Jag behöver er hjälp med en sak – och det gäller litteratur. Barnlitteratur!
Tidigare har jag ett antal gånger skrivit om Richard Scarry och de olika upplagorna av hans böcker – och berättat om mina egna förtjusande minnen av läsningen. Lilla, Lilla Lotten tyckte nämligen väldigt mycket om Scarry-böckerna.
Den ursprungliga versionen. (Richard Scarrys från 1960-talet. Klicka på bilden för större version.)
Men i jakten på nya och gamla Scarry-upplagor, talade jag med flera bibliotekarier eftersom de ibland ringer och hör om jag verkligen vill göra ett fjärrlån som kostar så mycket nu när biblioteken har så ont om pengar och Scarrys böcker ju är så himla stora till formatet.
Och bibliotekarier tycker ofta inte om Rickard Scarrys böcker.
Alltså: många bibliotekarier som jag har talat med tycker illa om Rickard Scarrys böcker. Få bibliotekarier som jag har talat med tycker om Rickard Scarrys böcker. (Säger jag helt ovetenskapligt utan stödjande statistik.)
– Det står ju inget!
– Det finns ingen handling!
– Det saknas fullständiga meningar!
– Bilderna är fula!
– Vi har dem magasinerade längst ner i källaren numera.
Lilla, Lilla Lotten hade alltså fel. Eh.
Därför behöver jag er hjälp i kommentatorsbåset! Svara på några frågor – en eller två eller alla eller ingen. Motivera om ni kan.
1. Vilka barnböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
2. Vilka ungdomsböcker minns du? (Både positivt och negativt.)
3. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du om nu – när du (väl?) är vuxen?
4. Vilka barn- och ungdomsböcker tycker du inte om nu när du är vuxen?
5. Ge exempel på barn- eller ungdomsböcker som barnen obegripligt nog gillar trots att du som ju är vuxen (väl?) klart och tydligt ser att det är rena skiten.
Vill du inte svara på frågor? Skriv då om tokiga bokminnen, åsikter om moderna barnböcker eller något annat. ”Bibliotekarie”, t.ex., är ett väldigt svårt ord att få till snabbt och lätt på tangentbordet. Det kan man också skriva om.
Nya versionen. (Det är osäkert om det är Scarry själv som gjorde ändringarna.)
Vissa saker kan jag inte sluta skriva om. Det här är förmodligen inte sista gången jag yrar om Richard Scarry (1919–94). (Ex. nr 1. Ex. nr 2. Ex. nr 3.)
”ViLäser” skrev i förra veckan om mesredigerade barnböcker där ingen får röka, svära och dricka starköl. För då kan barnen tro att … att … att … det finns folk som röker, svär och dricker starköl! Usch!
Vi tar det lugnt och metodiskt nu. År 1966 kom Scarrys Allting runt omkring ut i Sverige (”Best Word Book Ever”, 1963). Den var översatt av Astrid Lindgrens dotter Karin och utkom i reviderad upplaga 1993 – och den har jag satt mig att granska lite grann. Den stora gåtan är:
Vem gjorde revideringen?
Gamla upplagan från 1977 (tyvärr inte 1966) till vänster, den nya från 1993 till höger. (Klicka på bilderna så blir de lite större.)
Jag har försökt utreda vem som har gjort vad och varför, men kommit till förvånansvärt få svar.
Är brandposten borttagen för att vi inte har sådana i Sverige? Nej, den är borta i den nya, brittiska versionen också.
Är pappan instoppad i köket för att barn inte ska få för sig att pappor inte hör hemma i köket? Ja.
Är den nya polisen en transvestit? Nej, alla poliskvinnor har ju kjol.
Är gamla fågelskrämmor skrämmande eller använder man blott kemisk bekämpning numera? Nej, men bondflickan är också ute på fälten och då fick fågelskrämman inte plats.
Är gamla tak rangliga och sneda och vinda, medan nya tak tillverkas med linjal? Ja, tydligen.
Men nu ska ni få höra. Det som är mest förvånande är att Richard Scarry himself tydligen var med och gjorde revideringarna. Med så himla taffliga teckningar, trubbig penna och pruttiga färger! Och tydligen skedde det redan 1980:
”In 1980, 17 years after he first published his Best Word Book Ever, Richard Scarry re-drew the cover to respond to claims of sexism. ’He became a target for social critics who were aware that children are influenced by the images they see,’ said children’s book historian and critic Leonard S. Marcus.”
I den reviderade, svenska upplagan är texten skriven av Stella Bonow-Hathorn. Hur ska man analysera dessa ändringar egentligen?
Pojkbjörn i gamla. En slarver.Pojkbjörn i nya. Ofta en slarver, men inte idag.Flickbjörn i gamla. Inte slarvig.Flickbjörn i nya – med säng. Ordentlig för det mesta.
Ser ni att de nya teckningarna är plattare, sämre och tristare? Kanske beror det på att Scarry drabbades av en ögonsjukdom i slutet av 1970-talet. (Japp, oooh the irony, precis som att Goya blev blind, Dalí fick Parkinson, Tranströmer har afasi och Beethoven blev döv.) Kanske beror det också på Scarrys motvilja till projektet – han ville inte alls sätta rosett i håret på vältförarnallar.
”He maintained that because his characters were animals, and because most wore trousers, it was difficult to discern whether or not a worker was a man or a woman. Besides, most of the women characters dressed just like men anyway.”
Gammal upplaga utan rosett och ny upplaga med rosett.På uppslaget med olika yrken har en underbar cowboyelefant ersatts av en synnerligen blek forskare.Men hur tänkte de nu? ”Bettan” måste väl vara en svensk revidering? När Scarry på andra ställen har pyntat med kjolar och knypplade spetskanter, görs den befintliga flickbjörnen här om till … en björn som klär sig som Lotten Bergman!
Jag hade gärna lagt ut varenda uppslag här för att vi skulle kunna diskutera vad som är vettigt och kanske till och med viktigt och det som verkar vara något helt annat. Som att en skolelev i gamla boken klipper pappersgubbar, men i nya upplagan istället klipper stjärnor och trianglar (helt utan Y-kromosomer). Men då tar blogginlägget som vanligt aldrig slut.
Därför avslutar jag nu med en konstig bild – fast tvärtom på alla sätt …
I den gamla upplagan är brevlådan puts väck! Och i den nya har förutom brevlådan även den raderade brandposten från framsidan stoppats in.
Ja, jag kollade flera gånger så att jag inte hade förväxlat bilderna – det måste ju ha funnits en brevlåda från början. Vad som krävs här och nu är att någon hittar en originalupplaga från 1966. (Enligt Libris finns det biblioteksexemplar i Lund, Karlskrona och Stockholm.)
Men. Min lycka är gjord. Jag ska bara rita och skriva en barnbok som handlar om lagom farliga flickdjur och lite gulliga pojkdjur samt krydda med lättöl och svordomar som ”sjuttsiken” och ”attans”. Alla ska prata om rökavvänjning och heta Bettan. Eller så tar jag istället Scarry på orden och gör något roligt till barnen:
”Be funny without being stupid. Don’t do it in a way they’ve seen a million times before. And whatever the cost, don’t be boring.”
Tur att jag är så himla bra på att rita streckgubbarfigurer med kjol och spetskrage samt rosett.
Förresten. Om man pga. datumet letar efter aprilskämt här idag, får man gå bakåt i tiden och lära sig allt om ”Det allra, allra bästa aprilskämtet”. (Däremot kan jag så här i en väldigt intressant parentes berätta att jag nyss gick upp ottan och bytte ut tidningarna i brevlådan mot gamla tidningar.)
_____________________ Uppdatering ZKOP delade med sig av en förtjusande länk till en jämförelse av den brittiska originalutgåvan med den reviderade. Ni måste kolla!
Det handlar mycket om gemensamma referensramar, det här med att skriva.
Om jag säger ”spring tre idioten” tror ni nog att jag förolämpat er på något sätt. Men en basketspelare med mina referensramar förstår att man ska utföra en viss övning på planen. Om jag säger ”gå in i litet huvud med kommando tre” kommer alla mina numera gamla kolleger på NE att skratta och få något vått i blicken medan ni andra tycker att jag är rätt fånig.
Nu till mitt problem. Varje gång jag vill berätta om hur trångt eller för litet eller sprängfyllt något är, vill jag associera till en viss bild i en bok av Richard Scarry. Det är ett flygplan som liksom spricker i sömmarna för att det är fullproppat.
Men ingen förstår vad jag menar! Ingen minns bilden! Jag umgås i fel kretsar! Sedan i förrgår har jag jagat land och rike runt efter denna bild, och inte funnit den. På biblioteket är alla Scarryböcker magasinerade eftersom de är sönderlästa och personalen väntar på en ny upplaga. (En snäll bibliotekarie hämtade upp de trasor hon hittade i källaren, men nej.) De hundra miljarder trasiga Scarryböckerna som vi har här hemma saknar alla denna viktiga bild. Och efter gårdagens äventyr (se nedan) har jag för en stund fått ge upp Jakten på den Viktiga Boken med Bilden med versalt B.
Är den månne för alltid censurerad för att den får människor att tänka på flygplanskrascher?
—————— Uppdatering! Ser ni den lilla myran? Hon kliver på planet och då poooooff … Planet spricker! Men vad gör ormen Noak då? Han slingrar sig runt flygplanet så att sprickan går ihop och alla kan flyga till karnevalen i Rio i alla fall!
(Köpte jag hela boken för 179 kr bara för att kunna lägga ut bilden på bloggen? Ja.)
