För tusen år sedan skrev jag ett studentikost kåseri som publicerades i den fantastiska publikationen Pålsjö Ängsblad. Det var teknologernas i Lund tidning, där jag under pseudonymen ”Thalia” skrev om livets vedermödor precis som nu. Ett av de bättre hette precis som ovan ”Tågtrubbel”. Som jag minns det handlade det om nymodigheten i att man skulle trycka på knappar för att öppna dörrarna och att jag tappade bort min biljett för att sedan hitta den – använd som begagnat tuggummipapper. (Hm. Det där var inte alldeles lätt att beskriva i ett ord: jag hade alltså spottat ut mitt tuggummi i den nyköpta biljetten.)
Idag skulle jag efter ännu ett inhopp i Nordegren i P1 (strax efter Marie-Louise Ekman och i studion bredvid Roxette) åka hem med tåget 16:55, och äntligen skedde det som jag bara hade hört talas om! Hurra! Även jag vet nu hur det känns när det knastrar till i högtalaren och en vän röst säger:
– … krascchhhhn tågnummer fnetttisnpluuu … spårändring … vi upprepar … krascchnuu … spårändring!
De luttrade hade redan när Göteborgståget rullade in på vårt spår börjat dra sig mot den närmaste av två möjliga flaskhalsar som är dimensionerade för persontrafiken runt kanske 1922. (Stationshuset invigdes 1871.) Jag och mitt ressällskap fnittrade och flöt med. Fnittret kom sig av alla passagerares tålamod: ilsket, men inte förvånat. Jag filmade lite:
För er som inte har varit på Centralen på ett tag: alla nedgångar är inte kvar.
Vid spårbyte gäller det att ta sig genom den ena flaskhalsen efter den andra.
Ni förstår att på bilden ovan motsvarar ett rött streck ungefär 150 människor. Och så förstår ni att ritningen är schematisk? Bra. De där rulltrapporna är förresten nya, blanka och vackra. Men de hjälper endast när man ska mot tåget som går till Arlanda eller när man är sugen på en hamburgare.
De som måste ta hiss vid spårbyte, måste förstås ta hiss – och jag säger bara det:
smal perrong + stress + is och snö + packning + eventuella barn + kryckor = omöjlig ekvation
Nu hade jag ju varken kryckor eller barn och knappt packning med mig, så allt gick bra. Orsaken till förseningen och spårbytet var inte som vanligt signalfel, älgar, väder, bromsar, dörrar eller nedfallna ledningar utan att lokföraren hade låst in sina nycklar i hytten.
Men här kommer en spaaaaaning inför framtiden:
- inom ett år kommer Sverige att skriva under ett jättelösningskontrakt med Ryssland
- inom två år kommer ryska rallare med is i mustascherna och jättemaskiner att lägga järnvägsspår liksom konfetti sprutar ur melodifestivalkanonerna
- inom fem år kommer vi att på vintrarna susa fram i ryska vintertåg utan problem och plöja ner älgar under tågen som inte ens rycker på axlarna eller får en buckla.
Varför tror jag det? För att på samma sätt som att vi nordbor inte kan gå i pimpinetta, franska skor, kan vi fortsätta köpa in franska tåg som är hållbara endast i juli. Pengarna då? säger ni förstås – Lotten du måste tänka på finansieringen! Äh, det måste jag inte alls, för det finns det andra som gör.
Å så ett förjust lottenfniss mitt i filmen: ”Kaos! Tihi!” ungefär.
Jag förstod inte riktigt den schematiska gröna bilden med en sol utan strålar snett bakom en deprimerad (schizofren?) kvinna.
Men jag blir ju upprörd över att en legendarisk trappa vid spår 10 är försvunnen. Den skulle jag garanterat försöka ta om jag behövde. Likaså försöka sätta mig i damväntsalen. (Som jag nu vet är saligen insomnad. Det var den redan när jag reste med små barn. Men det retar mig ändå.)
Det där lät ju som ett utdrag ur Semestersabotören. Och du som inte ens var på semester.
Sen så vill jag morra lite på p1. ”Senaste ljudklippen” är ju inte senaste alls.
Å vilken fin tolkning du gjorde av den schematiska bilden, Cecilia N! (Du får mejla Nordegren-redaktionen. Om man klickar framåt i bildspelet från bilden på fru Ekman ser man mig, ständigt fnittrande.)
Fast liiiite semester är det allt när det blir sådär roligt, Pontus.
Jag tycker det är jättekonstigt men samtidigt ganska bra att det hjälper att byta spår när lokföraren har låst in sina nycklar.
Det är eftersom det tänks på finansieringen som ingenting händer på tågfronten. I Spanien och Frankrike (låt vara med oerhört mycket mer folk) är till exempel höghastighetstågen nationella statusprojekt, visioner in i framtiden. I Sverige funkar det inte riktigt så. Här är det FINANSIERINGEN och att alla faktiskt vill räkna in vinsten I PENGAR med fler, snabbare och bättre tåg och banor sisådär 40 år framåt i tiden. Det går inte.
Vi behöver alltså att snabba tåg som kommer i tid blir statusprojekt och att det är högstatus att vara lärare och att lära sig.
Ibland kan man tycka att det borde kunna få vara högstatus att kunna sköta snöröjningen också.
Här i stan finns det nu lettiska certifierade industriella alpinister. Dvs takskottare.
Min karriär som insändarskribent pågick under tidiga tonår, när jag skrev om tågtrafiken utanför Linköping, där jag bodde då. Corren(-snorren) publicerade mina klagomål på undermålig skoltrafik och behovet av tåg till förorten som växte. Skriva hjälpte!
PK och jag (premiär för mej) lyssnade på Nordengren i P1 på väg hem från jobbet! Marie-Louise Ekman var också intressant och klok. Jag har även premiärsett ett avsnitt av Solsidan. Sherlock var bättre.
Tillfälligt gosedjur eller maskot på din bild?
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8577886.ab
Jag förstår skissen men förstår inte varför man tar bort trappor som behövs för att man ska kunna ta sig mellan olika plattformar vis tex spårändring. Det behövs väl snarare fler trappor. Jag tror att vi behöver en Tågpolis.
Heureka!
Jag förstår solen!
Man skulle ju kunna göra en snygg spiraltrappa i Spottkoppen!
På önskelistan står fler spår ut från Stockholms central, bredare trappor ner i underjorden och så tåg som inte går fullständigt sönder när de krockar med en älg!
… och en ny spottkopp där den gamla trappan fanns, så att folk har någonstans att mötas.
Är det den här modellen du tänker på?
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2010/12/sj-kanske-kan-lana-ett-par-sadana-har.html
Japp, Bull59, exakt sådana. Jag svär att lokföraren har is i mustaschen också.
Dagens coolaste idé tycker jag annars är en spiraltrappa i spottkoppen! (Alltså den runda ringen på planskissen – information till utbölingarna som aldrig har träffats på Centralen någon gång.)
Ursäkta språket, men ”bögringen” är det enda namnet jag har hört bland infödda.
Tack på förhand för beröm beröm beröm, men jag hade hoppats så på att medicinen inbegrep någon form av alkohol!
Kommer inte på fråga, Ö-helena — jag gjorde ju ett försök till Hemingwayskapande häromdagen och det gick ju rätt ner i soptunnan.
Christer: Vi är ju lite fisförnäma och historiska här i båset, därav ”spottkoppen”.
Jaaaaa, Niklas! Den skulle kunna vara flera som vrider sig om varandra som en DNA-spiral!!
Och Spottkoppen ska det vara.
Annars tänkte jag säga att vi nog får dras med franska tåg tills ryssarna blir medlemmar i EU. Gissningsvis överstiger inköp av tåg gränsen för EU-upphandling.
Finns det några belägg för att ryska tåg funkar bra i kyla och snö?
pk: Kolla länken som bull59 förmedlat! Mäktigt.
lotten: Vet du — den barnsligt enkla och tydliga förklaringen med de franska skorna har troligen ingen lagt fram för ansvariga tåginköpare. Envar som hör den begriper ju genast vad som är fel och hur det ska ställas till rätta.
Ojoj, det tåget måste gå på dunderhonung eller nåt. Fränt! En dinosaurieflock skulle inte ha mycket att sätta emot.
Såsom varandes varjedagpendlare ser jag jättejättejättemycket fram emot ryska tåg som plöjer igenom allt!
Att vi i Sverige inte har höghastighetståg är inte största problemet. Största problemet är att vi har så många tåg som inte går alls.
Minus nitton grader idag, vad är oddsen att jag tar mig till jobbet? Alls?
”inte”
Att sättas in på lämplig plats.
På 20-talet levererade dåvarande Nohab i Trollhättan 500 lok till Ryssland. Betalning 56 ton rent guld.
*tar på mej messesmittmössan*Tåget i filmen är ett dedikerat snöröjningsfordon. Det fraktar med andra ord inga människor. Vad SJ ska med ett sånt till övergår mitt förstånd. Dessutom står det Railroad Crossing på skyltarna vid spåret vilket antyder att vi är någonstans i USA, vilket även loktutan gör.
Sedan brukar problemen på vintern inte vara att det ligger meterhögt med snö på banorna utan det brukar snarare vara problem med frusna växlar, nedisning av lok och vagnar samt att stora isklumpar lossnar och hamnar i växlar så att dom upptinade växlarna inte går i kontroll i alla fall. *tar av mej mössjäkeln igen*
Men visst ser det spektakulärt och häftigt ut.
Mycket väl messerschmidtat, PK!
Vilken besserwisser du är Lotten. Det är inte jag, jag är en messesmitt. Och det är inte kattskit det.