Traditioner må vara fåniga, tramsiga, besvärliga, stelnade och … alldeles underbara.
Ungefär vartannat år blir vi inbjudna till Sundborn – Carl och Karin Larssons Sundborn-hus som egentligen heter Lilla Hyttnäs fastän det är ett jättestort Hyttnäs. Vi får sova i den antika sängarna där husägarna, deras barn och diverse digniteter har snarkat för drygt 100 år sedan. Allt är färgglatt och så vackert och välgjort att man bara vill äta upp det.
Allt ser ju förstås mycket stökigare och fulare ut när man kontaminerar med nyvakna människor:
Makarna Larssons hem är i högsta grad fortfarande levande. Det är spring- och lekvänligt så länge man inte drattar på ändan och far med huvudet in i väggarna precis som i vanliga hem. Och så måste man förstås låta blir att spilla, kladda och sätta fingeravtryck överallt.
Här har vi en berömd tavla:
Här har vi en annan berömd tavla:
Det kliar så vansinnigt i fingrarna att ställa upp barnen i exakta positioner och härma tavlornas motiv, men vi är liksom inte lika romantiska och skönlockiga. Lille Pontus där uppe på bilden var ett av Carls och Karins barn. Den släkting som vi känner, heter också Pontus – och Carl var hans mormors far. Vi sätter honom i skamvrån!
Vänta nu. Pontus fyller ju år. Aha! Då måste vi ju allihop klä ut oss, för det gör man när någon fyller år i den här släkten.
Alltså gick vi till huset som heter ”Härbret”, som är maskeradklädesförrådet och samma hus som syns på namnsdagsbilden ovan.
Där inne hänger allsköns gamla kläder på stänger och där ligger hattar och underbara skor i drivor. Och så klär man ut sig till vad som helst!
Nu sätter vi Pontus i skamvrån och så poserar vi alla i våra utstyrslar!
Avslutningsvis tar vi en titt på sängskåpet ovan igen. Där skrevs nämligen in vilka gäster som hade sovit i sängen. Inte alla, naturligtvis – men många. När man stänger luckorna, kan man granska namnen extra noga där man ligger och lyssnar på alla spöken som klirrar i faten och snubblar på trösklarna.
Tur att hr. Engström hann morna sig och dra sin kos innan du damp in!
Och Adolf Noreen! Kanske tänkte han ut delar av sitt mastodontverk Vårt språk i just denna säng!
Ja, för tänkt vad trångt det hade varit med oss alla 73 där i skåpet.
Vad kommer det sig att ni blir inbjudna till denna helgedom?
I en sån där låda skulle jag dessvärre inte få plats. Jag måste kunna ha fötterna utanför.
Men vad är det för nakenbilder på väggen i lådan?
Ja, Översättarhelena: jag tror att min lycka är gjord nu när jag har fått sänghalmsinspiration!
(Ska jag vara med i Nordegren i P1 runt halv fyra idag igen? undrar ni förstås. Jahapp. Men först kommer Marie-Louise Ekman, så vi får se om det blir tid över till mig.)
Fru Hopplös och Ute: i allra första Julkalendern 2005 härmade jag Selma Lagerlöf, och en av ledtrådarna innehöll ordet ”Sundbornssäng”. Ami, som är gift med Larssonsläktingen Pontus här ovan, förstod ledtråden och bjöd på stående fot via kommentatorsbåset in mig för att sova i ovan nämnda säng. (Nej, vi hade aldrig träffats innan dess.)
Och på den vägen är det!
Christer: jag måste kolla för att se om det är en C.L.-nakenkropp eller någon annan. Det är fullt med avklädda människor på väggarna.
Världen är allt bra liten … Sagde Pontus är jag osläkt med, närmare bestämt okusin. Tyvärr har jag ännu inte varit på Spadarvet men det kanske är dags att åka dit.
VIKT. ANDRÈN?
Vikt-or, Vikt-oria, Vikt-ualia? Jag kan inte komma på varför man skulle förkorta sitt namn efter vikt. Eller är det en titel?
Att klä ut sig för att fira någons födelsedag var ett annorlunda grepp. Kul idé, särskilt när det finns en massa utstyrslar att frossa i. Här skulle förmodligen makens jaktkläder bli det enda jag skulle kunna spöka ut mig i.
Stänger man luckorna till skåpet när man ska sova?! Harveligen vad otäckt, som att ligga i en byrålåda..
Niklas, def okusin.
Han är barn till min morbrors fru men inte till min morbror.
Bonuskusin?
Det måste ju kännas alldeles overkligt att få bo på Lilla Hyttnäs.
Själv kan jag stoltsera med att när jag, för ett år sedan, var i Las Vegas kom det fram en amerikan till oss. Han hade hört att vi pratade svenska. Hans unga fru hemma i Minnesota, eller vad det nu var någonstans, var barnbarnsbarn till just Carl Larsson. Tyvärr får jag ändå inte sova i sundbornssängen…
Känner ett enormt styng av avundsjuka. Och fascineras av att helgedomen faktiskt får användas. Tänk att traska omkring i Larssons skor… Och sova i deras sängar!
Nåväl. Jag inspirerades till att skaffa mig en planka där våra nattgäster kan rista in sina namn. Det kan ju också bli ett bloggämne för någon i framtiden!
På vilket sätt var resan sorgelig?
Nämen åh, det glömde jag ju att jag skulle berätta!
Sundborn ligger ungefär 20 mil hemifrån och tar runt tre timmar att nå per bil. Det är inte susande motorvägar, så man blir trött på att åka och vill gärna köra när det fortfarande är ljust.
När vi hade kört i en timme och alltså var 1/3 på väg hem, ringde husfrun på Lilla Hyttnäs. För kvar i huset stod min ryggsäck.
Vi fick alltså vända om och sitta i bilen i två extra timmar och köra i mörker och var dessutom tvungna att diskutera skuldfrågan ett par varv. Ack, ack, ack.
Nu ska jag kolla om jag känner någon som är barn till min morbrors fru, men som inte är min kusin.
Hej son till min plastpappas syster.
Du och Olle påminner om den där tävlingen i Boston Teaparty, när Jan Guillou skulle kora världens snyggaste uniformer.
Lotten: Det var den absolut roligaste födelsedag jag har haft, åtminstone sedan jag firade mitt fjärde decennium på en fjälltopp.
Nämen så trevligt, Pontus! Kan du flytta nästa födelsedag till sommarhalvåret, kanske?
Anna: Say what? Det har jag missat — och jag som gillar Boston Teaparty.
Nej men hej okusin! Brukar du hänga här?
Kan någon begripa varför man – som Pysseliten också frågar – förkortar namn som i och med förkortningen blir svåra att tolka? Herr Engström är ju självklar förstås. Men de andra?
Hrm, på min ära.
Nämen! Blogginlägget är ju fullt av korrfel!
Kommer inte förnamnsförkortandet från en tid då efternamnet var mycket viktigare än förnamnet och också användes vid tilltal, t.ex. Herr Engström och Fru Lagerlöf? Och var det inte så att förkortningarna var standardiserade så att alla visste att Fr. betyder Franz eller Fritz eller Fredrik eller vad det nu kan betyda?
Förkortandet var antingen ännu vanligar i Oslo eller så levde det kvar längre. Hela stan är full av affärsskyltar med avkortade förnamn.
(OT en språkfråga: Här ovan skrev jag först namnförkortandet som jag sedan ändrade till förnamnsförkortandet. Varför var jag tvungen att peta in ett s mitt i ordet för att det skulle låta rätt?)
Niklas! Efter ett tvåledsord (”för+namn”, alltså sammansatt förled) blir det mellan-s när ett nytt ord (”förkortandet”) ska klistras på.
Det finns (förstås) undantag, men så här är det nästan alltid. Ett ypperligt exempel på när intespråkpoliser får bestämma själva, är ”Svenska Fotbollförbundet”. Det heter fotbollsförbundet egentligen, men det skiter Fotbollförbundet i. Det borde vara ett förbund för fotbollar, men är nu liksom ett bollförbund för fotar. (Ok, fötter.)
Man kan säga att s:et liksom talar om för oss vad som hör ihop och inte. (Och nästa vecka berättar jag om undantagen. Eller inte.)
Vid mitt besök på Lilla Hyttnäs så var det på guidad tur som gällde. Och inte minsta lilla tupplur var inbokad i VIP-sängen. Hm… mycket orättvist!
Jag har sovit i samma säng som Olle Häger. Han som gräver i folklig historia du vet.
Ni är mycket fina på bilden!Ett vackert minne för barnen.
Lotten, en cliffhanger?
BTP med JG: http://www.kanal5play.se/program/play/bostonteaparty-s03e02
Jag har sovit i samma säng som (och blivit misstagen för) Kate Winslet.
(Hoppas att jag har fattat det rätt och att tråden nu blivit en ”Jag har sovit i samma säng som Lassie”-tråd.)
Nämen tack för servicen, Anna! Ska kolla kl 09:57, för då har jag paus.
Och oj, felåt — nej, jag känner ingen som är barn till min morbrors fru, men som inte är min kusin. Däremot kände jag heller inte arkitekten till Vantörs kyrka trots att han är en kusins pappa.
Fortsättning på Lassies säng-tråd: jag har sovit i samma säng som Lena Ph. På hotell. Personalen hade ingen som helst känsla för tystnadsplikt eller diskretion.
Jag har sovit i Titiyos säng.
Fast utan Titiyo.
Jag har bott på samma hotell som Madonna, men sov garanterat inte i samma säng!
Jag har sovit i Kungens säng. Den här kungen alltså.
Niklas har sovit i Brasses lakan!
Nu har jag (som är svag för män i uniform, så originellt va) kollat på uniformstävlingen i Boston Tea Party. (Jag var dock tvungen att genomlida bra mycket innan det inslaget kom.) Nu vill jag ha en alldeles egen uniform, så det så!
(Fast i källaren har jag en gammal polisrock från 1940-talet, dimensionerad för en kurvig, kvinnlig polis som måste ha varit uppåt 180 cm lång.)
Hur länge dröjer det innan folk skryter med att de sovit i samma säng som Lotten?
Jag har en äkta artilleriuniform från tjugotalet! (Eller har och har, det står mitt namn i den, men jag äger den inte. Den tillhör en orkester jag spelar i och används bara vid spelningar i Tyskland. Där har man tydligen svårt att tänka sig en blåsorkester utan uniform.)
Jag skulle kunna sträcka mig så långt att du inte alls har en artilleriuniform från tjugotalet, Ö-helena. Inte förrän du bloggar om den i alla fall.
(Av alla som inte bloggar är Ö-helena nog värst. Sicket slöseri!)
Niklas: Jag hänger mer med Lotten live än här, men ändå.
Kvinnlig polis på 40-talet?
De första i ordningstänst kom ju på slutet 50-talet enl Wiki.
Men jädrar, Örjan: du har ju stenkoll! Då är det väl en ovanligt kurvig, manlig polis som har haft den — den är vähäldigt bredaxlad och det stämmer ju inte alls med modet i slutet av 50-talet.
(Självklart måste jag tillsätta en utredning och forska visare i rocken.)
Pilutta dig: http://oversattarbloggen.blogspot.com/2009/07/dagens-outfit.html
Äsch, nu måste jag ju komma på ett nytt argument för din återkomst.
Årsskiftet 1957/58 kom de första kvinnliga poliserna i ordningstjänst.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_polisen
Lotten, ge Helena samma medicin som jag fick. Den funkade.
Ja men alltså jag har ju inte sovit i Brasses säng utan i den gigantiska himmelssäng som han och drottningen sov i i filmen Sopor. Tyvärr hittade jag inget YouTubeklipp där den syntes men sängen var ungefär fem meter lång och fyra meter bred och med en jättefin sänghimmel. Allting målat blågult.
@Pontus: För mig är det precis tvärt om. Lotten kommer inte till mig ens när hon ska få presenter.
Jag suttit vid samma bord som Lotten, samtidigt.
Samma medicin som Anna fick, fast nu till Ö-helena:
– Beröm, beröm, beröm och så skriver du bara när det händer något, max en gång i veckan. Sedan beröm beröm beröm så uppstår ett behov och en längtan efter att skriva bafatt kommentatorerna är så trevliga och beröm beröm beröm, samt tjolahopp!
Oh, men Niklas jag var i alla fall jättejättenoga med att tala om på alla möjliga olika nummer och kanaler att jag inte skulle hinna komma den där öppningsdagen? (Jag har däremot varit mindre noga med att tala om alla andra dagar som jag inte skulle hinna komma och hämta dyrgriparna till finkrokar.)
PK: Och jag har badat i samma vatten som du.
Ja visst ja, vi har ju delat badvatten ju. Samtidigt rent av.
[…] eftersom Lilla Hyttnäs (som det larssonska hemmet faktiskt heter, beläget i Sundborn) ligger nästan en mil från Falun. […]