sina egna. Nån pratar ju med sig självt, som tidigare avslöjats.
Candella skulle inte lampan vara 33 cm lång. Det verkar snart ha utformat en elektronik och verkar ganska snart vara i parentes med glödlampan. Och då är vi under halva längden som du påstår.
Det går fort för Lightlab nu. Du får nog ändra på din rubrik.
Nä eran trovärdighet torde vara väldigt låg vid detta laget. Ni tar i så ni spricker. Och ger aldrig med er, ser inga ljusglimtar. Hoppas att dialogen kan bli en annan snart. Stämma på tis.
Och som sagt rapport 29/11.
Vem ger bort bolaget! Tror att de största förlorarna är dem idag. Från senaste pressr.
Flera väsentliga framsteg i teknologiutvecklingen ”
Vad sägs om sådan text?
Till saken hör att Q3-rapporten skulle ha varit ute den nionde november.
Texten verkar skriven av någon som samtidigt pratar i telefon. Helt obegriplig.
Pysseliten: Tack för beskrivningen/liknelsen.
Det är så härligt! Man kan alltid lita på Lotten och båset.
Har precis tagit mig en kopp kaffe för att uppskjuta så länge det bara går, att börja städa lite. Har lite småtråkigt (och antagligen lite dåligt samvete också) och vips så finns det ny intressant läsning som gör en på gott humör.
Nu är kaffet utdrucket och jag tror att jag är mentalt ok med att börja städningen; definitivt med ett leende på läpparna.
Höstens mest oväntade fråga levererades via sms av sextonårig dotter. ”Kan du förklara kall fusion?”
Kal fusion är kemisternas försök att leka fysiker. Det gick inge vidare.
Kall!
Kall! För sjutton. Nu får jag bannor från systemet att jag postar för tätt.
Skogsgurra: Aldrig från mig.
Ang ”Kal fusion”. Var han någonsin gift med Ada?
Örjan: Det var tekniken som talade om för mig att jag postade för tätt. Då trodde jag att rättelsen inte slapp igenom. Och skrev ytterligare en. Flera bannor, men rättelserna slank igenom.
Detta med Kal är lite känsligt – jag är ju det. Jag jobbade ihop med en tjej på SKF för ett antal år sedan. Hennes initialer var A. Da. gemenligen känd som ADA. När vi gick upp i matsalen var det någon som var väldigt skojig och utropade, onödigt högt, ”Kålla! Här kommer Kal å Ada!”
Göteborgare. Dödar det inte så härdar det.
Helt utfladdrat skulle jag bara vilja kommentera att Colin Carliles inlägg om molnformationer (följ Lottens länk läs vid molnbilden en bit ner), berör ett ämne som fascinerar mig, nämligen fraktaler. Naturfenomen som repeterar sig på olika längdskalor. Tex. Snöflingor, ormbunksblad, koraller och tydligen även dessa vågmönster i molnen och på sandbotten. Neutroner, som mest används för att detektera andra fenomen, kanske kan förklara varför fraktaler bildas. ”Hej neutron, kan du störa partyt där nere, så jag får se vad som händer?”
Exakt länk till det som Pysseliten nämner:
http://ess-scandinavia.eu/colins-blog/483-both-sides-now
(Stackars Colin får ju inga kommentarer. Ska vi överraska honom?)
Jag har skrivit en kommentar nu, men den måste godkännas. Skriv du också, Pysseliten! Och alla andra!
Har matematiken även formler för att beskrivna dessa typer av naturfenomen?
http://www.youtube.com/watch?v=8vhE8ScWe7w,eller http://www.youtube.com/watch?v=V71hz9wNsgs&feature=related
eller fiskstim (fish school)
http://www.youtube.com/watch?v=xYl4m0xFcCU&feature=related
eller norrsken
http://www.youtube.com/watch?v=KCFqeHkMI1M
Done. Men verkar inte bli godkänd. Kan det bero på att jag kallade mig ”Global Warning Sceptic”?
Jag tror att det är manuellt fixad kontroll — han måste trycka på en knapp och släppa oss lösa.
Done! Men titel! Vad menas? Nu tittar vi på vetenskapens Värld.
Oj, hakke kommer nog eventuellt ganska troligen inte imorgon, höll jag på att skriva, men nu är det idag. Imorgon, äsch idag, ska jag ju lösa det här med metodiken för översvämningsanalyser och de efterföljande risk- och sårbarhetsanalyserna, och även knäcka det tillhörande ansvarsproblemet. Ska jag inte?
Jo, det ska du ju.
Men om du vill diskutera metodiken och, framför allt, översvämningsanalys och riskbedömning så finns det inget bättre ställe än en bar som är befolkad med kunniga personer inom olika discipliner. En timme eller två har du säkert råd att offra på dina beundrande läsare. Det är All Inclusive som gäller!
Det gäller alla andra kommenterare också.
..och kommaterare.
PK och Pysseliten överväger att dyka upp vi 19-tiden ikväll.
Va bra! Då har vi P&P, Hakke (bergis!), Lotten, två hemliga, Hyttfogden och jag, myself och mitt ego. Dieva och Scandics Anna ser vi också fram mot att se. Syster Karin upptäckte att hon redan var bokad för annat möte. Så hon uteblir. Men menar att ett arkivbesök i södra Dalarna skulle vara skoj när vårsolens glans är över oss igen.
Åh, vad fin han är på bilden.
Såg just vad klockan är. Hoppas ni har riktigt kul på Scandic! (Vilket ju verkligen är onödigt att skriva för det har ni ju självklart.)
Helt hysteriskt, Dina; vi blev åthutade å det grövsta av kyparen.
– Det är absolut förbjudet att ha busvisslingstävling!